Typ så skulle det kunna beskrivas att ha en Roger. Det är i alla fall den bilden jag, som utomstående har av Roger Rönnberg och egentligen hela Frölunda. Förutom en blytung vår, 2020, där Frölunda tokrasade från att vara Luleås främsta guldkonkurrent till att sluta sjua, har Frölunda varit lika punktliga som ett schweiziskt armbandsur. Sedan Rönnberg tog över efter "Lill-Kenta" Johansson (Gud, vad längesen det var han tränare Frölunda, förresten) hade de fram till vårens debacle aldrig slutat sämre än trea i SHL. Tre andraplatser och fyra lyckades Roger föra sitt lag till under hans sju första år i båset. Som en jämförelse med sina föregångare kan jag påpeka att klubben inte hade slutat topp-tre någon av de fyra säsongerna närmast före Rönnberg tog över ansvaret.
När jag skrev mina införanalyser förutspådde jag en "mellansäsong" för de alltjämt regerande mästarna. Jag tippade dem "bara" femma med motiveringen att de egentligen inte ersatt Ryan Lasch och Rhett Rakhshani och att forwardssidan överlag kändes ganska osexig. Deras extremt unga backsida var visserligen otroligt spännande på förhand, men hur bra skulle den fungera i praktiken?
Men det som tappas i försvagad spelartrupp, för svagare tycker jag trots allt att den är jämfört med ifjol, vägs upp av att de har Sveriges bästa ishockeytränare i båset. MVP betyder i Frölunda inte "Most valuable player" utan "most valuable person". Joel Lundqvist i all ära, det är ändå Roger som är den stora nyckeln i klubben.
Det finns få tränare jag som TV-tittare kan bli så irriterad på. Hans ibland överdrivna domargnäll eller märkliga "kränkhet" (som när "Bulan" kallade Frölunda bottenlag) kan vara närmast provocerande att se. Men samtidigt finns det nog ingen coach jag samtidigt kan beundras så mycket av som Rönnberg. Han balanserar nästan alltid på rätt sidan gränsen mellan att vara en human ledare och en mer hårdför sådan. Han är passionerad och ilsken när det behövs, förlåtande och mjuk när det behövs. Det känns som att han hela tiden trycker på rätt knappar för att få spelare, och inte minst människor, att växa. Hur många unga svenska spelare har egentligen kommit dit och misslyckats? Och hur många kommer dit och tillåts spela sitt spel direkt, vilket ofta leder till snabba genombrott? De allra flesta faller inom kategori två. Jag är övertygad om att exempelvis Marcus Davidsson inte hade spelat nere i Västervik om han hamnat i Frölunda i stället för Växjö. Eller att "Måns Karlsson-favoriten" Olle Lycksell hade stått på 2+2 och ha ytterst begränsat med speltid efter 15 matcher om han hamnat i Frölunda i stället för Färjestad. Byt plats på Tom Hedberg och Mattias Norlinder i år, så är jag övertygad om att Hedberg hade varit närmare Tre Kronor än sin tidigare Modokompis. Nu var det i stället Norlinder som slog sig in i Tre Kronor efter en stark höst, medan Tom Hedberg inte funkat i dysfunktionella Brynäs.
Att ha en Roger, eller för den delen en "Bulan" eller "Sam", är i år viktigare än någonsin. För faktum är att jag inte tror att vi kommer få se någon tränare sparkad under säsongen. Jag tror inget lag kommer ha råd. Ett lag kommer åka ur, absolut, men 13 lag kommer fortfarande klara sig kvar. Jag tror ärligt talat att klubbarna hellre behåller sin tränare och riskerar att åka ur högstaligan med sin nuvarande head coach, än chansar genom att byta tränare och fortfarande riskera att åka ur.
Situationen för Malmö och Brynäs, som har nya huvudtränare, och Linköping som har en oerfaren tränare kan riskera att bli mardrömslik. HV71 är i en liknande situation men har ett så pass bra lag att risken för dem att åka ur borde vara lika med noll. Men är det någon säsong en klubb inte vill ha en helt orutinerad tränare är det definitivt nu. Är det någon säsong man vill ha en Roger Rönnberg i båset är det definitivt nu.
Han är ingen guldgarant på något sätt, Roger. Men han är en garant för att Frölunda aldrig ska behöva kolla neråt i tabellen, annat än när de leder och jagas av lag bakifrån.
Det är en sjuhelsikes lyx.
14 lag - 14 tankar
Brynäs: I veckan kom så beskedet att Alexander Lindelöf och Brynäs till sist går skilda vägar. Lindelöf värvades till Brynäs av Andreas Dackell och det syntes ganska snabbt under förra hösten att han inte var redo för SHL-spel. Och tyvärr för hans del höll det i sig hela säsongen. Skridskoåkningen och spelet med puck i egen zon var lite för svagt.
Samtidigt kan det vara värt att påminna om att Brynäs IF inte direkt har varit en bra miljö att utvecklas i de senaste åren. Och sedan Lindelöf kom till klubben för ett drygt år sedan har klubben haft två olika sportsligt ansvariga och tre olika tränarkonstellationer. Då är det fasen inte lätt att lyckas.
Nu hoppas jag Lindelöf får chansen i ett allsvenskt lag, kanske gör han som Lukas Zetterberg och återvänder till Västerås, och på den vägen slår sig tillbaka till SHL.
Djurgården: Det under sommaren så inaktiva Djurgården blir allt mer aktivt på marknaden. Efter Tobias Björnfot och Bobby Nardella har de plockat in Dominik Bokk och nu också Rhett Rakhshani.
Rakhshani är ingen absolut toppspelare i SHL, men ligger på nivån precis under. Och framför allt gör han det varje säsong. Jag skrev en text om den närmast unike transatlanten i samband med att han plockades in av Frölunda och döpte texten till en "SHL-sportchefs dröm" just eftersom han alltid levererar, oavsett vilken tränare han har, vilka kedjekompisar han spelar med eller för den delen vilket emblem han har på bröstet.
Rhett är en kanonvärvning av Djurgården.
Rhett Rakhshani.Foto: Carl Sandin/Bildbyrån
Frölunda: Är det något jag varit lite kritisk till gällande Roger Rönnberg är det hans matchning av Lucas Raymond. Han får inte så mycket speltid som jag tycker han förtjänar, eftersom han syns så mycket när han väl får spela.
Vi har sett Lucas göra flera riktigt snygga mål under säsongen men det känns som att det var den här veckan han verkligen slog igenom på riktigt, riktig allvar. Jag tycker han var grym, det jag såg av Frölunda, och framför allt imponerar han i powerplay. Nere vid förlängd mållinje, eller till och med bakom mål, ser han riktigt vass ut och det känns som att han och Joel Lundqvist redan funnit kemi där.
Färjestad: Daniel Viksten och Martin Johansson var såklart veckans två stora Färjestadsstjärnor. Viksten gjorde sex poäng och var fullständigt dominant i alla matcher, och Martin Johansson gjorde lika många mål den här veckan (fem) som på hela förra säsongen.
Men den spelare jag gillar att se allra mest i Färjestad är Albert Johansson. Det känns som att det inte går en match utan att han gör minst en highlights-värdig uppåkning med pucken och antingen skapar en chans på egen hand eller skapar en chans åt någon annan.
En av SHL:s mest underhållande spelare?
HV71: När det uppdagades att Leksand hade ett coronautbrott, men ändå spelade matchen mot HV71, blev det rabalder. Jag pratade med HV-sportchefen Johan Hult om det hela och han sade att han tyckte det var rätt att spela matchen men sade att: "Vi kommer inte veta facit förrän om någon vecka, facit får vi som vanligt veta i efterhand. Då får vi reda på lite hur utfallet blev. Men så som läget är nu ska vi lita på de medicinska team som finns och det protokoll som tagits fram. Så jag kan inte säga idag att jag ser annorlunda på att matchen spelades. Men ringer du mig nästa vecka kanske svaret är ett annat".Någon vecka senare satt HV71 tolv coronasmittade personer i och runt A-laget. Om det kan härledas direkt till matchen mot Leksand kan såklart inte jag svara på, men så här i efterhand undrar jag hur smart det var att spela den där matchen - och hur bra det där protokollet som SHL har egentligen är...
IK Oskarshamn: Jag fortsätter att imponeras av klubbchefen Martin Åkerberg. Jag skrev för en tid sedan ett långt blogginlägg om Oskarshamns sätt att hantera pandemin och att de gör det helt utan gnäll.
I helgen var Martin Åkerberg gäst i C More:s sändning och förklarade där återigen på ett mycket bra sätt hur Oskarshamn tagit sig an coronan. Han låter så otroligt förtroendeingivande och är tydlig med hur Oskarshamn tänker och hymlar heller inte med att klubbens litenhet är till deras fördel här och nu. "Vi kommer nog alltid ha den lägsta spelarbudgeten i SHL", sa han bland annat. Och det har han såklart rätt i. Men man ska också komma ihåg att den de har i år är ännu lägre än väntat eftersom de sänkte sin budget två gånger om, just på grund av corona.
Det gör deras säsongsinledning än mer imponerande.
Leksand: Vi håller oss kvar litegrann vid Oskarshamn, eftersom de var inblandade i en minst sagt omtalad match mot Leksand där det var flera uppseendeväckande domslut. Att Patrik Norén fick 2+10 för sin tackling är galet. Att Brian Cooper fick 5+20 för sin tackling är ännu sjukare.
Nåja. Det hjälpte i alla fal en del att domaren Marcus Linde stod och förklarade anledningarna till domsluten - även om jag inte höll med honom i hans argumenterande.
Linköping: I veckan kom till sist beskedet att Jonas Gustavsson lägger av. Ett väntat besked på alla sätt. En mycket fin målvaktskarriär är över och vi ska aldrig glömma hur bra han faktiskt var. Under OS i Vancouver var han faktiskt andremålvakt, exempelvis.De senaste åren har han inte nått upp till tidigare höjder, men han saknas mer än någonsin i LHC. Jussi Rynnäs gjorde visserligen säsongens bästa match mot Skellefteå i tisdags men följde upp det genom att vara sitt sedvanliga darriga jag mot Djurgården i torsdags. Och i lördagens match var Niklas Lundström återigen ojämn.
Som läget är nu tror jag nästan att LHC är den klubb som löper störst risk att åka ur - och anledningen är mycket enkel. Det är målvaktsfrågan.
Luleå: Noel Gunler har lämnat Luleå och även om han inte gjort några större avtryck där är det såklart intressant att det inte går att vara i Luleå om man inte fullt ut passar in i "Bulan" Berglunds ram. Det är både en styrka och en svaghet.
Det finns ingen annan forward som ens liknar Gunler litegrann i Luleås lag, och det blev faktiskt hans fall. Han passade helt enkelt inte in där och det kan ses som ett problem för Luleå, ifall det skulle bli en trend att fler spelare med Noel Gunlers talang inte får fäste. Å andra sidan kan det nog vara bra både för Gunler och för Luleå att de nu går skilda vägar.
Det var inte en relation som var ämnad att bli lång, på något sätt.
Malmö: Patrik Hersley är tillbaka! Han matchades över 22:30 redan i säsongsdebuten mot Rögle, fick sedan omkring 19 minuters istid mot Örebro och spelade i lördagens 7-2-seger mot Brynäs över 25 minuter! Det är inget snack om att veteranbacken är värvad till Malmö för att ta en stor roll.
Hur har han sett ut då? Helt okej, av det jag har sett. I fem mot fem gör han väl ungefär vad han ska, varken så mycket mer eller mindre. Men Malmös powerplay kommer bli ett av seriens vassaste. Det törs jag slå fast redan nu.
I matchen mot Brynäs fick nog Gävlelagets spelare ångest varenda gång Hersley lyfte klubban, för det blev farligt gång på gång. Det blev "bara" 1+1 från Hersley men det kunde ha blivit mer. Betydligt mer.
Rögle: Säsongerna 18/19 och 19/20: nio mål på 103 matcher.
Säsongen 20/21: Nio mål på 14 matcher.
Simon Ryfors utveckling, och utdelning, den här hösten är helt otrolig! Redan förra säsongen började vi se att han nog skulle kunna bli en bra, eller riktigt bra, spelare i SHL. Men det här? Nej, det såg ingen komma.
Inte ens han själv.
När C Mores kommentator Stefan Klemetz under matchen mot Örebro frågade om Ryfors ens i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig den här utdelningen var svaret enkelt:
"Nej", följt av ett leende.
Simon Ryfors.Foto: Bildbyrån/Niclas Jönsson
Skellefteå: Den som såg Skellefteå-Oskarshamn i lördags fick se ett mäktigt SHL-genombrott. För något annat kan jag inte klassa Adam Wilsbys fenomenala insats som.
Efter en ganska trevande start på säsongen gjorde Wilsby sitt första SHL-mål i karriären när han slog till mot Växjö i torsdags och det verkade ha gett en rejäl skjuts i självförtroende. För i lördagens match mot Oskarshamn var han totalt dominant. Sättet han drev upp pucken på, tog för sig, stängde ned Oskarshamn...det var otroligt imponerande. Han fick också med sig två välförtjänta assistpoäng från matchen.
Växjö: Vad ville egentligen Sam Hallam få ut av sin märkliga intervju med C More? Att han skickade en passning till Luleå genom att kalla sitt eget lag "ett filmande gäng med tre femmor" är en sak - det kan han gott få göra. Och ett litet munhuggande mellan SHL-tränare piggar bara upp.
Men varför i hela friden drog han av sig sitt headset och lämnade intervjun? När de dessutom hade vunnit matchen?
Det är alltid kul att prata med Robin eftersom det alltid bjuds på mycket matnyttigt och många fina citat, och en grej som fastnade hos mig var hur tydligt han hade bestämt sig för att börja skjuta mer efter att han "spelat bort för många lägen".
Efter åtta matchade Kovacs inte gjort ett enda mål, och bara skjutit 14 skott på mål. På de sju efterföljande matcherna har han som sagt gjort sju mål - och avlossat 23 skott på mål. Han har gått från knappt två skott per match till drygt tre. Det har onekligen gett resultat för en av SHL:s just nu hetaste spelare.
