Framtiden är mer oviss än någonsin då vi inte vet när eller i vilket skick vi kommer ut på andra sidan av coronavirusets framfart. Med en rekordlång försäsong vill jag påstå att vi är halvvägs in i silly season där Hockeyallsvenskan just nu består av ett trelagsrace mellan Björklöven, AIK och Modo. Tre tunga klubbar med en anrik historia där deras egen självbild kanske är mer hemmahörande i SHL än i Hockeyallsvenskan.
Förra året var, som ni vet, Björklöven och Modo ligans bästa lag. Timrå var närmaste utmanare – och AIK inte ens var i närheten. Faktum är att AIK var så pass dåliga att det tidigt stod klart att man inte ens skulle vara med och utmana om en plats att undvika negativt kval. Säsongsavslutningen blev, som ni redan vet, avslutad i förtid vilket gjorde att alla tre gängen behöll sin allsvenska status.
För AIK:s del har ett investeringskonsortium bildats där externa finansiärer gör det möjligt för stockholmarna att vända blickarna uppåt igen. Och man har skaffat sig en bra grund av spelare att bygga laget kring. Eller vad sägs om aktade allsvenska namn som Simon Fernholm, Anton Holm, Fredric Weigel, Christian Kåsastul och Amil Krupic? Lägg därtill att klubben kontrakterat Håkan Åhlund som tränare och att han dessutom lockat till sig ett par av sina tidigare adepter i form av Filip Windlert och Nicklas Heinerö.
AIK gör en spännande satsning där inte minst värvningarna av hemvändarna och radarparet Fredric Weigel och Anton Holm visar att man menar allvar med sin satsning. Jag tror knappast dessa herrar hade kommit hem om de inte såg en bra lösning för egen del samt en spännande satsning i horisonten. Desktop ad in article Mobile ad in article
HARMONI HOS KENTTÄ
Björklöven tuffar på och signar upp den ena toppspelaren efter den andra från fjolårsupplagan som i sanningens namn, över 52 omgångar, var ganska överlägsen sitt motstånd. Att klubben lyckas behålla den vassa transatlant-linan med Justin Crandall, Alex Hutchings och Tyler Vesel visar tydligt att klubben menar allvar med en fortsatt satsning uppåt i det svenska seriesystemet.
För att inte tala om förlängningarna av Olle Liss och Adam Plant samt rekryteringarna av Karl Johansson och inte minst Daniel Norbe som sägs ha haft SHL-anbud på bordet att ta ställning till.
Då har jag inte ens nämnt att den som ska leda laget är ingen mindre än Hans Wallson som knappast behöver någon närmare presentation. Kort och gott tycks det råda harmoni i Kenttäs lagbygge där jag kallt räknar med att återfinna det grönprydda laget i tabellens toppskikt även i vinter. Desktop ad in article Mobile ad in article
MODO – STÖRSTA FRÅGETECKNET
Sedan har vi Modo som under våren underhållit egentligen hela hockeysverige med diverse nyheter. Det har varit allt ifrån överklaganden, flyktade spetsspelare till Hellkvist-gate. Lägg därtill den dråpliga incidenten med nyförvärvet Mikkel Aagaard – som i helgen bröt benet i en padelmatch med sportchef Glader.
Annars hade klubben en fantastisk säsong på många sätt där man äntligen lyckades få ihop en homogen allsvensk trupp som var tillräckligt bra för att kunna utmana uppåt. Nu siktar man på att få behålla sin status som toppkandidat över kommande säsong, men starten har inneburit allt annat än arbetsro där den flyktande förstalinan och Hellkvist-gate ligger i framkant.
I detta tidiga skede ser jag tydliga signaler om att dessa tre lag är de största kandidaterna till att ta steget upp i SHL. De tre klubbarna sitter inne på bra organisationer där ambitionerna om avancemang tydligt speglar av sig på spelarbudgeten.
Av dessa tre gäng sätter jag dock Björklöven och AIK i framsätet i dagsläget av en rad orsaker. Rekryteringsarbetet är en. Löven och AIK är till stora delar färdiga med sin yttersta spets medan MoDo har en trupp som till stor del består av tredje- och fjärdelinaspelare. Mer om den problematiken kan ni läsa i den här texten jag skrev för några veckor sedan. Kombinationen att man dessutom står utan huvudtränare gör rekryteringsarbetet mycket mer svårjobbat. Desktop ad in article Mobile ad in article
KONKURRERADE UT LÖVEN
Som ett exempel kan vi ta Filip Sveningsson som nyligen signade med Modo. Enligt säkra källor var även Björklöven ute efter Sveningssons signatur vilket gjorde att det uppstod en dragkamp om den.
Filip hade, i princip, bestämt sig för spel med Björklöven trots att Modo lagt ett högre bud. Alla bitar sammantaget såg Svenningsson en högre potential i Lövens lagbygge än i Modos, vilket medförde att han övervägde spel i Umeå trots sämre betalt.
När Modo sedan blev varse om att man var på väg att förlora dragkampen om talangen, med skottet som sitt signum, höjde man således sitt bud till den grad att Filip inte kunde tacka nej.
Med det sagt sitter både Gozzi och Kenttä i en betydligt bättre position än Glader. Man kan vara med i dragkampen om spelare som Modo ser som sin absoluta spets medan både Kenttä och Gozzi kan tänka sig samma spelare i en andra- eller till och med tredjelina. Löven och AIK kan luta sig emot en redan stark spets i lagbygget och kommer förmodligen inte överbetala sina kommande nyförvärv. Till skillnad från MoDo sitter man dessutom på nysignerade, tunga och välmeriterade coacher till det redan befintliga lagbygget.
Just nu är det Modo som underhåller oss alla hockeytörstiga fanatiker där klubbens nästa drag blir oerhört intressant att följa.
Vem ska ta över efter Hellkvist är den frågan jag är mest nyfiken på. Desktop ad in article Mobile ad in article
