HUDDINGE (Hockeysverige.se)
Som bekant har Sverige vunnit Junior-VM vid två tillfällen, 1981 och 2012. Däremellan har det varit nära några gånger. Inte minst turneringen 1994 i Ostrava, Tjeckien.
Där var Sverige ett missat öppet mål i slutsekunderna från att vinna guldet.
- Det var Mats Lindgren som skulle lägga in pucken i tomt mål då hans klubba gick sönder eller om han bara sköt över från nära håll, minns Johan Hagman då han tänker tillbaka på turneringen.
Hagman var en av få spelare som spelade i gamla Division 1 i det JVM-lag Förbundskaptenen Tommy Tomth plockat ut för att spela turneringen. Johan Hagman, från Huddinge, hade redan två år tidigare varit med U18-landslaget på en fyranationersturnering i Finland efter att Stig Larsson tagit ut honom dit.
- Det var extremt mäktigt, lite pirrigt och självklart stort även om det var U18-landslag. Jag hade inte varit med i TV-pucken, där för övrigt Stig Larsson var ledare.
- Jag visste ungefär hur jag låg till, men jag visste inte om jag skulle bli uttagen till landslaget eller inte. Så är det alltid. Man ska få ihop ett lag och det är inte alltid så att den man tror ska komma med är med. Jag hade ingen större förhoppning. Desktop ad in article Mobile ad in article
DET “FASHIONABLA HOTELLET”
U18-turneringen spelades i finska Riihimäki.
- Saku Koivu var med och han gjorde bort mig totalt vid ett tillfälle, skrattar Johan Hagman och fortsätter:
- Han var duktig redan då, men blev sedan ännu större. Det var en svinkall hall vi spelade i, men framför allt var det riktigt kul.
Johan Hagman var inte ute på några landslagsuppdrag säsongen 1992/93, men säsongen efter kom han återigen med i landslaget och även till Junior VM trots att han fortfarande spelade för Huddinge.
- Inför JVM kändes det som att dom mest tog spelare från elitserien. Det var några till som spelade i allsvenskan. Jag bodde med en ”målis”, Peter Olsson, som var från Mora. Dom var inte uppe i elitserien då. Fredrik Modin var inte heller i elitserien då utan spelade i Sundsvall/Timrå. 
Foto: Arkivbild
Hur upplevde du Tommy Tomth som coach?
- Han var ganska lugn och är ingen aggressiv person som vissa andra coacher. Jag kan tänka mig att han var perfekt som landslagscoach. Det är skillnad på att vara ledare i landslag eller ett klubblag där man träffas varje dag och ska prestera på ett annat sätt.
- I landslag är det folk som kommer dit till samlingen och du ska få ihop laget med ”team building” på ett helt annat sätt. Tommy visste såklart vilka som var topp två-femmorna.
Johan Hagman hade själv aldrig tidigare varit i Ostrava, även det blev en ny upplevelse för den då 19-årige forwarden från Huddinge.
- Vi var på hotellet och i hockeyhallen. Jag tror att vi bara var inne någon gång i stan. Det var en gammal stad, men vi var inte i Ostrava för något annat än att spela hockey. Livet runtomkring är inget jag kommer ihåg som något kul. Det kanske man inte heller är jätteintresserad av då man är 19 år.
- Det var mycket, äta, sova och försöka vara så bra förberedd som möjligt när vi skulle spela matcher. Desktop ad in article Mobile ad in article
Tomas Lindberg skrev i Årets Ishockey att ”Truppen var förlagd på det fashionabla hotellet Atom i Ostrava”.
- Det jag minns från Hotellet är att det var extremt brunt och mörkt, men det kanske var jättefint med den tidens mått mätt. Vi bodde bra, men det var verkligen ”gammal öststat”.
- När du säger fashionabla och jag tänker 2021 ”fanns det inget finare då?”. Maten var dessutom så där.
TRUPPEN
Truppen bestod av målvakterna Jonas Forsberg och Peter Iversen. Backar: Anders Eriksson, Edvin Frylén, Daniel Glimmenvalll, Kenny Jönsson, Joakim Lundberg, Mattias Timander, Dick Tärnström och Mattias Öhlund. Forwards: Johan Davidsson, Peter Gerhardsson, Johan Hagman, Mikael Håkanson, Mathias Johansson, Mats Lindgren, Fredrik Modin, Roger Rosén, Peter Ström, Niklas Sundström, Per Svartvadet och Anders Söderberg.
- Helt galet vilket bra lag vi hade. Jag har lagbilden från Junior-VM uppsatt på kontoret. Det var en bra grupp av människor där man självklart visste vilka som var dom stora stjärnorna. Kenny Jönsson var där. En annan bra back var Daniel Johansson. En timid kille, men superduktig. Sedan hade vi ”Susse” (Niklas Sundström), Svartvadet var jättebra redan då, ”Musse” (Mikael Håkanson) har alltid varit bra…
- En annan kille som är liten till växten men väldigt duktig var Anders Söderberg från MoDo. Modin, Mats Lindgren, Timander, Dick Tärnström, Johan Davidsson, Anders Eriksson… Mattias Öhlund var också med och han var superduktig.
Hur såg du på din roll i det här laget?
- Jag var ingen stjärna alls utan jag försökte bara göra mitt jobb, det jag blev tillsagd att göra. Det var vad jag kunde bidra med.
- Grabbarna som lirade i första femmorna, blev det tajtare matcher var det dom som fick lira. Jag var där för att göra det som behövdes för att dom i förstafemmorna skulle få vila. Så var hockeyn då och jag kan tänka mig att det fortfarande är så. Desktop ad in article Mobile ad in article
“ANNARS HADE HAN BARA LAGT IN DEN”
Sverige vann i tur och ordning mot Tyskland 4-1, Ryssland 3-0, Finland 6-2, Schweiz 6-2, Tjeckien 6-4 och USA 6-1. Inför sista omgången behöver Sverige ta ett poäng mot Kanada för att vinna guldet. Efter första perioden var ställningen 2-2, men i andra perioden tycks Kanada avgjöra då dom gjorde tre mål. I tredje perioden tog svenskarna över och gjorde både 3-5 och 4-5. Med dryga minuten kvar tar Tommy Tomth ut målvakten.
- Vi spelade sex mot fem. ”Susse” passar Mats Lindgren som har öppen kassen. Jag tror att klubban går av eller något händer, men pucken går över och upp i nätet bakom målet. Annars hade han givetvis bara lagt in den, självklart. Direkt efter vann Kanada pucken, lägger den i tom kasse och blir världsmästare. Vi var sekunder från att ta ett guld.
- Kanada var i brygga. Vi kom tillbaka, tog ut målvakten och grabbarna som var inne på isen skapade ett bra tryck. Sedan händer det där och det var… Det blev ett jobbigt sätt att förlora på. Hade vi förlorat med 5-2 då var det ganska klart.
Dick Tärnström till hockeysverige.se, med glimten i ögat:
- Jag fattar inte att hur han kunde spela med trasiga klubbor. Jag har aldrig förlåtit honom för det.
Förlorade ni ett guld eller vann ni ett silver?
- I den situationen kändes det som en förlust, men så här i efterhand… Ett JVM-silver är inte fy skam. Samtidigt, vem vill egentligen ha ett silver? Alla vill såklart ha guld och är det man går för. Jag minns det som att allt kändes väldigt tomt.
Hur ofta tänker du tillbaka på den här turneringen?
- Eftersom jag har lagbilden bakom mig så ser jag den varje dag på jobbet. Dessutom har jag såklart medaljen. Jag höll på att slänga den för några år sedan då vi städade. Min fru, Sophie, sa då ”Du får slänga vad du vill, men den medaljen tycker jag inte att du ska slänga”.
- Nu hänger faktiskt även den på jobbet. Och jag får nog ändå säga att jag är lite stolt över medaljen, säger Johan Hagman med ett leende.
.JPG)
Foto: Ronnie Rönnkvist.
Vad kom turneringen i Ostrava betyda för din hockeykarriär?
- Jag kom aldrig till elitserien, men spelade i Huddinge. Vi har ett ganska bra lag på den tiden. Sedan drog jag till USA (Odessa). Coachen där borta hade fått nys om mig via (Niklas) Wikegård. Dom kände varandra. Om sedan Wikegård visste att jag var på en hyfsat hög nivå har jag ingen aning om.
- Att jag fick vara med i en sådan här stor turnering, trots att det bara var junior, var för mig ganska stort. Klart att jag där kanske fick någon typ av namn inom hockey, att man kände igen namnet, visste att jag spelat JVM och vad jag klarade av att utföra på isen.
- Det blev USA, men tyvärr inte mycket mer. Jag hade sedan en mycket fin tid i både Huddinge och Hammarby, men min bästa tid var i USA. Hade det inte blivit en Hockeyallsvenskan året efter att jag varit i USA, jag åkte hem och spelade med Hammarby, undrar om vi verkligen hade åkt hem då. Jag hade nog velat vara kvar något år till i USA. Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur ser Johan Hagmans liv ut idag?
- Gift med Sophie, två barn Ella och William. Vi bor i Huddinge och jag driver flera bolag tillsammans med min bror (Joakim Hagman). Däremot har jag inte kontakt med någon av spelarna från den här turneringen, avslutar Johan Hagman.
