Magnus Lindquist är målvakten med ett stort SSK-hjärta. Han gjorde sin första A-lagssäsong i klubben 1991/92 och sin sista 2006/07. Under två säsonger mellan 1999 och 2001 kon Lindquist att spela för danska Vojens och då han återvände till SSK fick han oftast vara andramålvakt. Trots det hade han en viktig och uppskattad roll i laget.
– I början var jag reserv åt Roffe (Wanhainen) Där stöttade jag till 100 procent. Första säsongen fick han vara med i VM-laget och gjorde det så bra. Där stod jag bakom honom och föreningen hela vägen.
– Jag gjorde alltid allt för att alla skulle nå målet. Spelade jag gjorde jag allt jag kunde för att laget skulle vinna. Stod jag vid sidan gjorde också jag allt jag kunde för att vi skulle vinna. Kunde jag psyka en motståndare så han tappade fokus så försökte jag med det, vilket jag ju också hållit på med. Desktop ad in article Mobile ad in article
En av spelarna som råkade ut för Magnus Lindquist psykningar var MoDo:s Magnus Wernblom.
– Jag visste att Wernblom ville gå av isen sist. Skulle inte jag spela mot MoDo så satte jag mig i en hörna och väntade på att han skulle gå av. Han ville dessutom alltid lägga in en puck i motståndarmålet. När han började dunka på mer och mer skott vände jag målburen och ställde bort den. Allt för att få honom att tänka på något annat.
Några av dina tidigare lagkamrater har sagt att du visade vad det innebar att vara SSK:are, känner du igen dig i det?
– Det är hedrande att höra. Jag brinner fortfarande för klubben och det är anledningen till att jag varit kvar där förutom två år i Danmark och ett i Huddinge innan jag riktigt kom upp i A-laget.
– Jag tror att jag hade haft svårt att spela mot Södertälje. Det mötet hade blivit för smärtsamt. Desktop ad in article Mobile ad in article
Förblev lojal
Hade du chansen att byta klubb i elitserien?
– Jag hade aldrig någon agent och var egentligen aldrig riktigt intresserad av att byta klubb.
– Någon vända var det ändå ganska nära att jag hamnade som back-up i AIK. Det var sent på säsongen, inför slutspelet då Tim Thomas var där, för att dom skulle ha en back-up. Då var Hallin inblandad i AIK.
– Det här var under en av säsongerna jag var i Danmark. Vi trivdes rätt bra där och bodde granne med Nyman och jag kände att jag ville vara kvar där.
Hade du bestämt redan innan avancemanget 2007 att du skulle sluta?
– Nej, det hade jag inte. Det kom smygande att det närmade sig. Jag diskuterade lite med föreningen. Bland annat Nyman som var tränare där då.
– Jag kände att dom ville satsa på lite nytt samtidigt som (Jhonas) Enroth var på väg upp. Till den säsongen tog dom dessutom hit (Björn) Bjurling. Då kände jag att jag var färdig.
– Att få sluta med att gå upp igen, snäppet under att få vinna ett SM-guld i glädje, så kändes på något sätt att jag fick sluta på ett bra sätt. Det var lite som att vara på topp när vi gick upp i stället för att vara botten. Desktop ad in article Mobile ad in article
Här kan du beställa "Stickan" Kennes bok, "Hockeyadeln"
