STOCKHOLM (Hockeysverige.se)
Till stora delar har SDHL bytt skepnad på tränarsidan i dom olika lagen. En av nya tränarna är den tidigare VM-spelaren för Island, Snorri Sigurbergsson, som ska ta sig an utmaningen at göra Göteborg till ett slutspelslag. Ett Göteborg som inlett säsongen med två raka förluster och noll gjorda mål.
– Född på Island. Bodde där i ungefär två år. Sommaren 1994 flyttade vi till Mölndal, Göteborg, eftersom pappa skulle plugga på Sahlgrenska. I januari 2002, efter att jag spelat en säsong i Mölndals J20, flyttade vi tillbaka till Island. 2014 flyttade jag och min fru till Stockholm och har bott där sedan dess, berättar Snorri Sigurbergsson som vaktat VM-kassen för Island under sex turneringar.
– Hockeyintresset på Island är inte stort alls. Nu har vi tre lag. Vi har haft sex lag, men idag har vi kanske bara 500 utövare.
Varför valde du då att spela hockey?
– Jag är uppväxt i Sverige och hockey är sporten här. Jag kollade hockey på TV:n. Det var tacklingar, gick fort och jag tyckte det såg kul ut. När jag sedan kom till träningarna som ung, det är ju där man lär sig sporten. Sedan har det bara vuxit sig vidare. Desktop ad in article Mobile ad in article
Är det stor kontrast socialt att bo på Island eller i Mölndal?
– Jag tycker att Göteborg och Reykjavik, där jag kommer ifrån, är ganska likt varandra. Centrum i Göteborg är såklart större än Reykjaviks. Befolkningen i Göteborg är lika stor som den är på hela Island så det är då klart att det är större här. Jag tycker ändå att det varit rätt lätt att gå i mellan.
Snorri Sigurbergsson har inte haft någon isländsk förebild inom hockeyn.
– Nej, ingen alls. När jag växte upp här i Sverige var det (Mikael) Tellqvist och (Henrik) Lundqvist. Lundqvist lirade i Mölndal då jag var där så då blev var ”star strack”.
– Jag fick hälsa på honom någon gång då jag var där så jag blev fan av honom rakt av. Sedan har jag följt hela hans karriär och hejat på Frölunda och Rangers då han spelat där.
Island har ändå ett landslag som spelar i Division 2.
– Landslaget… Tvåan i Göteborg skulle jag tro är bättre än tvåan i Stockholm så det är svårt att jämföra riktigt, men landslaget på Island tror jag håller Division 2-klass i Sverige.
– Som i alla sporter, att det är resurserna som saknas. Hade vi fått göra det här på heltid hade det såklart blivit andra grejer. Då blir det mer press på spelare.
– Min upplevelse är att blir det mer press på spelare där nu så lägger dom av. Där måste alla tränare vara ”kom hit och ha kul” för att hålla kvar folk i sporten.
Vägen in i damhockeyn
Nu har du coachat AIK:s damer under två säsonger tillsammans med Jared Cipparone och Islands damer på VM, men när kom du i kontakt med damhockeyn första gången?
– Jag lade av att spela för tre år sedan och sökte tränarjobb. Då jag var aktiv spelare var jag även tränare. När jag satt på flygplatsen till mitt sista VM följde jag AIK på Instagram. Där presenterade dom sin damtrupp och tränaren, Jared. Jag såg samtidigt att AIK saknade en assisterande tränare.
– Jag skickade ett mail för att se vad som skulle hända. Det värsta som kunde ske var bara att jag skulle få ett nej. Nu fick jag ett ja. Först tackade jag faktiskt nej till jobbet eftersom jag fick ett annat erbjudande, att ta J20 i Sollentuna.
– Efter att jag beslutat att sluta i Sollentuna kontaktade jag AIK igen och som tur var behövde dom en till assisterande tränare. Då hoppade jag på tåget och har haft jättekul sedan dess.
Vilka erfarenheter har du tagit med dig från samarbetet med Jared Cipparone som nu är i MoDo?
– Hur man ska ta hand om och prata med spelare. Mer att se människan och inte bara se tjejerna som spelare. Då menar jag även utanför isen. Det är en person och inte bara en spelare.
Upplevde du just den biten som en stor kontrast jämfört med killar?
– Ja, det är som alla säger. Att killar kan gå igenom en vägg om man säger det till dom. Tjejerna frågar mer.
– Killar frågar bara då det går dåligt ”varför får inte jag spela?” Tjejerna vill veta varför även om det går bra. Desktop ad in article Mobile ad in article
“Vissa kan se bara på det negativa”
Nu har Snorri Sigurbergsson lagt tiden i AIK bakom sig. Hans nya uppdrag är att coacha Göteborg i SDHL. Ett lag som haft det tufft allt sedan laget fick en friplats i serien 2017.
– Det var Micke (Gabrielsson, General Manager) som hörde av sig. Jag tyckte det lät som ett spännande uppdrag samtidigt som jag vill växa som människa. Det är en positiv utmaning
Det är ingen hemlighet att Göteborg haft det väldigt tungt alla säsonger laget varit i SDHL, hur tänkte du kring det då du tackade ja till jobbet?
– Det är, som sagt var, utmanande. Man växer av utmaningar. Jag kan välja att se det på ett negativt eller positivt sätt. Jag försöker bara se på det positiva. Att det är en utmaning som jag kommer växa av.
– Vissa kan se bara på det negativa och ser då problem, problem, problem… Vi vill hitta löningar på problemen i ställer för att bara se det negativa.
.jpg)
Hur ska ni vända på skutan för Göteborg?
– Det jag upptäckte tidigt vara att det saknades en identitet i klubben. Målsättningen har varit att locka unga svenska tjejer, men det har man inte lyckats med. Det är en utmaning för oss att nu lyckas med det.
– Mycket handlar det om vad som hänt senaste åren och sådant. Alla vet också vad som hände förra säsongen. Det är saker vi inte vi vill kolla på nu utan i stället bara se framåt och skapa en identitet ”Vad ska GHC stå för egentligen både på och utanför planen?”
– Vi är baserade i Angered och det är en samhällesutmaning för oss, att alla ska få komma till föreningen och spela hockey.
"Vi valde att gå den vägen, att ta in mycket nytt"
Det är många internationella inslag i hela Göteborg HC:s verksamhet, hur ska du och klubben jobba framåt för att ta vara på alla spelare och lotsa in dom i tjejhockeyn?
– Genom att finnas tillgängliga för alla. Vill dom komma prata med mig så får dom absolut det. Jag tror det är första jag kan göra.
– Nu har jag inte ännu hunnit bli involverad i hela föreningen. Just nu håller jag på att bygga laget och komma i gång på det sättet. Framåt handlar det för mig att bli just involverad i hela föreningen, veta vad som sker på hockeyskolasidan, hur tränarna är där, prata med dom… Att vara tillgänglig för alla och ha en större öppenhet för det. Även om det är olika nationaliteter…
– Jag kommer från Island och det är ingen stor hockeynation. Tänker man på Island och hockey tänker man på ”Mighty Ducks 2”. Man tänker inte på fint lir direkt.
Det är ett helt nytt lag Göteborg ställer på isen, påverkar det dig med tanke på att du ändå är ny precis som laget?
– Vi valde att gå den vägen, att ta in mycket nytt. Vi frågade vissa spelare om dom ville vara kvar, vilket en del ville. Samtidigt kände vi ”Du kanske inte kan få den rollen du vill ha.” Andra ville vi ha kvar, men kunde inte det på grund av förutsättningarna.
– Det var ett val vilka spelare vi tog in och då blev det mycket nytt. Vi är också ett nytt ledarteam runtomkring och ny styrelse i föreningen. Det är, som sagt var, mycket nytt och det vi vill bygga på nu.
Har du fått ihop en stark grupp redan nu?
– Ja, det tycker jag. Dom flesta spelarna kom till träningen 1:a augusti och jag känner att vi fått ihop en bra stor stomme och inte en massa smågrupper. Det saknas fortfarande några spelare och vi ska få in fler svenska spelare. Det är en utmaning vi vet om. Desktop ad in article Mobile ad in article
Det talar för att en bättre säsong
Ni måste ha procentuellt antal hemmafostrade spelare med i laguppställningen till varje match, hur ska lösa den uppgiften med tanke på det stora antalet importer kontra svenska spelare?
– Vi kommer samarbeta med föreningar i Göteborg att ge unga spelare chansen i SDHL, ge dom debuten i SDHL. Exempelvis från Hovås.
– Det är också spännande att få ge unga tjejer chansen att debutera i SDHL och se dom växa.
Kommer du våga släppa ut dom här tjejerna på isen, ge istid så dom inte bara sitter på bänken och ”tuggar knopp”?
– Precis. Det är också vad jag menar. Vi måste ta in spelare som kan bidra med någonting. Annars kan det bli en negativ effekt, vilket jag inte vill.
– Jag vill att det ska vara en positiv upplevelse att komma till GHC, få träna med oss och spela i SDHL. Sedan kanske det inte är någon mening att sätta in just dom tjejerna mot Luleås förstakedja. Det kan nästan bara sluta illa. Ett byte klara dom säkert av, men man kanske inte ska göra så en hel match.
– Det ska, som sagt var, bli spännande och kul att se tjejerna växa in i SDHL och den rollen. Även se tjejerna växa som människor. Får man spela med äldre tjejer och spela en snabbare hockey vill jag tro att man väver som människa också.
Göteborgs fjolårssäsong var ärligt talat en katastrof även om man lyckades i kvalet, vad talar för att det ska bli bättre den här säsongen?
– Vi har mycket nytt. Jag tycker att vi satsat mycket mer på att skapa en stor bredd och lagkänsla än vad man gjorde här förra säsongen. I alla fall av det jag förstått efter att ha läst i media. Nu är det en bättre stomme.
– Kollar vi på förra säsongen och första matcherna var det ändå tajt, om jag minns rätt. Det var bara uddamålsförluster första matcher. Hade dom haft tur någon match där hade det inte varit samma säsong.
– Nu har vi fått till oss Loryn Porter, vilket är jättepositivt för oss. Jennifer Costa, stor ledare. Alex MacMillan också en jättestor ledare för laget. Mimmi Gill är en stor framtidsspelare för svensk hockey. Molly Eljas från Leksand kommer bli jättebra. Samma sak med Sara Åkerlund som är en stor spelare som kommer in i truppen.
– Vi har tagit in många ledare i truppen, många som vill framåt och vill skriva historia med Göteborg och ta föreningen till slutspel för första gången. Desktop ad in article Mobile ad in article
