Kan tvingas sluta - som 25-åring: "Oddsen är inte på min sida"

– Det lutar att det blir så nu, men jag tänker inte ta ut något i förskott, säger den tidigare Djurgårdsmålvakten. Det är september 2019. Hockeylivet leker för , som går in i säsongen med en förhoppning om att konkurrera ut och ta förstaspaden i Djurgården. Djurgårdens IF, klubben han vunnit två SM-guld på J20-nivå med och som han återvänt till efter en sejour i Kallinge/Ronneby i HockeyEttan och IK Pantern i HockeyAllsvenskan. Den 21 september får den då 23-årige målvakten chansen i Djurgårdens match mot Oskarshamn. Det kom att bli den sista matchen han kunde göra den säsongen. Det kan till och med ha varit den sista matchen i hela Robin Jensens karriär. ******* – Jadu, dagarna ser nästan exakt likadana ut. Jag går upp och kör rehab. Sen är jag hemma och hänger mycket med min hund och går ut på långpromenader. Det är egentligen det jag sysselsatt mig med. Det har varit ganska långtråkigt. Det är nu mars 2021 och Robin Jensen har alltså tvingats sitta vid sidan om hela säsongen. Efter att ha opererat en skadad menisk i knät i november 2019 var tanken att han skulle göra comeback i målburen under den här säsongen. Men så har det inte blivit. Det skulle bli sex månaders rehabilitering, men blev något helt annat. Nu har det gått 538 dagar sedan han senast spelade en match. Robin Jensens senaste match. {{ PAYWALL LIMIT }} Till en början flöt rehaben på som planerat. Men sen hände något. – Jag har fortfarande kvar besvären från skadan och operationen och det. I februari gick de in igen och kollade om de skulle åtgärda något ytterligare, men kom fram till att det inte var värt att riskera något. Jag lever ett så pass normalt vardagsliv att riskerna var värre än fördelarna. Skulle de operera igen var risken att jag vid 35 års ålder skulle få artros, och de bedömde att det inte var värt det. Jag är i valet och kvalet. Jag sitter i en knivig sits. Tanken var egentligen in i det sista att Robin Jensen skulle försöka göra comeback den här säsongen. – Hela 2020 siktade jag ju på att jag skulle kunna spela. Jag har varit på is och så, men det har inte riktigt fungerat. På grund av pandemin värvade lagen inte så friskt heller, så då kom jag och agenten överens om att vi struntar i den här säsongen och siktar på nästa säsong. Det blev ju ett sent beslut där, i och med om att det var snack om en operation igen och sen kom det ju inga positiva besked från läkarna. – Så just nu är jag lite i valet och kvalet. Jag sitter i en lite knivig sits. Jag kämpar på och ger det en chans, men det är svårt att säga vad som händer framöver. Det stora problemet är att det är just när Robin Jensen ska agera målvakt skadan ger sig till känna. – Det är när jag står i mål det gör ont. I övrigt kan jag träna det mesta, men när jag är i vissa vinklar på isen hugger det till, berättar han. – De sa ju från början att det skulle ta sex månader för allting att läka efter operationen. Och det har läkt hyfsat, det har inte varit något riktigt bakslag där. Problemet är att det fortfarande gör ont. Jag har haft ett jävla oflyt med mitt knä helt enkelt. Hur mycket har du kunnat gå på is? – Mitt prio är ju att kunna spela på is, och i början fick jag vara med Djurgården på sommaren, men då var knät helt enkelt för dåligt. Men de var schyssta och lät mig göra det trots att mitt kontrakt gått ut. – På senare tid har jag mest varit runt i olika ishallar och varit med på "allmänhetens", men på senare tid har de ju stängts ned. Då har jag försökt åka runt och testa på de ute-rinkar som finns. Nu blir ju vädret varmare och ismöjligheterna finns ju inte direkt överallt, så det kommer bli svårare nu. Robin Jensen i Djurgårdströjan. Jensen har bland annat fått vara på is med ett lag i Hockeytvåan. – Jag har varit nere i Tumba i division två, där jag några kompisar som spelar. Men jag är mest där och åker runt i overall. Jag kan inte ens ta på mig grejerna. Hur är det att hantera smäll efter smäll efter smäll? Eller ser du det som en seger att ens kunna vara på is? – Bra fråga... Till en början var det bara kul att få känna på det och vara på is. Sen blev det mer och mer att man kände, ju mer tiden gick och man kom närmare dagen då det egentligen skulle vara bra, att man kände att "fan, det här verkar inte gå". Då hoppas man bara på mirakel. Att man ska vakna upp dagen efter och allting är bra igen. Men så blev det inte. – Det är en motgång att inte få det resultat du hoppas på. Men samtidigt är det alltid kul att vara nere på rinken och få snacka lite. Dt är mycket positivt också. Inte bara skit. Det ger mer energi än det tar. – Ja, exakt. Det finns dagar jag bara vill sitta hemma och stirra in i en vägg. Trots motgångarna har Robin Jensen aldrig tvivlat på att fortsätta göra precis allting för att komma tillbaka. Kärleken till hockeyn och drivet att få stå i målet finns kvar. – Vissa dagar är det tyngre än andra, det ska jag inte ljuga om. Men jag tror inte jag missat ett enda rehab-pass sedan jag opererade mig. Jag vill inte känna att "fan, jag skulle ha kämpat hårdare". Om vi nu kommer fram till att det inte funkar så ska jag i alla fall ha gjort allting jag kunnat. – Motivationen är inte alltid på topp. Det finns dagar jag bara vill sitta hemma och stirra in i en vägg. Men jag har liksom alltid tänkt att jag ska spela igen, för jag tycker det är så jäkla kul. Nu fattar jag att det inte är realistiskt att jag kommer kunna spela i SHL eller kanske ens i HockeyAllsvenskan, men jag får ta det för vad det är om det väl skulle funka. Jag har gått igenom en rehab i 18 månader bara för att jag vill se om knät kan funka även i hockeysammanhang. Det finns uppenbarligen någonting som driver mig. Ja, är det just känslan att få stå i mål igen som driver dig, eller det mer en tanke att du inte vill behöva fundera på vad du ska göra i stället som motiverar dig? – Ska jag vara ärlig så...just nu saknar jag mest grabbarna och gemenskapen. Att kunna sitta i omklädningsrummet och snacka skit. Nu har jag mest suttit ensam hemma, berättar han och tillägger: – Men det är klart att det kommit andra tankar också. Vad ska man hitta på om det inte funkar? Jag har funderat på att börja plugga eller sysselsätta mig med något annat. Grundplanen är att kunna spela ishockey, men jag vill också kunna ha ett vardagsliv. ******* Allting flöt på för Robin Jensen. Han skulle alltså gå in på sin andra seniorsäsong i Djurgården och kände själv att han var på väg att ta nästa steg. Och just när allt kändes som bäst, blev det som värst. Trots det har han aldrig stannat upp och tänkt: "Varför?" eller " Hur hamnade jag här? ". – Nej, jag har mer börjat tänka att man ska ta vara på det man har. Det kan ta slut när som helst. Oavsett om det är hockey eller något annat är det bara att njuta så länge man kan, för rätt var det är sitter man i min sits. Det kan gå från en dag till en annan. Ena dagen kändes det hur bra som helst, allt bara flöt på. Både i hockeyn och i livet i övrigt. Och nu finns det en stor risk att jag inte ens kommer kunna fortsätta... – Det är klart att jag helst sett att det här kom efter karriären, men det är som det är. Jag ska vara glad, eller inte glad kanske, men att det här kom när jag ändå var så ung. Det var en av anledningarna till att vi ens gav det en chans och gjorde operationen. Jag kände att: "Jag är bara 23, 24 år. Jag kan ta ett års rehab och och återhämta mig, och sen komma tillbaka starkare". Jag är liksom inte 35, 36 år, utan snarare i den åldern där man börjar peaka som spelare. Jag vet att det kommer en dag där jag inte kommer kunna spela ishockey, och det lutar väl åt att det blir så nu. Men i stället kan det alltså ta slut just när det roliga börjat. Den blott 25-årige målvakten hymlar inte om att karriärens sista match redan kan vara spelat. – Oddsen är inte på min sida, om man säger så. Jag försöker allt jag kan och åker till Sophiahemmet, jag har kontakt med en sjukgymnast och gör allt jag ska. Men nu söker jag andra jobb också och kommer försöka börja jobba inom kort. Och jag funderar som sagt på att eventuellt börja plugga. Jag vet att det kommer en dag där jag inte kommer kunna spela ishockey, och det lutar väl åt att det blir så nu. Men jag tänker inte inte ta ut något i förskott utan jag kommer fortsätta satsa helhjärtat. Har du något datum där det måste fungera för att du ska fortsätta satsa? – Första steget blir att kunna ta mig ut på is igen och känna hur det känns. När nästa säsong börjar dra igång där i augusti, september så...funkar det inte så funkar det inte. Då får man ta det den dagen. Men vem vet? Jag kanske håller på med rehab i fem år till...

Kan tvingas sluta - som 25-åring: "Oddsen är inte på min sida"

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

Nära sista spetsen: "Vi har inget dåligt kapital"

NHL:s svenska All Star-lag - 1990 till 1999

Klar för AIK: "Jag kommer hit för att vinna"

Färjestad gör klart med OS-forward

HA-profilen klar för tredjeligan