Har de verkligen täppt till alla hål i laget?

Publicerad 09 september 2021 13:00 | Senast redigerad 11 november 2024 16:12

Måns Karlsson

Följ HockeySverige på

Google news

Måns Karlsson går igenom samtliga 14 SHL-trupper inför säsongen 2021/2022. Sista lag ut i genomgångarna är Växjö.

"Seriens bästa backpar"
"Vilken Andrew Calof får vi se?"
"Alla har potential att slå igenom"
"Kommer vara svåra att ersätta"
Sällan det lag jag väljer att titta på om sju matcher står på menyn"
"Får The Last Dance-vibbar"
Så kan de ställa upp.
Tabelltipset{{ PAYWALL LIMIT }}

Efter två tuffa år var Växjö tillbaka i topp förra säsongen. En sjundeplats och en tiondeplats fick vara nog - förra säsongen var allt "som vanligt" igen och Växjö var den där svårstoppade lagmaskinen.

Det blev både serieseger och ett SM-guld - och nu är frågan om man återigen har byggt ett guldlag i Småland?

LAGET I SIFFROR

Grafik: Robert Pettersson

BÄSTA NYFÖRVÄRV

I vanlig ordning har Växjö fått finna sig i att i viss mån bygga om sitt lag. Målvaktssidan är helt ny, med Janis Kalnins och Adam Åhman Backsidan känner vi till stor del igen sen förra säsongen, med Arvid Lundberg och Ludvig Claesson som enda nyförvärv. På forwardssidan har fem nya namn anslutit: Julius Nättinen, Hugo Gustafsson, Hugo Pettersson, Glenn Gustafsson och Olle Lycksell.

Växjö har värvat en del unga och relativt oprövade svenska spelare - men har också plockat in en spelare som man vet precis vad man får av: Arvid Lundberg. Lundberg är i mitt tycke en av SHL:s främsta defensiva backar och jag förstår inte riktigt hur han hamnade i Växjö. När han lämnade Skellefteå var jag helt säker på att spel utomlands väntade, men uppenbarligen dök inte riktigt rätt alternativ upp där.

Att Växjö får in Lundberg gör en redan stark backsida ännu starkare. Om vi exempelvis jämför honom med Christian Folin, som satte så stort avtryck, så är ju Lundberg en betydligt mer dynamisk back. Kollar man på det rent defensiva är det väl möjligt att Folin är vassare, men Lundberg är ganska bättre i spelet med puck och han har också en spelstil som funkar i SHL över en hel säsong. Därför tycker jag Växjö till och med blev snäppet vassare i försvarslinjen - trots tappet av Folin till Frölunda.

Lundberg tog stora kliv under sin senaste sejour i Växjö - men jag tycker han blivit ännu bättre under sina år i Skellefteå. Ett backpar med Arvid Lundberg och Joel Persson är egentligen det mest kompletta man kan hitta i SHL. Där får man ligans kanske bästa defensiva back och ligans kanske bästa offensiva back.

Arvid Lundberg

Arvid LundbergBildbyrån

UTROPSTECKEN

Det går att se det här som ett frågetecken också, men jag väljer att se det positivt och fokusera på alla ungtuppar med genombrottspotential som ett utropstecken.

Växjö har åtta spelare i truppen som är födda 1998 och senare - och känslan är att alla har potential att verkligen få genombrott på SHL-nivå.

Målvakten Adam Åhman har haft problem med skador, men var så sent som härom året en talang fullt i klass med exempelvis Samuel Ersson som ju förra säsongen var en av ligans bästa målvakter.

Backen Hardy Häman Aktell var redan förra säsongen riktigt bra under perioder, och var stark i slutspelet. Han har kapacitet att spela till sig ett NHL-kontrakt.

Olle Lycksell och Glenn Gustafsson är två forwards som är etablerade i SHL, men som inte riktigt fått ut all potential som de har i sig. De har blixtrat till då och då, men aldrig fått ihop alla delar över en säsong.

Pontus Holmberg var slutspelets gigant och prisades med Stefan Liv Memorial Trophy efter att ha gjort mål i varenda SM-finalmatch mot Rögle.

Victor Stjernborg tog till och med Andrew Calofs plats i laguppställningen och är ett råämne med hur hög potential som helst.

Nyförvärven Hugo Pettersson och Hugo Gustafsson är oprövade i SHL, men Pettersson har gjort det bra i HockeyEttan och på J20-nivå medan den otroligt smarte centern Hugo Gustafsson etablerat sig på allsvensk nivå.

Växjö är oerhört noggranna i sin scoutingverksamhet och har en förmåga att hitta de där guldkornen á la Pontus Holmberg. Jag skulle inte bli förvånad om Hugo Pettersson får en liknande utveckling på sikt. Eller om Olle Lycksell blir den här säsongens stora genombrottsman i SHL. Eller om Glenn Gustafsson helt plötsligt får ihop alla bitar och blir den 15-målsskytt han borde kunna vara.

Växjö har dessutom en ganska tunn forwardssida, vilket kommer medföra att man är "tvingade" att spela flera av de unga spelarna i tunga roller. Deras resa kommer jag följa med stor entusiasm.

Finns det en ny Pontus Holmberg i årets trupp?Foto: Jonas Ljungdahl/Bildbyrån

FRÅGETECKEN

Den 29 januari skrev Andrew Calof på ett nytt treårskontrakt med Växjö. Han var då ligans absolut formstarkaste spelare och hade gjort 30 poäng på 25 matcher sedan återkomsten till klubben. Sen gick det utför, kan man väl säga.

Kanadensaren gick från att spela sitt livs hockey till att helt plötsligt bli iskall. Han gjorde från den 29 januari och framåt nio poäng på 14 matcher i SHL och 0+4 på tolv slutspelsmatcher. Han petades till sist från matchtruppen. Han var alltså SHL:s hetaste spelare vid kontraktsskrivningstillfället och var SHL:s 59:e hetaste spelare resten av säsongen. Plus att han alltså gjorde ett uruselt slutspel.

Nu är Calofs radarpartners från succétiden dessutom borta. Jack Drury har skrivit NHL-kontrakt och Emil Pettersson gör just nu succé i Spartak Moskva i KHL. Det talar inte direkt heller till Andrew Calofs fördel. I den senaste CHL-matchen var hans omgivning Erik Josefsson och Martin Lundberg. All respekt till de båda hockeyarbetarna - men det är inte direkt en omgivning du snittar en poäng per match i.

För det var nämligen det Andrew Calof gjorde förra säsongen. Slår vi ut det gjorde han enormt starka 39 poäng på 39 matcher. Jag törs lova att han inte gör det igen. Gör han 25? 30? Oavsett vilket törs jag också lova att han har betalt för att göra betydligt mer poäng än så.

Kan han hitta tillbaka till sin nivå han hade vintras, snarare än bli kvar på den nivå han hade under våren?

Andrew Calof

Andrew CalofBildbyrån

TRE NYCKELSPELARE

Janis Kalnins, målvakt

Viktor Fasth har tackat för sig på hockeyscenen och Erik Källgren har lämnat för spel i Frölun...Toronto. Hela Växjös målvaktspar, som ifjol var SHL:s främsta rent statistiskt, har försvunnit. Ersatt har Janis Kalnins och Adam Åhman gjort.

Åhman är, som jag var inne på ovan, en talang med stor potential men jag har svårt att se att han redan nu ska vara redo att axla någon större mantel i SHL. Mycket av hoppet kommer ligga på att Janis Kalnins visar sig vara en riktigt vass målvakt. På försäsongen, i CHL, har lettländaren sett ut att kunna vara det. En vass målvakt, alltså. Han har 95,0 i räddningsprocent och 1,7 insläppta mål per match i Champions Hockey League och det är starka papper även om arbetsprovet är väldigt litet.

Kalnins slog igenom som 25-åring och har de fem senaste åren vaktat kassen i KHL. Varenda säsong har han stått 30 matcher eller fler - och det får du inte förtroendet att göra om du inte är en bra målvakt. Förra säsongen stod han mer än Anders Lindbäck i Jokerit men hade något sämre siffror. Det borde ändå kunna innebära att Kalnins blir en bra målvakt även i SHL.

Men det är stora skor att fylla, kan man lugnt säga...

Joel Persson, back

När vi på redaktionen fick i uppdrag att plocka ut de tio bästa spelarna på varje position placerade jag Joel Persson som trea - endast slagen av Erik Gustafsson och Jesse Virtanen Han är den bästa renodlat offensiv backen i serien - vilket inte minst syntes på hans enorma poängskörd förra säsongen. Persson gjorde 36 poäng, vilket var två sämre än back-poängkungen Jesse Virtanen, men han gjorde det på ganska blygsamma 19:47 i istid per match. Det var tre minuter färre än Virtanen. Persson hade faktiskt bara 27:e mest istid per match i SHL förra säsongen. Han matchades dock hårdast i Växjö, som gick väldigt jämnt med åtminstone sex backar varje match.

Som jag var inne på lite tidigare ser jag gärna att Persson får fortsätta spela ihop med Arvid Lundberg. Det skulle kunna bli ligans bästa backpar. Jag tror också det skulle kunna medföra att Joel Persson blir ett ännu större offensivt hot. Han gjorde förra säsongen 20 poäng i lika styrka (fem backar gjorde fler) och är fullständigt övertygad om att han skulle kunna göra ännu fler poäng om han fick friare tyglar.

Utöver det tycker jag också att Joel Persson ständigt utvecklas defensivt - men att det inte sker på bekostnad av offensiven.

Robert Rosén, forward

Växjö har ett gediget lagbygge och står sig riktigt bra på nästan alla områden. Det finns dock en position som saknar det där lilla extra, och det är centersidan. De ordentliga centeralternativ man har är Rosén, Pontus Holmberg, Erik Josefsson, Victor Stjernborg och Hugo Gustafsson. Uppsidan är stor - men det finns också anledning till en viss oro kring den offensiva kapaciteten här och nu.

Pontus Holmberg slog som sagt igenom något enormt under våren och utsågs till MVP samt fick spela VM. Samtidigt gjorde han ganska beskedliga 23 poäng i grundserien. Att han helt plötsligt skulle närapå dubbla den poängskörden tror jag inte.

Nej, den som kommer behöva leda Växjös offensiv är Robert Rosén. Han var briljant även förra säsongen och nådde 40 poäng för fjärde gången i karriären. Förra säsongen hade Växjö dock ett grymt fint centerdjup där framför allt Jack Drury tog ett tungt ansvar. Nu tror jag absolut att Pontus Holmberg kan nå upp i Jack Drurys poängnivå - men jag ser kanske inte riktigt vem som i så fall kommer ta Holmbergs roll.

Växjös SHL-placeringar med Robert Rosén i laget: Tio, tre, tre, sex, ett, ett, ett.

Växjös SHL-placeringar utan Robert Rosén i laget: Nio, sju, tio.

Rosén blir den verkliga nyckeln.

Robert Rosén.

Robert Rosén.Bildbyrån

HÅLL KOLL PÅ

Peter Andersson har haft ett par riktigt jobbiga säsonger. För två år sedan blev det bara nio matcher, och förra säsongen stannade det vid 14 framträdanden innan en allvarlig knäskada satte stopp. Trots det valde sportchefen Henrik Evertsson att ge Andersson ett nytt kontrakt.

Under försäsongen har han dessvärre inte varit kurant nog för att spela för laget i CHL, och frågan är ju hur länge det dröjer innan vi får se backen i spel igen. Och kanske framför allt: Om vi över huvud taget får se honom nå den nivå han var på innan hans eländiga skadesituation kom in i bilden.

Hur som helst vill det nog till för Växjö att Peter Andersson kan komma tillbaka. Laget har bara sju backar under kontrakt och man behöver således inte vara något matematiskt geni för att räkna ut hur mycket Andersson skulle betyda för laget. Det kan vara värt att hålla koll på hur Henrik Evertsson hanterar läget. Tar han in en spelare på korttidskontrakt? Värvar han en ny back inom kort? Eller ger han förtroendet till någon av lagets juniorer?

Skulle Peter Andersson komma tillbaka på allvar vore det faktiskt en av de häftigaste historierna i årets SHL. Efter att bara ha spelat 23 matcher på två säsonger vore det sannerligen en feel good-story om han kom tillbaka och gjorde anspråk på en ordinarie plats i Växjö Lakers.

Peter Andersson

Peter AnderssonBildbyrån

SUMMERING

Växjö Lakers tippades i toppen både säsongen 18/19 och 19/20, men misslyckades helt och slutade sjua respektive tia. Baksmällan efter guldet 2018 var monumental, och inför förra säsongen ställde jag frågan om deras storhetstid var över. Det visade sig att den inte var det, om man säger så. De vann SHL och knep sedan sitt tredje SM-guld sedan 2015. Otroligt imponerande.

Nyckeln förra säsongen var att man fick en positiv utveckling på de yngre spelarna, vilket man ju haft problem med tidigare. Alldeles för många av deras unga svenska spelare misslyckades, eller stod och stampade, men förra säsongen fick man det där stora genombrottet på Pontus Holmberg, Marcus Sylvegård och Hardy Häman Aktell. Dessutom växte Jack Drury successivt och blev sedermera en toppcenter i ligan och en VM-spelare för USA. Nu vill det till att Växjös unga spelare gör samma resa som de gjorde ifjol. I år har Lakers en ännu tunnare offensiv på pappret än man hade ifjol, vilket gör att spelare som Olle Lycksell och Glenn Gustafsson också kan behöva ta ganska framträdande roller. Lycksell har sett riktigt vass ut på försäsongen och ser ut att kunna spinna vidare på den positiva andrahalvan av säsongen han hade i Färjestads tröja.

Det finns mycket att gilla med Växjös lag, men just den ganska tunna offensiva spetsen gör att jag här och nu har dem en bit ner i mitt tips. Jag tippar dem som femma och håller några andra lag som större guldfavoriter. Med det sagt är ett Sam Hallam-lett lag aldrig ett lag som jag vill räkna ut på förhand. Dessutom vet vi ju att Henrik Evertsson under säsongen kommer smälla till med ett nyförvärv som gör succé. Förra säsongen var det Christian Folin, Brendan Gaunce och Andrew Calof som kom in under säsongen och blev rejäla förstärkningar. Folin blev på något sätt den sista stora pusselbiten som gjorde Växjö till ett guldlag.

På tal om Folin: Växjö släppte förra säsongen in minst mål av alla i SHL. Med 112 insläppta mål var man det ganska klart bästa defensiva laget i serien. Ja, mycket kan såklart tillskrivas deras enormt strukturerade försvarsspel, men vi ska heller inte underskatta Viktor Fasth och Erik Källgren som båda hade stor del i det hela. Nu är båda borta. Växjö är det enda laget, om vi räknar bort Malmö som ju tagit in Leland Irving för att täcka upp för en skadad Oscar Alsenfelt, som går in i den här säsongen med ett helt nytt målvaktspar. Fram tills dess att Janis Kalnins visat sig vara en toppmålvakt i ligan kommer det ändå finnas en viss oro där. När allt kommer omkring är det faktiskt Viktor Fasths frånvaro som är den stora grejen jämfört med förra säsongen. Ja, rent spelmässigt kan han ersättas av Kalnins på ett bättre sätt än vad exempelvis Emil Pettersson kan ersättas av något annan nyförvärv, men Fasths frånvaro kommer ändå märkas. Vi har nog alla tagit honom för givet i Växjös laguppställning.

Växjö släppte in minst mål, släppte till fjärde minst skott på mål, och gjorde sjätte flest kassar. Slår vi ihop deras PP-procent (som var näst bäst) och deras BP-procent (som var näst bäst) får vi 110,55 procent. Det var bäst av alla lag. Dessutom gick de från att dra på sig mest tvåminutare av alla i SHL förra säsongen, till att ligga runt medel där den här säsongen. Med allt det i åtanke spelar det inte så stor roll att deras corsi bara var sjunde bäst eller att de bara hade tolfte flest skott i den offensiva skottsektorn. Den enorma disciplinen de hade förra säsongen kommer med allra största sannolikhet genomsyra laget även den här säsongen. Jag törs lova att Växjö inte kommer vara det roligaste laget att titta på, och sällan det lag jag väljer att titta på om sju matcher står på menyn. Så ärlig måste jag vara. Men vad fasen gör det, när man i slutändan är Sveriges bästa lag? Vad fasen gör det, när Sam Hallam år efter år bevisar hur otroligt skicklig han är och hur han gång på gång coachar ut sin motståndare? Alla snackade om hur bra Rögle var - men Växjö vann likväl finalserien med 4-1 i matcher.

Det är naturligt att prata mycket om Växjös defensiv. Samtidigt finns det, som jag var inne på lite tidigare, lite hål framåt. Inte minst på centersidan. Överlag har dock Växjö tappat 67 mål och totalt 161 poäng jämfört med förra säsongen - och det kommer bli svårt för de nya spelarna att jämna ut det tappet. Har de verkligen täppt till alla hål i laget?

Jack Drury och Emil Pettersson kommer saknas.

Jack Drury och Emil Pettersson kommer saknas.Bildbyrån

Just Sam Hallam kan förresten vara en intressant filur att följa den här säsongen. Han har utgående kontrakt, och jag blir inte förvånad om det under säsongen står klart att Hallam gör sitt sista år i Växjö. Jag blir heller inte förvånad om det i vår står klart att han ersätter Rikard Grönborg i Zürich, eller något liknande. Det känns som att det är nästa steg för mästartränarens del. Då får vi se exakt hur mycket av klubbens DNA som suttit hos tränaren. Då får vi se exakt hur mycket av Henrik Evertssons fingertoppskänsla som kan tillskrivas Sam Hallams förmåga att få ut max av sitt lag. Jag får faktiskt lite "The Last Dance"-vibbar.

Men fram tills den dagen kommer nöjer jag mig med att konstatera att Evertsson och Hallam är svensk hockeys mest svårstoppade duo. Och jag blir inte förvånad om man står där med guldhjälmarna på, och skjortan av, och firar ett fjärde SM-guld i vår.

Var det något jag lärde mig under förra säsongen var det att aldrig någonsin räkna ut Växjö. Och jag kommer sannerligen dra mig för att ställa frågan om deras storhetstid är över...