Om du vill vara med och hjälpa killarna går det att swisha eller kontakta Nässjös J20-tränare Nicodemus Ahlin på nummer 0722515959
NÄSSJÖ (Hockeysverige.se)
Allt medan kriget pågår i Ukraina försöker tre unga killar, Klymentii Lysak, 17, Maksym Semenenko, 18, och Arsen Sivirin, 19, fokusera på att spela hockey med Nässjö. Samtidigt lever dom med ovissheten om vad som kommer hända med deras familjer och om dom av bland annat ekonomiska skäl kan tvingas återvända till sitt hemland och det krig som den politiska överheten i Ryssland utkämpar mot Ukraina.
Desktop ad in article Mobile ad in article
– Rent krasst behövde vi från början folk. Jag frågade föreningen om vad dom tyckte och fick svaret att ”absolut, om du hittar så…” Då var det bland annat dom här tre som vi tog hit, men vi har också haft några andra importer som kommit, berättar Nico Ahlin för hockeysverige.se då vi träffar honom, Lysak, Semenenko och Sivirin på ett soldränkt Skogsvallen i Nässjö.
Nico Ahlin har efter att kriget brutit ut i Ukraina en insamling för de tre så dom ska klara sitt uppehälle i Sverige och inte nu behöva återvända till sitt hemland.
– Min sambo, Emma, tyckte vi ska göra så gott vi kan för att hjälpa killarna. Vad sedan det genererar i återstår att se. Hon tyckte att vi sedan skulle ta det vidare till framför allt föräldrarna i föreningen.
– Det gick vidare och vidare. Sedan kom tidningen, radion och det blev mycket på samma gång. Allt bottnar i att dom ska klara sig här och nu och få en dräglig vardag precis som alla andra i och med att deras familjer sitter i en riktigt hemsk sits. Just nu är det inte så gott med dom här killarna heller.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur har mottagandet i Nässjö och hockeyvärlden varit för den här insamlingen och allt annat kring killarna?
– Alla vill hjälpa till, stort som smått. Folk tycker såklart synd om killarna, men hjälper även folket som är kvar i Ukraina. Här känner många dom här killarna på ett eller annat sätt, vilket gjort att man även vill hjälpa någon på plats. Man får en annan relation till det då, säger Nico Ahlin som är J20-tränare och junioransvarig i Nässjö.
”TROR INTE DET HÄNDER”
Trots att det syns på alla tre killarna att dom inte mår speciellt bra försöker dom se positivt på att dom är i Sverige.
– Personligen har jag och vi det ändå ganska okej eftersom Nico och Nässjö hjälper oss med mat och en lägenhet att bo i. Jag vill från oss alla tre säga tack till klubben och Nico, säger Arsen Sivirin.
– Det är stor skillnad mellan Sverige och Ukraina. Jag har inte spelat där på fyra år. Under ett par år spelade jag i USA och nu är jag här i Sverige, säger Maksym Semenenko då vi kommer in på hur dom trivs hockeymässigt i Nässjö.
– Hockeyn här i Sverige är väldigt annorlunda jämfört med i Ukraina. Här är hockeyn snabbare samtidigt som det är många väldigt bra spelare i Sverige, berättar 17-åriga Klymentii Lysiak på en engelska som ändå är okej med tanke på att det är första gången han spelar hockey och framför allt bor utanför Ukrainas gränser.
Desktop ad in article Mobile ad in article
.jpg)
Hur ser ni på det som händer hemma i Ukraina?
– Det är som att man inte tror att det händer. Min mormor är från Ryssland och bor där fortfarande och hon trodde aldrig något sådant kunde hända, berättar Arsen Sivirin och fortsätter:
– Personligen är det extra jobbigt eftersom jag är halvryss och man gillar inte direkt ryska personer.
Du är från Kiev, hur ser det ut för din familj där hemma?
– Min familj bor fortfarande i sitt hus, men på nätterna går dom ner i skyddsrummen för att känna sig säkra. I tre dagar har det varit ganska lugnt, men nu faller det bomber igen. Förhoppningsvis kan dom fly hit till Sverige om dom får chansen, men min mamma vill inte lämna pappa eftersom män från 18 år till 60 måste stanna i Ukraina.
Desktop ad in article Mobile ad in article
”JAG ÄR RÄDD”
Maksym Semenenko kommer från Kharkov.
– Det är krig i min hemstad och hela stan är kraschad. Jag är såklart väldigt ledsen över det. Min familj försöker vara hemma då dom kan, men ofta får dom går ner och sätta sig i bunkern under marken. Det är en skrämmande situation i Ukraina och Kharkov nu.
– Jag pratar med mina föräldrar och vänner varje dag och man hör bomberna… Det är skrämmande…, säger 18-åringen och det syns tydligt på hans ansiktsuttryck hur jobbigt situationen är för honom.
Även Klymentii Lysak är från Kharkov.
– Jag pratar ofta med mina föräldrar och även dom sitter mest under marken. Jag vet knappt vad jag ska säga.
– Jag är rädd, men mina föräldrar försöker nu ta sig ut från Kharkov mot västra delarna av Ukraina. Dom mår okej, vilket också gör att det känns bättre för mig.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Ni har vänner i Ryssland, hur ser ni på det så kallade vanliga folket i Ryssland?
Arsen Sivirin:
– Jag tycker verkligen synd om det ryska folket. Jag har sett video på när dom dem demonstrerar och ryska polisen jagar i väg dom. Folket frågar ”vad kan vi göra, vad kan vi göra?”
Maksym Semenenko:
– Det finns bra människor i Ryssland och det finns dåliga. I Ryssland säger man på TV att ukrainska folket är dåliga och nazister, men det är fel. Det är så mycket propaganda hela tiden och det är också nästan all information ryska folket får.
Vad är en största önskan just nu?
Klymentii Lysak:
– Att man räddar mitt land och att min familj kommer klara sig bra.
Maksym Semenenko:
– Stoppa kriget. Att allt ska bli bra igen och att min familj och vänner ska må bra.
Arsen Sivirin:
– Min största önskan just nu är att min familj ska må bra och att det här kriget ska ta slut.
Desktop ad in article Mobile ad in article
”SJÄLVKLARHET ATT STÄLLA UPP”
När vi står utanför Skogsvallen i Nässjö kommer en bil inrullande och en av alla ortsbor, Björn Eklund från Brandservice, kommer fram med en kasse mat och godis så killarna kan få ha lite vanligt ”fredagsmys” precis som många andra svenska ungdomar.
– Jag har varit involverad i hockeyn ganska länge och tycker att det är väldigt synd med allt som händer i Ukraina och hela den biten. Grabbarna här kan inte göra så mycket och behöver allt stöd dom kan få nu då inte föräldrarna längre kan stötta dom här i Sverige. För mig är det en självklarhet att ställa upp så den här gången har jag med mig lite fredagsgodis till grabbarna, avslutar Björn Eklund.
Om du vill vara med och hjälpa till kan ni swisha eller kontakta Nicodemus Ahlin på nummer 0722515959
Annons
