- Spelarna som blir viktigast: “Kan vara skillnad mellan fiasko och medalj”
- Målvaktskampen: “Kan inte minnas senast Sverige hade sån bredd”
- Så kan Sverige ställa upp i powerplay.
- Mardrömsfacit talar mot medalj.
- Kedjor och backpar – så kan Sverige formera laget.
Sverige kommer som vanligt att mönstra ett starkt lag i JVM. Det finn inte lika mycket spets och skills i laget som det fanns förra året i Göteborg. Utan nu kommer det bli mycket upp till 05:orna som var med då att leda det här skeppet framåt.
Precis som under U18-VM för 05-landslaget kommer laget behöva klicka på alla cylindrar för att det ska bära långt det här året. Här plockar jag ut några nycklar för årets JVM-trupp och analyserar laget som Magnus Hävelid valde att plocka ut. {{ PAYWALL LIMIT }}
Återvändarna
Sverige har en stor styrka i det här mästerskapet och den ligger i framför allt 05-gruppen. Många av dem var med redan förra året och hade redan då bärande roller. Dessutom visade de under sitt U18-år att de är bland de bästa i världen i sin kull när allt ställs på sin spets.
I år kommer de att behöva bära en större roll än vad många av 04:orna behövde göra förra året. Jag har svårt att se att vi kommer ha en Theo Lindstein, som som underårig var en av turneringens bästa backar. Eller att vi kommer få samma bredd på forwardssidan som när, de då underåriga, Stenberg, Edstrom och Unger Sörum kunde stötta upp de stora stjärnorna i Jonathan Lekkerimäki och Noah Östlund.
I år kommer det att handla allra mest om 05:orna. Det visade Magnus Hävelid genom att endast ta ut fyra spelare födda 06. Att jämföra med förra året när det var nio underåriga spelare med.
Alla de som var med förra året är med även i år – och var även med under U18-VM året innan. Jag har fått förmånen att följa den här gruppen på nära håll under de senaste åren, och det är verkligen en speciell grupp. Inte minst hur bra de är på att ta hand om varandra och få en otrolig lagkänsla och ett driv i gruppen.
Det är någonting som jag tror kommer vara en superkraft även i det här årets lag. Jag har fullt förtroende för att Otto Stenberg, David Edstrom, Axel Sandin Pellikka, Theo Lindstein och de andra ledarna i gruppen kommer att skapa en “vi mot alla-känsla”. En sån detalj som kan vara skillnad mellan fiasko och medalj.
Målvakterna
Jag kan inte minnas senast Sverige hade en sån bredd på målvaktssidan som man har på 05. Det finns i mitt tycke fem-sex målvakter som skulle kunna vara med i den här truppen.
Så klart är det två stycken som sticker ut extra mycket.
Melker Thelin och Marcus Gidlöf är två målvakter som redan nu gör det mycket bra på seniornivå. Thelin var med redan förra året och gick in i den här säsongen som den tydliga ettan i ett junior-VM. Gidlöfs spel i Leksand gör dock att det här är långtifrån avgjort.
Jag tror fortfarande att man kommer gå in med Thelin som en knapp etta men det kan svänga snabbt. Här har Sverige en väldig styrka i att ha två av turneringens absolut bästa målvakter.
Det är egentligen bara USA med Trey Augustine, som går in som den absolut största målvaktsstjärnan, som jag ser har överhanden på Sverige i den här lagdelen.
Skrällval till tredjemålvakt
Att vi sedan kan lämna målvakter som Teodor Munther och Olof Glifford hemma och ta med Melvin Strahl som trea visar vilken enorm bredd det finns i den här kullen. Även Noah Erliden var så klart med i diskussionen.
Att beslutet landar på Strahl får man ändå se som en stor skräll. Det är inte varje år det kommer en målvakt och gör en sån här push som Melvin har gjort här under hösten.
Powerplay
Förra året levde Sverige mycket på Jonathan Lekkerimäkis skott i powerplay och noterade imponerande 45,45 procent i spelformen. I år kommer det vara en annan femma och jag ser det som en viktig utmaning för det här laget. Jag upplever inte att det finns samma djup av offensiva spelare utan det kommer hänga mycket på ett par gubbar.
Det jag såg av laget i Tjeckien senast var inte riktigt bra nog och jag tror och hoppas att det finns mer att ta av.
Det jag kan se är en första uppställning med Axel Sandin Pellikka på point, Stenberg till höger, Unger Sörum till vänster, Wahlberg framför mål och David Edstrom i en friare roll. Samtidigt lägger man då i princip alla ägg i en korg.
Jag kan också tänka mig att man går tillbaka till hur det såg ut under U18-VM då man hade stora framgångar i den här spelformen.
Går man tillbaka till U18-VM-uppställningen?
Då var det Theo Lindstein på point, Pellikka till höger och Zeb Forsfjäll till vänster samtidigt som Noel Nordh, som alltså inte är med i den här truppen, gjorde ett jättejobb framför mål. Där ser jag kanske en sådan som Jack Berglund som får ta hans roll där.
De båda Skellefteåkillarna hade i sin tur stora framgångar från sina “off-wings” och det är inte omöjligt att man provar nåt liknande den här gången. Nu kan man dessutom kasta in Victor Eklund i mitten av banan som lite av en joker.
Då har man också en andra formation med i princip samma uppställning som den jag nämnde ovan fast med Tom Willander på point istället.
Oavsett är jag väldigt nyfiken på att se hur det kommer se ut i slutändan. För att det ska bli en ny final lär man nog ligga på ungefär samma nivåer som förra året.
Den lilla rinken
Av de senaste tio turneringarna har sju av dem spelats på liten rink i Nordamerika. På dessa är det ett skrämmande facit för Sverige.
Två av sju gånger har Juniorkronorna kommit ifrån mästerskapet med en medalj. Det är ett silver från 2018 och ett brons från 2022 som är facit.
Samtidigt kan vi räkna in två kvartsfinalförluster på de senaste fyra turneringarna på liten rink.
Det här är med andra ord ett mönster som är väldigt svårt att förneka. Den mindre isen gör det inte minst betydligt jobbigare för backarna som oftast får det otroligt svårt i pressen och den intensiva attacken som det blir mot mål. Inte minst av Kanada och USA.
Spelarna i Nordamerika kan bli nyckeln
Kollar vi på laget är det dessutom bara Axel Sandin Pellikka, som var med 2023 i Halifax när Sverige blev trea, som har spelat på liten rink i ett stort mästerskap. För resten av laget är det första gången. Något som kan bli en obehaglig överraskning för många.
Här tror jag att en sådan som Tom Willander kommer bli viktig. Han spelar oerhört mycket i NCAA helg ut och helg in på den lilla rinken och kommer bli Sveriges back att luta sig mot i alla spellägen och alla spelformer. Inte minst när matcher ska avgöras. Möjligtvis är det också av den här anledningen som vi hittar Axel Hurtig i laget.
Bland forwards spelar Felix Unger Sörum och Anton Wahlberg på liten rink till vardags och det är bara att hoppas att de kan utnyttja det till sin fördel den här turneringen. För övriga gäller det att snabbt komma in i vanorna, för annars kan det bli åka av…
Noterbara spelare som saknas
Helt klart är det så att det var många skrällar i den här truppen. Dels att 06:an på backsidan blev Viggo Gustafsson istället för Leo Sahlin Wallenius eller Alfons Freij som har legat längst fram på backsidan i kullen under i princip alla år. Att även etablerade spelare som Albert Wikman och Axel Landén saknas gör mig väldigt förvånad.
Det är ett vågat drag av Magnus Hävelid som måste ha en väldigt tydlig plan över hur rollfördelningen ska vara.
Rasmus Bergqvist gör mig också förvånad och är ingen som jag trodde skulle vara med. Det ska bli mycket intressant att se hur han väljer att formera backsidan här under matcherna inför turneringen. Klart är att det kommer bli mycket istid på topp-trean.
Om vi sedan tar forwardssidan är det en jätteskräll enligt mig. Noah Dower Nilsson, som har varit bra för Frölunda och visat under alla år att han är en vass poängspelare, petas till förmån för Dennis Altörn. En energispelare som alltså inte gjort en enda landskamp tidigare.
Kreativiteten saknas
I ett lag som redan saknade spelare som kan styra tempot i matcherna gör det mig väldigt förvånad. Att Jack Berglund är med är en kul överraskning men jag ser en forwardssida där det finns många hårt jobbande spelare men som kanske saknar lite mer tekniska spelare. Det gör det än mer märkligt att en sådan som Dower Nilsson inte är med i den här truppen. Klart är nu att det kommer läggas ett helt enormt ansvar på Felix Unger Sörum när det kommer till kreativitet och spelet med puck...
Återigen måste det vara en väldigt tydlig rollfördelning som Magnus har i sitt huvud.
Jag sätter dock ett stort frågetecken för skillsnivån här. Det kommer vara ett hårt jobbande svenskt lag i år, mer än någonting annat. Matcherna kommer att vinnas på hårt jobb och hög energi, snarare än att Sverige har mer tekniskt begåvade spelare än sina motståndare.
Så kan Sverige ställa upp:
Kedjor:
Otto Stenberg - David Edstrom - Felix Unger Sörum
Anton Wahlberg - Zeb Forsfjäll - Victor Eklund
Oskar Vuollet - Felix Nilsson - Herman Träff
David Granberg - Linus Eriksson - Isac Hedqvist
Jack Berglund - Dennis Altörn
Backpar:
Axel Sandin Pellikka - Theo Lindstein
Viggo Gustafsson - Tom Willander
Axel Hurtig - Wilhelm Hallquisth
Rasmus Bergqvist
Förhandstipset…
Som jag var inne på har vi inte samma bredd på spetsen som exempelvis förra året. Men jag tror ändå på den här gruppen. Det finns det kanske viktigaste av allt: Spelare som kommer vara som bäst när det gäller som mest.
Då tänker jag inte minst på en sådan som Otto Stenberg som varje gång överträffar de redan högt ställda förväntningarna när det kommer till stora landslagsturneringar.
Det i kombination med ett lag som kommer ta en kula för varandra gör att jag tror på att det kommer bli en mycket rolig turnering att följa hemifrån.
