Ett problem långt mycket större än SHL

I veckans "SHL med Måns Karlsson" blir det fokus på de två spelarna som anhållits, misstänkta för våldtäkt. Det blir även del om kaoset i Brynäs - och såklart den pågående SM-finalen. Nej, ingen av de anklagade spelarna är dömda för något brott. De förtjänar en korrekt rättsprocess, och ska inte bli dömda eller frikända någon annanstans än i en domstol. Är de skyldiga hoppas jag de döms. Är de oskyldiga hoppas jag de släpps. Svårare än så är det inte. Men jag var knappast ensam om att få kalla kårar när jag igår läste om att ytterligare en SHL-spelare anhållits, på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt. På bara några veckor har två spelare i Sveriges högstaliga misstänkts för det fasansfulla brottet. Det är fruktansvärt, och jag skäms som hockeyälskare och journalist. Jag börjar ifrågasätta vad det är jag sysslar med egentligen. Men mest av allt skäms jag för att vara kille. Jag skäms för att jag trodde bättre om oss. Skäms för att jag gått på myten om att kvinnosynen inte är som den var förr, varken i samhället eller i den alltjämt ganska machostyrda idrottsvärlden. Skäms för att dagens unga killar kanske inte är som de var förr, liksom. Men där verkar jag ha fel. Omklädningsrummet beskrivs ofta av de som varit där som "den bästa och roligaste miljön". Spelare som slutar spela ishockey, eller någon annan sport, saknar sällan de många timmarna i buss, försäsongsträningen, eller för den sakens skull trepoängarna eller den maffiga lönen. Det är alltid "tjötet" i omklädningsrummet som saknas mest. Skitsnacket med lagkompisarna. Jag känner igen mig i det. Jag, som aldrig sysslat med idrott på annat än amatörnivå, såg mitt idrottande lika mycket som ett sätt att umgås med kompisar som ett sätt att få syssla med det sportande som jag älskade. Samtidigt vet jag också, av erfarenhet, att omklädningsrum också kan vara den allra värsta miljön. Och även om jag är fullständigt övertygad om att den här "machokulturen", som alltid står som syndabock för allt ont som händer i idrottsvärlden, inte är lika utbredd som tidigare är jag lika övertygad om att den finns kvar. Att den är en faktor. Men att beskylla machokulturen inom ishockeyn för att två SHL-spelare nu misstänks ha utfört två våldtäkter är för enkelt. Det är som att beskylla våldsamma TV-spel för att skjutningar ökar även i den verkliga världen, om vi ska använda en riktigt modern 80-talsreferens. För är det något vi lärt oss, inte minst från #MeToo och framåt, är det att vi inte har en jävla aning vem som är en våldäktsman, vem som trakasserar sina kollegor, vem som är rasist eller vem som är homofob. De potentiella våldtäktsmännen, kvinnomisshandlarna eller vilket brott du än vill prata om finns överallt. I alla branscher. I alla samhällsklasser. Med alla bakgrunder. Överallt. Att två spelare som är elitidrottsmän på absolut högsta nivå i en av våra absoluta största sporter nu misstänks för några av de värsta brott man kan tänka sig är djupt tragiskt. Det går sannerligen att ifrågasätta hur en klubb som är inblandad i det hela hanterat situationen. Och ja, det är fullt naturligt att rubrikerna blir större när två förebilder, två offentliga personer, anklagas för brotten. Och ja, det är bra att diskussionen tas nu: Hur är kvinnosynen inom SHL? Hur är värdegrunden/värderingarna? Hur jobbar klubbarna på daglig basis med den här typen av frågor? Hur ska man hantera en situation som denna från klubbhåll? Om en av våra spelare är under utredning för den här typen av brott - ska vi verkligen låta honom spela matcher då? Det här är ett utmärkt tillfälle för ishockeyn att ta tag i den typen av frågor. Om man nu inte gjort det tidigare, vill säga. För i en tid då en av riksdagens partiledare kallar den här typen av problem för "importerat" tror jag verkligen att det är viktigt att belysa att vi inte behöver titta längre än till en av svensk idrotts största klubbar för att hitta en person som på sannolika skäl är misstänkt för våldtäkt och misshandel. Jag tror faktiskt det är en ögonöppnare för många. Även fast det nog inte borde vara det. För faktum kvarstår: SHL är egentligen ingenting annat än en spegelbild av samhället i stort. Det här är inte ett problem för en sport, en liga eller en klubb. Det här är ett samhällsproblem. Ett virus det inte finns något vaccin mot. Det är en pest som bara en person kan bota: Det är just du som läser den här texten. Det som har hänt de senaste veckorna skadar de inblandade parterna. De drabbade kvinnorna, främst. En faktor som nästan glömts bort. Men det skadar också SHL. Det skadar svensk hockeys anseende. Det gör att det återigen riktas fokus mot den ofta giftiga omklädningsrumskulturen. Mot klubbars ansvarstagande, eller snarare brist på detsamma. Mot den sunkiga kulturen som ofta beskrivs finns i den alltjämt mansdominerade idrotten. Men låt oss inte fastna där. TIO TANKAR OM SHL 1) Det har varit så mycket skit i Brynäs den här säsongen att det nog är mer än många klubbar upplevt under hela sin livstid. Och med tanke på det man hör, med tanke på att fler och fler personer börjar öppna upp sig, tror jag att det kommer bli mer negativa rubriker. Hur som helst. Utöver den pågående rättsprocessen som vi redan skrivit om kom alltså beskedet i veckan att ordförande Jürgen Lorenz och ett par andra i styrelsen inte ställer upp för omval. Och till sist briserade också den sedan länge tickande bomben att Michael Campese inte blir kvar som klubbdirektör. Han var den sista i en beslutande position som inte redan lämnat (om vi bortser från de ansvariga på damsidan). Nu är ordföranden, klubbdirektören, sportchefen och huvudtränaren borta. Och vem fasen vill hoppa på det till synes omöjliga uppdraget att jobba i Brynäs? Även om läget nu är kritiskt, och mycket tyder på att nästa säsong riskerar att bli en total mardröm för Brynäs del, var det direkt nödvändigt att rensa ut så som de nu gjort. Förtroendet för både ordföranden och klubbdirektören var helt enkelt förbrukat nu. Och det med all rätt. Hur Brynäs ska ta sig ur den här levande mardrömmen har jag inte en jävla aning om. Det kommer ta många, många år att återhämta sig från det här. 2) Apropå att fler och fler kommer vilja prata: t med den tidigare Brynäsbacken . Kloka tankar från en person som varit på insidan av Brynäs IF under klubbens mest turbulenta år någonsin. Han är öppen kring vad han tycker om felrekryteringen av - och hur kaoset mer eller mindre "spiller ned" uppifrån. Han bekräftar den bild som så många har haft av Brynäs de senaste åren. 3) har gått från hetast i SHL till att helt petas ur Växjös trupp. Det finns faktiskt en intressant brytpunkt när det gäller stjärnforwarden. På sina 25 första matcher den här säsongen gjorde han otroligt vassa 30 poäng och var med det bäst i hela ligan från säsongsdebutsdatumet 12/11 till den 29/1. Vad hände den 29/1? Då offentliggjordes Andrew Calofs nya långtidskontrakt med Växjö. Ett kontrakt som gäller till 2024. Sedan dess har han på 26 matcher i SHL och slutspelet gjort 13 poäng. Han har gått från att göra över en poäng per match till att helt plötsligt producera 0,5 poäng per match - och ställas utanför laget. Fascinerande. Andrew Calof. Foto: Carl Sandin/Bildbyrån 4) Växjö kan i kväll säkra klubbens tredje SM-guld . Sjukt med tanke på att Växjö Lakers grundades så sent som 1997. En av de stora hjältarna blir i så fall , som kan utses till MVP. Växjös arbete när de sajnade Holmberg är imponerande. De nosade upp honom som 18-åring, då han hade gjort nio poäng på 21 matcher i HockeyEttan. Då valde de att låna in honom i två matcher då de hade spelare frånvarande. Drygt tre år senare är han en av lagets stora stjärnor. Det är inget annat än sjukt imponerande. Både av Växjö och Holmberg själv. 5) Rögle har alltjämt chansen att vinna , men det ser allt knepigare ut. Det är såklart lätt att bli fartblind och se det som en besvikelse ur Rögleperspektiv att man inte vinner guld. Men kom då ihåg en sak: så här presenterades på klubbens egen hemsida när han tog över som ny huvudtränare för Rögle. "Cam tar över ett Rögle som är inne i en tung förlusttrend och ligger sist i SHL: – Jag är medveten om att vi står inför en stor utmaning. Jag kommer att ta mig an den här utmaningen på samma sätt som jag gjorde som spelare: med stor passion och intensitet, säger Cam." Tre och ett halvt år senare är de i SM-final. 6) Abbott har gjort ett helt hysteriskt bra jobb under sina år i Rögle . Men sättet han tappade fattningen på efter matchen senast...det var faktiskt inte helt okej i min smak. Jag köper ilskan över domslutet i slutet av matchen. Jag köper hans kritik (okej, hans verbala motorsåg) mot domarna då. Men när det gått 20-25 minuter efter det måste han kunna besinna sig bättre. Sättet han stod och skrek i korridorerna under Pontus Holmbergs segerintervju passerade faktiskt gränsen även hos mig. 7) Linköping förlängde i veckan med - och det är bara att gratulera alla inblandade. Mycket av LHC:s lyft har tillskrivits att man sparkade Bert Robertsson samt värvade in - men vi får inte glömma den oerhörda betydelse Alexander Johansson hade för Linköping. Han tog ett jätteansvar, och levererade dessutom helt okej även offensivt. Han håller utan tvekan fortfarande på SHL-nivå. 8) d fortsätter spotta ur sig tunga Färjestadsnyheter. De avslöjade i torsdags att även Linus Johansson är klar för en återkomst. Han kommer få ett drömlag att förfoga över i vinter. Linus Johansson Bildbyrån 9) Mer lästips: Vår egen Sigge Sanner har de senaste veckorna jobbat efter det katastrofala pandemiåret. Det var mycket läsvärt och informativt - och ger en bra bild av hur klubbarna klarat av det minst sagt prekära läget. Jag måste säga att jag är förvånad över hur många klubbar som ändå håller sig positiva, och menar att man klarat situationen bättre än väntat. Det är otroligt glädjande. Risken är dock att det är nu den verkliga krisen kommer. Att säsong två med den här pandemin kommer vara minst lika påfrestande - och att det är det som kommer leda till en ekonomisk katastrof på mer än ett håll. 10) är på väg hem till Sverige. Tillsammans med lär han ha varit Sveriges mest anonyma NHL-spelare de senaste åren. Den USA-födde backen har aldrig spelat annat än pojklagshockey i Sverige, så det är inte speciellt konstigt att han är så anonym som han är. Men är han bra då? Ja, det är han. Om uppgifter stämmer, att Ryan är på väg till Malmö Redhawks, tror jag Skåneklubben gör en jättebra rekrytering. Han är en bra skridskoåkare, har en del offensiv skill som han inte fått visa i NHL men nig kan visa i AHL, och han kommer med en erfarenhetsbank med drygt 140 NHL-matcher. Han borde absolut kunna vara en mycket bra back på SHL-nivå. En Christian Folin, fast åt det offensiva hållet, om vi ska fortsätta jämföra de båda. Och får Malmö samma utdelning med Ryan som Växjö fått med Folin...då är det bara att gratulera.

Ett problem långt mycket större än SHL

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

Nära sista spetsen: "Vi har inget dåligt kapital"

NHL:s svenska All Star-lag - 1990 till 1999

Klar för AIK: "Jag kommer hit för att vinna"

Färjestad gör klart med OS-forward

HA-profilen klar för tredjeligan