ENGLUND: Den sämsta upplagan av AIK någonsin?

AIK:s säsong 2019/20 kan inte beskrivas på något annat sätt än ett totalt mörker. Det hela började med en budgetlösning i lagbygget som bottnade i ett try-out-experiment av sällan skådat slag. Grundtanken var att hela nio try-out-spelare skulle slåss om platserna i ett försök att få ett så starkt lag som möjligt i spillrorna från den enormt starka truppen som året innan vann hela Hockeyallsvenskan. Resultatet har vi nu framför oss där vi ser att experimentet blev allt annat än lyckat. Dessutom var klubbens starke man, , verksam på flera tunga positioner där han bland annat agerade både sportchef och tränare för att hålla nere kostnaderna. Den kombinationen blev inte heller särskilt lyckad där man bytte huvudtränare inte bara en, utan två gånger under säsongens gång. Utöver det plockades en assisterande tränare i form av upp från egna leden, vilket innebar att Gozzi fick ta ett steg tillbaka från den positionen. AIK hade oerhört svårt att hitta någon form av arbetsro när förlusterna radade upp sig. När halva serien var spelad (26 matcher) hade man lyckats skrapa ihop futtiga 19 poäng och den ordinarie säsongen var i praktiken över för gnagarna som tidigt kunde förbereda sig på ett ovisst kval mot hungriga Hockeyettan-motståndare. Nu vet vi alla att det inte blev någon kvalserie till följd av coronaviruset och det ska nog alla med AIK-sympatier vara glada för. Jag tror nämligen att den sämsta AIK-upplagan någonsin – åtminstone i mitt medvetande – hade fått det kämpigt i ett negativt kval. Desktop ad in article Mobile ad in article Faktum är att jag var lite väl optimistisk inför säsongen när jag tippade AIK på en sjundeplats. Med facit i hand är det så klart uruselt tippat. Även fast jag såg att det, redan i ett tidigt skede, fanns stora hål i lagbygget trodde jag någonstans att stora, starka AIK, med tunga finansiärer i ryggen, skulle lösa saker och ting på ett bättre sätt under säsongens gång. Om man ska blicka lite framåt kan man i stället sia om ljusare tider för gnagarna. Lika snabbt som förfallet gick, från ligans bästa lag till det sämsta från en säsong till en annan, ser det återigen ut att komma ljusare tider. Det pratas nämligen om nya, stora pengar, in i klubben samtidigt som det ryktas om flertalet toppspelare som ska in i nästa års lagbygge. Med andra ord kan klubben studsa tillbaka upp till ligans toppskikt lika snabbt som förfallet ner i tabellens bottenskikt gick. Desktop ad in article Mobile ad in article Målvakterna I ett förlorande lag försöker man vrida och vända på varje sten i ett försök att få saker och ting att vända. Målvaktssituationen för AIK är inget undantag på den punkten där var det solklara förstavalet i inledningen av säsongen. Lagets spel var inte i nivå att vinna tillräckligt många matcher samtidigt som målvaktsspelet låg under 90 i räddningsprocent, vilket innebär att jämna matcher ofta förlorades. Johannes Jönsson hade en tuff säsong. Foto: Simon Hastegård/Bildbyrån I början av december blev Jönsson sjukskriven på grund av personliga omständigheter vilket innebar att laget, som redan då var tabelljumbo, var tvingat att leta en ny förstamålvakt. Det nya förstavalet blev ett lån från finska liigalaget Vaasa Sport. Med både KHL- och landslagsmeriter skulle målvaktsspelet stabiliseras i och med inlåningen av . Ja, det blev bättre men laget var tyvärr alldeles för dåligt som helhet och man var inte ens i närheten av att kunna hota närmaste lag i tabellen som var Kristianstad. Desktop ad in article Mobile ad in article Besvikelsen Var ska jag börja? Hela AIK:s experiment till lagbygge var en stor besvikelse där de tilltänkta ledande spelarna inte klev fram i tillräckligt stor utsträckning. Jag tror att klubben hade förhoppningar på att även några av sina try-out-spelare skulle kliva fram på ett bättre sätt. Publiken var också en stor besvikelse. För även om antalet sålda biljetter hade ett snitt på 2 935 personer per match ekade Hovet allt som oftast tomt. TV-skärmen gav ofta intrycket av att det inte var mer än 500 faktiska personer på plats. En annan besvikelse skulle kunna vara den sportsliga ledningens, med Gozzi i spetsen, brist på fantasi. Att plocka ”hem” både Simensen, Melin samt tvillingarna Ahlström kändes inte direkt jättefräscht. Nu kommer vi aldrig få veta om Melin hade lyckats med sitt uppdrag men helt klart är i alla fall att övriga tre misslyckades med sina. Men om jag måste välja en besvikelse så blir det . Han har mängder med rutin från spel i olika högstaligor och kommer dessutom från en succéartad säsong med AIK i ryggen. Han såg trög ut på skridskorna och verkade spela helt utan självförtroende under säsongen. Det var en helt annan Johan Larsson än vi fick se säsongen innan då han var en av klubbens ledande spelare i laget som vann Hockeyallsvenskan i överlägsen stil. Tanken var nog att han skulle axla manteln efter HV71-flyktade lagkaptenen , vilket kanske blev ett för stort ok att bära för den rutinerade rightbacken. Desktop ad in article Mobile ad in article Genombrottet Genombrottet måste jag ge till som stod för 15 poäng på 23 matcher innan en skada satte stopp för honom. Jag har sett fina kvalitéer tidigare när 21-åringen spelade i Almtuna, där han dock inte fått ut sin fulla offensiva potential. Förra säsongen fick han dessutom gå ner och vikariera på backplats när det saknades backar. Jacob Svensson en av få ljusglimtar i AIK. Foto: Bildbyrån/Maxim Thore Med hjälp av sin fina skridskoåkning, blick för spelet och lena händer spräckte han sitt personliga poängrekord i Hockeyallsvenskan med råge. Jacobs tidigare poängbästa notering är elva pinnar på 46 matcher, vilket kan jämföras med årets 15 poäng på endast hälften av så många matcher. Årets genombrott i AIK går utan tvekan till Jacob som är en av få AIK-spelare som kliver av säsongen med huvudet högt även fast säsongen avslutades i förtid. Förlängningen av kontraktet, med två år dessutom, vittnar om att AIK gillade det de såg i vintras och ser stor potential i sin spelare. Desktop ad in article Mobile ad in article Coacherna Initialt satsade man på en rejäl budgetlösning där lyftes upp från de egna leden samtidigt som Gozzi skulle axla dubbla roller där han agerade både sportchef och assisterande tränare. Den konstellationen blev mindre lyckad och Jussi fick sedermera lämna skutan till förmån för nygamle tränaren . Gozzi entledigade även sig själv från den assisterande tränarposten där Emil Alengård plockades upp från juniorlaget istället. Trots alla försök till att få draken att lyfta i den motvind AIK hade under säsongen så lyfte aldrig spelet. När sedan blev tillgänglig på marknaden, efter att ha fått sparken av Leksand, valde man att plocka in honom som nygammal huvudtränare. Det var han som skulle rädda klubben kvar i Hockeyallsvenskan via det stundande, negativa kvalet. En enda stor soppa av tränarbyten som knappast kan ha gett truppen någon större arbetsro. Lite trist att vi aldrig fick möjligheten att se Melins fingertoppskänsla, som han hade varit tvungen att plocka fram i ett kval, mot hungriga gäng från Hockeyettan för att behålla sin allsvenska status. Desktop ad in article Mobile ad in article MVP Tyvärr hittar jag ingen MVP i årets AIK. Anders Gozzi hade det tungt på jobbet den här säsongen. Foto: Bildbyrån/Jesper Zerman Summering och slutbetyg AIK förtjänar inget annat än en överkryssad gnagare för hur den anrika klubben genomförde säsongen. Att det var ett budgetlag aviserade man tidigt, men att hamna sist, med bred marginal dessutom, förtjänar inget annat än lägsta betyg. Nu ser det dock ljusare ut inför kommande säsong där det viskas om nya pengar in i klubben samt vilka spelare som är på ingång. För AIK:s del finns inget annat än att glömma säsongen som varit och blicka framåt mot, förhoppningsvis, ljusare tider. Tidigare laggenomgångar:

ENGLUND: Den sämsta upplagan av AIK någonsin?

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

Nära sista spetsen: "Vi har inget dåligt kapital"

NHL:s svenska All Star-lag - 1990 till 1999

Klar för AIK: "Jag kommer hit för att vinna"

Färjestad gör klart med OS-forward

HA-profilen klar för tredjeligan