Så ska Sverige vända trenden: "Måste finnas tävlingsmoment hela tiden”

HUDDINGE (Hockeysverige.se)

Pernilla Winberg har följt SDHL lite från sidan den här säsongen. Hon dras med en problematik efter ett antal hjärnskakningar och osäkerheten är stor om det blir en fortsättning på isen eller inte. Just nu är hon i väg till Nordamerika som assisterande coach till Madeleine Östling under Junior-VM. Desktop ad in article Mobile ad in article

Av det hon sett av SDHL gånga säsongen från sargkanten som expert på C More är det flera saker som imponerat på henne. 
– Jag tycker det är häftigt vilken position Brynäs tog inför säsongen, att alla röstade på att dom skulle bli svenska mästare. Att man verkligen satsade för att vara det vinnande laget i slutändan och också hade bra spelare på pappret, berättar Pernilla Winberg och fortsätter:
– Luleå hade en tunnare trupp och det var inte många som trodde att dom skulle klara det. Deras vinnarmentalitet visade sig verkligen i slutändan. Att dom lyckades knipa guldet var det häftigaste den här säsongen. Luleå var verkligen värdiga vinnare. 

Du har själv spelat i vinnande lag, hur viktig är egentligen den så kallade vinnarmentaliteten?
– Jag tycker den är jätteviktig. Framför allt att ha dom spelarna, spelare som (Jenni) Hiirikoski. Hon kan få med sig hela laget och är en stor del i att Luleå lyckas år efter år eftersom när det väl behövs är det hon som kliver fram och gör avgörande målen även om hon är back. 
– Hennes skicklighet fångar upp hela laget så dom kan prestera när det väl gäller. Det är okej att förlora vissa matcher ibland så länge man lär sig av det. Det känns som hon får in den kulturen i alla lag hon spelar med. Även i finska landslaget där laget kan förlora matcher, men är alltid som bäst när det kommer till avgörande matcher under VM eller OS. 

Pernilla Winberg har fått se flera unga spelare kliva fram under SDHL-säsongen. 
– Mira Jungåker är ett stort framtidslöfte som redan spelar moget och vill lära sig hela tiden, vilket jag tycker är häftigt. Hon sliter för det och vill verkligen bli bäst. Mira är tuff och tar många smarta beslut. Det är mer sådana backar vi behöver i framtiden här i Sverige. 
– Det finns många ytterligare bra unga spelare. Jag tycker att (Viivi) Vainikka i Luleå har gjort en riktigt bra säsong. Hon har många gånger varit en bidragande faktor när man haft en lite tunnare trupp. 
– Det är häftigt att i hennes ålder (20 år) vara den här viktiga spelaren för Luleå. Hon har verkligen tagit för sig. 

Desktop ad in article Mobile ad in article

”Viktigaste är att du har kvalité”

Hur ser du på hur svenska spelare fått chansen att spela i viktiga situationer under säsongen?
– Klart att det är en superviktig del. Speciellt när dom kommer ut internationellt. Svenska spelarna behöver vara i dom här situationerna för att kunna prestera när det väl betyder någonting på VM och OS.

Har tjejerna fått utrymmet som du upplevt det?
– Jag tycker att spelarna som presterat tillräckligt bra har fått det. Sedan kan inte spelarna bara få dom här positionerna om man inte riktigt är där. Du måste förtjäna att få spela i powerplay och boxplay.
– Just nu finns det så många bra internationella spelare i ligan som får dom platserna. Samtidigt är det högsta ligan och där spelar alla spelare på samma villkor. Du måste bli bättre och träna hårdare för att ta den positionen. När vi sedan internationellt ska slå alla länder och spelare, jag tänker bland annat på Schweiz med (Lara) Stalder och yngre tjejerna som kommer in därifrån, måste du vara lika bra som dom tjejerna när lagen möts internationellt. 
– Tar man inte platsen i laget första året så kanske man gör det året efter. Det vill säga om man tränar rätt. Många av importerna är i samma ålder. Kan då dom ta en plats så måste du ha ”mind-setet” att du också kan ha den platsen om du tränar tillräckligt hårt. 
– Sedan handlar det inte bara om att träna hårt utan du måste träna rätt. Det gäller att ha rätt syfte i allt det du gör. Om det sedan är en halvtimme ena dagen eller två timmar… Det viktigaste är du har kvalité. 
– I USA och Kanada är det ofta mer hockeyspecifika grejer man tränar. Går man ut en halvtimme på isen för att det behövs speciell skill-träning så gör man det medan vi i Sverige ofta kör två timmar runt, runt, runt… Men hur ofta är du i mittzonen och spelar under en match?

Är det mer att ”alla ska få spela” inom svensk damhockey?
– Nej, men det kanske inte finns ett syfte med träningen hela tiden. Det är mer övningar där man bara kör på jämfört med hur det är i den internationella hockeyn. Desktop ad in article Mobile ad in article

Importer i SDHL

Pernilla Winberg har själv spelat i lag med många importer och ser inte att en grupp påverkas speciellt negativt av det. 
– Jag tycker det varit positivt i lagen jag spelat med. Man triggas av dom tjejerna och vill bli bättre eftersom det oftast är duktiga spelare när man tar in importer i lagen. Sedan spelar det såklart roll vilka personligheter man tar in i laget.
– Det kan vara bra att ta rygg på dom här tjejerna. Ofta är dom väldigt sociala och gillar att hitta på grejer vid sidan av, vilket kan vara bra för gruppen. Vi svenskar går ofta hem efter träningarna i stället för att sitta kvar, snacka, jogga ner ordentligt eller köra ett extra gym-pass. 
– Samtidigt har inte importerna sina familjer på plats och då blir det att dom umgås mer tillsammans. Jag tror att det är en viktig miljö för tjejerna att det finns tjejer i laget som är kreativa och vill hitta på saker. Mest då för gruppdynamiken. 

Du jobbar idag med hockeyungdomar, hur upplever du att återväxten är på damsidan?
– Jag tycker att den är väldigt bra. Spelarna vi jobbar med i J18-landslaget är väldigt lyhörda, tekniskt skickliga och bra skridskoåkare. 
– Jag tror att den nya hockeyn kommer vara lite mer kreativ, vilket är väldigt bra eftersom det är vad vi behöver i svensk damhockey. 
– Sedan måste vi jobba mer med vinnarmentaliteten, vi behöver få in den när det väl gäller så vi presterar som bäst då det är som viktigast. Inte bara ”på träningen var jag bäst”, utan att när det gäller är det som viktigast att vara bäst. 

Hur tränar man på en sådan sak?
– Det handlar om att få in ett ”mind-set” i gruppen. I USA var jag tajt med mina lagkompisar, men samtidigt var det ”Jag ska vinna skytteligan över dig”. Det här höjde oss alla. Att ”nu ska jag sätta dit den”, men ändå ha i tanken att passa pucken om den andra har bättre läge. 
– Det måste finnas tävlingsmoment hela tiden, att hela tiden vilja vara den som är bäst utifrån vilken position man är. Att tävla mer är något vi behöver få in och på rätt sätt. Desktop ad in article Mobile ad in article

Att ta sig uppåt

Ser vi oftast för många svarta moln på himlen när vi ser på damhockeyn och lyfter vi för sällan allt positivt som sker inom den?
– Mycket av det hänger ihop med prestationen. När Damkronorna gått nedför senaste åren är det kanske lätt att se på det negativa. 
– Vi behöver framgång för att komma in på det mer positiva. SM-slutspelet med fullsatta arenor och bra hockey, det var skönt att höra allt man lyfte kring den delen.
– ”Wow, fullsatt arena i damhockeyn, har ni alltid det?”
– ”Nej, men vi har tagit steg i rätt riktning och visat att det är något vi kan göra.”
– Samtidigt måste vi vara kritiska till det som är lite sämre för att bli bättre. Vi behöver komma upp i världstoppen igen som vi var innan eftersom hockeyn är så pass stor i Sverige. 

Pernilla Winberg kom fram som 13-åring och givetvis är förutsättningen för unga spelare idag helt annorlunda. 
– Jag spelade med killar eftersom det inte fanns så många dam eller tjejlag då. Det blev att jag spelade lite då och då med ett damlag, men jag visste inte mycket om damhockey. 
– Det var knappt någon som tjänade pengar, du fick ingen utrustning och körde med samma tröja som klubben haft under 20 år. Lite så var förutsättningarna då jag kom in, men eftersom jag spelade mycket med killarna var jag inne i den miljön. 
– Allting har lyfts och nu satsar man på yngre tjejer, flicklag och man är inne i elitklubbar där satsningarna kan göras på riktigt. Där finns bra tillgångar till gym och alla andra möjligheter runtomkring för träning, vilket är jättemycket bättre än tidigare.
– Nu betalas en del av tjejerna i lagen, kanske inte dom yngre tjejerna, men du få klubbor och lite annat vad det gäller utrustningsdelen. 

Tidigare OS-hjälten var under fyra år på University of Minnesota-Duluth, en tid som kom att betyda mycket för henne. 
– Jag tycker att jag utvecklades väldigt mycket både på och utanför isen. Shannon Miller är dessutom en av dom bästa coacherna i världen. Hon var väldigt hård och hade koll på allt kring hockeydelen. Då visste jag att det gällde att göra det hon ville eftersom hon är en väldigt smart coach. 
– Det var även en tuff miljö och det gällde att prestera. Låg du kvar två sekunder extra på isen fick du en tillsägelse. Jag lärde mig att bli mentalt stark då jag var utomlands. Klart att det var svårt med språket och den delen direkt då jag kom dit, men jag var i en bra miljö eftersom jag hade Kim (Martin Hasson) och Elin (Holmlöv) där. Det var såklart skönt för mig att ha den tryggheten då jag var så pass ung. Utanför lärde jag mig laga mat och ta hand om mig själv som jag kanske inte hade gjort om jag bott kvar i Sverige. 
– Dessutom fick jag en utbildning. Det är ganska häftigt att nu efteråt tänka på hur mycket pengar den hade kostat. Folk har kanske fått jobba 20 år för att kunna betala tillbaka för att få den utbildningen. Klart att jag fått vara med om en resa som varit värd mycket pengar, men framför allt gjorden att jag mognade som person extremt mycket. Desktop ad in article Mobile ad in article

Vägen via college

Du, Maria Rooth, Kim Martin Hasson, Erika Holst, Elin Holmlöv… Många av er som var med i OS-framgångarna 2002 och 2006 var över där och fick er hockeyutbildning, är ett sådant utbyte något vi borde utveckla mer?
– Ja, det tycker jag verkligen. Vi ser att spelare som kommer från college och över hit bidrar med så mycket taktiskt in till lagen. Det betyder att dom lärt sig mycket under resan då dom spelat i collegelagen. 
– Vi kanske inte pratar lika mycket taktiskt här utan det blir med ”nu kör vi” (skratt). Ett utbyte med USA och Kanada skulle vara superbra, tror jag, för coacherna där är väldigt skickliga och lägger ner mycket tid på att kolla på video och allt sådant. 

Skulle vi rent av satsa på att få hit flera nordamerikanska coacher?
– I alla fall utbildningsmässigt. Framför allt i damhockeyn tycker jag det är viktigt om vi kan ta efter. Om vi ser till en kanadensisk spelare jag mött, (Jessica) Campbell, är nu assisterande coach i Tyskland. Då förstår man hur mycket kunskap dom har och det är kanske den kunskapen vi behöver ta vara på. 
– Vi har väldigt mycket kunskap även i Sverige bland tidigare spelare. Nu får tillexempel Erika Holst chansen att komma in och coacha Frölunda. Det är viktigt att tänker så då hon tagit in henne. Erika Holst var kapten i landslaget och har jättemycket erfarenhet. Att man då tar vara på den och inte låter den försvinna är såklart jätteviktigt och bra. 
– Erika har gjort hela resan och då är det bra att hon får chansen att utbilda tjejerna så att dom får förebilder. Jag tror inte att det finns bättre än en kvinna i just den rollen och som varit med om det mesta du kan vara med om som damhockeyspelare. Hon vet hur vi tjejer fungerar. 
– Sedan tycker jag det bästa vore en kombination av en herr och damcoach, men jag tycker att vi måste ta vara på dom som har lyckats innan, tjejer som har erfarenheten av att lyckas. Är man kille och duktig coach ska vi såklart lyfta det. Det viktigaste är ändå att man är en bra coach eller ledare, men vi kan inte slänga bort alla duktiga tjejer vi har. Ser vi till USA och Kanadas J20 och J18-landslag har dom bara gamla damspelare som coacher. Även om man inte har 100 procents kunskap så kan dom utbildas.

Det har kommit in en ny tacklingsregel inom svensk damhockey, behövs den?
– Spelmässigt tycker jag inte att det behövs. Det är viktigt med den kreativa delen i damhockey, vilket är den som är sevärd och lyfter sporten. 
– Internationellt behöver vi bli ännu bättre i just det kreativa spelet. Tacklingsregeln kommer resultera i en långsammare hockey eftersom spelet kommer stoppas upp i stället för att det kommer bli en mer kreativ hockey. 
– Jag tycker det ändå varit fysiskt spel då man fått tackla axel mot axel. Tittar du internationellt då Kanada och USA möter varandra så är det en väldigt bra hockey. Just en spelförstörande delen finns det inte så mycket av då. 
– Skademässigt, att man kanske åker på fem smällar per match, klart att det då blir större risk att bli skadad även om du är med på att du ska få en tackling. När det kommer till hjärnskakningar, klart att det skakar om huvudet även om jag är med men får en tackling mot det. 

Kommer publiken som skrikit efter att få in tacklingar i damhockeyn nu rusa till arenorna?
– (Skratt) Nej, jag tror inte att det gör så stor skillnad. Jag tror att dom som kollar på damhockeyn kommer att fortsätta göra det. Jag har svårt att se att det publikt kommer öka bara för att vi kör med tacklingar, avslutar Pernilla Winberg. Desktop ad in article Mobile ad in article

TV: Sam Hallam: "En chans jag inte ville missa"