GRÖNLUND: Orosmolnen Djurgården måste ta tag i

Den tuffa andra säsongen i SHL väntar Djurgården till hösten.
Efter en stark säsong som nykomling misstänker jag dock nu att det kan bli betydligt tuffare för de mesta mästarna.
Även om jag inte betvivlar attraktionskraften eller varken Niklas Wikegårds eller Marcus Due-Bojes kompetens ser jag varningstecken.

• Kommer vi få se den berömda Järnkaminsandan?
• Förmågan att föra matcher – och få till ett stabilare grundspel
• Backsidan – ett stort frågetecken

Vilka står för järnkamins-andan 2026/27?

Djurgården, liksom alla andra lag, börjar om med en ny trupp. Nu ställer man upp utan en Anton Frondell, utan Victor Eklund men likväl med en Viggo Björck som lär bli kvar ett år till. Inte heller Daniel Brodin, Ludvig Rensfeldt, Linus Klasen eller stockholmskillen Oliver Kylington är kvar. Även om inte Arvid Costmar höll på den yttersta nivån för Djurgården, var han också en spelare som bar hjärtat utanpå tröjan. Hur ser man på att eventuellt förlora Marcus Krüger?

Järnkamins-andan är en så stor del av Djurgården att den är obligatorisk i varje framgångsrikt DIF-lag.

I målet har man Magnus Hellberg och Daniel Marmenlind, som båda brinner för Djurgården. Philip Holm och Jesper Pettersson på backsidan. Nyförvärvet Lukas Vejdemo, som förövrigt är ett riktigt bra sådant, samt David Blomgren, Jacob Josefson och Albin Grewe är andra som också kommer ta ett kliv framåt.

Jag sätter ändå ett litet frågetecken till om det räcker. Hur många av dem håller allra högsta klass? Lyckas Marcus Due-Boje få in ett gäng namn som kan anamma detta, då kan det bli bra. Jag tvivlar dock inte på Due-Bojes öga och har ingen anledning att tro att han inte kommer att göra ett par lyckade värvningar. Ett annat frågetecken är när man nu har kommunicerat att man ska jobba på en plan för att lyckas bättre nästa år i det spelmässiga och vara mindre sårbara, så får man inte gå bort sig i frågan om järnkamins-andan.

Förmågan att föra matcher – blir svårare utan supertalangerna

Att vinna matcher handlar mycket om att våga, och där är Victor Eklund, Anton Frondell och Viggo Björck en frisk fläkt i Djurgården. Nu behöver man hitta ett sätt att hitta in i matcherna med press och energi utan att ha tre outtröttliga stortalanger. Visst – Björck lär bli kvar nästa säsong, men effekten i det stora hela blir mindre. Dessutom ska man akta sig för att bli för beroende av en så ung spelare.

Hösten blev en totalsuccé för Djurgården och man var effektiva framåt. Dessutom hade man en förmåga att ta sig ur tuffa situationer, som underlägen och stora spelmässiga problem i matcher. Det har varit lite för mycket svängar över Djurgården under hela säsongen, och grundspelet behöver bli tydligare och stabilare. De ska vara glada att Charles Hudon och Joe Snively levererade och blir kvar nästa säsong med. Samtidigt så tänker jag att nästa punkt är en stor del i att bygga just ett stabilare grundspel.

Backsidan – ett tydligt problemområde

Djurgården blir av med Joey LaLeggias poäng och backsidan är den klart svagaste lagdelen.

Erik Gustafsson lär ansluta i sommar och vilken förstärkning det lär bli. I Grand Rapids Griffins (Detroits farmarlag), har han gjort en riktigt, riktigt bra säsong poängmässigt och varit en bärande spelare i ett lag som dominerade grundserien.

Men där bakom börjar jag bli lite orolig. Gustav Lindström var inte under första säsongen på den nivå man kanske kunde förvänta sig. Colby Sissons blir kvar och där får vi se om det blir en hit eller en miss. Philip Holm var väl så bra man kan förvänta sig och kanske lite till i en del matcher. Jesper Pettersson är en spelare som brinner för Djurgården i varje situation och varje byte, men jag ser honom som en spelare som är långt ifrån den absoluta toppen av backar i SHL. Lucas Carlsson blir en riktigt spännande värvning.

Djurgården behöver vad andra lag har i exempelvis Jonathan Pudas, Joel Persson, David Quenneville och Henrik Tömmernes. En back som allt både kan börja och sluta med. Det hade man i Joey LaLeggia, även om kanadensaren även kostade ett par baklängesmål med sin spelstil.

Marcus Krüger – vad har vi för status där?

Marcus Krüger är utan tvekan Djurgårdens stora kulturbärare. Jacob Josefson är inte långt där bakom och är en fantastisk ambassadör utanför isen och en lika bra ledargestalt på isen. Men där bakom? Är det Albin Grewes tur att ta ytterligare ett kliv framåt i omklädningsrummet? Om den forne Stanley Cup-vinnaren Krüger förlänger, kommer han att kunna ta istid i majoriteten av de 52 matcherna som väntar? Bedömer man att det INTE ligger till så, kommer Djurgården behöva investera i en riktigt bra center som leder laget.

Förra säsongen gjorde Djurgården några i mina ögon riktigt misslyckade värvningar. Finländske backen Valtteri Pulli, landsmannen Jesse Ylönen och norrmannen Mathias Emilio Pettersen ser jag inte som Djurgården-material. Två av tre är nu borta, men man kommer nog behöva investera deras löner i spelare som levererar – på riktigt.

Som jag ser det finns det BARA poänggaranti i Joe Snively och Charles Hudon. Truppbygget kan ha blivit lite uppskjutet på grund av hierarkiskiftet mellan Niklas Wikegård och Marcus Due-Boje, men nu börjar det nog bli god tid att presentera ett par goda nyheter.

Djurgårdens truppbygge just nu

Målvakter:

Magnus Hellberg
Daniel Marmenlind
Hugo Hävelid

Kommentar: Grundseriens bästa målvakt i Hellberg och en gedigen backup i Daniel Marmenlind. Hugo Hävelid kommer säkerligen lånas ut, om jag får gissa. Här är det enda frågetecknet att Daniel Marmenlind hittar ett flow och självförtroende att prestera när han behöver, det är en målvakt med en riktigt fin högstanivå. Här ligger man bra till.

Backar:

Hugo Blixt
Philip Holm
Gustav Lindström
Jesper Pettersson
Colby Sissons
Lucas Carlsson (?)
Erik Gustafsson (?)

Kommentar: Hugo Blixt kan jag se att man, trots kontrakt, inte startar med som en av sex backar i ett inledande skede med alla friska. Kan bli aktuellt med lån. Om jag då utgår ifrån de andra fyra som är klara, behöver man definitivt få in den offensiva spetsen som både styr uppspel men också kan ta skott i powerplay och bryta linjer i spelet. Erik Gustafsson, som ryktas vara nära en återkomst till SHL med Djurgården, vore en enorm förstärkning och hade förändrat min bild av backsidan. Men det kanske behövs en riktig toppback till, möjligen till och med bredvid Gustafsson. Lucas Carlsson kan bli den, om det stämmer att han är klar.

Forwards:

Viggo Björck*
David Blomgren
Albin Grewe
Charles Hudon
Jacob Josefson
Mathas Emilio Pettersen
Håvard Salsten
Joe Snively
Lukas Vejdemo
Noel Gunler (?)

Kommentar: Nio forwards är klara och vi väntar fortfarande på besked om Marcus Krügers framtid. Djurgården räknar inte med honom utan man är nog ute och letar vidare. Då ska man vara glada att man fick hem Vejdemo från Leksand. Även om det inte går att jämföra de båda, så kan han förutom att vara en bra spelare stå i främsta ledet med både hjärta och ledarskap på isen. Björck, Pettersen, Vejdemo, Josefson och Salsten som centersida tycker jag nog inte riktigt räcker till.

Det hade behövts en riktigt skicklig speldosa på centersidan och flera av de tidigare nämnda kan gå på en kant också, vilket jag tror att exempelvis Pettersen definitivt kommer att göra. Främst tror jag att Due Boje tittar på forwards som trivs på högersidan, där det kan behövas två-tre förstärkningar till. Sedan är Blomgren en av mina personliga favoriter i SHL, en spelare som jag gillar och som jag tyckte växte in i kostymen. Kan säkert ta ett ytterligare kliv. Noel Gunler, där är man spänd att se vad han kan erbjuda.

Om Victor Eklund mot all förmodan inte skulle slå sig in i Nordamerika, vilket jag håller som närmast omöjligt i det här läget, så kan han ta ett ytterligare kliv nästa säsong i Djurgården.

Fotnot:
Kursivt = spelare som är på väg in. Asterisk = Kan försvinna till Nordamerika, men mest troligt inte.