Blickarna riktas oftare mot spelare som utmärker sig och håller en hög profil snarare än spelare som håller en lägre profil, både på och utanför planen. Poängspelare som det ofta händer saker kring och som ibland inte räds för att säga vad de tycker älskas av media och blir oftare valda som intervjuobjekt. Dick Axelsson i Djurgården är ett klockrent exempel på det jag försöker säga. Hockeyallsvenska exempel är Olle Liss, Jonathan Dahlén, Patrik Karlkvist, Oskar Drugge, Fredric Weigel och Jimmie Jansson för att nämna några. Skickliga lirare som ofta väljs ut tack vare fina prestationer på isen men ibland kanske även för att få en rubrik.
Inget konstigt att det fungerar på det sättet då de flesta som jobbar med content inom hockey vill väcka intresse och locka till klick eller visningar osv. Spelare som är profiler och kanske säger det oväntade är givetvis mer intressanta än de som står och rabblar klyschor.
Med det sagt är det många spelare som går under radarn för den stora massan som följer ligan. Givetvis har hardcore-fansen järnkoll på spelarna i laget man håller på, men knappast lika bra koll på icke högprofilerade spelare i andra klubbar. Spelare som kanske är profiler på andra sätt men som varken vill ha eller får samma medieutrymme. Desktop ad in article Mobile ad in article
Dessa spelare figurerar i alla lag. Ibland finns det flera av den typen spelare som är oerhört laglojala och kommer till jobbet varje dag. Dessa spelare sätter aldrig sig själva i första rummet och struntar oftast i sin egen statistik som poäng och dylikt, det är lagets prestation som är det viktiga. Alla spelare har olika stora egon där vissa har ett behov av att synas och höras mer medan andra inte alls har samma behov.
SPELADE INTE PÅ EN HEL SÄSONG
En av dessa spelartyper återfinns i Västerviks 28-årige back Erik Gustafsson. Västerviks #14 har knappast haft en spikrak resa i sin hockeykarriär där han som junior huserade långt ifrån landets ledande hockeygymnasium. Istället spenderade han juniortiden i hemmaklubben IK Oskarshamns juniorlag.
En rolig anekdot är att Erik inte spelade någon hockey alls säsongen 12/13 som också var hans första seniorår. Faktum är att han blev medbjuden av en polare att provträna med Värnamo i division 2 den säsongen. Just den träningen var det lagfotografering där Värnamo propsade på att Erik skulle vara med. Med endast en träning var alltså Erik med på Värnamos lagfotografering för att sen aldrig återvända.
Istället var det jobb och annat roligt som kom i vägen samtidigt som han inte var särskilt sugen på att spela hockey i division 2.
Det blev comeback säsongen 13/14 i Hockeyettan med Borlänge innan flyttlasset gick till Västervik säsongen därefter. Västervik har han varit trogen sedan dess, förutom en kortare utlåning till Vimmerby under fjolårssäsongen efter ett litet hack i självförtroendet. Desktop ad in article Mobile ad in article
Med det sagt vill jag påvisa att det finns många viktiga spelare där ute hos alla lag men som kanske inte alltid får cred för allt de gör. Extra roligt känner jag för Erik som, förutom att han vikarierat som lagkapten de senaste tre matcherna under Hagelins sjukdomsfrånvaro, förmodligen spelar karriärens bästa hockey för tillfället.
