Vladimir Zabrodsky vann VM-guld två gånger och inkasserade hela elva tjeckoslovakiska mästerskap. Dessutom har han både spelat och tränat i Sverige.
Nu rapporteras det att den förre storspelaren har avlidit 97 år gammal, rapporterar AFP.
Det var efter karriären som Zabrodsky flydde kommunistblocket och hamnade i Sverige. Här tränade han både Leksand och Djurgården. Han var under sin sista tid boende på ett äldreboende i Solna. Desktop ad in article Mobile ad in article
Här är en intervju med Zabrodsky som ursprungligen publicerades på hockeysverige.se den 28 oktober 2012.
Vladimir Zabrodskys hockeykarriär var helt sagolik. Somspelare och spelande tränare för Tjeckoslovakiens landslag blev hanvärldsmästare både 1947 och 1949. Vid OS 1948 ledde han laget till silver ochpå sina 93 A-landskamper svarade han för – otroliga – 158 mål. Vid VM 1947 iPrag gjorde han fantastiska 29 mål på sju matcher.
Det närmast unika med Zabrodsky var att han inte bara var enduktig hockeyspelare – utan även framstående i tennis.
– Jag representerade Tjeckoslovakien i Davis Cup kanske tio gånger. Bland annatspelade jag två eller tre år tillsammans med JaroslavDrobny innan han flydde till Egypten och sedan till England. Drobny och jagspelade även hockey tillsammans i landslaget, berättar Zabrodsky för Old SchoolHockey från sitt hem i Solna utanför Stockholm.
När hockeysverige.se får den här intervjunmed Zabrodsky är han på väg till den tjeckiska ambassaden dit han är inbjudentill en fest.
– Ni vet i Tjeckien firar vi nationaldagen den 28 oktober eftersom vi blev ensjälvständig republik det datumet. Jag brukar bli inbjuden dit för att fira denhär dagen och det brukar vara ganska trevliga fester med mycket prat omishockey.
– Hockeyn är så pass stor i Tjeckien så många från ambassaden går och tittarnär landslaget är här och spelar. Desktop ad in article Mobile ad in article
Följer du hockeyn fortfarande?
– Ja, absolut. Jag ser så många matcher jag kan på tv ochnär jag har möjlighet åker jag till Isstadion för att se när Djurgården spelar.I våras såg jag många av matcherna i VM på plats i Globen.
– Nyligen var jag även i Prag och tog emot några medaljer och det är alltidväldigt trevligt att komma tillbaka och hälsa på i mitt hemland.
Foto: Arkiv
SPRANG MELLAN HOCKEY- OCH TENNISHALLEN
Innan vi pratar ishockey med Zabrodsky så släpper vi inte ämnet tennis eftersomdet måste ha varit ganska svårt att kombinera året runt-sporten med att spelalandslagshockey.
– Tennis var ingen vintersport vid den här tiden. När ishockeyn var slut såbörjade tennissäsongen och tvärtom. Då var det inte som i dag när både tennisoch ishockey spelas mer eller mindre året runt.
Deltog du i exempelvis Wimbledon?
– Jag spelade flera stora turneringar, men aldrig Wimbledon. Den speladesalltid tidigt på året så jag hann aldrig komma i form till den efter atthockeysäsongen var över i slutet av mars.
Vladimir Zabrodsky föddes 27 mars 1923 i Prag.
– Jag är född på ön i floden Moldau som rinner genom Prag och därVinterstadion, som arenan hette, låg. Pappa jobbade i styrelsen påhockeyklubben där och jag var nog lite bortskämd av pappa och fick alltid varamed och spela, haha.
– Klubben hette LTC (Lawn Tennis Cercle) Prag och där började jag spela bådehockey och tennis eftersom det fanns både en hockeyplan och en tennisplan pånästan samma ställe.
– Däremot bodde vi inte vid hallen utan i ett område lite högre upp i Prag somheter Letná. Där ligger bland annat det berömda Sparta-stadion.
Hur såg din karriär ut som spelare hemma i Tjeckoslovakien?
– Jag spelade för LTC Prag mellan 1945 och 1949, mellan 1950 och 1960 förSparta Prag och innan jag flydde till Sverige spelade jag med Bohemians i Prag.
KOM PÅ KANT MED FÖRBUNDSKAPTENEN
Zabrodsky spelade sexton säsonger i den Tjeckoslovakiska ligan och gjorde 306mål på 237 matcher. Åren 1947, 1949, 1954, 1957 och 1959 vann han poängliganoch mästerskapet sex gånger. Fyra gånger med LTC Prag och två gånger medSparta.
Även om Zabrodsky hyllades för sitt sätt att spela hockey såhamnade han i olika konflikter och oangenäma situationer under sina år iTjeckoslovakien. Bland annat sägs det att han hamnade på kant med kanadensarensom var landslagscoach, Mike Buckna.
– Jag kände Buckna mycket väl och vi var vänner. Det var främst två saker somvi inte var överens om. Sista tiden han jobbade som tränare i Tjeckoslovakienhade han hand om VM-laget. Då ville han ta bort oss gamla spelare och ersättaoss med nya oavsett om de var bättre än oss andra eller inte.
– Sedan älskade han en spelare som hette LadislavTrojak. En jättefin människa och en bra hockeyspelare, men som i principaldrig gjorde några mål. Vid OS 1948 i St Moritz ville vi att jag skulle spelapå ena kanten, Jaroslav Drobny på andra så kunde vi ha VlastimilBubnik som center när vi skulle spela den viktiga matchen mot Kanada.Nu valde Buckna i stället att spela med Trojak som center och det resulterade iatt vi spelade 0-0 mot Kanada och bara tog ett silver. Desktop ad in article Mobile ad in article
Tolv av dina lagkamrater hamnade vid ett tillfälle ifängelse, men du själv sägs ha klarat dig undan fast du var med vid sammatillfälle.
– Ja, det stämmer. Vi skulle flyga till VM i England för att spela. Regimen iTjeckoslovakien var kommunistisk då och man gillade inte att vi åkte till olikaländer för att spela.
– När vi är ute på flygplatsen i Prag får vi beskedet att vi inte får resa dit.Många av killarna i laget blev väldigt besvikna och satte sig i restaurangen istället. Flera blev lite för berusade och arresterades. Det var nära att ävenjag åkte fast, men jag klarade mig tack och lov.
Foto: Ronnie Rönnkvist
FLYDDE FRÅN KOMMUNISMEN – HAMNADE I SCHWEIZ
Det fanns de som sa att Vladimir Zabrodsky hade klarat sig eftersom han tjallatpå sina lagkamrater. Något som i efterhand kan beskrivas som ett dåligt rykte.Han undkom antagligen fängelse eftersom hans pappa tidigare varit medlem ikommunistpartiet.
Efter en skandal med riggade matcher, där bland annatZabrodsky anklagades för att ha varit inbladad, höll han upp med hockey mellan1960 till 1963 innan han gjorde comeback som spelande tränare 1963. Desktop ad in article Mobile ad in article
Zabrodsky flydde från Tjeckoslovakien under åren då denkommunistiska regimen hade stängt landet.
– Det var 1965 och jag minns flykten ganska väl. Jag sa att vi skulle firasemester. Hela familjen hoppade in i bilen hemma i Prag och flydde först tillUngern, vidare till Jugoslavien och sen till sist till Schweiz. Vi var tvungnaatt lämna bilen kvar i Jugoslavien. Där fick vi sedan tag på en ny bil så attflykten kunde fortsätta.
– Vi hade fått hjälp med förfalskade pass och även en viss hjälp med flykten avnågra svenskar faktiskt. Jag minns hur rädda vi var att tjeckiska polisenskulle förfölja och upptäcka oss, men vi kom fram till Schweiz där min brorbodde och vi fick bo hos honom en tid. Jag minns också att jag även hann ställaupp i en tennisturnering där som jag vann.
Hur kom det på tal att flytta till Leksand?
– Två av mina bästa vänner var ArneStrömberg och ”Sigge” Eriksson som båda spelade i Matteuspojkarna dåmen även jobbade åt Svenska Ishockeyförbundet. Jag tror de kontaktade OlleGrundell i Leksand som åkte ner till Schweiz för att övertala mig att komma upptill Leksand och bli tränare.
– Jag var ju en flykting från ett kommunistiskt land då så det var flera ländersom var rädda för åtgärder om man lät mig bedriva min verksamhet där. Fastsvenskarna var inte rädda för några repressalier och när tjeckiska förbundethotade med att utebli från Ahearne Cup så svarade bara svenska förbundet:”Jaha, gör det då”.
"Nisse" Nilsson och Zabrodsky.Foto: Arkiv
FICK LEKSAND ATT JOBBA SOM ETT LAG
Mycket riktigt vägrade Tjeckoslovakien att skicka ett lag till Ahearne Cup1966. Även Sovjetunionen bojkottade turneringen. Ett besked som för övrigtarrangören fick först 24 timmar innan turneringen skulle börja. Redan åretefter var sovjetiska lag på plats igen, men det kom att dröja fram till 1969innan Tjeckoslovakien skickade ett lag igen, då Sparta Prag var på plats.
Kände du Åke Lassas, ”Sigge” Bröms, ”Nisse” Nilsson ochVilgot Larsson från svenska landslaget innan du kom till Leksand?
– Inte speciellt mycket utan mer att jag visste vilka det var. Men då vi välflyttade till Leksand blev vi nära vänner och träffades en hel del även utanförhockeyn.
– Allt var perfekt i Leksand. Jag var ju självklart tvungen att prata engelskadå men det vållade inga stora problem. Den viktigaste uppgiften för mig iLeksand att få alla att jobba ännu mer som ett lag. Desktop ad in article Mobile ad in article
Utveckla hur du menar.
– Leksand hade Sveriges kanske bästa spelare vad det gäller det tekniska, mensaknade lite av lagdisciplinen och det teamwork som krävs. Fast det fungeradebra ganska snabbt det med och vi fick ihop ett härligt gäng med fantastiskaspelare så som NisseNilsson och lite mer galna killar som bröderna Christer och ThommyAbrahamsson, skrattar Zabrodsky.
– Mina söner, Vladimir Jr och Jan, spelade juniorhockey i Leksand ochutvecklades riktigt bra under de åren som vi var där uppe eftersom klubben hadeväldigt många fina ungdomsledare.
– Jan spelade efter Leksand i både Rögle och Djurgården medan Vladimir Jrspelade i Helsingborg.
Skiljde sig den tjeckiska hockeyn mycket från den somspelades i Sverige?
– Nej, det tycker jag inte. Det som skiljde sig var i första hand vad detinnebär att vara chef över ett lag. I Tjeckoslovakien var det chefen ellercoachen som bestämde. I Sverige fick man ha mera åsikter som spelare vilket jaggillade bättre.
Nisse Nilsson har hyllat dig som en mycket viktig tränare.Hur var det att ha honom under sig som spelare?
– Nisse var ju en fantastisk spelare när han var på sitt bästa humör. Detgällde bara att få honom på det humöret, haha…
– Fick man Nisse till det så var han nog Sveriges bästa hockeyspelare. Desktop ad in article Mobile ad in article
Varför flyttade du ifrån Leksand redan efter två säsonger?
– Vi hade bott i Leksand under två år och haft en fantastiskt fin tid medmassor fina nya vänner som vi umgicks med. Familjen Millén, Nisse Nilssonsfamilj och många andra.
– Men vi kom från en storstad och att flytta till Leksand var då som att flyttatillbaka i tiden. Fast vi hade fina vänner där så trivdes inte riktigt min frui Leksand.
Varför just Rögle och Ängelhom?
– Jag var väldigt god vän med Pelle Bergström liksom Arne Strömberg. När Pellevar chef i Rögle hörde han sig för om jag var intresserad av ett tränarjobb därnere. Vi tackade ja och flyttade till Ängelhom.
– Vi kom dit året efter att DesMoroney flyttat därifrån, precis som det hade varit i Leksand. Vi hadeett fint lag med spelare som Bengt-Göran”Mysing” Karlsson, den amerikanska målvakten TomHaugh och KennethEkman, ni vet OliverEkman-Larssons morfar.
– Jag stannade i Rögle under tre säsonger och startade dessutom entennisakademi i Ronneby som fortfarande finns kvar. Efter Rögle flyttade vitill Solna 1970 och jag började träna Djurgården samtidigt som jag jobbade somtennistränare i Kungliga Tennishallen. Men min fru ville se mig hemma någonkväll i veckan så jag valde att sluta som hockeytränare.
Bor dina söner kvar i Ronneby?
– Nej, nu bor båda här i Stockholm. Jan jobbar på tennisstadion och Vladimir iSALK-hallen. Desktop ad in article Mobile ad in article
VANN VM GULD – I SVERIGE
Vladimir Zabrodsky vann sitt första VM-guld redan 1947 i Prag före Tre Kronoroch Österrike. Hans andra VM-guld vann han på svensk mark.
– På Stockholms Stadion 1949. Vilken fin turnering det var. Bästa minnet frånsjälva turneringen var självklart att vi vann. Men det kom att betyda extramycket för mig personligen eftersom jag var spelande coach för laget.
Var det en bra inramning kring själva turneringen?
– Ja, det var ett fantastiskt intresse. Jag minns att det var så mycket människorkring vissa matcher att folk klättrade över staketet för att få en chans att sematcherna.
– Ni vet för oss i Tjeckoslovakien så har alltid matcherna mot Sverige varitväldigt intressanta. Ofta då vi spelade träningsmatcher mot varandra ochoavsett om vi spelade i Tjeckoslovakien eller här i Sverige så vann vi oftastett möte var. Så jämt var det mellan lagen. Den viktigaste segern för oss motSverige var ändå vid VM 1949 då vi vann med 3-0 och blev världsmästare.
– Efter VM 1949 lämnade jag LTC Prag för att spela i Sparta. Den vararméklubben i Tjeckoslovakien då. Jag blev inte tvingad att spela där utan defrågade helt enkelt om jag ville komma över dit.
Vladimir Zabrodsky valdes 1997 in i IIHF:s Hall of Fame ochhans sista stora turnering med Tjeckoslovakien var vi OS 1956 i Cortina.
