Efter 14 spelade matcher har Arizona Coyotes vunnit en utav dessa. Man undvek förvisso tidernas bottenrekord i NHL när man lyckades vinna säsongens tolfte match och därmed slippa skriva in sig i historieböckerna, men det finns knappt mycket positivt att lyfta kring Arizona Coyotes den här säsongen.
Att ökenlaget skulle ge sig ut på en ökenvandring den här säsongen var de flesta experterna överens om inför säsongen. Laget trejdade bort både lagkaptenen Oliver Ekman Larsson och förstakedjeforwarden Conor Garland till Vancouver i utbyte mot ett förstarundeval (2021), ett andrarundeval (2022) och ett sjunderundeval (2023) samt att man tog på sig tre tunga kontrakt i form av Loui Eriksson (sex miljoner dollar i lönetaksträff), Antoine Roussel (tre miljoner dollar) och Jay Beagle (tre miljoner dollar).
Därefter trejdade Coyotes bort sin förstemålvakt Darcy Kuemper till Stanley Cup-satsande Colorado Avalanche i utbyte mot backtalangen Conor Timmins, ett förstarundeval (2023) samt ett villkorligt tredjerundeval (2023).
I september valde man sedan att trejda bort 25-årige Christian Dvorak, som slutade sexa i den interna poängligan, till Montréal i utbyte mot ett förstarundeval (2022) och ett andrarundeval (2024).
Lägg därtill att man släppte Antti Raanta, Alex Goligoski och Derick Brassard till free agent-marknaden. Inga stora stjärnnamn av några som helst mått, ändock viktiga och rutinerade spelare i Coyotes lagbygge. Hälften av spelarna som slutade topp tio i den interna poängligan den gångna säsongen är nu borta, utan att man egentligen har förstärkt laget.
Och så har konceptet sett ut för Coyotes. Man har trejdat bort nyckelspelare i utbyte mot höga draftval, samtidigt som man tagit på sig feta kontrakt som andra klubbar lyckats dumpa på Coyotes. Loui Eriksson och Andrew Ladd (som har en lönetaksträff på smått osannolika 5,5 miljoner dollar) är exempel på sådana spelare.
Ingen som kommit in i spelartruppen ha förstärkt laget nämnvärt.
HAR VI NÅGONSIN SETT EN TANKNING PÅ DEN HÄR NIVÅN?
Så kanske är det inte speciellt förvånande att man sitter här i dag med tre inspelade poäng efter 14 matcher? I natt förlorade man mot Chicago som inför nattens möte lagen emellan i sin tur hade skrapat ihop tre segrar på 14 matcher. De har gjort minst mål (22) i ligan, släppt in flest mål i ligan (56) och har en målskillnad på -34 – efter 14 matcher.
Vi har sett några klassiska ”tanks” i NHL genom åren. Säsongen 2014/15 gjorde Buffalo vad de kunde för att sluta sist så att de skulle ha bäst möjlighet att landa Connor McDavid, Edmonton gjorde i sin tur några tappra försök att sluta så långt ner i tabellen för att kunna lägga beslag på elitmässiga talanger medan Detroit har varit laget de senaste åren vars plågsamt långsamma rebuild resulterat i en hel del fina draftval (Lucas Raymond och Moritz Seider, bland annat), om än inget förstaval.
Frågan är dock om vi någonsin sett en tankning på den här nivån?
Bill Armstrong har inte haft något lätt jobb sedan han tog över general manager-jobbet från John Chayka inför fjolårssäsongen. Han har fått i uppdrag att bygga om en klubb, både sportsligt och kulturmässigt. Han har gjort det genom att riva ned laget till grunden för att långsamt påbörja uppbyggnadsprocessen. Just nu är man inne i ett jobbigt skede av den processen, där det i princip inte finns någonting att glädjas åt ute på isen. Visst, man har fortfarande Phil Kessel i laget, men det är bara en tidsfråga innan han också lämnar. Amerikanen är en legitim stjärnspelare som Coyotes förmodligen kommer att kunna trejda mot riktigt fina draftval vid deadlinen, om inte tidigare än så.
Just nu plockar Coyotes poäng i en takt som skulle göra att de landar in på 18 poäng. Så pass skral poängskörd kommer laget så klart inte att ha när säsongen ska summeras, men jag tror att laget kommer att få det tufft att nå upp till Detroits notering på 39 inspelade poäng säsongen 2019/20, vilket är den sämsta noteringen (minst 70 matcher spelade) sedan lönetaket infördes i ligan för 16 år sedan.
Med andra ord: Det barkar åt en rekordusel säsong.
TVINGAS FLYTTA LAGET - IGEN
Förutom de svaga insatserna på isen så har Coyotes under många år omgärdats av rykten att klubben ska lämna Arizona i över ett decennium. 2003 flyttade klubben inom Arizona, då man lämnade Phoenix för spel i Glendale. Sedan dess har det varit klubbens hemvist, men i somras beslutade staden för att inte förlänga arenaavtalet med Coyotes, vilket innebär att NHL-klubben i skrivande stund står utan hemmaarena till nästa säsong.
Den ovissa framtiden har, så klart, satt ny snurr på flyttryktena. En återkomst till Phoenix har nämnts som ett alternativ, samtidigt som städer som Quebec City, Hamilton och Houston slängts upp som potentiella destinationer för Coyotes franchise.
Det mest troliga ser dock ut att bli att Coyotes flyttar inom Arizona igen, men inte tillbaka till Phoenix. I stället har klubben lagt ett förslag att bygga en splitterny arena i Tempe, strax sydöst om Phoenix. Om dessa planer skulle godkännas så skulle arenan hur som helst inte kunna stå klar till nästa säsong, vilket innebär att Coyotes alltjämt går en oviss framtid till mötes.
I skrivande stund är ingenting klart gällande klubbens hemvist nästa säsong.
LJUSGLIMTAR FINNS
Mycket kan tyckas se dystert ut kring Arizona Coyotes för tillfället. Allt är emellertid inte nattsvart, arenafrågan och det sportsliga haveriet till trots.
De svaga resultaten och den hundraprocentiga tankningen har resulterat i att klubben fått välja tidigt i drafterna och således lägga beslag på en hel del talangfulla spelare. I årets lag finns Nick Schmaltz, Clayton Keller och Jakob Chychrun, som egentligen är de enda tre spelarna i hela organisationen som sitter på långtidskontrakt. Alla tre förväntas vara viktiga byggstenar i detta Coyotes-lag under många, många år framöver. Chychrun har förvisso haft en mager poängproduktion den här säsongen (0+1 på 14 matcher), men förra säsongen slutade han på en tiondeplats i backarnas totala poängliga, före spelare som Quinn Hughes, John Klingberg och Roman Josi.
Chychruns jobbiga säsong illustrerar ganska bra hur Coyotes mår just nu.
Den största delen av Coyotes framtid kommer att byggas via kommande års NHL-drafter. Just nu har man sju (!) val i de två första rundorna av den kommande draften, varav tre av dessa i förstarundan vilket ger Coyotes bäst odds att landa det förmodade förstavalet Shane Wright.
Utöver det har man storlöftena Victor Söderström och Dylan Guenther i pipelinen, samtidigt som det finns förhoppningar att Barrett Hayton, femtevalet från 2018, fortfarande ska växa ut till något stort på NHL-nivå.
Lägg därtill att man också har några av NHL:s absolut snyggaste tröjor, om det är till någon slags tröst.
Det ljusglimtar i ökenmörkret, även om det ser väldigt mörkt ut just nu.
***
NÅGRA TANKAR FRÅN NHL-VECKAN…
Mobbarens avsked
Den största storyn från NHL denna vecka har varit den som omgärdat Bob Murray. I tisdags kväll tvingades Murray först att tillfälligt kliva åt sidan från sin roll som general manager för Anaheim Ducks då en utredning kring honom upprättats.
Dagem därpå gjorde vittnesmål gällande att Murray ska ha skickat ”sjuka textmeddelanden” hela tiden samt att han flitigt sågade och hotade anställda med att få sparken. En person beskrev det hela som att det var att befinna sig i ett “ständigt mentalt krigstillstånd” när man jobbade under Murray.
Under natten till torsdagen, svensk tid, meddelade Anaheim att Murray självmant valt att lämna general manager-posten, ett beslut som uppmuntrades av ligan – och förmodligen av de flesta anställda i Ducks organisation, för den delen. Samtidigt som det stod klart att Murray skulle lämna Ducks meddelade klubben även att skulle ingå i ett hjälpprogram för personer med alkoholmissbruk.
Jeff Solomon har sedan Murrays avgång utsetts till Ducks general manager på interimbasis.
Carey Prices modiga öppenhet
Även Carey Price har under hösten ingått i ett hjälpprogram mot missbruk.
Via sin Instagram lät han under tisdagskvällen svensk tid meddela att han under de senaste åren hamnat på en mörk plats på grund av sitt drogmissbruk och att det var därför han anslöt till spelarfackets assistansprogram i början av oktober.
Anledningen till missbruket grundar sig i mental ohälsa, något Price lidit av under en lång tid, skriver han själv.
Förra helgen lämnade Price spelarfackets assistansprogram, men en återkomst till isen förväntas dröja för stjärnmålvakten som utöver missbruksproblemen genomgick en knäoperation i somras som han fortfarande inte är helt återställd efter.
Det är modigt av Price att gå ut så öppet och ärligt om sina problem, något som förhoppningsvis kommer att hjälpa andra spelare, ledare och medmänniskor att vara mer öppna med sina bekymmer.
Het, hetare, Troy Terry!
Anaheim Ducks 24-årige amerikan är ostoppbar för tillfället. När Troy Terry sköt två mål och spelade fram till ytterligare ett i Anaheims 7–4-seger över Seattle Kraken under natten till fredag så förlängde han sin poängsvit till 13 raka matcher. Den sviten är den längsta i NHL den här säsongen.
På dessa matcher har han producerat 19 poäng och parkerar för tillfället på en fjärdeplats i NHL:s poängliga, bara slagen av Leon Draisaitl, Connor McDavid och Aleksandr Ovetjkin. Hyfsat sällskap, med andra ord.
Den glödheta starten på säsongen innebär att Terry nu bara är en poäng från att tangera sin poängbästa säsong i NHL-karriären (fjolårssäsongen, då han stod för 20 poäng) efter bara ha spelat strax över en sjättedel av säsongen än så länge.
Ett genombrott som heter duga.
Ovetjkins rekordjakt fortsätter
Aleksandr Ovetjkins jakt på Wayne Gretzkys målrekord (894 mål) fortsätter i en rasande takt. Under natten till lördage passerade den ryske superstjärnan Brett Hulls notering på 741 mål, vilket innebär att Ovetjkin nu är fyra på listan över mesta målskyttarna genom tiderna i NHL.
Ovetjkin har nu 24 mål upp till Jaromír Jágr på tredjeplatsen och ytterligare 152 mål upp till Gretzky på förstaplatsen. Den här säsongen har det blivit elva fullträffar på 13 matcher för 36-åringen.
Äntligen en NHL-chans för “Jägarn”
I skymundan av Ovetjkins tangering av Brett Hulls målnotering gjorde Axel Jonsson-Fjällby NHL-debut i mötet med Buffalo Sabres tidigare i veckan. Efter att ha spelat 117 matcher i AHL sedan flytten till Nordamerika belönades “Jägarn” med en NHL-plats av Capitals lagledning.
Den 23-årige stockholmaren noterades inte för någon poäng i sin debut, men hade en tackling och två blockerade skott på de dryga sex minuterna han spelade. Under natten till lördag gjorde Jonsson-Fjällby även sin första poäng i NHL, då han spelade fram Garneth Hathaway till dennes 2–1-mål i 4–3-segern över Columbus.
I och med debuten blev Jonsson-Fjällby den sjunde svenske spelaren att få göra sin NHL-debut den här säsongen.
William Eklunds uppfriskande besvikelse
En aning dystrare miner var det hos en annan Djurgårdare i form av William Eklund, som efter beskedet att han inte skulle få fortsätta säsongen i San Jose var tydligt besviken med beslutet på den pressträffen han genomförde förra helgen.
En härlig besvikelse, tycker jag. Han ska så klart inte vara glad över att bli hemskickad till Djurgården. Under hösten har han visat att han kan hävda sig i NHL, så det är förståeligt att han inte är nöjd.
Nu får han komma hem till Djurgården och ta ut sin besvikelse på motståndarförsvaren i SHL i stället, vilket vi svenska hockeyälskare får vara glada för. William Eklund är en artist på hockeyisen som vi efter den här säsongen förmodligen inte kommer att få se mycket av på hemmaplan under den överskådliga framtiden.
