TINGSRYD (HOCKEYSVERIGE.SE)
Simon Åkerström har gått den så kallade långa vägen utan att ha fått chansen i SHL. Som ung var han en lovande back i Luleå och det talades en del om att han gick i pappa Rogers fotspår. Men i stället för SHL blev det Piteå och sedan vidare ut i landet, men även en sväng till Finland. Inför säsongen 2021/22 valde han att skriva på för Tingsryd och den här säsongen, som 28-åring, går han mot sitt stora genombrott. Tidigare stormålvakten i TAIF, Christer Andersson, har bland annat sagt till hockeysverige.se att han varit lagets bästa back så här långt.
Hockeyn har såklart alltid funnits i Simon Åkerströms DNA med tanke på att pappa Roger Åkerström varit en av Luleå och Västerås bästa backar genom alla tider.
– Första gången jag hade skridskor på mig? Det vet jag faktiskt inte, men det finns en bild hemma där jag knappt är två år och på is. Det var med farsan på uterinken hemma på Björkgatan i Luleå.
– Vad jag själv kan minnas är från att jag började på skridskoskolor. Då kanske jag var runt sex år, berättar Simon Åkerström för hockeysverige.se då vi träffar honom för en intervju i klassiska Dackehallen i Tingsryd.
Simon Åkerström fortsätter:
– Det blev hockey automatiskt för mig. När jag var liten fick jag många hockeyprylar, men framför allt tyckte jag själv om hockey från en väldigt tidig ålder. Jag var på varje match när pappa spelade och var väldigt inne i matcherna.
Kollade du matcherna eller sprang du i korridorerna och spelade landhockey med kompisarna?
– Jag var faktiskt en som satt helt tyst på läktaren, kollade matcherna och såg redan då detaljer i spelet. Jag kunde säga ”nu har han tejpat annorlunda” och sådana grejer.
– Mamma frågade jämt mig vem det var som hade gjort mål eftersom jag sett styrningar och grejer eftersom jag var så inne i matcherna. Jag tittade verkligen på hockey när jag var där.
Ett framtida ledarämne kanske?
– (Skratt) Det vet jag inte, men jag var väldigt inne i matcherna.
“Utan pappa vet jag inte om jag hade varit här idag”
Roger Åkerström spelade en säsong för Bolzano. Simon var då tio år och spelade även han hockey där.
– Jag fick inte spela matcher eftersom om jag hade blivit skadad hade det blivit strul. Däremot tränade jag med ett lag där, vilket var en upplevelse.
– Dom flesta i det laget var väldigt bra på skridskorna, men inte lika bra med passningar eller hade samma sinne för hockeyn som spelarna här i Sverige.
– När pappa spelade där var Johan Strömwall tränare. Malte (Strömwall), som är en av mina bästa polare, var där samtidigt och körde. Vi båda hade mycket roligt där och han var duktig redan då.
Pappa Roger har såklart betytt väldigt mycket för Simon Åkerström som hockeyspelare.
– Jättemycket såklart. Vi pratar mycket. Nu för tiden vet jag själv vad jag gör fel eller bra. Tidigare var han på om saker och försökte hjälpa mig.
– Från tidig ålder har han varit väldigt rak med vad jag behövde träna på, men jag uppfattade ofta ganska fel då jag var mindre. Jag tog det på fel sätt, men utan pappa vet jag inte om jag hade varit här idag.
Simon Åkerström spelade i Luleås J20 under två säsonger. När det var aktuellt med seniorhockey blev det inte i Luleås A-lag, men det var inget som han kände en stor besvikelse för.
– Egentligen inte någon besvikelse. Jag hade spelat med Brooklyn Tigers i J18. Första J20-året i Luleå låg jag väldigt mycket efter i fys-biten. I Luleå körde man på riktigt bra medan vi i Brooklyn inte var lika seriösa.
– Den säsongen gick som den gick. Andra säsongen, sistaårsjuniorsäsongen, efter jul var jag riktigt bra. Kanske bästa backen i Luleå. Visst, jag kan tycka att jag kunde fått någon träning med A-laget, men samtidigt gick dom på yngre spelarna som kanske har en större chans att få kontrakt längre fram. Det jag inte skulle ha fått. Desktop ad in article Mobile ad in article
Efter Luleå blev det spel i Hockeyettan med Piteå.
– Då jag var i Piteå fick jag åka till Skellefteå och i stället träna med deras A-lag. Det var under ett landslagsuppehåll och Skellefteå var riktigt bra med alla storspelare man hade då. Lasse Johansson var den som tog dit mig och det var första gången jag tränade med ett SHL-lag, vilket var kul.
– Efter Piteå blev det Vita Hästen där jag gjorde min första säsong i Hockeyallsvenskan. Efter Vita Hästen blev det ”Löven” (Björklöven).
Du är idag en av Hockeyallsvenskans mest erfarna backar, har du aldrig haft chansen att spela i SHL?
– Nej, jag tror inte det. Samtidigt som jag drog till Finland (2019), hade jag chansen då fick jag ändå inte veta det, men jag tror aldrig då det var på tapeten eftersom jag valde Finland.
Därför blev det Tingsryd: “Ville hitta tillbaka”
Det blev 28 matcher för Ässät innan han lämnade under säsongen för spel med pappa Rogers gamla klubb, Västerås.
– I Finland fick jag mycket förtroende innan jul. Jag fick spela rätt mycket. Samtidigt jobbade man hela tiden med spelet utan puck. Efter jul tog det egentligen tvärstopp. Jag blev sjunde back till och från eller fick sitta på läktaren.
– Då hade jag ett plus ett år där klubben kunde förlänga med mig, vilket dom inte gjorde. Jag förstår det eftersom när pratet var om att förlänga så spelade jag inte så mycket.
– Med facit i hand skulle jag säga att jag kanske inte var redo för att åka. Jag skulle kanske ha stannat i Sverige en säsong till. Om jag tittar på min karriär i Finland så var det ändå min första bra säsong om jag ser över hela.
– Jag var fortfarande upp och ner. Vissa matcher kunde jag vara bra, men jag hade låga dippar också, vilket jag inte tycker att jag har nu.
Och nu pratar du flytande finska?
– Jag pratar inte finska alls…
Moj…
– (Skratt) Moj och hyvvä kan jag.
Det blev spel med Västerås i en dryg säsong. Efter det valde Simon Åkerström spel i klassiska Dackehallen med anrika Tingsryd.
– Säsongen i Västerås blev inte som vi hade tänkt. I början var jag skadad mycket och kom inte riktigt i gång efter att jag kommit tillbaka. Jag fick spela, men det var egentligen bara fem mot fem och boxplay.
– Då tyckte jag att jag gjorde det bra, men jag var där först och främst för att bidra offensivt, vilket jag inte gjorde alls och jag blev inte heller kvar efter den säsongen.
– Tingsryd blev det för att jag ville hitta tillbaka till mitt spel och utveckla egentligen allting för att bli en mer komplett spelare. Jag tror det var ett bra steg att ta för mig eftersom jag nu känner mig väldigt trygg i mitt spel.
Var det en stor kontrast att komma till Dackehallen efter att senaste säsongen haft Rocklundahallen som hemmahall?
– När jag ser på hallen, förutsättningar och allt sådant… Visst, det är kanske inte samma, men det fungerar bra. Jag är inte heller så kräsen av mig.
– Björklöven och Västerås, klart att det finns lite mer förutsättningar där, men det vi har här använder vi väl och det fungerar bra.
Hur stort är hockeyintresset i Tingsryd idag?
– Det är jättestort. Speciellt den här säsongen då jag tycker att vi har spelat rätt bra till och från.
– Jag har märkt att det egentligen bara pratas hockey här i byn, vilket är kul. Desktop ad in article Mobile ad in article
Succéstart på säsongen: “Jag kan mer”
Simon Åkerström har så här långt svarat för fyra mål och totalt 15 poäng på 20 matcher den här säsongen.
– Säsongsinledningen har i det stora hela varit bra. Jag har fått ett stort förtroende och tycker att jag har gjort något bra av det.
– Visst har poängen trillat in, men jag tycker att jag för det mesta spelat bra utöver det. Någonstans känner jag att jag kan mer, men helt klart har det varit en bra start.
Och lagets prestation?
– Den har också varit lite upp och ner. Jag skulle ändå säga att den i alla fall varit godkänd. När vi har alla friska och gör det vi ska är det inte kul att möta oss. Vi är nog rätt jobbiga att möta och svårslagna.
– Sedan har vi gjort några lätta misstag som straffat oss i några matcher, men jag tror att det kan bli en rolig andra halva av säsongen för det känns ändå bra på något sätt.
Brynäs, Djurgården, AIK, Björklöven, Södertälje, Västerås… Vilken nivå skulle du säga att Hockeyallsvenskan håller den här säsongen?
– Den är sjukt bra. Hockeyallsvenskan måste vara den bästa andraligan i Europa. Det blir inte lättare av att det bara är ett lag som kan gå upp varje år samtidigt som det kommer ner något nytt.
– Nivån är grymt bra och Hockeyallsvenskan är ett bra ställe att vara på om man inte får så mycket istid i SHL. Division 1 är inte heller någon jättelätt liga. Svensk hockey är på det sättet riktigt bra.
Är det ett för litet nålsöga att ta sig igenom för att komma upp till SHL?
– Visst är jättesvårt och grymt tufft att ta sig upp. Det var inte så lätt tidigare heller, men det skulle vara om man kunde göra så att två lag kunde ta sig upp på något sätt, men jag vet inte…
När jag åkte igenom Tingsryd nu klockan 17 på eftermiddagen var det inte många som var ute i regnet och plaskade, hur är det socialt att bo här?
– På somrarna finns det inte så många uteserveringar att gå till efter träningarna. Det blir mest golf då eftersom det finns många fina golfbanor runt om här.
– Under säsongen gör man inte så mycket annat än spelar hockey, men som jag sa behöver jag inte så mycket för att trivas. Samtidigt kanske inte Tingsryd är för alla, men alla i laget bor nära varandra så vi har fått en bra sammanhållning, vilket jag tycker är viktigt.
– Sedan blir det att ta sig in till Växjö om man ska äta en bra burgare, skrattar Simon Åkerström.
Vad gör du och din sambo, Linn, helst en träningsfri dag?
– Vi har hund så det blir att gå längre promenad med den. Vi kanske åker in till Växjö eller Ronneby, men under säsongen blir det inte så mycket sådant heller. Annars blir det mest att umgås, laga mat tillsammans och ta det lugnt.
Ditt kontrakt går ut efter säsongen, har du börjat tänka framåt?
– Visst, tänker man lite då det är en sådan säsong. Speciellt nu då jag haft en bra start har jag börjat tänka på vad som kan hända, men jag försöker hålla det till att agenten sköter det där. Om det händer något hör han av sig till mig.
– Jag fokuserar bara på hockeyn. Det är en lång säsong och det gäller att vara bra hela vägen in, avslutar Tingsryds-backen.
Desktop ad in article Mobile ad in article
