– Vi körde vidare på det vi hade, säger hon.
Anna Borgqvist, 28, har nu valt att lämna hockeyn och Jönköping för att flytta upp till Stockholm. Nacka närmare bestämt. Nu är att lämna hockeyn en sanning med modifikation.
Det hon lämnar bakom sig är tiden som spelare, men hon vill gärna jobba vidare inom hockeyn som ledare.
- Jag vill såklart vara kvar i hockeyvärlden på något sätt. En dröm vore att få i framtiden jobba heltid med ishockeyn som tränare, spelarutvecklare eller någonting, berättar Anna Borgqvist för hockeysverige.se och fortsätter:
- Jag känner att jag har mycket kunskap om hockey så det vore kul att få lära ut till nästa generation. Det här har funnits i mitt bakhuvud ganska länge. Bland annat har jag varit involverad i flickhockeyn HV71 under två säsonger. Det har jag varit för att jag tycker det är så pass roligt, men också för att jag tycker det är viktigt att våra yngre tjejer får förebilder. Att dom ser att det går att komma till SDHL eller landslaget.
- En dag hoppas jag att kunna jobba med det här, yngre, äldre… Egentligen spelar det ingen roll. Att få jobba med hockey hade varit guld värt. Desktop ad in article Mobile ad in article
Vad var det som fick dig att sluta spela efter två säsonger i HV71?
- Dels har jag spelat hockey under väldigt många år och då framför allt på en hög nivå. Det krävs väldigt mycket och är det tufft att få ihop livspusslet: Någonstans vet jag inte om det är värt det eller om jag orkar mer.
- Det tog ganska hårt på motivationen under förra säsongen med allt hur det var i HV71 och så vidare. För mig blev det ganska givet en bit in på säsongen att det skulle bli min sista.
Anna Borgqvist.Bildbyrån
"GJORDE INTE ATT MOTIVATIONEN BLEV HÖGRE"
Hur upplevde du situationen i HV71 senaste säsongen?
- Man gick ut ganska mycket med att man skulle satsa för att ta revansch efter guldet vi blev snuvade på. Alla kom tillbaka för att ge det en chans.
- Nu kan man aldrig påverka skador och sådant, men vi hade en enorm otur där. Framför allt hade vi skador på väldigt bra spelare. Bland annat Hanna Olsson. Den skadan var tung för Hanna går inte att ersätta.
- Dessutom skadade (Julia) Tylke sig så illa att hon blev borta under hela säsongen. Vi fick inte heller in några nya för att reparera förlusten av dom personerna. Vi körde vidare på det vi hade. Det är också något jag blev lite förbannad på eftersom jag inte tror det hade varit samma sak om det gällt herrlaget.
- Jag tycker att det var tungrott i HV71. Jocke (Engström) och Riikka (Sallinen) var nya. Som alla vet och såg spelade vi extremt mycket på en femma. Det gjorde inte att motivationen hos mig blev högre.
Blev det turbulent i och med att Lucas Frey lämnade tränarposten i december?
- Nej, inte precis då han lämnade. Vi var extremt duktiga hockeyspelare, hade ett väldigt, väldigt bra lag och var självgående. Jag tror inte vi var svårcoachade för vi kunde hockey själva.
- Eftersom vi var självgående fick Riikka och Jocke bekänna färg, känna på verkligheten, då vi inte längre var ett lag som bara malde på.
"SÄSONGEN VAR TUNG, EXTREMT TUNG"
Anna Borgqvist svarade för tre mål och totalt tolv poäng på 36 matcher under säsongen, en säsong där hon är missnöjd med sin prestation.
- Säsongen var tung, extremt tung. Dels fick jag inte den istiden eller göra det jobbet jag vill göra. Framför allt fick jag ta mycket ansvar bakåt.
- Det har jag egentligen inget problem att göra och förra säsongen kunde jag tycka det var ”gött” ta det jobbet i tredje. Vi skulle spela 0-0 och kunde vi göra plus framåt så var det bra, vilket vi också klarade av att göra eftersom vi hade en första och andrafemma så var så extremt duktiga framåt.
- När vi nu inte hade samma bredd på laget, men ändå skulle spela det här spelet, utvecklades jag inte alls. Det gick bara käpprätt neråt. Motivationen dog och det blev… Som jag sa var det en tuff säsong.
Anna Borgqvist.Bildbyrån
Om du tittar generellt, hur upplever du förutsättningarna för damspelare i Sverige är idag?
- Det är väldigt olika från klubb till klubb. Luleå verkar ha väldigt bra förutsättningar sedan är det andra som kriga på. I HV71, vilket är ett av problemen i svensk hockey, har dom utländska spelarna det bäst medan svenska spelarna får kriga på som mest.
- Där blir det snedvridit om man tänker rent landslagsmässigt, alltså för svenska spelare. Där kan jag tycka att det klämmer lite. Desktop ad in article Mobile ad in article
DAGS FÖR IMPORT-TAK?
Handlar det enligt dig om att vi har för många importer i SDHL eller att dom som är här får för mycket istid jämförelsevis?
- De utländska spelarna som kommer hit är väldigt duktiga. Klubbarna satsa då pengarna på att dom ska ha det bra. Sedan är det en del spelare som bara är här en säsong för att sedan dra hem igen. Då kanske man i stället skulle satsa dom pengarna på en svensk yngre spelare och låta den personen växa och bli bättre. På det sättet gör vi även landslaget bättre.
- Sedan är det här en svår fråga eftersom utländska spelarna gör ligan bättre, helt klart, men det stjälper också landslaget. Vilket ben ska man ställa sig på?
Kan det vara idé att införa någon form av importtak?
- Ja, jag tror att det skulle vara bra för ligan om det fanns ett max-tak så vi måste satsa mer på våra egna svenska produkter. Det tror jag hade varit en smart grej. Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur ser du på den återväxt och generationen av spelare som i framtiden ska knacka på dörren till Damkronorna?
- Det finns många träningsvilliga. Jag skulle säga det behövs att man blir mer fostrad i själva hockeyn, att förstå spelet och så vidare där man inte riktigt är som yngre. Sedan kommer det även upp några som är riktigt "skillade”.
- Jag tror att det finns en bra grund att bygga på, men det gäller att bygga det rätt. Ta vara på våra yngre spelare och hjälpa dom i rätt riktning. Självklart i spelet men det är också mycket runt om som ska fungera i livet så man kan fokusera på rätt saker.
Mira Markström, Maja Beverin och Thea Johansson - tre av HV71:s lovande talanger.Ronnie Rönnkvist.
Är det där du tycker att det brister i svensk hockey?
- Det har varit mycket att man ska nå vissa siffror. Nu vet jag att man jobbar mycket med skott i landslaget, vilket jag tycker är ett steg i rätt riktning, att fokusera mer på ishockey. Nu är fysträning också extremt viktig, men ibland har jag tyckt att det legat för mycket fokus på den och glömt bort själva spelandet i ishockeyn.
- Sedan tror jag inte det är någon brist på själva tränings viljan bland svenska spelare, men man måste fostras i rätt riktning, avslutar Anna Borgqvist.
