Den psykologiska aspekten i sporten ishockey går aldrig att förringa. Jag vet inte hur många matcher jag själv spelat, eller bevittnat för den delen, där det sämre laget rent spelmässigt avgått med segern.
I måndagens enda match, den mellan Västervik och AIK, var det i princip bara ett lag på banan första 30 minuterna. Med en 1-0-ledning för hemmalaget och mängder av missade lägen var det närmre 3-0 än 1-1 efter halva matchen.
PÅMINNER OM BIK - MODO
En onödig utvisning senare stod det 1-1 på tavlan och vips var AIK med i matchen igen. Förmågan att kunna rida på vågen när man får luft under vingarna och faktiskt hänga ett par baljor under perioder i matchen när man spelar bra och har övertaget är minst lika viktigt som att spela konservativt, snålt och hålla tätt bakåt när man spelar dåligt. Desktop ad in article Mobile ad in article
Matchen kan, med fördel, jämföras med BIK Karlskogas match mot MoDo i söndags. Där var MoDo det klart bättre laget under matchens första 20 minuter. En olycklig sargstuds med två minuter kvar av den första perioden, där BIK kvitterade till 1-1, gjorde att MoDo-spelarna till synes tappade tron på sig själva. Lika bra som de var i den första perioden, lika dålig var de i den andra där BIK tog över taktpinnen rejält och gled ifrån till ett 3-1-överläge.
Nu lyckades MoDo till slut bända tillbaka matchen efter en häftig slutforcering där junioren Jeremias Lindewall fick hänga säsongens första mål i ett av sina få byten. Under de minuterna han fick gjorde han avtryck och bör belönas med mer speltid framöver då det finns spelare med högre lönecheck som levererar betydligt sämre hockey. Karlskoga drog till slut det längsta strået när man avgjorde i förlängningen.
Det jag vill säga med den här texten är att det gäller att ta tillvara på sina bra perioder i matcherna. Vill man komma åt enkla eller komfortabla segrar gäller det att göra mål under sina bra perioder i matchen. Gör man inte det är risken stor att man valsas in i en falsk trygghet med ett massivt spelövertag men endast ett måls övertag. Det är livsfarligt i hockey. Det räcker med en slumppuck, ett misstag eller en utvisning så är matchen utjämnad och ens momentum förlorat. Desktop ad in article Mobile ad in article
VAR FINNS SPELGLÄDJEN?
I måndagskvällens match blev det en rättvis hemmaseger till slut efter att avgörandet skett på straffar där Oskar Drugge gjorde mål för andra matchen i rad.
Efter att ha sett AIK under några matcher nu undrar jag var spelglädjen är någonstans? Deras förväntade ledande spelare ser inte ut att ha kul ute på isen. Ska man bli det topplag jag tar för givet att man vill vara måste man hitta spelglädjen.
Spelare som Simon Fernholm. Fredric Weigel, Anton Holm,Max Lindholm och Fabian Zetterlund åker nästan runt och gömmer sig. Även om Zetterlund avgick med 1+1 i matchen mot Västervik är han alldeles för osynlig för en spelare av hans kaliber. En lirare som Fredric Weigel brukar åka runt och ha lekstuga där han får med sig ett par utvisningar varje match och serverar lagkamraterna öppna kassar i parti och minut.
Av detta har vi inte sett mycket den här säsongen. Desktop ad in article Mobile ad in article
Om inte AIK hittar tillbaka till spelglädjen, gärna den man visade upp för två säsonger sedan, kommer det återigen bli ett lag som får slåss för sin sportsliga överlevnad i botten av tabellen.
Vem kunde tro det i somras när man presenterade toppnamn efter toppnamn?
