SUNDSVALL
Den forne NHL-räven Alexander Steen fanns med i kulisserna under den gångna säsongen och tillträdde formellt sin tjänst som sportansvarig i Sundsvall Hockey vid årsskiftet, men nu ska han för första gången bygga ett eget lag och sätta sin prägel på det hela. Och det har börjat riktigt bra.
38-åringen har helt enkelt börjat med att gräva där han står genom att lyfta upp några lovande juniorer från den egna verksamheten och förlängt kontrakten med rutinerade Anton Gustafsson (som skolats om till back), spetsbacken Pontus Englund, genombrottsmannen Fabian Westling Alm och lovande målvakten Christof von Burg. Det är en väldigt bra start på ett lagbygge och något att bygga kring för att skapa framgång.
Det är nu Steen kommer att få bekänna färg. Säsongen som gick var ett litet steg framåt för Sundsvall som efter en riktigt svag start och ett tränarbyte (assisterande Jonas Lindström tog över som huvudtränare och blir kvar även nästa säsong) hittade ett vinnande koncept och nosade på en slutspelsplats. Vad Alexander Steen lyckas värva för att komplettera en intressant stomme blir avgörande för om laget fortsätter sin utveckling och blir en Allettan-utmanare eller om man stampar vidare på samma isfläck.
Men känslan är att det kan komma in riktigt intressanta namn till Sundsvall. Man håller förstås noggrann koll på Hudiksvall och borde vara ett rimligt alternativ för spelare som inte får följa med Hudik upp i Hockeyallsvenskan om kvalserien skulle sluta med avancemang. Det kan bli en guldgruva för Sundsvall. Alexander Steens agerande så här långt under silly season indikerar att det är mer att förvänta och att Sundsvall definitivt kan bli ett av lagen som tar ordentliga kliv framåt kommande säsong.
TRANÅS
Det har varit två riktigt tunga säsonger i Tranås där allt som kunnat gå fel gått helt och hållet åt skogen. En förväntan om att tillhöra gängen som aspirerar på att nå den positiva kvalserien har hängt som tyngder över axlarna när spelsystem har fallerat och nyckelpjäser fallit ifrån med långtidsskador. Men det ser faktiskt ut som att det finns en ände på eländet. Mot slutet av den gångna säsongen började Tranås i alla fall hitta något som påminde i alla fall lite grann om dem själva och det finns anledning till optimism.
Silly season så här långt skrämmer förstås inte. Tilltänkta finska spetsspelare som Niko Kivelä och Timo Hiltunen har fått tack men nej tack från klubbchefen Stefan Fransson och än så länge har det gått ganska trögt med förlängningar. I alla fall officiellt. Att värva hem sedan tidigare avfärdade egna produkter (backen Robin Felix och forwarden Edvin Karlsson) som spenderat ett bra gäng år i division 2 skrämmer kanske inte heller. Men här i ligger nog lite av framgångsfaktorn.
De två senaste säsongerna har inneburit en oerhörd stress för Tranås både som lag och som klubb. Man har förväntats prestera på en nivå som man inte riktigt mäktat med. Man har värvat tilltänkta stjärnor som inte förmått prestera i en sådan omfattning som förväntats av dem. Men de två senaste säsongernas kräftgång lyfter lite av pressen från axlarna. Omgivningen förväntar sig inte stordåd av Tranås längre och det kan säkerligen vara en lättnad. För det är ju i ärlighetens namn i rollen som underdog som laget varit som bäst om vi blickar tillbaka över ett par säsonger i Hockeyettan.
Det må se anspråkslöst ut på papperet än så länge, men det är klart att Stefan Fransson kommer att värva ihop ett slagkraftigt lag. Kanske inte extremt namnkunnigt, men definitivt kompetent och får man dessutom spela i västra Hockeyettan (en flytt som inte alls är otänkbar med tanke på hur många nya lag som ska in i söderserien) öppnar det dörrarna ytterligare. Tränaren Arto Miettinen har gjort en säsong i klubben och fullföljer han sitt tvåårskontrakt, vilket verkar vara planen, bidrar det till en bra kontinuitet. Det våras för Tranås...
SKÖVDE
Det blir lätt klyschigt att tala om att saker och ting sitter i väggarna, men Skövde har en lång historik av att vara sämst när det gäller. Det saknas vinnarkultur i Billingehov och mer ofta än sällan har imponerande värvningar kommit till Skaraborg för att stagnera i sina karriärer istället för att fortsätta blomstra.
Det behövs förstås en djupare genomlysning av organisationen och klubben ner till minsta lilla funktion för att komma till bukt med mentaliteten att vara alldeles för nöjda med det alldeles för lilla, men genom att kontraktera tränaren Staffan Lundh för tre år framöver har man i alla fall tagit ett stort kliv mot att bli lite seriösare i sin verksamhet. 59-åringen från Mariestad (!!!) har ett fint track record som tränare. Han har gjort ett gott jobb med Färjestads juniorer och coachade BIK Karlskoga i Hockeyallsvenskan på ett imponerande sätt mellan 2018 och 2020. Det är en glad glädjespridare, men samtidigt en herre som kan ställa krav och som har en vinnarmentalitet.
Den nye tränaren är den största anledningen att tro på att Skövde ska kunna bli något mer än bara ett jumbogäng i Allettan kommande säsong. Men känslan är samtidigt att man så sakteliga (och några år försent) har börjat komma till insikten att hemvävt är kul, men att många av de spelare man valt att satsa på de senaste säsongerna egentligen inte håller måttet. Inledningen av silly season har inte handlat om kontraktsförlängningar med en massa medelmåttor som belönas med kontrakt för lång och trogen tjänst. Att förlänga med några är inte fel, men klubben måste vara mer selektiv i sin sortering och sluta se det hemvävda som ett självändamål.
Det kan innebära att ombyggnationen av truppen blir mer omfattande än vanligt, men det är förmodligen ett måste i arbetet med att tvätta förlorarmentaliteten ur väggarna. Staffan Lundh på tränarbänken lär dessutom vara ett namn som kan locka nya spelare från en ganska kvalitativ hylla.
KARLSKRONA
Efter två Hockeyettan-säsonger som inte kan beskrivas som något annat än ordentliga misslyckanden finns det inte utrymme för mer mellanmjölk. Ska Karlskrona kunna hålla fast vid sin självbild som en maktfaktor i ligan måste man flytta fram positionerna på alla plan kommande säsong. Det gäller allt ifrån spelartrupp till arbetet på kansliet. Och visst ser det ut som att klubben står redo för att göra den där vansinniga storsatsningen som supportrarna drömmer om.
Filip Cruseman var en riktig bombvärvning att inleda silly season med. En spelare med gedigen rutin från så väl SHL som Hockeyallsvenskan och som supportrarna har fina band med sedan tidigare. En bättre start än så gick naturligtvis inte att få. Att dessutom slutligen lyckas locka hem en åldrande storstjärna i Alexander Bergström sänker så klart inte humöret hos supportrarna. Det är Hockeyettans tyngsta värvning så här långt.
Men det är vad man bygger för lag omkring de rutinerade stjärnorna som kommer vara avgörande för om Karlskrona går långt eller inte. Man har haft fina namn i trupperna även de senaste säsongerna, men problemet har snarare varit bredden. För få har varit byxade att ordna det på isen och när skador och sjukdomar har gjort intåg har man helt enkelt inte haft nog med djup i rostern för att kunna hålla uppe sin nivå. Lite naivt har man litat på att kunna lyfta spelare från sitt J20 Nationell-lag, en strategi som inte fungerat i toppen av Hockeyettan. Men allt det där har rutinerade sportchefen Michael Sundlöv naturligtvis sett. Det finns ingen anledning att tro något annat än att han kommer bygga ett bredare lag till kommande säsong.
Karlskrona framstår som en klubb som har fått lära sig den hårda vägen, men slutligen gjort läxan (jo jag vet, så sa vi inför den gångna säsongen också). Supportrarna ställer sig i många fall tveksamma till att unge huvudtränaren Eric Karlsson får fortsätta, men det blir lite av ett sista prov. Har han lärt sig något av de två senaste säsongernas kräftgång kan det bli en tillgång. Fortsätter resultat och spel att se tveksamma ut en bit in i hösten kommer sportchef Sundlöv säkerligen stå redo med silkessnöret.
Karlskrona spänner musklerna och står redo att göra det som inte gjorts de senaste säsongerna, det vill säga agera kraftfullt på alla plan.
PITEÅ
Det har sett lite för likadant ut lite för länge nu för att det ska kunna kännas bekvämt i Piteå. Laget har tagit sig till Allettan, väl där hamnat på den undre halvan och sedan åkt ut förhållandevis tidigt i slutspelet. Same procedure as last year var eviga vår.
Tyvärr har det sett likadant ut i lagbygget också. Det har varit samma rutinerade spetsspelare som dragit loket varje vinter. Inte ett ont ord om Magnus Isaksson och Joakim Högberg, det är ofantligt skickliga ishockeyspelare (även om de av självklara anledningar inte blir bättre med åren), men det har varit en stor svaghet för Piteå att allt har hängt på dem. Ett faktum som så klart börjat bli mer och mer smärtsamt uppenbart för den sportsliga ledningen i Piteå för varje år som passerat. Det krävs ett om- och ett nytag.
Oavsett hur det blir med de rutinerade härförarna, om de väljer att stanna kvar för ytterligare en säsong i ordningen eller inte, så måste Piteå bredda sin trupp. Se till att få in fler spelare som kan göra skillnad och börja hota på fler sätt. Känslan är att man är beredda att gå den vägen och under våren visade klubben oväntad handlingskraft genom att sparka tränaren Andreas Karlsson trots att laget just blivit slutspelsklart. Motiveringen löd att man ändå inte såg någon framtid efter den pågående säsongen och att det då var lika bra att agera direkt. Oväntat handfast och friskt tänk för att vara i Piteå.
Ny på tränarbänken blir nu istället Mikael Aaro som återvänder till Piteå fullpumpad med intryck och erfarenheter från en riktigt jobbig säsong som assisterande coach i Djurgården. Det ser på papperet ut som ett perfekt namn för Piteås nysatsning och det är svårt att tänka sig något annat än att laget kommer att spotta upp sig ordentligt under hans ledning. Nu krävs bara att man lyckas förstärka truppen på ett smart sätt också.
