För Norges del slutade årets VM med en sjundeplats i gruppen och respass innan sluspelet, med gruppen var jämn och matcherna mot Kanada och USA likaså. Mästerskapet var Per-Erik "Pecka" Alcéns nionde med grannen i väst.
– Jag trivs väldigt bra där. Otroligt bra. Jag tror att vi har någonting på gång i det Norska landslaget, vi hade tio eller elva debutanter så generationsväxlingen är på gång att rulla över nu efter några år. Det ser mycket positivt ut.
Och förstemålvakten Henrik Haukeland är en SHL-bekanting.
– Han är en lugn och fin, teknisk målvakt, bra stil och allting sånt där.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Henrik Haukeland under årets VM. Foto: Simon Hastegård/Bildbyrån.
"BRYNÄS ÄR MINA POJKAR"
2012 drabbades Pecka av en hjärtinfark och kort tidigare hade han dessutom drabbats av en stroke. Fortsatte i Brynäs gjorde han dock ändå. Men i februari 2018 satte hälsan till slut stopp och den 61-årige Brynäsikonen fick lämna klubben i sitt hjärta.
Idag har han företaget "Pecka Alcén Goalie Development" och jobbar – förutom i det Norska landslaget – med bland annat Faluns J-18 lag och en hockeyskola i Norge.
– Jag är med lite överallt kan man säga.
Går det verkligen så bra det här med att trappa ned?
– Mjo, jag jobbar ungefär lika många timmar nu som då men jag gör det på ett mycket behagligare vis. Även om jag har samma engagemang i Norge så var Brynäs en helt annan grej. Brynäs är min familj, det är mina pojkar.
Du hade för mycket hjärta för Brynäs för att kunna träna dem?
– Ja det mentala tog nog mer stryk än vad jag insåg. Sedan hade jag i Brynäs ansvar för både A-lag, damernas A-lag, J20, J18, U16 och ungdom. Så det var mycket människor runt omkring som "åt" av mig. Desktop ad in article Mobile ad in article
"JAG HÖLL PÅ ATT STRYKA MED"
Jag läste tidigare i våras att du inte klarade av att titta på matcherna när Brynäs kvalade nedåt mot HV, var det så?
– I vanliga fall kollar jag regelbundet på Brynäs, jag har ju haft Samuel (Ersson) där som är "min" målvakt. Vi har haft jättenära kontakt så det har varit en målvakt jag fortfarande har behövt må illa över men det funkade ändå bra – ända tills kvalet kom. Jag vet vad det innebär om Brynäs skulle åka ur och det klarade jag helt enkelt inte av att tänka på. Jag provade titta i tio minuter på en av matcherna, men sen behövde jag slå av. Både pulsen och blodtrycket gick upp så in i helvete direkt. Det funkade inte för hälsan.
Samuel Ersson.Foto: Mathias Bergeld/Bildbyrån.
När du slutade i Brynäs sa du att du gjort ditt i SHL-hockeyn. Det låter inte direkt som att du ändrat dig när man lyssnar på dig nu?
– Nej, jag kommer aldrig kunna klara av att engagera mig i Brynäs igen. Jag är Brynäsare, har alltid varit Brynäsare och kommer alltid att vara Brynäsare, så något annat SHL-lag finns inte heller på tapeten.
– I de jobben jag har nu mår jag också bra mentalt och fysiskt på ett sätt som inte går att göra i SHL idag.
Det är ett stressigare klimat där nuförtiden menar du?
– Ja, sociala medier och allting tar hårt på en om man går runt och vill att alla människor ska ha det bra. Visst är det fantastiskt roligt att vara med bland de bästa, men det klimatet passar nog inte mig. Fan, jag höll ju på att stryka med på kuppen och nu är jag 62 och ska snart gå i pension! Desktop ad in article Mobile ad in article
VIKTIGASTE VERKTYGEN FÖR EN MÅLVAKT
Även om Pecka Alcén har lämnat det han kallar för "SHL-cirkusen" och börjat se pensionen i kikaren när han blickar mot framtiden, har han gjort allt annat än släppt engagemanget för målvakterna. Dels har han sina gamla adepter från Brynäs-tiden – "sina grabbar" – som förutom Samuel Ersson inkluderar ett gäng målvakter som spelar eller har spelat i NHL och som fortfarande ber om råd från Pecka då och då. Där finns t.ex Jacob Markström, Anders Lindbäck, Niklas Svedberg och Eddie Läck. Därtill har Pecka ett starkt engagemang för hockeymålvakter i allmänhet, vilket blir tydligt när vi kommer in på årets VM.
– Generellt sett i VM är det mycket puckar som går in högt och via första stolpen och det gillar jag inte. Jag vill ha stående målvakter med mer tålamod, blick och skridskoåkning. Nu gör man mycket bra och täcker av isen fint, men jag blir lite irriterad när målvakterna blir besegrade för lätt – jag tycker att målvakterna ska vara mer kungar.
Sveriges målvakt Adam Reideborn har blivit hyllad för sina insatser, vad säger du om hans spel?
– Adam har utvecklat sitt spel ordentligt och han är mindre flängig nu, även om han fortfarande bär i väg i vissa situationer. Får han det att stämma är han riktigt, riktigt bra – framförallt är han otroligt bra efter isen. Men sen är det där med att det kanske fortfarande går lite mycket puckar över – men det är något som gäller generellt för målvakter i Sverige och Ryssland idag.
– Det läggs ner väldigt mycket jobb på att hamna rätt efter isen och att hamna rätt vid stolparna. Man jobbar med det så kallade "SMS" – stolpe mot stolpe. Men det som händer då är att det blir det öppet oppetill. Och möter man en bra utespelare då så smäller det till ovanför axeln.
Är det här en trend som har utvecklats menar du?
– Ja det skulle man kunna säga. Det går i cykler – men jag har försökt hålla min inställning mer eller mindre konstant och det är att man ska stå upp och jobba med skridskoåkningen. Jag vet också att NHL vill ha mer atletiska målvakter. Där vill dem inte att man går ner på isen hela tiden och jobbar utan de vill ha starka målvakter som står upp så länge dem kan.
Adam Reideborn under VM.Foto: Simon Hastegård / Bildbyrån
– Jag är ju en pappa till att vi tog fram väldigt stora målvakter och dem kan spela mer efter isen för att dem täcker mycket upptill. Men man glömmer bort alla målvakter som är 180 – de måste jobba fruktansvärt med sin skridskoåkning och att ha tålamod. Titta på Joel Lassinantti nu uppe i Luleå till exempel. Han är 175 cm och han jobbar väldigt mycket med just detta, medan de flesta större målvakter jobbar mer efter isen. Jag anser ju fortfarande – och kommer aldrig att tryta på det – att den absolut bästa skridskoåkaren i ett lag måste vara målvakten. Målvakten ska kunna stå upp och vara där i tid innan skottet kommer och aldrig göra räddningen före pucken kommer flygande.
– Det finns tre saker som är de viktigaste verktyg en målvakt har. Det är blicken – att kunna se spelet och följa pucken. Det är skridskoåkningen. Och det är händerna. Ska du bli en toppmålvakt kan du inte glömma bort något av detta, nej då ska du ha allt! Desktop ad in article Mobile ad in article
"DET GLÖMMER JAG ALDRIG"
Hur märker man om någon har potentialen att bli en toppmålvakt?
– För mig handlar det om människan. Jag tittar inte så mycket på spelet på isen, speciellt inte på video. Jag vill se dom live, se dom i ögonen, höra hur dom pratar, titta på attityden.
Och hur lång tid behöver du för att avgöra det?
– Med Ersson tog det en kvart. De ville att jag skulle åka dit och titta på honom i Falun och det räckte med 15 minuter där.
Foto: Simon Hastegård/Bildbyrån.
Det har gått några år nu sedan din långa sejour i Brynäs, minns du något extra starkt från den tiden?
– När vi tog SM-guld 2012. Jag hade åkt på hjärtinfarkt och stroke, men ändå fick jag vara med sista matchen i båset och ute på isen efteråt och det sitter väldigt hårt därinne.
– Sedan glömmer jag ju aldrig när vi som enda lag i världen hade tre målvakter som gick i draften samtidigt: Lindbäck, Jocke Eriksson och Markström. Det var ju otroligt och det måste jag säga att det värmde bra i hjärtat eftersom jag hade haft dem alla tre sedan de var småungar.
Händer det ofta att "dina grabbar" fortfarande frågar dig om råd?
– Jodå, det händer då och då. Det handlar mest om hur de mår och hur de ska tänka och sådär. Ibland behöver de påminnas om att det bara är en lek de håller på med och komma ned på jorden lite.
Komma ned på jorden – men inte komma ned på isen?
– Precis! Stå upp och se pucken så är det svårt att göra mål på dig!
