Hur sammanfattar man två decennier i en och samma klubb över en telefonintervju på ett bra sätt? Det är inte helt enkelt, men Stefan Klockare har gått med på att försöka i alla fall. Att blicka tillbaka på tiden i staden som blivit hans hem de senaste 20 åren, staden där han sett sina söner växa upp.
Staden där han uppfyllde sina drömmars mål.
Men att Stefan Klockare en dag skulle kalla Skellefteå var för den då 29-årige SHL-backen en mer eller mindre orealistisk tanke.
***
Påsken 2001.
Timrå hade sedan någon månad tillbaka avslutat sin comebacksäsong i Elitserien med att sluta på en fullt respektabel niondeplats, före lag som HV71, Leksand och Björklöven. Något slutspel blev det inte, men Timråsupportrarna hade under säsongen fått se Henrik Zetterberg få sitt stora genombrott på elitserienivå, där den då 21-årige centern sprutade in 46 poäng på 47 matcher under sin debutsäsong i den svenska högstaligan.
I laget återfanns även framtida ikoner som Robert Carlsson och Per Hallin. På backplats fanns spelare som Daniel Casselstål och framtida lagkaptenen Pär Styf. Och i en liten undanskymd roll fanns även 29-årige Stefan Klockare, som precis hade avslutat sin nionde säsong som elitseriespelare.
När jag skulle åka tillbaka ner till Sundsvall så sa han åt mig att: ”Du kan väl stanna och käka lunch i Skellefteå, i alla fall?”
Stefan Klockare
Säsongen var sedan en tid tillbaka färdigspelad och Klockare befann sig hemma i Boden med familjen. Under våren hade Klockare uppvaktats en hel del av den dåvarande allsvenska klubben Skellefteå AIK, men spel i den näst högsta ligan lockade inte backen med landslagsmeriter från Vikingarna.
– Jag pratade en hel del med Mikael Engström (lagets dåvarande assisterande tränare) under den tiden, men Skellefteå var väl egentligen inte intressant för min del. Jag hade fokus på andra ställen, i första hand, minns Klockare.
Men Engström och Skellefteå AIK gav sig inte.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Under påsken hemma i Boden hörde Engström av sig igen.
– ”Micke” visste om att jag var uppe i Boden över påsk. När jag skulle åka tillbaka ner till Sundsvall så sa han åt mig att: ”Du kan väl stanna och käka lunch i Skellefteå, i alla fall?”. Vår son Elias var ett år på den tiden och det passade väl rätt bra för oss att ta ett litet matstopp i stan.
– Den lunchen förändrade hela mitt liv.
***
Under den där påsklunchen i norra Västerbotten blev både Stefan och frun Anna övertygade om att det var till Skellefteå man ville flytta.
Sagt och gjort.
Flyttlasset gick upp till Skellefteå och Klockare tog klivet ned från elitserien till allsvenskan.
Klockares tid på Skellefteå AIK:s blålinje präglades av skade- och sjukdomsbesvär. Efter ett misslyckat kvalserieförsök 2003, där Skellefteå slutade på en tredjeplats bakom Linköping och Brynäs, hade den då 31-årige Stefan Klockare gjort sitt på en hockeyis.
– Efter kvalserien hade jag väl egentligen inga tankar på att avsluta karriären, men då ringde (Ulf) Taavola, som då var ny tränare i Skellefteå, och frågade om jag var sugen att kliva upp på tränarbänken.
– Jag sade åt honom att jag ville fundera på det ett tag, men det dröjde inte många timmar innan jag ringde upp honom och sa: ”Fan, jag har fått uppleva rätt mycket som hockeyspelare redan. Det här känns spännande”.
Desktop ad in article Mobile ad in article
31 år gammal valde då Stefan Klockare att lägga skridskorna på hyllan för att helt utan tränarerfarenhet kasta sig upp på tränarbänken i ett storsatsande allsvenskt lag.
– Jag hade inte en susning vad det innebar att vara tränare. Jag sade det åt ”Tavve” efter första året: ”Jag hade varit en bättre spelare nu om jag hade tagit upp min karriär efter ett år som tränare”. Det är så många saker man inte funderar på som spelare, men som man som tränare hela tiden måste ha i bakhuvudet. Jag lärde mig väldigt mycket väldigt snabbt.
Klockare spenderade de två nästkommande säsongerna som Ulf Taavolas högra hand på tränarbänken i Skellefteå, innan Taavola valde att lämna västerbottningarna för tränarjobbet i dåvarande elitserieklubben Södertälje. När Tommy Samuelsson sedan tog över Skellefteå tillsammans med Mats Lindgren som assisterande tränare inför säsongen 2005/06 tog Stefan Klockare samtidigt klivet ned från seniorhockeyn till juniorhockeyn i Skellefteå AIK.
– En stor del var för att lära mig mer om mig själv som tränare. Samtidigt hade vi väldigt spännande årskullar på väg upp, vilket också lockade mig. Men den stora nyckeln var nog egentligen att ”Janne” (Jan Erixon) låg på mig så pass mycket och ville att vi skulle köra. Jag och Janne hade fem sjukt roliga år tillsammans i juniorerna. Det var mina viktigaste år i karriären, skulle jag säga.
Klockare spenderade fem år som juniortränare i Skellefteå. Under dessa år fick han vara med och fostra spelare som Adam Larsson, Melker Karlsson, Viktor Arvidsson, Oscar Lindberg, David Rundblad och Pär Lindholm, bland många andra.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Klockare kan så klart inte tillskrivas hela äran för Skellefteås juniorboom under slutet av 00-talet och början av 10-talet, men han spelade ändå en stor roll för spelarna i vad som brukar kallas för den ”gyllene generationen” i Skellefteå AIK-kretsar.
– Jag hade ändå spelat SHL och elitishockey i många, många år, så jag hade väl mina tips och tricks jag kunde komma med. Jag hade förmånen att komma upp på elitnivå ganska tidigt, även om jag nog ändå får klassa mig som en ”late bloomer” om man jämför med de killarna jag fick jobba med då.
– Men jag byggde på mig erfarenheter under min spelarkarriär och jag ville väl få killarna att inte göra samma misstag som en själv gjorde under sin karriär. Men det var även viktigt för mig att vi utbildade människor. Även om man inte blir en stjärna på hockeyplanen är det otroligt viktigt att man är en bra polare och att man fungerar i en grupp. Vi hade grym konkurrens på isen, men det fungerade även alltid väldigt bra utanför isen.
***
Under de senaste tio åren har Skellefteå AIK aldrig varit rädda för att testa mer eller mindre vågade lösningar på tränarbänken. Inför säsongen 2010/11 ifrågasattes Anders Forsberg starkt som huvudtränare och beskrevs som ett modigt men märkligt val av klubben, samtidigt som hans ishockeykunskap beskrevs som otillräcklig för elitserienivå av SportExpressens dåvarande krönikör Leif Boork.
I bakgrunden återfanns Stefan Klockare, som efter Hans Särkijärvis avsked från klubben hade tagit klivet upp till a-laget. Under sin comebacksäsong på a-lagsbänken i Skellefteå fick inte mindre än 14 (!) 90-talister som Klockare tränat under sin tid i juniorlaget chansen att visa upp sig i Elitserien.
Klockare blev den perfekta bryggan mellan juniorlaget och a-laget för de unga Skellefteåspelarna.
– Det var kul. Jag tror att vi hade sex eller sju juniorer med a-lagskontrakt den säsongen och jag hade haft alla i juniorlaget, så det var en häftig resa att få spela final redan första året som SHL-tränare med många av spelarna från juniorleden.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Ja, både 2011 och 2012 fick Klockare vara med och coacha i en SM-final, samtidigt som han kom ut på den förlorande sidan. Annorlunda var det 2013 och 2014, åren då Skellefteå AIK bärgade sitt andra respektive tredje SM-guld i klubbens historia.
När Stefan Klockare nu blickar tillbaka på sina 20 år i Skellefteå är det, så klart, de två gulden som sticker ut allra mest.
– Att för mig, som ju är bodensare, att få möta Luleå i SM-finalen 2013 och vinna med 4–0 i matcher… Det är skönt, kan jag säga. Det var en sådan eufori när vi vann det guldet.
– Vi gjorde ett bra slutspel året innan, men där Brynäs lyckades knipa guldet framför näsan på oss. Där ska jag vara ärlig och säga att den förlusten svider än i dag.
– Under guldet 2014 var jag så jävla glad, men jag hade en mer samlad glädje, om du förstår vad jag menar? Jag kunde njuta av stunden på ett helt annat sätt än under guldet 2013.
Under sina år i Skellefteås a-lag har Klockare ingått i en rad olika konstellationer och haft en rad olika roller i sin uppgift som tränare. Den gångna säsongen hade han ett delat huvudansvar med Andreas Falk och Stefan Hedlund.
Utöver Anders Forsberg har även varit renodlad assisterande tränare till Hans Wallson och Tommy Samuelsson.
Vilken roll har du trivts bäst i?
– Jag har trivts i de flesta roller, måste jag ändå säga. Även fast vi har haft ”rena” huvudtränare under vissa år så har vi alltid haft olika ansvarsområden, så rent arbetsmässigt har det faktiskt inte skiljt sig så mycket även om vi haft en uttalad huvudtränare eller inte.
– Spelet med puck är något som ligger mig varmt om hjärtat och de sista fem åren har jag velat lägga stort fokus på det i vårt spel. De åren har varit riktigt roliga.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Totalt samlade Klockare ihop två SM-guld, tre SM-silver och två seriesegrar på Skellefteås tränarbänk i SHL-sammanhang. I juniorlagen blev det en serieseger i J20 SuperElit Norra och en förlust i bronsmatchen 2010.
20 år i en och samma klubb hör inte direkt till vanligheterna längre, oavsett om det gäller som spelare eller ledare, men Stefan Klockare har ingen bra förklaring till varför – och hur – han, utan någon lokal förankring till klubben, blev kvar i Skellefteå AIK så pass länge.
– Det har kommit och gått tränare, men jag har bestått. Nog har jag väl gjort ett bra jobb, vill jag väl ändå påstå, men sen tror jag inte att jag har varit den dyraste lösningen, heller. Det kanske spelar in.
– Men jag har trivts otroligt bra i Skellefteå under alla mina år och staden och klubben kommer alltid ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta.
***
Förlusten i semifinalmatch fem mot Rögle för drygt två veckor sedan skulle visa sig bli den sista på Skellefteå AIK:s tränarbänk för Stefan Klockare. På torsdagen tog västerbottningarnas säsong slut, på den efterföljande måndagen meddelade klubben att Klockare skulle gå vidare i karriären och dagen därpå var han presenterad som ny assisterande tränare i SHL-konkurrenten Örebro.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Så sent som i början på mars sade Skellefteås general manager Erik Forssell att man gärna ville behålla Klockare på tränarbänken och att en diskussion fördes, men Klockare själv kände att det var dags för ett miljöombyte.
– Vi (Skellefteå och Klockare) har haft en bra dialog, till och från och kanske inte superaktivt hela tiden, sedan november kring en fortsättning. Sedan någon månad tillbaka har jag haft ett annat erbjudande och redan innan det hade någon slags tanke väckts i mig att det kanske var dags att testa något annat. För att utvecklas och utmana mig själv behövde jag det här. Men det medför ju en del andra saker.
– Man vet vad man har, men inte vad man får. Samtidigt är det lite det som kittlar också. Jag vill se om jag kan bidra med något till Örebros resa som man är inne på, samtidigt som jag får förkovra mig och förhoppningsvis växa som tränare och människa.
Det har varit jävligt tufft, det måste jag säga.
Stefan Klockare
Hur tufft har beslutet varit att fatta? Du har ändå rotat dig rätt ordentligt i Skellefteå.
– Det har varit jävligt tufft, det måste jag säga. Sjukt, sjukt tufft. Det är inte bara mig själv som jag behöver ta i beaktning i ett sådant här beslut. Jag har en familj som påverkas, så klart.
I Örebro bildar Klockare tränartrio tillsammans med Niklas Eriksson och Stefan Nyman, där Eriksson är bänkbossen med huvudansvar. Klockare medger att han är nervös inför det nya kapitlet i tränarkarriären.
Han har trots allt aldrig tränat något annat lag än Skellefteå AIK i hela sitt liv.
– Även fast jag har en del kött på benen så är jag lite nervös, det ska jag villigt erkänna. Att få kasta sig in i nya uppgifter därnere är något jag ser framemot. Jag ser också framemot att få träffa en helt ny grupp av spelare. Det är väl egentligen bara (Stefan) Warg jag känner sedan tidigare, i övrigt är det nya spelare rakt av. Det känns inspirerande.
20 år blev det i Skellefteå. Blir det 20 år i Örebro nu?
– 20 år från nu… Då är jag 68 år. Vill de ha kvar en gammal gubbe, tror du? Den som lever får se.
