ENGLUND: Säsong - men inte till vilket pris som helst

Alla indikationer från förbund och ligaorganisationer har pekat på att säsongen kommer att bli av. Frågan har hela tiden handlat om vilken form och tappning gällande publikrestriktioner och dylikt som gäller. SHL har redan startat säsongen och Hockeyallsvenskan förväntas dra igång om en vecka, närmare bestämt den 2 oktober. Desktop ad in article Mobile ad in article Jag har inte undgått . Där resonerar han kring om det är värt att genomföra säsongen 20/21 med tanke på vilka spår det kan sätta i klubbarnas framtida ekonomier. Precis som Skoglund skriver skulle ligor med lägre publiksiffror klara sig bättre med restriktioner på, låt säga, 500 personer som får bevittna matcherna på plats. För många lag i Hockeyallsvenskan är jag övertygad om att restriktioner på 500 personer inte skulle vara hållbart längre än några veckor, eller ett par månader som högst. Än mindre om begränsningarna stannar vid nuvarande 50 personer. där man vädjar om hjälp från alla som bryr sig om föreningen. Klubben skriver att man inte kommer klara den här utmaningen på egen hand men ”tillsammans är vi starka” . Jag garanterar att det är fler lag som sitter i samma sits som Mora. Desktop ad in article Mobile ad in article Det finns från Skoglund (ja, han är produktiv den där Skoglund) där han pratat med regeringskansliet som låter meddela att beskedet i publikfrågan dröjer. Mina första tankar kring att blåsa av säsongen är mörka sådana. Men ju längre jag behandlat tanken har jag blivit mer och mer inställsam över att kasta in handduken redan nu, innan säsongen drar igång. Inte minst om beslutet är grundat i att behålla standarden vi har i nuvarande tappning vad gäller proffshockeyn. Lek med tanken att säsongen startar med en mindre andel åskådare än normalfallet samtidigt som statens räddningspaket till idrottsrörelsen och supportrarnas välvilja inte räcker för klubbarnas överlevnad. Vad gör man vid ett eventuellt scenario där klubbar tvingas kasta in handduken permanent? Eventuellt mitt under rådande säsong dessutom? Det var bland annat detta man ville motverka när man, för ett gäng år sedan, införde elitlicensen. Alltså att klubbar tvingas dra sig ur mitt under brinnande säsong på grund av dålig ekonomi. När elitlicensen infördes var det såklart omöjligt att förutse den pandemi som nu håller världen i ett strypgrepp där syret sakta men säkert sinar. Desktop ad in article Mobile ad in article Det är minst sagt speciella tider där många företag och privatpersoner gör allt för att överleva detta helvete. Oron innefattar både hälsa och ekonomi där dessa element motarbetar varandra. Att tillåta större folksamlingar främjar ekonomin samtidigt som smittspridningen och därmed hälsan äventyras. Det råder såklart även ett motsatsförhållande där smittspridningen hämmas om vi undviker folksamlingar med följden av ett större ekonomiskt lidande. Det är med andra ord ingen lätt ekvation att få ihop. Åtminstone inte för ishockeyklubbarna. Om vi kikar på ishockeyn berör det cirka 700 spelare i landets två proffsligor. Det baserar jag på 25 spelare per lag, men det berör en betydligt större skara med personal än så; materialförvaltare, kanslipersonal, domare, förbundspersonal, tränare, scouter, agenter osv. Desktop ad in article Mobile ad in article Man kan tycka att en apparat, som svensk proffshockey, som direkt innefattar ett drygt tusental anställda inte är någon större fara i det större perspektivet men faktum är att det är så mycket fler som drabbas än så. Inte minst alla supportrar som, mer eller mindre, lever för ishockeyn och sitt lag. Den glädje, gemenskap, passion, hopp och förtvivlan sporten bidrar till supportrarna är omöjlig att sätta ett pris på. Den svenska idrottsrörelsen har vuxit sig till en jätteindustri med många arbetstillfällen som alltså riskerar att gå förlorade. Inte bara i direkta anställningar när det kommer till klubbar och förbund utan även indirekt när det kommer till underleverantörer, samarbetspartners osv. Ju mer man tänker på det desto större blir det. En mindre allsvensk klubb avlönar kanske 35 personer men sysselsätter många fler än så. Desktop ad in article Mobile ad in article Om vi tar proffsishockeyn i Sverige som exempel, med den grova uppskattningen att det innefattar drygt 1 000 anställda, och jämför det med valfritt företag i samma storlek utanför hockeyns väggar är det inte särskilt svårt att se att engagemanget inom idrottsapparaten är betydligt större. OM man väljer att avbryta säsongen på grund av att man kommer fram till att det är enda sättet att klubbarna ska överleva pandemin så köper och stödjer jag självklart resonemanget. Även om jag helst ser att den blir av, dock inte till vilket pris som helst. Ikväll ska jag se det högoktaniga mötet mellan Björklöven och Timrå. Imorgon ska jag vara expert i Östmedias live-sändning mellan Vita Hästen och Västervik. Nej, jag vill inte att säsongen ställs in men tar man beslutet baserat på svensk proffshockeys överlevnad så har jag förståelse för det. TV: Sebastian Strandberg om sin brokiga karriär

ENGLUND: Säsong - men inte till vilket pris som helst

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

"Jag vill vara i världens bästa liga"

Får chansen i AIK: "Stor utvecklingspotential"

VM-guldvinnaren väljer Brynäs: "Rätt steg"

Ikonen återvänder: "Enormt hjärta för Leksand"

SMÄLLEN: Poängdrottningen tar paus från SDHL