- Gjorde vad som krävdes - inte mycket mer än så
- Ingen oro kring Edvinsson
- Inom fem år är han världens bästa spelare
{{ PAYWALL LIMIT }}
Dag 7
Sverige gjorde vad som krävdes, inte mycket mer så, när de fick Tyskland på fall i den sista gruppspelsmatchen. Med tanke på att Juniorkronorna gick en tuff kamp mot USA mindre än 24 timmar tidigare så måste man säga att laget ändå kom ut på ett bra sätt redan från start, trots att man åkte på ett snöpligt baklängesmål tidigt i matchen (den vill så klart Calle Clang ha tillbaka).
Mittperioden var svackan i matchen, men i tredje perioden kunde Juniorkronorna på ett enkelt och klokt sätt stänga matchen. Jag delar den analys som Emil Andrae gav mig efter matchen att Juniorkronorna slog av på takten och blev lite bekväma när man tog över kontrollen i matchen, vilket inte går att klandra laget för.
Matchen i sig kändes egentligen bara som en lång transportsträcka till att fastställa andraplatsen i grupp B och därmed säkra “drömlotten” Lettland i kvartsfinalen.
Annars handlade det mesta den här kvällen om vad som inte skedde på isen. När jag pratade med Tomas Montén under förmiddagen så berättade han glatt att laget inte hade några otillgängliga spelare till matchen mot Tyskland, men när laguppställningarna till matchen släpptes så lyste Simon Edvinssons namn med sin frånvaro.
Min initiala tanke var att Montén helt enkelt valde att vila sin stjärnback, men i Viaplays sändning så berättade förbundskaptenen att Edvinsson var indisponibel för spel, vilket var direkt oroande. Under matchinledningen kom sedan uppgifter från TSN att Edvinsson möjligtvis kan ha åkt på någon slags matförgiftning och således inte kunde komma till spel.
Det teorin rimmar i sådana fall ganska bra med det Montén sade till mig under förmiddagen och det han sedan sade till Viaplay inför matchen. Då berättade han att han inte var orolig för Edvinssons medverkan framöver, men att han inte hade kunnat spela matchen mot Tyskland även om det hade varit en JVM-final. Skador går i viss grad att spela med, magsjuka/matförgiftning är desto svårare.
Montén ville inte kommentera varför Edvinsson saknades när jag frågade honom efter matchen och vi får väl se om vi kan få ett svar på det inom de närmaste dagarna.
***
Man kan tycka synd om Sverige som saknar stjärnor i form av Lucas Raymond, William Eklund och Alexander Holtz, men nattens motståndare Tyskland måste ändå vara det lag som drabbats allra hårdast av spelare som är för bra/har nobbat sommarens turnering. Då menar jag inte som i de allra bästa spelarna, där vinner Kanada överlägset, men spelare som verkligen kunnat göra skillnad sett till hur mediokert laget är utan spetsen.
Eller vad sägs som en tysk frånvarolista som Tim Stützle, JJ Peterka och Lukas Reichel? Alla hade kunnat gå in som toppspelare i turneringen och med ett rätt trubbigt lag så hade den spetsen inte direkt varit till skada för tyskarna, om vi säger så.
***
Efter att ha jobbat med Sveriges förlustmatch mot USA in på småtimmarna under söndagen så blev det en lugn förmiddag under måndagen. Jag har börjat få ordning på jetlagen efter en vecka här i Edmonton och för första gången sedan jag kom hit så vaknade jag inte klarvaken vid fem-sex-tiden på morgonen, utan kunde ta en skön sovmorgon.
Vid lunchtid traskade jag upp den dryga kilometern till arenan för att möta upp Tomas Montén för en förhandsintervju inför matchen mot Tyskland och därefter slog jag mig ned på pressläktaren för att städa av lite skrivande och sedan kika på matchen mellan Schweiz och Österrike.
Eftermiddagens höjdpunkt var annars gruppfinalen i grupp A, där värdnationen Kanada tog emot Finland inför turneringens hittills största publiksiffra (5 204). Turneringens två främsta kedjor (Hirvonen–Räty–Kemell i Finland och Othmann–McTavish–Bedard i Kanada) ställdes mot varandra i en match där den kanadensiska stjärntrion överglänste den finska diton rätt rejält under den tiden de matchades ihop.
På grund av massvis av Kanada-utvisningar i den tredje perioden fick Connor Bedard spela sparsamt under den avslutande perioden, men när han väl spelade dominerade han (som vanligt). I den första perioden stod han för matchens delikatess, då hans formation, något oväntat, blev rätt rejält tillbakatryckta i egen zon där både Bedard och McTavish fick slita hund för att freda det kanadensiska målet. När Kanada väl fick ut pucken spelade McTavish fram en Bedard på språng och 17-åringen kunde trots mjölksyra i benen skrinna in i Finlands zon och avlossa den STORA kanonen. Det fanns inte en sportmössa att den finske målvakten Leevi Meriläinen skulle stå ivägen när supertalangen knäppte i väg sitt patenterade indragsskott via ribbkrysset och in.
17-åringen har redan nu ett skott som håller absolut högsta världsklass.
Inom fem år är han världens bästa spelare, var så säkra.
***
Till publikens stora jubel noterades Kanadas målvakt Dylan Garand för ett skott på mål i den första perioden i matchen mot Finland.
Det ser man inte varje dag.
***
Detroit Red Wings hade ett helt lass med scouter på plats intill mig under matcherna Kanada – Finland och Sverige – Tyskland. Förre storspelaren och nuvarande chefsscouten Kris Draper var en av Red Wings representanter på plats. Shawn Horcoff, som numera är assisterande general manager till Steve Yzerman, satt också och frös uppe på pressläktaren.
Tillsammans med Minnesota Wild så är Detroit den NHL-klubb som har flest draftade spelare i sommarens JVM-turnering. I dagens matcher spelade Eemil Viro (Finland), Donovan Sebrango (Kanada) William Wallinder och Theodor Niederbach (båda Sverige). Dessutom tillhör den kanadensiske målvakten Sebastian Cossa samt Simon Edvinsson den klassika NHL-klubben, men ingen av de två spelade i måndagens matcher.
***
I morgon väntar den första helt spellediga dagen sedan min ankomst till Edmonton. Juniorkronorna tränar vid lunch och möter media därefter. Vad jag ska göra med min tid före och efter det återstår att se.
