Vi närmare oss ännu en trade deadline i NHL. Och trots att pandemin rivit ekonomiska hål i ligan och lönetakets status quo försatt många klubbar i en rävsax kan vi förvänta oss en hel del action innan 21 mars. För på något jäkla vis lyckas klubbarna i princip alltid hitta sätt att göra affärer. Vi kommer antagligen inte att få se jättemånga spelare som sitter på långtidskontrakt flytta på sig – de affärerna görs vanligtvis på sommaren – men eftersom det finns en hel del skickliga spelare på utgående kontrakt kommer rentalmarknaden att vara av intresse för lagen som satsar på en Stanley Cup.
Bland dessa spelare finner vi en hel del svenskar. Och det är i första hand dessa jag har tittat på när jag satt ihop den här genomgången. Bland de 15 blågula spelare jag listat i tre olika kategorier här är det faktiskt bara en som har kontrakt bortom den här säsongen. Och chansen att han får flytta å sig känns ändå som väldigt liten.
De tre kategorierna lyder “kommer att bli trejdade” – alltså de få men i min mening säkra korten – “de som riskerar att bli trejdade” och “långskotten". Det är alltså 15 spelare på listan, men det skulle förvåna mig om fler fem eller kanske sex av dem verkligen får flytta på sig.
Här är spelarna…{{ PAYWALL LIMIT }}
Kommer att bli trejdade
John Klingberg, b, Dallas Stars
Den mest uppenbara av dem alla. Såklart. Som blivande unrestricted free agent hade Klingberg hoppats – eller kanske till och med förväntat sig – att Dallas general manager Jim Nill skulle erbjuda honom en långsiktig lösning. Men så blir inte fallet. Efter att Dallas, till synes, bommat rätt hårt på långtidskontrakten som delats ut till Jamie Benn och Tyler Seguin – två spelare som liknar bleka skuggor av sina forna jag – verkar inte Nill vara intresserad av att dela ut ett till, liknande kontrakt till en spelare i 30-årsåldern. Så frågan är inte om John Klingberg blir trejdad – utan var han hamnar. Carolina Hurricanes har nämnts i sammanhanget, men efter Tony DeAngelos produktiva säsong är frågan om behovet för dem egentligen är så stort. Det blir intressant att se var 29-åringen hamnar, men också om klubben som i slutändan nyper honom kommer att erbjuda en förlängning. Annars har vi ytterligare en spännande free agent-sommar att se fram emot ur svenskt perspektiv.
.jpg)
Rickard Rakell, fw, Anaheim Ducks
Kanske sträcker jag bågen lite för långt genom att påstå att Rakell ”kommer att bli trejdad”. Men se det så här: är det något Anaheim Ducks har just nu är det unga, offensiva forwards på uppgång. Att ersätta Rakell inifrån blir enklare än att ersätta nästa Anaheim Ducks-svensk i den här genomgången. 28-åringen kan bli unrestricted free agent till sommaren och känslan har varit under en tid att det skulle vara bra för honom att få ett miljöombyte och möjligheten till en nytändning. Jag tror det finns mer att hämta här än vad som varit fallet under ett par skadedrabbade säsonger. Boston Bruins har pekats ut som en tänkbar kandidat för att värva svensken och det låter i teorin som en bra lösning.
Riskerar att bli trejdade
Hampus Lindholm, b, Anaheim Ducks
Anaheim Ducks nyutsedde general manager Pat Verbeek får sannerligen inte fått någon smekmånad. Innan 21 mars måste han inte bara ta ett beslut gällande Rickard Rakells vara eller icke vara i klubben – han ska också bestämma sig för hur Ducks ska göra med Josh Manson och Hampus Lindholm. Den sistnämnde torde vara en prioritet för Verbeek. Inget ont om vare sig Rakell eller Manson, men en back av Lindholms magnitud växer inte på träd. I slutändan kommer mycket att handla om huruvida den skånske allroundförsvararen känner att han har en framtid i Anaheim, eller om det finns ett sug att testa på någonting utanför Orange County efter nio säsonger i klubben. Med tanke på vad toppbackar får på öppna marknaden numera kommer Ducks att tvingas gräva djupt i kassakistan om de ska kunna behålla honom. Min magkänsla säger att han blir trejdad, men det logiska vore att Ducks hittar ett sätt att behålla honom.
Erik Brännström, b, Ottawa Senators
Det var ingen rolig höst för Erik Brännström. Efter att ha presterat riktigt fin hockey under fjolårssäsongens avslutning blev han hux flux skickad till AHL inför den här säsongen. Det var främst ett politiskt beslut eftersom 22-åringen var den enda backen i laget som inte behövde passera waivers för att skickas till farmarlaget Belleville. Likväl tog Brännström beskedet i sådant vredesmod att det enligt uppgift ska ha betts om ett miljöombyte. När han efter bleka insatser i AHL ändå fick chansen av Senators ville det sig inte bättre än att han bröt vänsterhanden och tvingades till lång vila. Nu har han spelat relativt regelbundet sedan nyår och på sistone till och med fått en mer framskjuten roll i skadade stjärnbacken Thomas Chabots frånvaro. Det är det som gör att Brännströms framtid i Ottawa inte känns helt körd här och nu. Långsiktigt däremot vette katten. Chabot är spelaren laget bygger sitt försvar kring och inom kort kommer ytterligare en vänsterfattad back med stjärnpotential att kliva i i klubben i form av amerikanske OS-backen Jake Sanderson. Det gör det svårt att se att Brännström ska bli mer än en breddback i det här laget. Alla parter tjänar på en trejd. Nu eller efter säsongen.
Robert Hägg, b, Buffalo Sabres
Det blir sannolikt bara en säsong i Buffalo för Robert Hägg. 27-åringen, som trejdades till Sabres av Philadelphia Flyers i Rasmus Ristolainen-affären inför säsongen, sitter på utgående kontrakt och lär inte vara aktuell för en fortsättning i Buffalos rebuild. Jag tror inte att Sabres kan få mycket mer än ett val någonstans i fjärde eller femte rundan av draften för backresen, men han kan fylla en funktion för ett lag i behov av en breddback.
Johan Larsson, c, Arizona Coyotes
Han har hunnit spela närmare 500 NHL-matcher, men ännu inte gjort en enda slutspelsmatch. Johan Larsson har som bekant i första hand representerat notoriska bottenlagen Buffalo och Arizona, vilket är ungefär lika avlägset en Stanley Cup som om han stannat i SHL och fortsatt spela för Brynäs under alla dessa år. Eftersom guten kan bli unrestricted free agent efter den här säsongen och Arizona lär sälja allt som går att sälja finns det hopp om att den där slutspelsdebuten äntligen ska bli av. Frågan är bara vilket lag som nyper honom. Söker man en offervillig och tuff fjärdecenter som kan vinna tekningar och döda utvisningar borde han ligga högt på listan. Den här säsongen har han dessutom visat lite prov på offensiv touch med karriärens bästa poängsnitt. Enda anledning till att jag inte sätter honom på listan över svenskar jag är säker på får byta klubb är att han just nu återhämtar sig efter en ljumskoperation. Det skapar såklart vissa frågetecken.
Calle Järnkrok, fw, Seattle Kraken
Blir det bara en säsong i Seattle för Calle Järnkrok? Mycket tyder på det. Även om svensken, efter vissa initiala problem, fått upp lite fart i nya klubben ser det inte ut som att Kraken kommer att satsa vidare på honom. General managern Ron Francis har sagt att i princip varenda spelare i truppen är tillgänglig på trejdmarknaden. Och kanske framför allt då spelare som, likt Järnkrok, har möjligheten att bli unrestricted free agent efter säsongen. En så pass mångsidig spelare som Järnkrok, som kan ta i princip vilken roll som helst i en forwardsuppsättning, har definitivt ett värde på marknaden. Och slutspelsrutin finns det ju en hel del av från åren i Nashville.
Marcus Johansson, fw, Seattle Kraken
Marcus Johansson har under stundom sett fin ut i Seattles dress, men i likhet med hela laget har insatserna verkligen varierat i kvalité. Det faktum att han sitter på ett utgående kontrakt och har en i sammanhanget snäll cap hit på 1,5 miljoner dollar gör att de flesta lag i behov av en rutinerad breddspelare skulle ha råd att plocka in honom. Frågan – efter ett par rätt kantstötta och skadefyllda säsonger – är bara hur stort intresset verkligen är.
Långskott – men kan bli trejdade
Anton Strålman, b, Arizona Coyotes
Givet Strålmans lönetaksträff på 5,5 miljoner dollar är det här verkligen en chansning. Jag vet inte heller om hans spel för Coyotes den här säsongen gjort honom speciellt attraktiv heller. Men om Coyotes kan svälja en del av lönen – de har fortfarande möjligheten att göra det med ytterligare ett kontrakt – finns det kanske någon klubb som gillar den erfarenhet och det lugn som 35-åringen erbjuder.
.jpg)
Erik Gustafsson, b, Chicago Blackhawks
Återkomsten till Chicago – som kom till via ett provspel med New York Islanders – har varit ungefär vad man kunnat förvänta sig. Stundtals ganska begränsat med speltid, men också en del produktion. Offensivt har 29-åringen sina förtjänster, men de defensiva bristerna tycks hålla honom tillbaka från det stora förtroendet. Om något lag, likt Montréal Canadiens i fjol, vill bredda backsidan med ett extra offensivt vapen (med en försvinnande liten lönetaksträff) kan Gustafsson vara ett alternativ. Men det finns många liknande alternativ på marknaden.
Timothy Liljegren, b, Toronto Maple Leafs
Det har tagit sin tid, men till slut har Timothy Liljegren blivit ett bestående inslag på Toronto Maple Leafs blålinje. Man får ibland påminna sig om att han bara är 22 år. Eftersom han fick ett så tidigt genombrott, och dessutom flyttade till Nordamerika redan som 18-åring, är det lätt att glömma att han fortfarande är ung. Säsongen som sådan har varit en berg- och dalbana för skåningen. Att han omnämns här har i första hand att göra med att Leafs, i vanlig ordning, förväntas försöka förstärka laget på något sätt. Offrar man inte ytterligare ett förstarundeval i draften lär en spelare som Liljegren ligga pyrt till. Han har förekommit i rykten tidigare, men frågan är om hans värde på marknaden i det här skedet är tillräckligt högt för att ge något av värde tillbaka.
.jpg)
Pierre Engvall, fw, Toronto Maple Leafs
I likhet med Liljegren går Engvall in i kategorin skapligt unga spelare som Toronto Maple Leafs kan dingla framför andra klubbar i hopp om att få in den där backen man har behov av att värva för att ge sin blålinje mer bett. Smålänningen har gjort en rätt hyfsad säsong, men inte på den nivån att han gjort sig oumbärlig för Leafs.
.jpg)
Filip Forsberg, fw, Nashville Predators
Okej, nu är jag verkligen ute på tunn is. Forsberg har sannolikt sin bästa NHL-säsong i karriären och Nashville går dessutom väldigt bra. Det finns absolut ingen logik i att trejda honom. Likväll står Predators general manager David Poile inför det tuffa uppdraget att förlänga 27-åringens kontrakt för att inte riskera att förlora honom som unrestricted free agent till sommaren. Det är svårt att föreställa sig Forsberg i en annan NHL-tröja, men efter att ha skrivit dyra långtidskontrakt med Roman Josi, Ryan Johansen, Matt Duchene och nyligen även Mattias Ekholm har Predators inte hur mycket utrymme som helst att jobba med. Jag tror innerst inte att Forsberg blir trejdad, men det är heller inte någon oproblematisk situation.
William Karlsson och/eller Mattias Janmark, c/fw, Vegas Golden Knights
De här bägge spelarna har jag flyttat från risk till långskott efter beskedet om att Vegas Golden Knights satt upp sin kapten Mark Stone på långtidsskadelistan. Detta gav dem nämligen tillräckligt med lönetaksutrymme för att släppa in Jack Eichel i laguppställningen efter sin nackoperation. Nu vet vi inte hur länge Stone blir borta – blir det “en Kutjerov” och han passande nog missar resten av grundserien för att sedan stå på isen lagom till slutspelet? – och det kan fortfarande påverka den svenska duon. Skulle Stone hinna tillbaka innan 21 mars måste Vegas bli av med lönetaksutrymme. Med tanke på att man nu har Eichel som given förstacenter och dessutom Chandler Stephenson som en annan offensivt mycket gångbar center finns det vissa experter i Nordamerika som sneglat på Karlsson och undrat om hans dagar i “Sin City” kan vara räknade. Personligen tror jag att Vegas gillar att ha den lyxen med det centerdjupet, men Karlssons lönetaksträff på 5,9 miljoner dollar till 2027 är ändå en börda om han helt plötsligt är lagets tredjecenter. Risken är antagligen betydligt större att “Wild Bill” får flytta på sig efter säsongen för att Golden Knights ska få ihop sitt lönetakspussel. Janmark, som kan bli unrestricted free agent i sommar, går kanske inte heller helt säker om Vegas behöver skära lite i kanterna. Hans lönetaksträff på två miljoner dollar kan dock inte ses som betungande.
ALLA FOTON: BILDBYRÅN
