KÅGSTRÖM: En påminnelse om hur mycket det här betyder

{{ PAYWALL LIMIT }} Den här tiden på året kommer jag ibland på mig själv när jag sitter och scrollar i telefonen i jakt på att hitta senaste nytt kring vilka spelare som gallrats bort från NHL-klubbarnas läger och ser en rubrik i stil med ”Lag x har gallrat 19 spelare från sitt träningsläger” . Jag klickar mig vidare och noterar att ett par svenskar som tidigare skördat framgång på hemmaplan nu får finna sig i att spela farmarlagshockey i höst. What’s new, liksom. Jag rycker lite på axlarna och letar ivrigt nästa nyhet. Scrollartummen jobbar frenetiskt vidare i flödet innan man ramlar över en hel minuts långt klipp. I det nuvarande sociala medier-landskapet – där åtta sekunders klipp på dopaminfabriken TikTok begränsat en hel generations koncentrationsförmåga bortom ett fåtal sekunder – är det närmast en evighet, men jag är lite svag för bakom kulisserna-material från NHL-klubbarna och dröjer mig således kvar. Flera av er har säkert sett klippet vid det här laget, men för er som inte gjort det ska jag göra mitt bästa för att beskriva vad som sker (annars går det med fördel att se i videospelaren här ovan). Tittarna får följa med in i s något modesta kontor där han sitter tillsammans med Nashvilles huvudtränare och lagets unge forwarden . Brokigare resa än förväntat Glass kom till Nashville via en trelagstrejd i somras, där Predators först trejdade till sig forna storlöftet i utbyte mot innan Patrick skeppades till Vegas i utbyte mot Glass. Redan samma år som han draftades var han nära att knipa en ordinarie plats i Vegas lag under debutsäsongen, men skickades sent omsider tillbaka till juniorligan. Därefter blev Vegas hastigt, och mindre lustigt för Glass, ett stjärnlag som på allvar utmanade om Stanley Cup. Då fanns ingen plats för honom längre och hans tid i juniorligan blev dels två år längre än vad han själv hoppats, dels så blev hans väg till NHL än mer brokig. Han fick sina ströchanser i Vegas, men spenderade större delen av sina säsonger i Vegas på läktaren, skadad eller i farmarlaget. Trejden till Nashville var således en välkommen nystart för honom, men även i Predators gallrades han bort i slutskedet av fjolårets träningsläger och fick finna sig i att spela nästan hela säsongen i farmarlaget. Att han nu, fem år efter att han draftats som sjätte spelare totalt, fortfarande kämpade om en ordinarie plats i NHL var inte riktigt enligt plan. Hur som helst: Glass, Hynes och Poile sitter i Poiles lilla kontor. Tårarna rinner längs hans kinder – och mina Det är kvällen innan laget ska åka till Schweiz och Bern för att först spela en träningsmatch mot den schweiziska huvudstadsklubben innan NHL-premiären mot San Jose i Prag (som spelades i natt). Glass är förstås införstådd i vad mötet ska handla om. Med kepsen i handen lyssnar han på Poiles monolog. Han blir påmind om förra årets hjärtskärande bortgallring under träningslägret, samtidigt som kameran zoomar in på ett minst sagt sammanbitet Cody Glass-ansikte. Klipp till bara några sekunder senare, då 23-åringen sitter med ett leende från öra till öra efter att ha fått beskedet att han ska få åka med laget till premiärveckan i Europa. – Det är alltid läskigt att bli inkallad hit... Tack så mycket, jag uppskattar det. Därefter brister det för Glass. Samtidigt som han berättar hur hårt han jobbat under sommaren kommer tårarna och rösten brister. I samma ögonblick som Poile säger att alla lagkamrater vill ha honom i laget så rinner tårarna nedför hans kinder. Och mina. En del av en hänsynslös elitidrott Det här är delen som vi sällan får se bortom pressutskicken, bortom stela och tillrättalagda uttalanden. Den mänskliga sidan. Att det faktiskt sitter människor på vardera ände av dessa beslut. Det är också en påminnelse om vad det här, den här sporten, betyder för dessa människor. De är absolut välbetalde proffs, men det här är deras livsverk, vad de dedikerat hela sina uppväxter till. Om inte annat var det bara en härlig och uppfriskande känsloyttrning som annars inte brukar träda fram i en rätt machotyngd hockeykultur. Runtom i ligan kommer en mängd spelare i dagarna få samma typ av glada besked och ännu fler kommer få det tråkiga beskedet att de inte platsar. Det går inte att engagera sig känslomässigt i alla spelares öden, jag har varken tid, ork eller sympati, om jag ska vara helt ärlig, för att göra det. Att bli petad och bortgallrad är en del av den hänsynslösa elitidrotten och i många fall är det bara för spelarna att svälja det. De visste vad de gav sig in på, liksom. Samtidigt är det ibland lätt att glömma människorna bakom rubrikerna. *** Med gårdageskvällens premiärmatch mellan Nashville och San Jose avklarad är således NHL-säsongen äntligen igång. Min inför säsongen med sina förhandstips på tabellplaceringar, vilka som vinner individuella priser och svenskarna som kommer att prestera bäst. En bra helgläsning, tycker jag! *** Mina förhandstips, då? Colorado Avalanche kommer att försvara sin Stanley Cup-titel efter att ha besegrat New York Rangers med 4–1 i matcher i finalen. vinner priset som slutspelets MVP efter att ha öst in poäng för “Avs” tillsammans med och . Stanley Cup: Colorado Avalanche Conn Smythe Trophy: (Colorado Avalanche) Presidents' Trophy: Toronto Maple Leafs Hart Trophy: (Edmonton Oilers) Rocket Richard Trophy: (Toronto Maple Leafs) Vezina Trophy: (Tampa Bay Lightning) Norris Trophy: (Colorado Avalanche) Calder Trophy: (Seattle Kraken)

KÅGSTRÖM: En påminnelse om hur mycket det här betyder

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

Nära sista spetsen: "Vi har inget dåligt kapital"

NHL:s svenska All Star-lag - 1990 till 1999

Klar för AIK: "Jag kommer hit för att vinna"

Färjestad gör klart med OS-forward

HA-profilen klar för tredjeligan