KÅGSTRÖM: Behövs en förbundskapten i Tre Kronor?

Sam Hallam lämnar Tre Kronor efter säsongen och Rikard Grönborg uppges ta över.
Men i en tid när svensk hockey snurrar året runt och klubbarna driver utvecklingen är frågan om landslaget inte borde spegla det?

Niklas Wikegård har aldrig varit rädd för att utmana hockeyns heliga kor. När han i somras slog fast att Tre Kronor inte längre behöver en heltidsanställd förbundskapten i podcasten Sporthuset lät det först som en provokation, men bakom hans påstående döljer sig en fråga som svensk hockey borde ta på större allvar.

I dag meddelade Svenska Ishockeyförbundet att Sam Hallam lämnar sitt uppdrag efter säsongen. Enligt Aftonbladet blir Rikard Grönborg hans ersättare – och då känns det rimligt att damma av Wikegårds tanke igen:

Vad är egentligen poängen med en heltidsanställd förbundskapten i dagens hockeyvärld?

Förslaget: En general manager som bestämmer

Den svenska hockeymaskinen snurrar 365 dagar om året. SHL, Hockeyallsvenskan, juniorligor, NHL – överallt arbetar tränare och spelare på högsta nivå, dag in och dag ut. Landslaget är däremot mer av ett säsongsprojekt. Några veckor här, några veckor där och ofta utan tillgång till våra främsta stjärnor.

I det ljuset framstår en heltidsanställd förbundskapten nästan som en relik från en annan tid, när Tre Kronor var en nationell angelägenhet och VM-turneringarna faktiskt betydde något mer än en pliktskyldig vårtradition.

Wikegård menar att en general manager skulle kunna samla ett tränarteam inför varje mästerskap, bestående av kompetenta ledare från klubbnivå. De känner spelarna, de är uppdaterade på spelets utveckling och de arbetar redan i de miljöer där svensk hockey i dag tar sin form. Det vore både mer effektivt och mer i takt med hur sporten faktiskt fungerar i dag.

Skulle ge en modernare koppling

Så här har det länge fungerat i både USA och Kanadas landslag, där man inte spelar landskamper på lika regelbunden basis som vi gör här på andra sidan Atlanten. Till den här säsongen har exempelvis St. Louis Blues general manager Doug Armstrong fått rollen som general manager för det kanadensiska OS-laget, där han i sin tur plockat ut Tampa Bay-tränaren Jon Cooper som huvudtränare, inte förbundskapten, med Bruce Cassidy (Vegas), Rick Tocchet (Philadelphia), Pete DeBoer och Misha Donskov som assisterande tränare, inte assisterande förbundskaptener.

I USA är Bill Guerin (Minnesota) general manager. Mike Sullivan (New York Rangers) är huvudtränare, medan David Quinn (New York Rangers), John Hynes (Minnesota) och John Tortorella är assisterande tränare.

Varför skulle Sverige inte kunna tänka likadant? Låt Robert Ohlsson ta Tre Kronor i Karjala Cup, eller vad den turneringen numera heter. Låt Tomas Mitell eller Roger Rönnberg leda laget i den schweiziska Euro Hockey Tour-turneringen. Sedan skulle den bästa tillgängliga tränaren, jag skulle våga sträcka mig så långt och säga att den inte behöver vara svensk, leda Tre Kronor i turneringarna som betyder något: OS och VM. Den tränaren skulle i sådana fall utses inför säsongen och vara den, tillsammans med sina assisterande tränare, som ser till att hålla kontakt och dialog med de aktuella (NHL-)spelarna.

Skulle svensk hockey verkligen må sämre av det? Snarare tvärtom, tror jag. Det skulle ge energi, relevans och en modernare koppling mellan klubb och landslag.

Sverige borde ta efter nationerna som driver hockeyn framåt.

Borde inte landslaget spegla det?

Motståndarna invänder att en förbundskapten inte bara är en taktiker, utan också en symbol. Att rollen ger kontinuitet, långsiktighet och identitet för det svenska landslaget. Att någon måste hålla ihop Tre Kronor även mellan turneringarna. Och visst finns det något värdefullt i den tanken – men frågan är om uppdraget fortfarande kräver en förbundskapten på heltid?

Tre Kronor kommer alltid att vara en symbol för svensk hockey, men i en tid där sporten formas i klubbarna, av tränarna och spelarna som lever den varje dag, är frågan om inte landslaget också borde spegla just det – i stället för att vårda en roll som tiden kanske redan sprungit ifrån.