Den lite mindre kommunen, Västervik, har under senare år fått stor uppmärksamhet i hockey-Sverige. Fina resultat och träffsäkerhet i spelarförvärven har satt klubben Västerviks IK på hockeykartan rejält och namnet har etablerat sig i den svenska andradivisionen. Desktop ad in article Mobile ad in article
Säsongen 2015/16 skulle bli en säsong klubben sent kommer att glömma, då de för första gången någonsin tog klivet upp till Hockeyallsvenskan med tränaren Mattias Karlin vid rodret. I truppen hade laget då även doldisen Emil Georgsson, som kom till Västervik för första gången inför säsongen 2007/08, och sedan dess blivit mer eller mindre kvar.
Georgsson är den spelaren som har gjort flest matcher och poäng i klubbens historia, men det är inte för sin starka poängproduktion som han uppmärksammats de senaste säsongerna. När spelarkarriären var över och skridskorna lagts på hyllan öppnade sig en ny möjlighet. Tomas Lind hade agerat sportchef i klubben en tid, men valde att kliva åt sidan och in i den rollen kom då i stället Emil Georgsson.
– För mig var det ganska naturligt och jag har varit en hockeynörd hela livet. Det var någonting som jag hade gått och funderat på under de sista åren jag spelade. Tomas (Lind) hade varit sportchef i ett par år och han kände att han kanske ville kliva av. Då fick jag frågan och det var klart att jag ville ta det. Det är absolut ingenting som jag ångrar, utan jag tycker att det är svinkul. Jag tror att jag är helt okej på det jag gör också, lägger ner mycket tid och gillar att nörda ner mig om man nu kan kalla det för det. Jag tycker att det är roligt, säger han till Hockeysverige.se.
Vad fick valet att kännas så självklart?
– Jag blev aldrig riktigt vad jag drömde om som ishockeyspelare, så jag fick försöka gå den andra vägen och kanske bli bättre som ledare, svarar han och brister ut i ett skratt. Desktop ad in article Mobile ad in article
“VI ÄR DE SOM JOBBAR HÅRDAST”
På posten har han fått stort förtroende och Västervik har etablerat sig i Hockeyallsvenskan. De senaste säsongerna har de slutat i mittenskiktet av tabellen, men det finns fortsatt ett mycket stort jobb att lägga ner.
– Resultatmässig så är vi ju runt den där åttondeplatsen varje säsong, så det är kul. Sen har vi kanske en del att jobba på rent organisatoriskt, tycker jag. Där ligger vi lite efter fortfarande, men ser man till resultaten så håller jag med, absolut. Vi är, som sagt, där runt åttondeplatsen och förra säsongen slutade vi på en femteplats. Vi hoppas kunna landa in någonstans där emellan även i år. Desktop ad in article Mobile ad in article
Vad är det som har fungerat bra?
– Jag tror att vi har en ganska ödmjuk och realistisk “approach”, både intern och utåt sett. Trots förra säsongens framgångar är det inte så att vi slår oss för bröstet och spänner bågen för mycket, utan vi förstår att varje säsong lever sitt egna liv. Det krävs ett sjuhelvetes jävla bra jobb från alla i föreningen för att vi ska dra runt det här varje säsong, säger han och fortsätter:
– Till de spelarna som kommer hit varje säsong så sänder vi en signal väldigt tidigt att här hos oss så jobbar vi jävligt hårt och vi tar ingenting för givet. Det kanske är lite annorlunda från vad många kommer ifrån, men vi är tydliga från början att det är hårt jobb som gäller. Desktop ad in article Mobile ad in article
Att jobba hårt är vad sportchefen tycker karaktäriserar klubbens mentalitet och inställning. “Att lägga ner det hårda jobbet” är en av hockeyhistoriens vanligaste klyschor, men Georgsson är fast besluten om att det hårda jobbet i Västervik skiljer sig från de andra lagen i ligan.
– Jag tror att vi är ganska tydliga med det från start och jag tror att om du frågar vilken klubb som helst så kommer alla svara att de ska jobba hårdast, men någonstans står Västervik för det - vi är de som jobbar hårdast och vi är i grund och botten gamla 90-talet. Det är mycket ideellt arbete och många som lägger ner sin själ utanför sitt vanliga sju-fyra jobb. Då är det Västervik som gäller och det någonstans sänder signaler till truppen att om de här personerna lägger ner så mycket tid på klubben utan någon krona i betalt, så är det minsta vi kan begära av varandra att jobba hårt för dem. De som verkligen vill ha Allsvensk hockey i staden.
“DÅ HADE DET VARIT FULLT I LADAN”
I skrivande stund placerar sig Västerviks IK på en niondeplats i tabellen och, som nämnt ovan, är det en plats i mittenskiktet, där de har blivit vana att hamna. Efter uppstickarsäsongen i fjol, där laget tog sig till en semifinal i det Hockeyallsvenska-slutspelet, har man börjat blicka framåt sportsligt. För att ta nästa steg i klubbutvecklingen krävs det däremot andra krafttag, vilka nu börjar bli konkreta och inom en snar framtid kan bli verklighet.
– Jag tror att de som sitter i styrelsen är rätt så bekväma med oss som sköter sporten och att vi kan få ihop det. Det är rent organisatorisk som vi måste få ihop det och behöver bli bättre. Där jobbar vi mycket och nu har vi fått beskedet att det ska byggas en ny arena, som ska stå klar 24/25. Det gör att det finns ytterligare något att jobba för, då det ger klubben så mycket mer förutsättningar för att dra in pengar rent kommersiellt. Det har vi inte i den lilla arenan som vi är i nu, det står att den tar 2200 personer, men det är liksom max 1400-1500 som ser skapligt från platserna. Resten står ju bakom någon träbalk eller under sargen. Det är en jäkla utmaning att få människor att gå till hallen fast att de kanske inte ser så bra liksom. Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur ser intresset för laget ut?
– I grund och botten finns det ett intresse, men sedan är det just det här som jag pratade om och det här med coronan. Den har gjort så att människor är lite mer försiktiga och det är en utmaning som alla klubbar har, att få tillbaka publiken. Det är nog många som är lite oroliga för läget, vilket man kan förstå. Det är något exceptionellt som man har gått igenom, men sen är det just vår arena som stökar till det för oss. det är så mycket mer bekvämt att sitta hemma i soffan, där du har två meter till pilsnern i kylskåpet, du kan gå på toaletten när du vill i stället för att sätta sig i vår hall där du med lite oflyt knappt ser halva planen. Det har varit ett problem, folk har ledsnat lite på det och därför gör vi nu en ny arena. Det beslutet ger oss möjligheten att blicka framåt igen och förhoppningsvis får vi publiken att komma tillbaka, säger han och fortsätter:
– Första året tror jag vi hade 1700 personer på matcherna i snitt och förutom en säsong, då vi kvalade neråt, har vi gjort skapliga resultat. Hade vi kunnat haft publik i fjol, när vi gick till semifinal, så hade det varit fullt i ladan och det där märker man på tugget på stan.
“INGEN SOM VILL SÄLJA SPELARE”
För att ta sig vidare i utvecklingen medger Georgsson att resultat genererar intresse och resultatet har kommit så väl från laget som från enskilda spelare i klubben. Intresset har även det visat sig ett flertal gånger de senaste säsongerna och inte bara från publiken, utan även från konkurrenter som har varit intresserade av att locka till sig den senaste succéspelaren i klubben. I januari har det varit hektiskt för Georgsson, som fick se sin poängspruta, Myles Powell, lämna för spel i HV71.
– Vi har tyvärr satt oss i en liten sits. Vi sålde av en del spelare 19/20, då det var behövligt att göra det med licenskrav och så vidare. Sen slopades kraven och tog bort de här kontrollåren, men där och då var det akut läge för att dra in pengar. Detta har gjort att klubbar har fått en känsla att Västervik kan släppa spelare, vilket har lett till att vi har satt oss i en dålig sits. Vi hade inte för avsikt att sälja någon liksom, men nu kom HV och gav ett bud med pengar som ändå var betydelsefulla. De gör skillnad för en klubb av vår storlek, helt klart. En del tog klubben såklart för att säkra upp det här licenskravet, men en del har vi fått för att återinvestera i truppen med (Sebastian) Benker, (Jaakko) Lantta och (Danny) Kristo. Det har varit hektiska dagar och som du säkert har hört från andra sportchefer är marknaden jäkligt begränsad. Det gäller att leta, säger han och berättar vidare:
– Affären ger ju oss möjligheter och det ger oss en större plånbok än det vi kanske brukar ha. Med marknaden, som den ser ut just nu, kostar spelarna mer än vad de brukar göra annars vid samma tidpunkt. Vi fick bra betalt, men vi har även fått betala mer för de spelarna vi har tagit in än det vi kanske brukar göra. Desktop ad in article Mobile ad in article
Trots att det är till stor ekonomisk fördel att sälja spelare för att återinvestera finns det även nackdelar med att se sin stjärnor lämna.
– Det är nog ingen som vill sälja spelare, så är det ju. Har man gjort det en gång så kommer klubbarna ihåg att man har gjort det och kanske tänker de då att man är beredd att göra det igen. En sådan inställning har vi inte haft, vi fick något bud på några spelare i fjol också, men då sålde vi inte och vi har tackat nej till ett flertal bud på andra spelare också. När HV kom nu och pengarna var så pass mycket kände vi att det är en skillnad. Myles har varit väldigt duktig hos oss, men det känns ändå som att det finns ett lag att bygga vidare på och ett lag som kan göra det bra. Desktop ad in article Mobile ad in article
“LITE AV ETT LOTTERI”
Som Georgsson själv beskriver det har han fått bra träff på de nordamerikanska spelarna som kommit till klubben. Detta har i sin tur gett effekt och laget är nu med högre upp på radarn för spelare som vill ta ett första steg från Nordamerika till Sverige.
– När jag kom in som sportchef för fyra år sedan var jag jäkligt grön på det. Jag tror att vi tog in fyra eller fem nordamerikaner och det var lite av ett lotteri, vilket jag ska erkänna. Vi fick en bra träff på dem och fick (Trevor) Mingoia som gick till Rögle, vi hade intresse för (Darren) Nowick också. Det var ett par klubbar som ville köpa honom runt transferdatumen, men han skulle bli pappa så han ville åka hem i stället. Det är klart att allting ger ringar på vattnet och från de åren och framåt har jag haft en känsla att nordamerikanerna har tänkt “Vad är det här för klubb?” och agenterna har sett att de kan sätta spelarna här för att de ska kunna röra sig vidare. Det är ingen hemlighet att vi har ett öga där fast att det kanske inte direkt är någon utarbetad taktik att ha en massa nordamerikaner. Helst skulle vi också vilja vara de här som tar etablerade svenska spelare, men där har vi inte en chans när det gäller lönemässigt, säger han och tillägger:
– Det är klart att agenter ser att de kan sätta sina spelare och att vi inte har varit omöjliga när det kommer till att släppa vidare, när den möjligheten har dykt upp. Det är klart att de kanske väljer oss i och med detta innan att de kanske väljer någon annan klubb. Desktop ad in article Mobile ad in article
Att sälja spelare är långt ifrån sportchefens favoritsyssla dagarna innan övergångsfönstret ska komma att stängas, men det är vekligheten klubben har behövt acceptera.
– Ibland kan man bli lite frustrerad, då det gäller att jobba för varenda millimeter. Ibland kanske man önskar att man hade lite mer förspänt på vissa håll och kanter för att slippa vända på var och varenda krona för att få ihop det. Jag tycker, trots att det kanske inte syns, att klubben tar steg i rätt riktning varje år. De kanske är små, men det går ändå framåt liksom. Jag har varit här sedan 2007 och sett inprincip allt från Division 2 till Allsvenskan och var vi var någonstans när vi klev in i Allsvenskan, med allt vad det innebar. Jag tycker att vi börjar bli mer och mer professionella.
Hur hanterar ni spelartappen?
– Vi har varit tydliga med spelartruppen att nu när vi släppte Myles… Vi kommer ihåg vilken reaktion vi fick 19/20 när vi släppte (Rob) Bordson, Nowick och (Adam) Plant. Då gick vi ner i gruvan i ett gäng matcher innan vi fick ordning på det, så vi har försökt att var tydliga med spelarna om vår målsättning att nå slutspel och att den ligger kvar. Kollar man rent statistiskt, vi har torskat någon mer match här mot slutet, men vi har hållit jämna steg i jämförelse med säsongen i fjol, som kanske räknas som Västerviks mest framgångsrika säsong genom alla tider. Det finns ingen anledning till att lägga ner säsongen, utan vi har varit tydliga med att vi vill ta oss till slutspel och att vi där vill vara med och jävlas lite, som vi var i fjol.
“EN TUSENLAPP HIT ELLER DIT GÖR EN JÄKLA SKILLNAD"
De två sista åren av spelarkarriären spenderade Georgsson med Västervik i Hockeyallsvenskan och det var med två väldigt olika resultat. De två åren ser han själv som viktiga när det kommer till hans erfarenheter i ligan.
– Nu spelade jag inte i Allsvenskan hela mitt liv, men jag hann med att spela två år i ligan och det tro jag har gett mig en fördel i igenkännandet av spelarna och vad det är som krävs för den här nivån. Vi hade ett riktigt bra år 16/17 och sedan hade vi ett sämre år 17/18, så jag lik känna på lite av vad som kunde göra saker bra och vad som kan göra saker dåligt. Jag fick med mig lite erfarenhet, framförallt från ligan och som jag sa även kollen på spelare, vilket har varit en fördel för mig som sportchef. Desktop ad in article Mobile ad in article
I en tidigare artikel på Hockeysverige.se bekräftar han att det under säsongen funnits intresse från andra klubbar, som sökt efter en sportchef. Georgsson har haft möten med andra lag, varav ett har varit från SHL och ett från Hockeyallsvenskan. Skulle han komma att flytta till en annan klubb är det mycket lärdom han tar med sig från sin tid i Västervik.
– Jag tror definitivt att det jag tar med mig är ändå värdet av pengar. Hos oss måste du gå ut så mycket som möjligt för varje satsad krona. Jag tror att man kan bli lite blind över att ha för mycket pengar, men där är det också svårt att säga om man inte har prövat på det. Det hade varit kul att testa att sitta på den stolen också, då jag inte tror att det är så jäkla lätt att sitta på den stolen heller. Jag tror, som sagt, att man kan bli ganska blind och tänka “Tiotusen hit eller tiotusen dit, vad spelar det för roll?”. Här hos oss är det en tusenlapp hit eller dit, som gör en jäkla stor skillnad.
Att verka med en begränsad plånbok är även något som han själv varit van vid sedan han började spela ishockey. Det ideella arbetet är för honom en verklighet som funnits med sedan barnsben.
– Det är ingen nackdel att gå den hårda skolan från start och jag är uppvuxen i en mindre förening i Uppland och det var ett riktigt föreningssamhälle. Jag är uppväxt med det från barn, att det är mycket att kavla upp armarna, jobba ideellt och på så sätt har Västervik passat mig ganska bra. Jag har fått med mig det i uppväxten. Morsan och farsan står i kiosken dag ut och dag in för att vi skulle kunna ha hockey och det har jag fått med mig. Jag trivs i den miljön, men samtidigt är man nyfiken på det andra. Desktop ad in article Mobile ad in article
Är det aktuellt att byta klubb nu under säsongen?
– Just nu har jag fullt fokus på Västervik och det är inte så jättelångt kvar av säsongen. Vi har gått in i februari, vill allting sig väl kan man spela länge, men det kan även vara slut om en och en halv månad. Vi får se vad som händer, svarar han avslutningsvis.
