Vad har Carl Hagelin, Maria Rooth, Leon Bristedt, Erik Gustafsson och Kim Martin Hasson alla gemensamt?
Förutom att alla var eller är utomordentligt skickliga hockeyspelare har alla spenderat viktiga år av sina karriärer inom den amerikanska collegehockeyn.
Att svenska spelare valt att gå collegevägen är inte direkt någon ny företeelse. Enligt Eliteprospects så fanns den blågule forwarden Roy Hiir registrerad i Michigan Techs hockeylag så tidigt som 1971/72 och sedan dess är det inte många säsonger som passerat utan att åtminstone några svenska spelare återfunnits i ligan.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Däremot har det aldrig varit lika många svenskar inom den amerikanska collegehockeyn som i dag. 59 spelare, fördelat på 49 herrspelare och tio damspelare, spelar i NCAA säsongen 2021/22.
– Skulle det handla om att massa spelare stack över och spelade juniorhockey i Kanada så hade jag inte varit lika positiv. Jag hade nog haft en starkare åsikt med att jag skulle vilja ha spelarna hemma i Sverige, i alla fall, säger Svenska ishockeyförbundets spelarutvecklingschef Anders Lundberg till hockeysverige.se.
– Drömscenariot skulle så klart vara att alla ville stanna i Sverige. Det är vad vi vill.
HAR TREDUBBLATS SEDAN 2011
Många collegespelare som hockeysverige.se pratat med genom åren lyfter fram just möjligheten att kunna kombinera en elitsatsning på hockey med studier på hög akademisk nivå som en av huvudanledningarna till att de valt att lämna Sverige för spel i collegeligan.
– Michigan hörde av sig, jag var där och hälsade på och det är ett grymt ställe. Eftersom jag tycker att både hockeyn och skolan är viktigt blir det här den perfekta kombinationen för mig, sade JVM-meriterade målvakten Erik Portillo, i dag hemmahörande i University of Michigan, i en intervju med hockeysverige.se i slutet av januari 2019.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Linus Weissbach valde att lämna Frölundas juniorverksamhet för att satsa på att slå sig fram via collegeligan. Förra säsongen slutade svensken på en tredjeplats i den totala poängligan och landade därefter ett tvåårigt NHL-kontrakt med Buffalo Sabres.
– Det är absolut inget jag ångrar. Det är också roligt att se att det kommer fler svenska spelare som vågar ta den här vägen. Jag tycker det är synd att svenska klubbar inte ser den här vägen som en utbildningsmöjlighet för sina egna spelare, heller. Det finns många spelare som inte är redo att spela i SHL när de är tonåringar, men ändå stannar kvar och får lite istid och flera, flera utlåningar innan de ens får chansen. Då kände jag att det här var en grym utbildningschans för mig, både på och utanför isen. Det borde vara fler spelare, och även fler föreningar, som tittar på den här vägen, sade Weissbach i en intervju med hockeysverige.se i mars tidigare i år.
Det är precis vad det har blivit, också. Antalet svenska spelare har mer än tredubblats på tio år. Inför den här säsongen valde bland andra Linköpings juniorlandslagsmeriterade målvakt Hugo Ollas samt fjolårets poängkung i J20 Nationell, HV71-forwarden Alexander Lundman, att lämna svensk hockey för spel i collegeligan.
Att antalet spelare ökat så drastiskt de senaste tio åren är ingenting som oroar Anders Lundberg.
I alla fall inte just nu.
– Det här med att unga spelare åker över till Nordamerika har alltid varit något som gått i vågor. Ett tag hade vi väldigt många som åkte över till Kanada för att spela juniorhockey där. Det har stagnerat nu, säger Lundberg.
Desktop ad in article Mobile ad in article
DEN BÄSTA VÄGEN FÖR VISSA
I en intervju med hockeysverige.se förra sommaren berättade Todd Woodcroft, som den här säsongen kommer att ingå i Tre Kronors ledarstab under OS i Peking, att han hade som målsättning att locka fler svenska spelare till University of Vermont, universitetet där han är verksam som huvudtränare.
– Jag kommer att försöka vara i Europa så mycket som möjligt och leta spelare där. Mitt hjärta finns ju i Sverige och jag tycker att ju att ni är bäst i världen på att utbilda spelare, men även om ingenting slår den hockeyutbildning era spelare kan få via spel i klubbarna i SHL eller Hockeyallsvenskan tror jag att college kan vara en bra rutt för vissa spelare, sade Woodcroft då.
Anders Lundberg är inne på samma spår.
För vissa är collegevägen förmodligen den bästa vägen att gå, enligt honom. Antalet platser i spelartrupperna i SHL och Hockeyallsvenskan är begränsade och det finns helt enkelt inte plats för alla.
– Tittar man på vilka spelare som spelar i collegeligan så är det många som inte har fått en a-lagsplats i den klubb där man gått hockeygymnasium. De flesta, i princip alla, går ut gymnasiet innan de sticker över. Vill man fortsätta på studievägen och kombinera med en hockeysatsning så är det ett klockrent val, menar Lundberg.
– Återigen: Jag hade jättegärna haft kvar dem i svensk hockey, men förhoppningen är att de kan komma tillbaka till svensk hockey och vara redo för spel på antingen i SHL eller Hockeyallsvenskan på herrsidan och i SDHL på damsidan.
Desktop ad in article Mobile ad in article
”KAN VARA ETT SÄTT ATT BEHÅLLA DAMERNA LÄNGRE”
En spelare som lyckades med just det är Rögles spjutspets Leon Bristedt. Den i dag 26-årige forwarden var framstående i Linköpings juniorlag och knackade på a-lagsdörren, men valde att tacka nej till att spela SHL-hockey med östgötarna då han inte ville äventyra sina chanser att spela collegehockey.
Efter fyra år och avslutade studier vid University of Minnesota vände Bristedt hem till Sverige och Rögle, där han vuxit ut till en nyckelspelare för Ängelholmslaget och blivit en frekvent landslagsman i Johan Garpenlövs Tre Kronor-lag.
– Han är ett bra exempel på hur bra det kan bli, konstaterar Lundberg.
På damsidan ser Lundberg collegevägen även som ett steg att förlänga spelarkarriären. Där får svenskorna spela mot mer eller mindre jämnåriga spelare längre upp i åldrarna, vilket är ganska ovanligt på grund av den bristande bredden inom svensk damhockey, menar Lundberg.
– Vi har en historik av att tjejerna slutat alldeles för tidigt, även fast de har gjort en sju, åtta år i SDHL när de lägger av. Den här vägen kan vara ett sätt att behålla damerna längre inom hockeyn.
VILL HÖJA STATUSEN PÅ HOCKEYETTAN
Även om utvecklingsmiljön är bra inom collegeligan, där många av de stora skolorna har faciliteter som SHL-klubbarna bara kan drömma om, så matchar och överträffar det svenska systemet tävlingsnivån rent sportsligt.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Vad det svenska systemet inte har en chans att mäta sig med är just utbildningsmöjligheterna. Att kombinera elithockey med studier på universitetsnivå hör inte till vanligheterna bland spelare i SHL eller Hockeyallsvenskan, även om Anders Lundberg är snabb på att lyfta fram och berömma Erik Forssell (general manager i Skellefteå) och Joakim Eriksson (sportchef i Djurgården) som goda exempel på att det är möjligt.
– Den stora skillnaden för spelarna som åker över till USA för collegehockeyn är att allt är integrerat med ishockeyn. Allt är anpassat för att det ska fungera, ungefär på samma sätt som vi har det med hockeygymnasierna här i Sverige. Där är verksamheten anpassad. I Sverige är det mycket, mycket svårare att få ihop en elitsatsning på hockeyn i kombination med studier på universitetsnivå.
– Det finns som sagt exempel på spelare som lyckats bra med det, men det är inte vanligt. Sen om det beror på att allt inte är integrerat och anpassat eller om det beror på att hockeyspelare är jävligt bekväma och lata… Det måste spelarna själva svara på.
Även fast antalet spelare som varje år lämnar Sverige för spel i Nordamerika ökar så är Anders Lundberg som sagt inte orolig för utvecklingen. Han menar dock på att det finns ett arbete att göra för att behålla spelarna i Sverige.
– Ett sätt att få behålla fler spelare i Sverige skulle kunna vara att utveckla Hockeyettan och höja statusen på den ligan. Där kan jag uppleva att spelare idag ser ligan som ett nerköp efter att man spelat klart juniorhockeyn, vilket det så klart inte är. Merparten av spelarna i Hockeyettan i dag har gått genom något av våra hockeygymnasier. Hockeyettan är en betydligt bättre liga än vad den får cred för.
– Där har vi ett jobb att göra, att försöka bli ännu bättre på att förklara hur Hockeyettan är en väldigt bra väg att gå. Varför inte kombindera den satsningen med universitetsstudier?
