Timrå är ett av blott två lag som jag lyckades pricka in på rätt position i mitt tabelltips inför säsongen.
Klubben inledde serien i ett rasande tempo genom att vinna nio av sina första tio matcher och visade tidigt att man ville vara med och utmana om en plats uppåt i seriesystemet.
De frågetecknen vissa hade kring Jonathan Dahléns självförtroende, form och status efter en mindre lyckosam säsong i Nordamerika rätades snabbt ut till utropstecken. Att para ihop honom med Albin Lundin och Jens Lööke visade sig bli lyckosamt där kedjeformationen absolut måste ses som en av seriens vassaste även om de splittrades under en tid för att senare återförenas.
Timrås fantastiska start på serien innebar förmodligen att laget blev lite för bekvämt emellanåt. Medan konkurrenterna i toppen, Modo och Björklöven, ångade på utan några större dippar tycktes Timrå prestera bra hockey ungefär varannan match.
Med åtta matcher kvar lyckades dock Timrå vinna över Modo på bortaplan och blåste liv i toppstriden. Faktum är att Timrå avslutade serien lika galant som man startade, nämligen genom att vinna nio av sina tio avslutande matcher.
Dock räckte inte den starka spurten ända fram till topp två utan man fick nöja sig med tredjeplatsen. Desktop ad in article Mobile ad in article
Målvakterna
Timrå ståtade med en synnerligen stabil målvaktssida där den, på förhand, givna ettan var Victor Brattström och målvaktskollegan Adam Ohre fick finna sig i att spela andrafiolen.
Brattström spelade mest av samtliga målvakter i ligan med sina 45 matcher och dryga 2 700 minuter. Efter Björklövens Joe Cannata var han den förstemålvakt med bäst vinstprocent med sina 73,33.
Trots att Ohre hade en bättre räddningsprocent i de sju matcher han vaktade kassen lyckades han ”bara” komma upp i en vinstprocent på 57.
Med andra ord hade man en näst intill otrolig kontinuitet på målvaktssidan där Brattström var ombytt 52 matcher och Ohre 51 under grundserien. Även om Adam inte fick stå särskilt frekvent måste jag ändå ge målvaktsparet ett högt betyg, vilket också visar sig i att Brattström spelade till sig ett kontrakt med KooKoo i finska högstaligan nästa säsong.
Victor Brattström.Foto: Pär Olert/Bildbyrån
Besvikelsen
Jag har lite svårt att se någon större besvikelse i den senaste upplagan av Timrå. Men om jag ändå måste peka på en spelare som jag tror klubben hade högre förhoppningar på blir det Tim Wahlgren.
Initialt fick han ett mycket stort förtroende av tränare Fredrik Andersson utan att lyckas förvalta det. En spelare med sina bästa egenskaper i offensiven bör leverera mer poäng än vad han åstadkom. Inte minst med tanke på den fina omgivningen samt det faktum att han fick stort förtroende i powerplay.
Med sex poäng på 37 matcher och en av få timråspelare med minus i plus/minus-statistiken lämnade han sedermera för nygamla klubben Västervik. Där fick han dock lite av en personlig revansch under säsongens slutkläm. Desktop ad in article Mobile ad in article
Genombrottet
Det kanske inte hör till vanligheterna att prata genombrott för en 24-åring som spelade i SHL säsongen innan. Men i Albin Lundins fall går det inte att blunda för genombrottet han fick i vintras.
Att ställa hans 68 poäng i jämförelse med sitt tidigare poängrekord, på samma nivå, som låg på 16 pinnar går inte att klassa på något annat sätt än ett gigantiskt genombrott.
Killen som varit en respekterad spelare med bra tvåvägsegenskaper fullkomligt exploderade offensivt i vinter. Stort förtroende, trivsamma lekkamrater och ett pånyttfött självförtroende har definitivt varit bidragande orsaker till att klubbar högre upp i hierarkin ser Lundin som ett lovligt byte i ett led att förstärka laget. Desktop ad in article Mobile ad in article
Albin Lundin.Foto: Erik Mårtensson/Bildbyrån
Coacherna
Firma Andersson och Karlsson fick behålla många spännande ingredienser ur truppen som åkte ur SHL säsongen innan. Spännande framtidsnamn som Marcus Hardegård och Sebastian Ohlsson samtidigt som trotjänarna Jeremy Boyce och Emil Berglund (den sistnämnde presenterades av Almtuna häromdagen) valde att följa med laget ner i Hockeyallsvenskan.
Till detta har man verkligen lyckats med sina spetsnyförvärv. Några av hela seriens bästa spelare återfinns nämligen i Timrå. Eller vad sägs om Dahlén, Lundin, Lööke och Sebastian Hartmann? Spets där samtliga levererade i stor stil.
Annars har jag lite svårt att placera och värdera coachernas jobb. Att klubbens glödheta spelare matchas flitigt är en självklarhet. Här tänker jag framförallt på Dahlén, Brattström, Lundin, Hardegård och även Hartmann under sista tredjedelen av säsongen.
Om jag tillåts vara lite kritisk borde det inte vara någon omöjlighet att kunna få ut mer av materialet än vad man fick mitt i serien. Jag fick känslan av att Timrå presterade en fin ishockey ungefär varannan dag, vilket bidrog till många onödiga poängtapp, som i sin tur innebar att inte ens den fenomenala spurten räckte för att lugga Modo på andraplatsen.
En tredjeplats är trots allt starka papper där coacherna inte kan lastas alltför mycket efter att ha missat topp två. Även om spetsen var lika bra eller bättre än både Björklöven och MoDo saknade man lite djup i laget. Desktop ad in article Mobile ad in article
Fredrik Andersson.Foto: Pär Olert/Bildbyrån
MVP
Timrås mest värdefulla spelare är inte bara Timrås bästa spelare utan även hela ligans. Under tisdagen framkom dessutom uppgifter, om än inte officiella, att det är troligt att han även nästa säsong kommer att dra på sig den rödvita dressen.
Som ni förstår pratar jag om Hockeyallsvenskans största fixstjärna Jonathan Dahlén.
Timrå hade ett hyfsat lag redan innan bomben om Dahléns återkomst slog ned under sensommaren. Jag hade placerat medelpadingarna på en sjätteplats i tabellen för att sedan revidera mitt tips och placera dem på tredje plats. I lagsporten ishockey finns det inte många spelare, om ens någon, som lyfter sitt lag tre placeringar i tabelltipset.
Den 16 augusti skrev jag en text där jag påstod att Dahlén är hela ligans MVP med texten ”Om det hade gjorts ett spel likt EASPORTS NHL, men riktat för Hockeyallsvenskan, hade valet av omslagspojke varit odiskutabelt”.
Den här texten känns fortfarande aktuell. Desktop ad in article Mobile ad in article
Summering och slutbetyg
Med en tredjeplats i tabellen lyckades Timrå studsa tillbaka på ett riktigt bra sätt efter uttåget ur SHL säsongen innan. Klubben visade att man inte behöver några mellanår för att vara redo att utmana om en plats i finrummet igen.
Timrås säsong förtjänar ett högt betyg och jag ger dem fyra ”Bengt Lindström Y:n” av fem möjliga.
Det var en bra säsong där man levererade ungefär som jag förväntade mig där det ibland var svajigt spel blandat med utmärkta insatser. Till viss del saknade man djupet i laget jämfört med Björklöven och MoDo där orutinen ibland lyste igenom med sin betydligt yngre spelartrupp än sina toppkonkurrenter.
Men spetsen fanns onekligen där och det är definitivt något att bygga vidare på.
Bara en sådan sak att ryktet om Dahléns fortsatta existens i laget bör underlätta för ”Nubben” i lagbygget. För även om det redan försvunnit spets i form av bland andra Brattström och Ohlsson kan jag lova att det finns spelare som ser som en språngbräda i karriären att få möjligheten att spela med ligans bästa spelare.
