Vissa profetior stämmer mer överens med verkligheten än andra. I våras, närmare bestämt den 16 mars, skrev jag den här texten där jag trodde på kraftigt sänkta spelarlöner redan inför den här säsongen.
Även om klubbarnas spelarbudgetar generellt har sänkts den här säsongen är det ändå inte på den nivå jag initialt trodde. Däremot ser jag tydliga indikationer på att det är nästa år som den stora smällen kommer för många spelare när verkligheten kommer ikapp. Spelarnas marknadsvärde kommer revideras och ett nytt, lägre värde är att vänta för de flesta. En indikator på detta är givetvis att kravet på eget kapital för att erhålla elitlicensen är slopad, åtminstone inför kommande säsong och eventuellt även längre än så.
Allt som händer i världen i år med en djupdykning i ekonomi, välbefinnande och hälsa, inte minst för hockeyklubbarna, får mig att hoppas att det kan leda till smartare beslut i framtiden. Både hos klubbarna men även hos spelarna.
Att på nära håll uppleva det abrupta slutet på förra säsongen och spel utan publik under inledningen av 20/21 kan innebära att många ser hur sårbar vardagen faktiskt kan vara. Det är en ögonöppnare i att dagens verklighet inte alls behöver likställas med morgondagens. Att mattan under fötterna kan dras bort fortare än kvickt tror jag kan leda till smartare prioriteringar på individnivå för många inom hockeybranschen. Mot den bakgrunden kommer jag, i den här texten, utelämna klubbarnas problematik och istället spåna kring spelarnas problematik och möjligheter kring ekonomi. Desktop ad in article Mobile ad in article
LÖNEVÄXLING
Något som är vanligt förekommande på SHL-nivå är så kallad löneväxling. Det innebär att istället för att plocka ut hela sin lön i rena pengar så gör man pensionsavsättningar för att undvika att skatta bort stora delar av beloppet. Kalla det skatteplanering om ni så vill. Tjänar man över 523 200 kronor per år tickar den statliga skatten, på ytterligare 20 procent, in på beloppet över det. Detta vill så klart många undvika och lägger sig på en nivå där arbetstagarens lönenivå motsvarar 43 600 kronor i månaden för att undvika den statliga skatten. Detta blir en win-win-situation för både arbetstagaren och arbetsgivaren där spelaren slipper den statliga skatten samtidigt som klubben slipper betala sociala avgifter på pensionsavsättningen. Pensionspengarna kan dock inte nyttjas förrän efter karriären, vilket även namnet ”pension” antyder.
Nu återfinns förmodligen inget större urval av svenska spelare i Hockeyallsvenskan som landar på sådana lönenivåer som berättigar statlig skatt, men ändå värt att nämna i sammanhanget. Något som också är värt att upplysa är att en normal A-kassa endast betalar ut 80 procent av lönen där ersättningstaket ligger på dryga 25 000 kronor. Har man däremot tecknat tilläggsförsäkring i form av en inkomstförsäkring får man 80 procent av lönen med taket 60 000 kr. Väl värt att tänka på, när spelaren förhandlar med klubben, är att pensionsavsättningarna inte är inkomstgrundande för exempelvis sjukskrivning, föräldraledighet eller A-kassa.
På den punkten hoppas jag att framförallt yngre hockeyspelare får bra rådgivning och hjälp av både agent och föräldrar när det kommer till den ekonomiska planeringen. Desktop ad in article Mobile ad in article
GAMBLAR OM PENGAR
Efter otaliga bortaresor genom karriären, kuskandes långt in på småtimmarna genom hela landet, har jag på nära håll sett hur väl utbrett spelandet är bland hockeyspelare. Det gäller både betting och rena casinospel i jakt på kickar och snabba pengar. I början av 2000-talet spelade man poker om fysiska pengar på bussarna för att vartefter övergå till online-betting i takt med bättre internetuppkoppling och online-casinonas utbredning.
Det kan verka ganska oskyldigt att ibland slänga in en slant för att skapa lite spänning i vardagen. Min känsla säger mig att den som pratar om spel på online-casinon spelar/bettar oftare än endast någon gång då och då. Jag tror väldigt många hockeyspelare är inne dagligen och gamblar om pengar.
Att spela casinospel är däremot bland det dummaste man kan göra då hela affärsidén är baserad på att ta ifrån dig dina pengar. Att putta in 500 kr i en enarmad bandit är, åtminstone i min värld, lika dumt som att ta ut pengarna från bankomaten och elda upp dem.
Med det sagt finns det betydligt vettigare ställen att stoppa pengarna än i det stora casinohålet.
Jag har aldrig varit den som spelat om pengar i någon större utsträckning då jag tycker det är för mycket slump eller tur/otur, om ni så vill, mellan vinst och förlust. Däremot har jag sedan en tid tillbaka hittat in på börsen med målsättningen att spara långsiktigt. Något jag dock önskat, såhär i efterhand, är att jag suttit inne på dagens kunskap i början av min hockeykarriär. Desktop ad in article Mobile ad in article
HADE KUNNAT VARA MILJONÄR I DAG
För att ta ett litet räkneexempel hade jag kunnat vara miljonär idag om jag bara skött mina kort rätt från det att jag började tjäna pengar på min hockey när jag, som nyutexaminerad idrottspedagog, fick min första hockeylön på 4 500 kr/månad vid 23 års ålder. Under tio säsonger, mellan -06 och -16 låg jag på en årlig hockeyinkomst mellan 36 000 och 80 000 kronor. För att göra räkneexemplet enkelt har jag haft en genomsnittlig årsinkomst från hockeyn på 55 000 kronor brutto. I nettopengar motsvarar det ungefär 37 500 kronor årligen eller 3 125 kronor i månaden. Totalt tjänade jag alltså ungefär 375 000 kronor i nettopengar på min ishockey under de här tio säsongerna.
Det kanske låter lite men med tanke på att jag huserade i division 1 under dessa säsonger arbetade jag mer eller mindre heltid, vilket ändå möjliggjorde en ganska stor sparkvot om jag hade varit klok nog att ta det beslutet.
Ponera att jag hade kastat in 3 125 kronor per månad på börsen till en, högst rimlig, årlig avkastning på tio procent. Lägg därtill att eventuell direktavkastning återinvesterats på börsen samt att det varje månad skjuts in nya, friska ekonomiska medel. Lägg sedan till den fantastiska ränta på ränta-effekten vilket inneburit att bara pengarna som skjutits in det första året på 37 500 kronor skulle idag, 14 år senare, vara värda i runda slängar 130 000 kronor.
Om jag gjort som exemplet ovan och investerat min hockeylön hade jag kunnat kalla mig miljonär idag, 14 år sedan jag tjänade min första hockeykrona, då totalbeloppet hade uppgått till cirka 1,1 miljoner kronor.
I och med detta kaosartade år tror jag vi kommer få se en attitydförändring kring planerandet för ett liv efter karriären hos många spelare inom hockeyn. När saker man inte kan styra över slår ner på det sättet som pandemin har gjort kommer det säkerligen medföra en tankeställare hos många. Desktop ad in article Mobile ad in article
TVINGAS SLUTA I FÖRTID
Vissa spelare tvingas redan nu avsluta sina karriärer i förtid då antalet arbetstillfällen i hockeyvärlden minskat drastiskt. Har man varit en toppspelare i SHL eller kanske till och med spelat några säsonger i NHL bör man ha byggt en bra ekonomisk grund att stå på. Har man byggt en karriär i Hockeyettan är övergången till hockeypensionär enklare då man med stor sannolikhet ändå haft ett arbete vid sidan av sin hockeysatsning.
Har man däremot spelat i Hockeyallsvenskan större delen av karriären finns stor risk att övergången blir svårare. Det finns ofta ingen större ekonomisk buffert att landa på och heller ingen större arbetserfarenhet eller utbildning utanför själva hockeyn.
Där både hoppas och tror jag att vi, i framtiden, kommer få se fler spelare i Hockeyallsvenskan som, utbildar sig parallellt med sin elitsatsning på idrotten. Eller åtminstone har någon slags bisyssla eller plan på hur man vill att livet efter hockeyn ska se ut. Inte minst med tanke på att min generation förväntas arbeta ända upp i 70 års ålder. Pensionsåldern från arbetslivet kan tidigareläggas med lite planering tidigare i livet. Det enklaste är väl att bli så pass bra hockeyspelare att man kan spela i NHL under tio säsonger. Då är man ekonomisk fri efter karriären om man så vill, men det är som bekant endast en bråkdel som blir så pass bra.
Just det långsiktiga perspektivet, låt säga tio år framåt i tiden, tror jag många har väldigt svårt att ta till sig. När man är exempelvis 22 år gammal är tio år framåt i tiden väääldigt lång tid att kunna greppa. Sedan smäller det bara till och då står man där, 32 år gammal, hockeylönen tvingas ner för att över huvud taget få ett jobb bland konkurrensen hos yngre och snabbare kollegor i branschen. Där och då är tillvaron att inte ha en plan för livet efter hockeyn inte lika rolig som för 22-åringen där livet och hockeyn leker.
- Har man gjort det bra i slutet på karriären kanske man har lyckats spara en årslön på kontot.
- Har man gjort det riktigt bra kanske man kontinuerligt har sparat pengar på något som ger avkastning och sitter med en riktigt bra fallskärm.
- Har man gjort det förbannat bra har man kontinuerligt sparat pengar med avkastning samtidigt som man skaffat sig en utbildning och har en plan för livet efter hockeyn.
