Det värvas som aldrig förr - trots "stendöda" marknaden

Publicerad 20 december 2022 10:00 | Senast redigerad 22 december 2022 19:31

Måns Karlsson

Följ HockeySverige på

Google news

I veckans "SHL med Måns Karlsson" blir det fokus på värvningshysterin. En värvningshysteri som pågår trots att marknaden beskrivits som stendöd. En historisk tillbakablick visar att SHL-klubbarna är mer aktiva än på länge.

Alla värvningar som gjorts, år för år.
Nya värvningstrenden - här för att stanna?
Det kan vara anledningarna.
“HV-effekten”.{{ PAYWALL LIMIT }}

Alla har beklagat sig över den döda marknaden. Supportrarna. Sportcheferna. Vi i media. Alla har kunnat konstatera att marknaden är snustorr och att sportcheferna missbedömt hur marknaden skulle se ut.

De flesta trodde att KHL skulle vara ett avslutat kapitel för alla utom ryssar, belarusier och kazaker - men det vi sett är att mängder med nordamerikaner och oväntat många svenskar valt att spela där. Dessutom har lönerna i AHL trissats upp, vilket gjort att många valt att spela där.

Det osäkra världsläget och den osäkra ekonomin (med bland annat en svag krona som resultat) har inte heller varit till SHL:s fördelar. I synnerhet inte när det gäller eventuella värvningar av importer.

Men likförbannat har det värvats mer än på länge under den här säsongen. Kanske mer än någonsin. Det visar en tillbakablick på de senaste årens värvningsförfaranden under säsong.

Jag har granskat de senaste sju säsongernas värvningar från den första oktober till dags dato och kan konstatera att det, rent numerärt, är en ökning på värvningar. Jag kan också konstatera att värvningsbeteendet skiljer sig en del åt, eftersom sportcheferna och agenterna behövt vara lite mer “påhittiga” i hur de värvar. De har fått uppfinna en spelarmarknad på egen hand, och värva spelare med kontrakt från andra klubbar i SHL.

Mellan den första oktober och den 19 december värvades det 24 spelare i SHL. Då har jag inte räknat med spelare på korttidskontrakt, som Brynäs Kevin Roy och Rögles Theo Nordlund, eller med spelare som varit på lån (som Tobias Ekberg och Oskar Asplund). Jag inkluderar däremot Rihards Marenis, även om han rent formellt är “uthyrd” från MoDo till Örebro, Mikko Niemelä som är utlånad från Kärpät till Brynäs och Rasmus Bengtsson som är utlånad från HV71 till Oskarshamn. Detta eftersom de avtalen gäller resten av säsongen.

24 övergångar har skett alltså. 2021 var siffran 18 spelare mellan samma datum. 2020 och 2019 var siffran 15 spelare. 2018 och 2017 gjordes tolv värvningar. 2016 värvade SHL-lagen elva spelare mellan den första oktober och idag.

Värvningshysterin på den “stendöda” marknaden har alltså nått helt nya nivåer den här SHL-säsongens första halva.

Den nya trenden

Vad ser jag för möjliga förklaringar till detta, då?

En anledning är att många klubbar gick in med tunna trupper. Dels beroende på att det fanns många stjärnspelare på marknaden, vilket gjort att lönekostnaderna gått upp och att det inte funnits utrymme att ha lika stora trupper, och dels beroende på att sportcheferna som sagt trodde att det skulle finnas fler spelare tillgängliga nu.
Sen går det inte att komma ifrån att det som hänt de senaste åren, med uttågen ur SHL för jättarna HV71 och Djurgården, spelar in. Paniken växer i ett allt tidigare skede av säsongen. Desperationsvärvningarna blir fler. Och kommer tidigare.
Och på tal om HV71…Där har vi den största anledningen. HV71 har nämligen varit inblandade i sju av de 24 övergångarna. De har plockat in , , , Oliwer Kaski och , och släppt iväg till Leksand och till HV71. Timrås sportchef Kimmo Kapanen har också varit aktiv. Utöver att de släppt Joey LaLeggia har de också släppt Jacob Blomqvist, samt värvat Joonas Lyytinen, Magnus Pääjärvi och Axel Rindell.

Någon kanske vill påpeka att det i många fall är rena breddvärvningar som gjorts (, , , Jasse Ikonen, , , med flera) - och det stämmer. Men det är också många tunga förstärkningar som gjorts. Jag menar, spelare som , , Oliwer Kaski, , och är namn som trots allt är inplockade som tänkta stjärnor för sina lag.

Men vi ser en ökning av spelare som byter klubb inom ligan. En ökning som inleddes redan ifjol. Åtta av de 24 i år övergångarna har skett mellan två SHL-lag. Det var sju av 18 ifjol, två av 15 2020, fyra av 15 2019, noll 2018 och 2017 samt fyra av elva 2016. Det här är en trend jag ser fortsätta även framöver. Spelarna hamnar ofta på många sportchefers bord, och inte sällan blir det någon sorts dragkamp eller budgivning. När en spelare sen görs tillgänglig är det en spelare som sportchefen i fråga redan kan ha tittat på en del tidigare. Då blir det en ganska snabb och enkel affär.

Värt att notera från sammanställningen nedan: Den nu pensionerade Daniel Widing har kommit in i den här tidsperioden vid tre olika tillfällen de sju senaste åren - och till tre olika lag.