Jag har varit inne på det här spåret förut.
Den ekonomiska kostnaden för att åka ur SHL är idag av gigantiska mått. En degradering innebär ett direkt intäktsbortfall på, i runda slängar, 40 miljoner kronor i centrala tv-intäkter. Lägg därtill en åtstramning av den organisatoriska kostymen samt svårigheten att ta sig tillbaka till finrummet och man förstår att en degradering mer eller mindre är en katastrof för klubbarna.
Att åka ur Hockeyallsvenskan innebär inte samma fall rent ekonomiskt men däremot är det desto svårare att hitta tillbaka via det snåriga kvalspelet där man i dagsläget måste vara bäst bland 47 klubbar i Hockeyettan.
Desktop ad in article Mobile ad in article
SAKNAS LÅNGSIKTIGA VISIONER
Med det sagt är det oerhört svårt för många klubbar att vara långsiktiga i sitt tänk när det kommer till att på sikt stärka klubbens aktier. Känslan säger mig att många står och stampar på samma ruta med liknande problem år efter år. Problemet med den bristfälliga långsiktigheten har blivit extra tydligt under pandemin där många klubbar redan nu, efter några månader med minskade/begränsade intäkter, går på knäna.
Att varje år ”tvingas” dras med i en slags värvningshysteri för att inte vara den minsta elefanten i rummet påmindes vi om för bara ett par veckor sedan där flera klubbar pratat ihop sig och ville stänga ligan nedåt pga för kapprustning bland annat. Där ska man dock inte, inför en säsong, förringa samklangen mellan ett bra lag kontra antalet sålda säsongsbiljetter. Men i det större perspektivet utgör rädslan för att åka ur ett kortsiktigt tänk där magen bara mättas för stunden.
Att endast ha som mål att överleva säsongen, både sportsligt och ekonomiskt, är vardag för åtminstone hälften av klubbarna i Hockeyallsvenskan. Ofta saknas en långsiktig uttalad vision/ambition/strategi/mål för att ta nästa kliv och bära klubben framåt.
Desktop ad in article Mobile ad in article
SKA INTE KOSTA SÅ FÖRBANNAT MYCKET
Klyftorna mellan ligorna i svensk hockey måste minska för att det ska bli någon slags stabilitet och kontinuitet hos klubbarna. Det ska inte behöva kosta så förbannat mycket att åka ur en division.
Om klubbarna hela tiden måste leva för dagen (läs säsongen) blir det svårt med hållbarheten att över tid vara en vinstdrivande verksamhet. Eventuellt överskott investeras ofta direkt in i spelartruppen utan någon som helst avkastning mer än att klubben kanske undviker en eventuell degradering.
I min vildaste fantasi skulle jag vilja se 28 svenska elitklubbar där samtliga är vinstmaskiner som genererar plus i kassan varje säsong. Om man år efter år genererar plus i kassan skulle det locka till sig kapitalister även utanför hockeyns lilla sfär. Externa investeringar är ett väl vedertaget begrepp i vår värld men oftast pratar vi om investeringar i spelartruppen. Externa finansieringslösningar med ett tydligare vinstintresse skulle öka möjligheten till fler långsiktiga projekt/investeringar som gynnar verksamheten över tid.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Här pratar jag om både sportsliga och ekonomiska investeringar som i slutändan går hand i hand om de slår väl ut. Med sportsliga investeringar tänker jag kanske främst på att den egna ungdoms-/juniorverksamheten ges bättre förutsättningar för att utvecklas.
I dagsläget är det en utopi, men tänk vilken trygghet det hade inneburit för alla! I denna utopi är en möjlig investering för våra hockeyallsvenska klubbar att köpa ett fastighetshus med ett gäng lägenheter. Där skulle man kunna erbjuda ett par spelare subventionerat boende samt kunna hålla en tjänst över sommarhalvåret i form av att en händig materialförvaltare agerar vaktmästare. Således en win-win-win-situation där pengarna rullar in samtidigt som man kan underlätta rekryteringsarbetet av spelare genom att locka med subventionerad/fri hyra och dessutom håller en materialförvaltare med jobb året om.
PATRIOTISKA SUPPORTRAR – KLUBBARNAS KAPITALISTER
I Hockeyallsvenskan ser vi patriotiska supportrar som utgör dagens kapitalister hos merpartern av klubbarna, inte sällan via så kallade swishkampanjer.
Nu är samtliga klubbar livrädda för att åka ur där det inte sällan värvas för pengar som kanske inte har täckning. Detta samtidigt som bokföringen tenderar att bli alltmer kreativ för varje säsong. Allt för att inte riskera att åka ur pga de ekonomiska kraven gällande eget kapital.
Just nu är vi inne i en obehaglig pandemi där vi inte vet i vilket skick vi kommer ut på andra sidan. Men bortser vi från det ser jag några smärre justeringar som skulle inbringa en större arbetsro för de allra flesta.
1. Gör det lättare att vandra mellan serierna. Ett lag går direkt upp/ned och ett lag från varje serie får spela om en plats. Således garanterar man större rörelser mellan serienivåerna där det blir 1+1 varje säsong. På så sätt blir det lättare för lag med ambitioner att lyckas ta steget upp.
2. Minska klyftorna vad gäller tv-pengar mellan serierna. Jag är införstådd med att det är ligorna som var för sig förhandlar sina egna tv-avtal, vilket försvårar lösningen på den här punkten. Här hade jag gärna sett en jämnare fördelning av pengarna efter hur stor andel tittare varje lag har. Där behöver serietillhörigheten inte spela någon roll. Exempelvis skulle Björklöven kunna ta en större del av kakan om man lyckas få fler supportrar att kolla på sina matcher än exempelvis Linköping. Där blir det en slags spin-off-effekt där ett bra arbete med att skapa intresse och en hype kring klubben ger avkastning i form av mer pengar.
Desktop ad in article Mobile ad in article
DET SKULLE GYNNA SVENSK HOCKEY
Om tv-avtalet i teorin skulle kunna betala sig lika bra oavsett liga blir glappet inte lika markant mellan ligorna. Ta bara Leksand som exempel. Jojo-gänget har hoppat upp och ner mellan första- och andraligan under lång tid. Det hade i sådana fall räckt med att anlita en skräddare för smärre justeringar istället för att byta storlek helt och hållet.
Som det ser ut idag sitter SHL som rejäl maktfaktor ur flera aspekter där man mer eller mindre dikterar villkoren för hur saker och ting ska se ut i hela hockeysverige.
Desktop ad in article Mobile ad in article
En förändring av tv-avtalet skulle gynna svensk hockey då högsta ligan och dess lag, i större utsträckning, skulle vara tvungna att göra ligan attraktivare på flera plan. Exempelvis på att försöka fostra spelare som lirar hockey och själva kan bestämma tempot istället för dagens tredje-/fjärdelina-robotar som åker nord-syd i full fart, delar ut tacklingar och kämpar, river och sliter utan något vidare spelsinne.
