Dagen som vi längtat efter i ett och ett halvt år ser äntligen ut att vara här. Den 29 september är nämligen tanken att man släpper på restriktionerna gällande deltagartak för allmänna sammankomster.
Minst sagt glädjande nyheter för alla som älskar sport. Eller ja, för alla som älskar att leva, samlas och umgås oavsett om det handlar om sport, kultur, krogliv eller vad det nu kan tänkas vara.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Att vi bara några dagar efter seriepremiären får möjlighet att fylla våra lador där ute i landet igen känns ungefär som julafton när man var sju år och önskningen om nya skridskor slog in. Glädjen finner nästan inga gränser.
”RISK ATT DE BLIVIT BEKVÄMA I TV-SOFFAN”
Det är inte ofta jag önskar jag får fel i mina profetior men i fallet att marginalsupportrarna ska hitta tillbaka till arenorna hoppas jag verkligen jag får fel. Att den inbitne supportern törstar efter att få uppleva idrott på plats igen efter 1,5 år av ren öken tar jag för givet. Jag är dock inte lika övertygad om att marginalsupportrarna, som kanske ser fem matcher per säsong, hittar tillbaka i samma utsträckning. Den delen av fullbetalande åskådare tror jag är ganska viktig för klubbarna.
Desktop ad in article Mobile ad in article
För dessa människor tror jag det finns en risk att de blivit bekväma hemma i tv-soffan där man ”glömt” hur roligt det är att uppleva idrott på plats.
Det är en aspekt i det hela men sedan ska man heller inte glömma bort att det fortsatt kan finnas en rädsla att vistas bland folkmassor. För även om restriktionerna tas bort så försvinner ju inte smittan per automatik. Det finns garanterat folk i riskgrupper som fortsatt kommer vara försiktiga och undvika folksamlingar som exempelvis hockeymatcher av rädsla eller respekt för sjukdomen och smittspridningen.
Jag hoppas naturligtvis på fulla hus runt om i landets alla lador, hallar och arenor även om jag inte är helt övertygad om att så blir fallet.
Jag tror det blir viktigt att inte sitta still i båten och tro att publiken kommer vallfärda per automatik till matcherna. Jag tror det kommer krävas hårt arbete för att locka tillbaka marginalsupportrarna så fort som möjligt för att påminna om hur underhållande det är med liveidrott.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Fenomenet ”enkronasmatch”, där supportrarna knallar in gratis, är kanske inte så dumt att lägga någon gång i början av säsongen för att påvisa hur underbart det är med en fullsatt lada och härlig stämning kring evenemanget.
”FULLSATTA ARENOR SKULLE SMAKA MUMMA”
Det som för mindre än två år sedan var det självklaraste av självklarheter, att få gå på ishockey, förvandlades snabbt till en ovisshet. Ovisshet om var vi var på väg. En hockey utan publik – fungerar det? Ja, det har fungerat väl under en period av bidrag. Men nu tycks, tack och lov, alltså den eran vara över och vi återgår till normaltillståndet.
En förlorad säsong för både publik och ungdoms-/flick- och pojklagsspelare måste lockas tillbaka till arenorna för att upprätthålla den fina standarden svensk hockey byggt upp genom åren. Jag håller alla tummar och tår för att tillbakagången går smidigt och smärtfritt på alla plan.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Omgång två i Hockeyallsvenskan spelas passande nog den 29 september. Alltså på dagen restriktionerna släpps fria. Fullsatta arenor där skulle smaka mumma för alla med något slags intresse för sporten.
