Men eftersom den stora merparten av alla SHL-lag spelat tar jag mig friheten att se framåt. Eller rättare sagt drömma framåt. I dag ska jag nämligen plocka ut en drömvärvning åt var och ett av de 13 SHL-lagen. För att göra det någorlunda realistiskt har jag satt upp vissa kriterier:
* Drömvärvningen måste känns genomförbar, det vill säga inte vara utopisk som, låt oss säga Gabriel Landeskog till Djurgården eller Rasmus Dahlin till Frölunda,
* Spelaren måste sitta på utgående kontrakt.
* Spelaren måste ha någon slags koppling till klubben.
* Spelaren ska fylla ett stort behov i klubben.
Så här har jag resonerat:
BRYNÄS IF
Christian Djoos, back
Är det något som Brynäs saknat sedan Ryan Gunderson lämnade klubben för två år sedan är det den där spelskickliga backen som kan göra skillnad. Christian Djoos passar perfekt in i den rollen och skulle ge Brynäs något man varit i desperat behov av på sin blålinje. Även om det varit mycket upp och ned i NHL de senaste åren tror jag att hans skicklighet skulle göra honom till en av de bästa offensiva backarna i SHL.
Efter sex år i Nordamerika och drygt 150 NHL-matcher för Washington, Anaheim och Detroit tycks Djoos vara på väg att söka upp nya jaktmarker. Han ryktas vara på väg till Schweiz och det är egentligen en mer naturlig landstigning efter NHL-karriären än vad en hemkomst till Gävle skulle vara.
Djoos är bara 26 år och har fortfarande mycket att erbjuda. Efter att inte ha tjänat de stora pengarna i NHL vore det konstigt om han inte försökte maximera sina inkomster under ett par år innan han flyttar hem. För tillbaka till Gävle är jag övertygad om att han kommer att komma inom sinom tid.
Det kanske dröjer ett tag innan han dyker upp i Brynäs tröja, men vi tillåter oss att drömma lite här.
Christian Djoos senast det begav sig i Brynäs tröja 2015.Foto: Bildbyrån/Ola Westerberg
DJURGÅRDENS IF
Marcus Sörensen, forward
Det var en riktig ynnest att se Marcus Sörensen med Vita Hästen i Hockeyallsvenskan i höstas. Han var så långt ifrån en trött NHL-spelare som går ned i andraligan för att matchas i gång man kunde komma. Och givetvis alldeles för bra för att spela på den nivån.
Samtidigt borde det ha gett Djurgårdsfansen våta drömmar om hur det skulle se ut om han skulle återvända och spela för deras klubb igen. 29 år gammal är han kanske på väg att tappa sin roll i NHL, men satan i gatan vilken attraktion han skulle kunna vara i SHL.
Precis som i fallet med Djoos ligger det rimligen närmare med ett kontrakt i en ekonomiskt mer gångbar liga som KHL eller schweiziska ligan innan det blir tal om en hemkomst. Men samtidigt är Marcus Sörensen en kille som alltid gått sin egen väg och jag blir ändå inte helt förvånad om han dyker upp i Djurgården tidigare än väntat.
Att han har hjärta för klubben kan ingen ifrågasätta.
Marcus Sörensen firar ett av sina mål för Djurgården 2016.Foto: Bildbyrån/Johanna Lundberg
FRÖLUNDA HC
Ryan Lasch, forward
De hade spelet, men saknade spetsen.
Så kan man kortfattat (och väldigt förenklat) summera Frölundas misslyckande i SHL 2020/21.
Vill man dra det ännu längre kan man säga att den stora skillnaden mellan Frölunda 2019 och 2021 var att Ryan Lasch inte längre fanns att tillgå. Man saknade spelare som kunde ge laget den sortens poänggaranti som han gjorde under sin tid i klubben.
Nu sitter 34-åringen på ett utgående kontrakt efter att ha representerat finska Pelicans och schweiziska Zürich senaste säsongen. Det vore på något sätt konstigt om sportchef Fredrik Sjöström inte åtminstone undersökte om han kan vara intresserad av att återvända till Göteborg.
Frölunda sitter i lite av en rävsax i och med att man har så många av fjolårets forwards kontrakterade över nästa säsong, och borde rimligen vara begränsade ekonomiskt av den anledningen. Men ska man ta ett kliv framåt kommande säsong är jag övertygad om att det kommer att krävas minst en offensiv spetsvärvning av Ryan Lasch-klass för att göra dem till ett topplag igen.
Ryan Lasch efter sitt dominanta SM-slutspel 2019.Foto: Joel Marklund/Bildbyrån
FÄRJESTAD BK
Marcus Johansson, center/forward
Här hade jag Mikael Wikstrand uppskriven, men efter att han nu blivit klar för klubben är han inte längre bara en dröm utan i högsta grad verklighet. Egentligen var det på backsidan jag såg det största behovet av en uppgradering efter den gångna säsongens besvikelse till säsong.
Med Wikstrand under kontrakt och Marcus "Lilliz" Nilsson tillbaka i laget har FBK egentligen fyllt kvoten av drömvärvningar som bör kunna ge laget ett lyft. Därför tar jag i från tårna när jag plockar fram Marcus Johanssons namn ur hatten.
30-åringen är ju i allra högsta grad en gångbar NHL-spelare fortfarande, men har efter att ha hämmats av olika skador senaste åren tagit kliv bakåt och är inte längre samma effektiva spelare som tidigare. Med det sagt tror jag att han skulle kunna vara en enorm tillgång i SHL. En erfaren spelare med ledaregenskaper och en spelintelligens som skulle göra honom till en av SHL:s bästa spelare.
Sitter på utgående kontrakt i NHL, men har säkerligen något mer år i ligan kvar i kroppen rent hockeymässigt. Det som kan tala för FBK är att han på grund av rådande ekonomiska omständigheter i NHL lär tvingas till en lönesänkning. Eftersom lönetaket inte kommer att stiga på åtminstone ett par år kommer spelare av Johanssons kaliber, de som befinner sig i mellanskiktet, att få finna sig i mindre pengar när en större del av kakan lär landa hos stjärnorna.
Var går den ekonomiska smärtgränsen?
Och hur mycket skulle det locka att få spela med storebror Martin Johansson? Förutsett att han blir kvar i FBK, givetvis.
Marcus Johansson med brorsan Martin under Färjestads första ispass inför säsongen 2019/20.Foto: Bildbyrån/Fredrik Karlsson
IK OSKARSHAMN
Fredrik Forsberg, forward
IK Oskarshamn är svåra. De har egentligen inte den sortens spelare ute i världen som andra SHL-klubbar har. Men här finns ju ändå Fredrik Forsberg, kontraktslös efter HV71:s degradering till Hockeyallsvenskan, som representerade klubben under 2016/17.
Drömvärvning är kanske att ta i, men Forsbergs målskytte skulle onekligen vara en stor tillgång för ett lag som Oskarshamn. Han sköt ändå 17 mål under sin första riktiga SHL-säsong och följde upp det med ytterligare tre mål på fyra matcher i den målsnåla ångestserien mot Brynäs – där han bisarrt nog var petad i den första tillställningen.
Målskyttet är en spetskompetens som borde göra honom het på marknaden, även om det funnits frågetecken för hans förmåga att vara en bidragande spelare i fem-mot-fem.
Fredrik Forsberg i IK Oskarshamn 2017.Foto: Bildbyrån/Petter Arvidson
LEKSANDS IF
Jacob de la Rose, center
NHL-karriären har minst sagt gått i stå för Jacob de la Rose. Som han själv uttryckte det i en intervju med vår reporter Ronnie Rönnkvist tidigare under våren har han fastnat i ett visst fack. Det känns osannolikt att han kommer att kunna ta sig ur det facket som defensiv rollspelare på gränsen till en laguppställning i NHL.
Därför känns det inte alls osannolikt att han skulle kunna komma hem till Sverige och ta ett omtag. Även om han är värmlänning och Färjestad rent geografiskt borde vara ett alternativ kan jag inte se honom i någon annan SHL-klubb än Leksand. För mig skulle han vara en stöttepelare att bygga laget kring. Han är ingen spelare som vinner några poängligor, men en stark ledare med karaktär som kan bidra i båda ändarna av isen och som bör vara en framtida lagkapten om Leksand skulle kunna sajna upp honom på ett flerårskontrakt.
Han ersätter inte Marek Hrivík, men han skulle på sätt och vis kunna ge Leksand något mycket större och värdefullare på sikt.
Jacob de la Rose i Leksand 2012.Foto: Bildbyrån/Marcus Ericsson
LINKÖPING HC
Marcus Högberg, målvakt
Att sätta en målvakt här som spelar sin bästa hockey i NHL just nu är kanske att ta sig lite vatten över huvudet. Men jag resonerar som så här:
1) Även om Linköping har klart med David Rautio och Niklas Lundström som målvaktspar nästa säsong tror jag att en ytterligare uppgradering av målvaktsposten är en viktig nyckel om de ska ta klivet upp från bottenträsket.
2) Ottawa Senators har flera unga målvakter på väg upp underifrån i framför allt Filip Gustavsson och danske Mads Sögaard. Jag ser det inte som givet att de ger Högberg ett nytt kontrakt inför nästa säsong då man dessutom har Matt Murray sajnad på långstidskontrakt och Joey Daccord under kontrakt två säsonger till.
Okej, det är fortfarande ett långskott på många sätt. Vill inte Senators ha Högberg finns det säkerligen andra NHL-klubbar som skulle ha ett intresse. Men jag tillåter mig att drömma högt åt LHC och deras fans.
Marcus Högberg i SM-slutspelet 2017.Foto: Bildbyrån/Simon Hastegård
LULEÅ HOCKEY
Konstantin Komarek, forward
Jag tror ingen protesterar om jag hävdar att Luleå skulle må bra av en offensiv förstärkning. Under SHL-karriären har österrikaren Konstantin Komarek varit en rätt ojämn spelare, men det finns utrymme för minst 35 poäng där och han såg riktigt fin ut när han senast representerade klubben i slutet av säsongen 2019/20.
Nu är han kontraktslös efter att ha tillbringat senaste säsongen i KHL med Dinamo Riga och sedermera schweiziska Biel. Gjorde fyra säsonger i Luleå som junior och har en sambo som kommer från staden. Har även sagt i en intervju med NSD att han är öppen för en återkomst.
Om stjärnorna står rätt på himlen förstärker 28-åringen norrbottningarna kommande säsong.
Konstantin Komarek i Luleå förra året.Foto: Simon Eliasson/Bildbyrån
MALMÖ REDHAWKS
Carl Söderberg, center
Carl Söderberg är i allra högsta grad en gångbar NHL-spelare fortfarande. Han snittar runt en halv poäng per match i världens bästa liga och är en pålitlig tvåvägscenter som kommer att bli en viktig pjäs för Colorado Avalanche i deras jakt på en Stanley Cup.
Så varför i hela har jag petat in honom här?
Dels fyller han 36 år i höst, dels är han precis som Marcus Johansson i det där skiktet av NHL-spelare som inte kan räkna med speciellt bra ekonomisk ersättning – med NHL-mått mätt – framöver. Den här säsongen fick han nöja sig med en miljon dollar när han sajnade med Chicago Blackhawks. Ingen dålig lön kan tyckas, men då ska man minnas att han tjänade 4,75 miljoner dollar per år i kontraktet innan dess.
Kan det leda till att Malmö kan locka hem honom för ett par säsonger i SHL innan han är redo att lägga av? Jag hoppas det. Carl Söderberg skulle vara en enorm förstärkning för vilket SHL-lag som helst, men speciellt för ligans trubbigaste gäng. Offensivt sett tror jag definitivt att han skulle kunna göra 40 poäng i SHL. Om inte mer.
Han är i det här sammanhanget själva definitionen av en drömvärvning. Som dessutom känns realistisk på ett sätt.
Carl Söderberg är en legendarisk spelare i Malmö.Foto: Bildbyrån
RÖGLE BK
Eric Martinsson, back
Rögle har varit bra på att locka hem spelare som tidigare representerat klubben på senare år. Eric Martinsson är en av spelarna man gått miste om. Han valde att gå till HV71 när han och Rögle inte kunde komma överens senast han var på marknaden.
Efter HV71:s osannolika degradering till Hockeyallsvenskan finns han återigen tillgänglig.
Bakom sig har han, HV71:s kräftgång till trots, sin kanske bästa individuella säsong i karriären. Med tanke på att Rögle kommer att tappa fler nyckelpjäser på backsidan inför nästa säsong – Niklas Hansson, Moritz Seider och antagligen även Éric Gélinas – kommer det att finnas hål att fylla.
Jag är inte dummare än att jag fattar att Martinsson kommer att vara eftertraktad på marknaden, och att han rimligen kan få bud från KHL såväl som Schweiz. Men det vore ändå läckert att se honom bygga vidare på den gångna säsongen i ett starkare och mer homogent lagbygge än fallfärdiga skjul som HV71 utgjorde den gångna säsongen.
Eric Martinsson i Rögle senast det begav sig 2014.Foto: Bildbyrån/Petter Arvidson
SKELLEFTEÅ AIK
Oscar Lindberg, center
Precis som Skellefteå behöver en till drömvärvning...
Efter att ha lockat hem Melker Karlsson och Pär Lindholm under säsongen och gjort klart med Jonathan Pudas har man SHL:s kanske mest intressant trupp inför nästa säsong.
Men det finns mer att hämta om klubben så önskar och kan.
Oscar Lindbergs kontrakt med Dynamo Moskva har gått ut, men klubben har ännu inte rapporterat honom som förlorad (till skillnad från exempelvis Magnus Pääjärvi). Om det finns intresse för Lindberg att vända hem tror jag knappast att Skellefteå skulle tveka.
I likhet med många andra spelare här skulle han hålla väldigt hög klass i den inhemska ligan och ge Skellefteå ytterligare ett starkt vapen i jakt på guldet 2022. Det som kan tala emot det här är att han efter en produktiv säsong i KHL – 36 poäng på 44 matcher – borde vara högintressant på marknaden.
Skellefteå står inte och faller med Oscar Lindberg, men det vore en läcker värvning. Grädde på det rykande färska moset.
Oscar Lindberg och Joakim Lindström firar ett mål 2012.Foto: Bildbyrån/Nils Jakobsson
VÄXJÖ LAKERS
Dennis Rasmussen, center
Växjö ser ut att tappa en och annan bra forward efter den här säsongen. Emil Pettersson omgärdas av flyttrykten samtidigt som Jack Drury och Fredrik Karlström lär försvinna till Nordamerika. Det öppnar givetvis dörren för några viktiga nyförvärv.
Högst på den listan borde Dennis Rasmussen finnas.
30-åringen har redan tagit två SM-guld med Växjö och är väl egentligen mer förknippad med den klubben än hemorten Västerås allsvenska lag. Han har ett par fina säsonger i KHL med Metallurg Magnitogorsk bakom sig och kanske är det nu tiden är mogen för honom att komma "hem" och bli ny förstacenter för Växjö.
I Rasmussen vet man vad man får. En ansvarsfull ledare som är stark över hela isen och antagligen kan bidra med 40 poäng över en hel grundserie. Där skulle Växjö ha något att bygga kring under de närmaste säsongerna.
Dennis Rasmussen under Växjös guldfirande 2018.Foto: Bildbyrån/Jonas Ljungdahl
ÖREBRO HOCKEY
Carl Gunnarsson, back
Mathias Bromé är såklart ett drömnamn på sitt sätt, men att få hem stadens store son smäller ändå tyngre. Inte minst symboliskt.
Carl Gunnarsson debuterade för Örebro i allsvenskan som 17-åring 2003 och har sedan dess gjort en mäktig resa där han via Linköpings hockeygymnasium och SHL-spel tog sig till NHL. Där har han spelat 629 matcher för Toronto och St. Louis och inte minst varit med om att bli Stanley Cup-mästare med Blues 2019.
Den här säsongen förstördes av en knäskada och tyvärr har Gunnarsson kommit till det skedet i karriären där man har svårt att se att det ska bli en fortsättning i NHL. Därför känns tidpunkten för en hemkomst till Örebro alldeles förträfflig.
34-åringen kommer inte att styra och ställa i powerplay eller ösa in poäng. Men jag tror vi kan förvänta oss ett klokt och ansvarsfullt backspel och massor med viktiga ledaregenskaper, Dessutom skulle Gunnarsson vara en fantastisk ambassadör för hockeyn i Örebro med sin jordnära personlighet.
Make it happen, Niklas Johansson!
Carl Gunnarsson i Örebros dress under NHL-lockouten 2012.Foto: Bildbyrån/Joel Marklund
