Dessutom:
- NHL-kontrakt till svenske doldisen
- Efter tre år av stiltje – nu höjs lönetaket
- Stort NHL-intresse för SHL-succén
{{ PAYWALL LIMIT }}
Det brukar inte talas speciellt mycket om Florida Panthers.
Laget har under sin 29-åriga historia fört en rätt tyst tillvaro i de sydöstra delarna av Florida. Visst, 1996 tog sig klubben till en sensationell Stanley Cup-final redan under sin tredje säsong i ligan, men sedan dess har framgångarna lyst med sin frånvaro.
Det längsta klubben tagit sig i Stanley Cup-slutspelet efter finalvåren 1996 är till första rundan av slutspelet, ett slutspel man tagit sig till bara sju av de 27 säsonger man spelat i ligan. Man har fört en närmast obetydlig tillvaro i Tampa Bay Lightnings skugga. Man har förvisso sprattlat till någon säsong och faktiskt tagit någon divisionstitel här och där (som om nu det betyder något), men man har aldrig varit ”på riktigt”.
Fram till nu.
Bytte logga – och identitet
För nio år sedan slutade Florida Panthers sist i hela NHL i en lockoutförkortad säsong över 48 matcher. Laget skrapade bara ihop 15 segrar under den säsongen och hade ligans överlägset sämsta defensiv med över tre och ett halvt insläppta mål per match i genomsnitt. Tomas Fleischmann och Tomas Kopecky var två av lagets stora offensiva stjärnor, vilket var rätt talande för i vilket skick klubben befann sig i.
Men allt var inte ve och fasa. Den säsongen äntrade Jonathan Huberdeau ligan med dunder och brak, där hans 31 poäng på 48 matcher räckte till en Calder Trophy-utnämning och en viss framtidstro i Sunrise.
Sommaren 2016 genomgick Florida Panthers stora förändringar. Vid sidan av isen valde klubben att genomgå en stor omprofilering, där klubbens logotyp och matchtröjor byttes ut mot en ny, modernare version av pantern som hade varit klubbens identitet sedan Panthers klev in i ligan 1993 (klubbens dåvarande ägare Wayne Huizenga ville dock döpa laget till Florida Block Busters, då han också var ägare av videouthyrningskedjan Block Buster – men det är en helt annan historia).
– Vi vill ha något som påbörjar en ny vinnartradition och demonstrerar mod och en strävan efter segrar, kommenterade Panthers ägare Vinnie Viola lagets nya look.
På isen hade identitetsskiftet redan börjat ta fart. Efter säsongen 2012/13, där laget slutade sist i NHL, hade Panthers förvisso förlorat draftlotteriet till Colorado Avalanche som fick möjligheten att välja en viss Nathan MacKinnon som första spelare totalt, men Florida gick inte direkt lottlösa från den draften. Panthers dåvarande general manager Dale Tallon valde att förbise både Jonathan Drouin och Seth Jones, som var tippade att gå efter MacKinnon, för att i stället lägga beslag på finländaren Aleksander Barkov.
Året därefter vann Panthers draftlotteriet och fick därmed lägga beslag på Aaron Ekblad som första spelare totalt. Lägg därtill att man även börjat samla på sig lovande spelare som Vincent Trocheck, Nick Bjugstad och MacKenzie Weegar (som ju måste vara en av de mest underskattade backarna i NHL i dag?).
Solen började sakta men säkert resa sig över Sunrise.
Zito – en nyckelrekrytering
Panthers började få en alltmer ungdomlig och entusiastisk aura kring sin verksamhet, men resultaten lät ändå dröja på sig. Mellan 2016 och 2019 missade man slutspelet tre år i rad och fick se både Gerard Gallant och Bob Boughner komma och gå innan man tog en bubbelslutspelet i Edmonton sommaren 2020 under Joel Quennevilles ledning, där man sedermera brakade ut i kvalificeringsrundan mot New York Islanders.
Sensommaren 2020 genomgick Florida Panthers stora förändringar på siden av isen. Efter tio säsonger i klubben lämnade general managern Dale Tallon över GM-jobbet till Bill Zito, som anslöt till Panthers efter att han spenderat sju säsonger som assisterande general manager i Columbus Blue Jackets. Redan under sin första säsong som general manager så var Zito en av finalisterna till priset som årets GM i NHL (ett pris som i slutändan togs hem av Lou Lamoriello) och det är under Zito ledning som Panthers vuxit ut till den NHL-klubb vi ser i dag.
Zito inledde sin sejour som GM i Panthers med att trejda bort Mike Matheson och Colton Sceviour till Pittsburgh Penguins för det svenska rivjärnet Patric Hörnqvist. Därefter plockade han finske Anton Lundell som tolfte spelare i NHL-draften, en spelare som den här säsongen producerat finfina 38 poäng på 52 matcher under sin rookiesäsong i ligan, och i samband med att free agent-marknaden öppnade så säkrade Zito signaturer från bland andra Anthony Duclair och Carter Verhaeghe.
Har prickat rätt med ”cast off”-värvningarna
En av Zitos stora styrkor under sin tid som general manager i Panthers har varit hans förmåga att hitta spelare som kunnat klassas som ”cast offs” av andra klubba. Duclair och Verhaeghe är lysande exempel på spelare som haft svårt att få fotfäste i sina tidigare klubbar, men som i Pantherströjan vuxit ut till duktiga NHL-spelare. Duclair hade trejdats tre gånger inom loppet av drygt tre år innan han skrev på för Panthers som free agent vintern 2020, medan Verhaeghe haft en undanskymd roll i Stanley Cup-vinnaren Tampa. Den här säsongen har Verhaeghe producerat 50 poäng på 66 matcher för Panthers, att jämföra med de 13 poäng han producerade på 52 matcher med Tampa.
Under fjolårssäsongen lyckades Zito även trejda till sig det tidigare storlöftet Sam Bennett (fjärdevalet i draften 2014) från Calgary Flames i utbyte mot ett andrarundeval och leksingen Emil Heineman. Efter att inte ha lyckats motsvara förväntningarna i Calgary så har Bennett vuxit ut till en pålitlig poängplockare i Panthers-tröjan. Under fjolårets säsongavslutning producerade han 15 poäng på tio matcher och den här säsongen har han fortsatt leverera för Panthers, med 26 mål och 41 poäng på 57 matcher. Zito såg även till att säkra upp Bennett på ett relativt billigt fyraårskontrakt (med en lönetaksträff på 4,425 miljoner dollar) inför den här säsongen.
Även svenske Gustav Forsling är ett bra exempel på Zitos fingertoppskänsla när det kommer till ”cast offs”. Den tidigare LHC-backen var mer eller mindre oönskad av Carolina Hurricanes och spenderade hela säsongen 2019/20 i AHL-klubben Charlotte Checkers. När Hurricanes satte upp Forsling på waivers för att skicka ned honom till farmarlaget inför fjolårssäsongen så valde Zito att slå till och plocka upp svensken gratis – och i Panthers har 25-åringen vuxit ut till en viktig back som snittar över 21 minuters istid per match.
Inte illa för en waivervärvning, direkt.
Andrew Brunette – en interimlösning av Jack Adams-klass
När vi i dag skriver den 2 april placerar sig Florida Panthers på en förstaplats i stentuffa Atlantic Division, där Panthers gör upp med bland andra Toronto Maple Leafs och regerande Stanley Cup-mästaren Tampa Bay Lightning om förstaplatsen. Bara Colorado Avalanche har tagit fler poäng (102) än Floridas 98 poäng och inget lag är i närheten av Panthers 275 gjorda mål den här säsongen.
Det har gjort att även publiken hittat tillbaka till Panthers matcher. Säsongen 2014/15 snittade Panthers 11 265 åskådare per match. Denna säsong är den siffran uppe på 14 413, vilket fortfarande inte är någon toppsiffra på något vis, men ökningen illustrerar ändå hur intresset för laget växt under de senaste åren.
Vinnie Viola fick som han ville med sitt identitetsskifte. Florida Panthers har blivit en klubb som under de senaste åren skapat en vinnartradition som nu gjort laget till en reell utmanare om Stanley Cup-titeln.
Det går inte prata om Florida Panthers succésäsong utan att nämna Andrew Brunette, heller. 48-åringen blev Panthers nödlösning i höstas när det blev ohållbart att Joel Quenneville skulle stå kvar på tränarbänken efter att Kyle Beach-skandalen i Chicago blev allmänt känd.
Brunette hade varit assisterande tränare i Panthers i två säsonger innan han tog över huvudtränarjobbet i slutet av oktober på interimbasis. Den stämpeln har han faktiskt fortfarande, trots den succé han gjort med Panthers den här säsongen.
48-åringen tog över laget efter att man inlett säsongen med sju raka segrar, men stötte nästan omedelbart på patrull då Aleksander Barkov gick och blev skadad, samtidigt som covid-19 härjade i ligan som aldrig förr. Laguppställningarna var aldrig konsekventa, men Brunette ledde Panthers till segrar ändå.
Han har förädlat det Quenneville påbörjat under säsongen och är denna säsong en legitim kandidat till Jack Adams Trophy, utmärkelsen som varje år delas ut till NHL:s bästa tränare. Det vore kanske på tiden att plocka bort den där interim-taggen på Brunette, Bill Zito?
Har storhetstiden framför sig
Florida leder sin Stanley Cup-jakt föranledda av fyndspelare i form av Sam Bennett, Carter Verhaeghe och Anthony Duclair samt av egendraftade spelare som Aaron Ekblad (som nu tyvärr går skadad), Aleksander Barkov, Anton Lundell, Mackenzie Weeger och framför allt Jonathan Huberdeau.
Huberdeau har varit med på hela den här resan från att ingå i hela NHL:s slagpåse till att bli ett av ligans absolut bästa lag. Den nu 28-årige franskkanadensaren har varit en regelrätt stjärna i NHL under de senaste fyra åren, men den här säsongen har han tagit sitt spel till en ny nivå. För första gången i NHL-karriären ser han med all säkerhet ut att krossa hundrapoängströskeln (i skrivande stund har han 94 poäng på 67 matcher) och placerar sig på en tredjeplats i NHL:s totala poängliga, bara slagen av Edmontons superduo Connor McDavid och Leon Draisaitl.
28-åringen har, med all rätt, även funnits med i snacket om Hart Trophy, priset som delas ut till ligans mest värdefulle spelare där det finns ett argument att spelaren som leder offensiven i ligans bästa offensiva lag bör ska vara med och utmana om den ärofyllda utmärkelsen. Nu finns det en hel del andra spelare som gör upp med Huberdeau om priset, däribland McDavid, Draisaitl, Auston Matthews och Igor Sjestjorkin, där den sistnämnda tog hem priset i min ”Mid-Season Awards”-utdelning, men att Huberdeau finns med i samtalet bevisar vilken spelare det är som Florida nu sitter på.
I mina ögon är det dock inte helt givet att Huberdeau ens är den mest värdefulle spelaren i Floridas lagbygge. Jag har alltid varit svag för tvåvägscentrar och Aleksander Barkov är inget undantag. Samtidigt som han producerar offensiv av hög NHL-klass (31 mål och 68 poäng på 54 matcher den här säsongen) så är han också en av ligans bästa centrar i egen zon. Jämförelserna med Pavel Datsyuk är inte utan anledning, direkt. De liknar varandra på väldigt många sätt. Visst, båda har en stämpel som straffspecialister, men i spelet så finns likheter i hur båda kan förutspå vad som kommer hända och alltid finnas på rätt plats vid rätt tillfälle.
Barkov är redan nu en ikon i Panthers och är faktiskt den mest långvariga kapten i klubbens historia. Han har kanske inte fått lika mycket av strålkastarljuset som Huberdeau den här säsongen, men då ska man komma ihåg att den finske stjärnan ofta får i uppgift att ställas mot de andra lagens toppkedjor, medan Huberdeau sedan får matchas mot en aning svagare motstånd.
Flera av Panthers nyckelspelare är i åldersspannet 25-30, vilket innebär att Panthers alltjämt har många år kvar på toppen. Med Bill Zito vid rodret samt Huberdeau och Barkov vid frontlinjen så kommer Panthers vara en gigant i NHL i många år framöver, men redan nu har klubben blivit en contender på den nivån att cupjagande veteraner som Claude Giroux går ur sin väg för att få ansluta till laget vid trade deadline.
Vem hade trott det för bara några år sedan?
*****
Noterat från NHL-veckan…
- Snackar Sharks-svenskar!
I veckan blev jag inbjuden till av Sheng Peng och Nick Flohr i San Jose Hockey Nows podcast för att prata om Sharks svenska spelare och prospects. Det blev ett samtal om William Eklunds jobbiga säsong i Djurgården, Jonathan Dahléns säsong med Sharks, vem som egentligen vann trejden när Linus Karlsson skickades till Vancouver i utbyte mot Dahlén och lite annat relaterat till svenskar och San Jose Sharks.
Vill ni höra mig på knackig engelska så bjuder jag på länken till avsnittet här.
- NHL skippar ploj-lagen i World Cup
I februari 2024 är planen att World Cup ska gå av stapeln, vilket är glädjande givet den devalvering av internationell ishockey som pågått sedan NHL stoppade sina spelare från att åka till både OS 2018 och årets OS-turnering. Då får vi se de bästa landslagen ställas mot varandra – och glädjande nog slipper vi också att se påhitt som ett nordamerikanst U23-lag eller ett europeiskt hopplock i samma “landslag”. Under veckans GM-möten i Florida så berättade NHL:S kommissionär Gary Bettman att det mesta talade för en mer traditionell turnering med åtta landslag.
Senast det begav sig med åtta landslag i World Cup var 2004, då Kanada, USA, Sverige, Finland, Tjeckien, Ryssland, Slovakien och Tyskland deltog i turneringen. Som världsläget ser ut just nu så är det väl svårt att tänka sig att NHL skulle tillåta ett ryskt landslag i turneringen, men världsläget ha förhoppningsvis förändrats rätt radikalt fram tills dess.
Om inte annat så står nog Schweiz, anförda av Roman Josi (som utmanar Cale Makar om Norris-segern i år), redo att ta en plats i turneringen.
- Svenske doldisen skriver NHL-kontrakt
Med handen på hjärtat är det nog inte många svenska hockeyälskare som känner till Andre Lee. Redan som 17-åring lämnade den storvuxne forwarden Färjestad för spel i den amerikanska juniorligan USHL. Efter ett år i juniorligan flyttade Lee vidare till collegespel med UMass-Lowell, där han hållit till de senaste tre säsongerna.
2019 draftades han av Los Angeles Kings i sjunderundan och efter att ha slagit personligt poängrekord i NCAA denna säsong (28 poäng på 34 matcher) så valde Kings i veckan att sajna upp den svenske 21-åringen. Lee har tecknat ett tvåårigt entry level-avtal med Kings värt strax över 880 000 dollar per säsong med start nästa säsong. Redan nu under våren kommer dock Lee att ansluta till Kings farmarlag Ontario Reign på ett så kallat “ATO”-kontrakt.
- Stort NHL-intresse för Pontus Andreasson
Här hemma i Sverige har det knappast undgått någon hockeyälskare vilken succé som rookieforwarden Pontus Andreasson har gjort i Luleå den här säsongen. I grundserien noterades Munkedalsonen för 18 mål och 38 poäng på 52 matcher och när han i torsdags gjorde sin slutspelsdebut mot Örebro så smällde han in tre mål för att fullborda ett hattrick i Luleås 5–1-överkörning av Örebro.
Redan för tre veckor sedan rapporterade Norrbottens-Kuriren om att det fanns ett NHL-intresse för Andreasson inflör nästa säsong och efter torsdagens match mot Örebro sade Vancouvers svenske scout Lasse Lindgren till NSD att “det säkerligen finns intresse för honom” och att han “absolut har en möjlighet” att flytta till någon NHL-klubb.
Under fredagskvällen bekräftade sedan Andreassons agent Martin Nilsson för NSD att ett tiotal NHL-klubbar visat konkret intresse inför nästa säsong, med ytterligare klubbar som följer 23-åringen.
.jpg)
- Löntaket höjs till nästa säsong
Under GM-mötena i Florida stod det även klart att lönetaket kommer att höjas med en miljon dollar till nästa säsong, från 81,5 miljoner dollar till 82,5 miljoner dollar. Glädjande nyheter för lönetakspressade general managers, som har fått se lönetaket ligga platt sedan 2019.
- Nödlösningen blir permanent lösning?
För drygt åtta veckor sedan tog Martin St. Louis över huvudtränarjobbet i Montréal Canadiens på interimbasis efter att klubben valt att sparka Dominique Ducharme. Canadiens har förvisso inte avancerat i tabellen och förra helgen blev det matematiskt klart att Montréal, som första lag denna säsong, inte kunde ta sig till slutspel, men under St. Louis styre har laget åtminstone höjt sin poängprocent från 25,6 procent till 52,2 procent.
Tidigare i veckan öppnade därför general managern Kent Hughes för att plocka bort "interim-taggen" från St. Louis namn för att göra honom till klubbens officiella huvudtränare.
– Jag vill gärna se att han är kvar i Montréal under en lång tid framöver och att vi kan ta bort “interim-taggen” från hans titel. Jag förväntade mig att han skulle få till en förändring när han kom in, men kanske inte så stort på så kort tid. Jag är inte någon som kommer gå betta mot “Marty” för de flesta som har gjort det har förlorat. Det är en speciell kille och han har visat sig vara en speciell tränare också, sade Hughes på en mediaträff i veckan.
Under St. Louis ledning har även den hajpade rookieforwarden Cole Caufield fått igång sin poängproduktion ordenltigt. Under Ducharme producerade amerikanen bara åtta poäng på 30 matcher och skickades under en period ned till Laval i farmarlaget. Med St. Louis på bänken har Caufield producerat 13 mål och 25 poäng på 23 matcher och är lagets poängbäste spelare under den nya tränaren.
- Senators i sorg
Under natten till tisdag, svensk tid, kom det tragiska beskedet att Ottawa Senators ägare Eugene Melnyk gått bort vid 62 års ålder. Via sin hemsida skrev Senators att Melnyk varit sjuk under en tid och enligt The Athletic genomgick Senators-ägaren en levertransplantation för sju år sedan.
Såväl spelare i Ottawa, såsom Brady Tkachuk och Thomas Chabot som andra stjärnspelare i NHL, såsom Erik Karlsson, har under veckan sörjt den bortgågne Senators-ägaren. Melnyk köpte Senators sommaren 2003 och fick se sin klubb nå hela vägen fram till Stanley Cup-finalen 2007 samt konferensfinalen 2017.
- Säsongen över för Höglander?
Nils Höglander har inte spelat en match sedan mitten av mars på grund av en skada och har således varit uppsatt på Canucks skadelista. I veckan meddelade dessutom Canucks huvudtränare Bruce Boudreau att Höglanders skada är av långtidskaraktären och att resten av säsongen kan vara i fara för den unge svensken.
Höglander skadade sig på en träning den 16 mars och enligt The Province ska det röra sig om en ljumskskada.
21-åringen har inte alls nått samma höjder som han gjorde under fjolårets rookiesäsong i Canucks, där han producerade 27 poäng (13+14) på 56 matcher. Denna säsong har det blivit 18 poäng på 60 matcher och innan All Star-uppehållet fick västerbottningen finna sig i att ställas utanför laget av Boudreau.
- Säsongen över för Keller
Om det råder tveksamheter kring huruvida Höglanders säsong är över eller inte så är det däremot inga tvivel om att Clayton Keller har spelat sin sista match denna säsong. I veckans möte med San Jose Sharks dundrade amerikanen in i kortsargen med benen före, varpå han blev liggandes på isen för att sedan rullas ut på bår.
Keller fördes till sjukhus där han opererades för ett brutet ben. Under natten till fredag, svensk tid, bekräftade Keller att säsongen var över. 23-åringen väntas vara återhämtad om fyra till sex månader.
- Äntligen 50 för Matthews!
För första gången i sin NHL-karriär, och som första spelare den här säsongen, nådde Auston Matthews 50 mål under en och samma säsong. Detta efter att han under natten till fredag, svensk tid, prickade in ett mål i tom målbur i 7–3-segern mot Winnipeg Jets.
Matthews har tidigare varit på väg mot 50-målssäsonger, men säsongen 2019/20 stannade han på 47 mål på grund av att grundserien avslutades i förtid på grund av pandemin och förra säsongen öste han in 41 mål på 52 matcher och hade av allt att döma nått 50 mål om bara grundserien hade spelats i någorlunda normal form.
Den här säsongen fick alltså Matthews skriva in sig i 50-målsklubben och blev därmed den fjärde Maple Leafs-spelaren genom tiderna att nå drömgränsen.
