STOCKHOLM (Hockeysverige.se)
I torsdags meddelade den tidigare VM-spelaren, Patrick Cehlin, att karriären är över. I ett känslosamt inlägg på Instagram skrev 29-åringen från Stuvsta att anledningen till att han avslutar karriären är problemen som han har efter ett flertal hjärnskakningar, vilket i sin tur även bidragit till han dragits med psykisk ohälsa.
Hockeysverige.se stämde träff med Cehlin på ett café i Stockholms innerstad för att dels gratulera honom till en fin karriär, dels lyssna med honom varför han tog det här beslut just nu efter att inte spelat någon hockeymatch sedan 2018.
Desktop ad in article Mobile ad in article
– Det har varit en lång process med en massa försök att ta mig tillbaka. Jag har verkligen gett det en chans för jag ville tillbaka. Det hade känts konstigt att sluta utan att ha gett det ett försök, berättar Patrick Cehlin och fortsätter:
– Till slut insåg jag att kroppen inte svarade som den bör göra för att jag ska kunna spela. Då blev beslutet taget åt mig, att det inte funkar och jag måste lyssna på min kropp för en gångs skull.
Patrick Cehlin har under sin långa rehab-resa försökt träna, bland annat fysträning med Vladimir Egorov.
– Jag har, som sagt var, försökt och även träffat en massa folk som hjälpt mig jättemycket. Det sista lilla har ändå inte släppt och nu har jag hittat en form av nivå som jag hamnat på. Den nivån är inte tillräckligt bra för att jag ska kunna ge mig ut och spela en kampsport.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur många hjärnskakningar har du råkat ut för?
– Tre eller fyra där jag varit borta längre. Dels har det blivit så för att jag inte lyssnat på min egen kropp och dessutom haft kvar mentaliteten att man ska bita ihop och köra. Så är det och många spelar med skador där ute. Jag har själv gjort det då jag har haft andra skador.
– När det kommer till huvudet måste man tänka ett steg längre och det gjorde jag inte i början. Av det jag lärt mig är att man blir känsligare och känsligare för varje smäll man får. Till slut krävs det inte så mycket för att få tillbaka symptomen. Därför är det viktigt att ta hand om kroppen på rätt sätt från början.
”Till slut kom jag till en punkt där jag kände att jag behövde prata med någon eftersom jag inte mådde bra”
Givetvis har hjärnskakningarna påverkat Patrick Cehlin som person.
– Ja, extremt mycket. Det har varit en väldigt tuff period där jag verkligen fått jobba med mig själv på ett sätt jag aldrig behövt göra tidigare. Lära mig handskas med känslor och tankar när man mår sämre psykiskt. Jag har alltid varit som person att jag velat lösa problem själv ”det här fixar jag” och aldrig tidigare känt att jag behövt ta hjälp av någon. Men den här situationen klarade jag inte av på egen hand.
– Till slut kom jag till en punkt där jag kände att jag behövde prata med någon eftersom jag inte mådde bra. Då började det här jobbet med mig själv där jag testade olika saker för att må bättre.
– Jag har fått mycket hjälp av personer som stått nära mig länge och som jag känner mig trygg med. Personer som varit med och stöttat mig under hela den här resan. Från dag ett egentligen. Folk jag har kunnat luta mig emot då det varit kämpigt.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur har dagarna sett ut under den här tiden?
– Till en början gjorde jag egentligen ingenting och hade ganska stora problem med vardagen. Sedan var jag i Göteborg på European Brain Center och fick ordning på ganska många bitar. Då bestämde jag mig för att ge det en chans, att gå för det och komma tillbaka.
– Under resans gång har jag känt att kroppen inte svarat på träningen och se mig själv ut och spela igen. Det har innerst inne funnits där hela tiden, men jag har försökt greppa varje halmstrå som funnits och hoppats att det skulle ge med sig.
– Dels har jag vissa problem i vardagen fortfarande. Sedan är det fysiska grejer som händer då jag tränar. Till exempel om jag ramlar på rumpan, jag behöver inte slå i huvudet, så får jag huvudvärk på en gång. Den vetskapen har jag haft ett tag och tänkt ”Det ger med sig, jag måste hålla mig i form för att vara redo då jag kan spela igen”, men den dagen har inte kommit ännu.
Till en början hade Patrick Cehlin problem med ljud och ljus.
– Jag hade även jätteproblem med mina ögon, balansen… Det har blivit att jag anpassat livet efter hur jag mått. Klart att i en del av det så tappar man sig själv.
– Många av dom bitarna har jag fått hjälp med och kunnat ”rehabba” bort ifrån till stor del. Jag har fortfarande problem, men jag har lärt mig leva med det på ett sätt. Jag är inte lika besatt nu idag som jag var när jag ville ge det ett försök.
– Om jag vaknar upp och mår dåligt gick jag tillbaka och tänkte ”okej, vad jag gjorde jag igår? Gjorde jag något annorlunda? Utsatte jag mig för något som jag inte brukar göra?” Jag letade efter den här lilla detaljen ”okej, då håller jag mig borta från den, går inte på den middagen eller är inte där jag träffar mycket folk”.
– Men har kommit fram till att jag inte hittar något mönster eller röd tråd i det hela. Vissa dagar vaknar jag upp och känner en blandning liknande bakfylla/migrän.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur fungerar det att komma hit och prata om allt det här?
– Det känns väldigt jobbigt. Det är också något jag har fått jobba med, känslor och tankar. Jag har varit i en depression där jag mått mycket värre, men känner att jag blir bättre och bättre genom det jobb jag lägger ner med mig själv. Klart att det påverkar mig.
– När man är i sitsen att ta sig tillbaka från en hjärnskakning vill man gärna ha lugn och ro, inte stressa fram något utan i lugn och ro ge kroppen chansen att återhämta sig. Så har det inte varit utan det har varit alla möjliga olika tankar som snurrat i skallen och jag har tappat mig själv, haft det svårt med det psykiska.
– Hockeyn har inte bara varit det jag älskar att göra mest utan det har varit hela mitt liv. Jag identifierar mig med den. När då hockeyn försvinner blir det som ett frågetecken ”vem är jag nu?”.
– Jag har känt mig som ett enda stort vandrande frågetecken med noll glöd. Det är läskigt när psykisk ohälsa greppar tag om en, ingenting var roligt längre, inget fick mig exalterad och min kropp kunde inte hantera stress, det är som att den stänger av.
”Tidigare har jag haft 100 miljoner tankarna i huvudet, men när jag yttrade dom verbalt blev jag väldigt emotionell. Nästan så att kroppen kraschar och säger ifrån”
Är det i dom här lägena depressionen slagit till som hårdast?
– Hela den här sitsen har satt mig i en position där jag kände att jag måste prata med någon för det här klarar jag inte av själv och behövde få hjälp med dom här bitarna.
Har du fått den hjälpen?
– Ja, dels av dom personerna jag nämnde tidigare, men jag har även fått hjälp på ett ställe som heter Riddargatan 1. Dom specialiserar sig på psykisk ohälsa inom elitidrott. Där har jag fått väldigt mycket hjälp och verktyg för hur jag ska få ihop min vardag, ta mig vidare.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Känner du att du har tagit dig vidare?
– Det varit och är en väldigt lång process, resa och det är ett jobb som kommer pågå. I och med att jag tog det här beslutet, som jag verkligen tycker ha varit jobbigt, så har det varit del i den här processen för mig själv.
– Jag skrev inte allt det jag skrev på Instagram för att få en massa sympatier och att folk skulle klappa mig på ryggen. Jag gjorde det för mig själv och för att jag måste lära mig att bearbeta mina känslor. Tidigare har jag haft 100 miljoner tankarna i huvudet, men när jag yttrade dom verbalt blev jag väldigt emotionell. Nästan så att kroppen kraschar och säger ifrån. Därför måste jag lära mig att prata om det för att kunna gå vidare. Det har varit väldigt jobbigt.
Blev det mer definitivt då du fick skriva om dina känslor och ditt beslut?
– Ja, och det är något vi jobbat med sedan en ganska lång tid tillbaka, att komma till beslutet och vara i dom känslorna och inte skjuta ifrån dom ifrån mig och tro att det ska lösas av sig själv. Utan det är en process för att kunna hitta tillbaka till mig själv.
– Dessutom vill jag tacka många människor som har hjälpt mig längs vägen, men jag berättade allting först och främst för mig själv eftersom det varit en del i min resa att komma tillbaka och vara den personen jag varit innan med mycket energi, att vara glad och driven.
– När jag gått igenom den här perioden och tyckt något varit jobbigt har jag pushat det framför mig och hoppats att det ska gå över eller lösas av sig själv på något sätt, istället för att vara kvar i känslorna och prata om det istället för att skjuta det ifrån mig. Till slut kände jag mig redo att gå ut med det och berätta.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Patrick Cehlin tycker att hockeyn har en del att jobba med då det kommer till att fånga upp personer som drabbats av hjärnskakningar och depressioner.
– Jag vet hur hockeyn som business fungerar. Är du en tillgång går man gärna ett steg till och försöker hjälpa till. När man är en liten trasig bit i pusslet och inte kan tillföra någonting är det väldigt mycket snack och inte så mycket action. Det är, som sagt var, en del av businessen och det är jag väl medveten av.
Någon större besvikelse över hur han bemöts känner han inte.
– Nej, det kan jag ändå inte säga att jag gör. I alla klubbar jag varit i så har jag fått mycket hjälp och dom har varit förstående, men när du inte är en tillgång är du inte vatten värd.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Är det viktigt att ni som är förebilder går ut och berättar om vad som kan hända vid hjärnskakningar, psykisk ohälsa med mera?
– Jag vill själv känna mig bekväm i dom här känslorna och inte bara skjuta dom ifrån mig. Därför ville jag berätta om det. Kan det få någon att ta den där hjälpen eller prata med någon hur man mår, oavsett om man spelar hockey eller inte, av det jag berättat så ställer jag gärna upp på det.
– Som jag sa är det ändå främst för mig själv som jag berättar och framförallt också genom det tacka dom som funnits mig nära.
Hur har känslorna gått sedan du lade ut inlägget på Instagram?
– Det har varit väldigt, väldigt emotionellt. Så blir det även nu då vi pratar om det, men jag försöker inte skjuta det ifrån mig utan vara i dom känslorna och kunna prata om det för det har jag inte kunnat vara tidigare.
Är det både skönt och jobbigt samtidigt?
– Det är skönt, jobbigt, läskigt…, Cehlin tystnar lite innan han fortsätter:
– Vi är inte mer än människor och känslor är en så stor vital del i allas liv och formar våra liv på ett sätt. Om du går igenom andra saker… Alla människor har någonting som pågår inom sig och det gäller att ha verktyg för när det blir kämpigt och lära sig att bearbeta saker man går igenom.
En av Patrick Cehlins främsta supportrar har varit och är mamma Inger.
– Mina föräldrar skilde sig då jag var sju år. Pappa (Kenneth) har haft en karriär där han jobbat mycket utomlands. Mamma drog då ett väldigt tungt lass från det jag var sju år och tio år framåt. Hon var ensamstående med mig och min syster (Danielle).
– Jag förstod inte då som liten allt slit hon gjorde med att köpa utrustning, skjutsa, lämna… Alla dom bitar man nästan tar för givet som liten. Man tänker inte på att det är en uppoffring. Men nu när man är vuxen och förstår hur världen fungerar på riktigt så har jag en enorm respekt för allt hon gjort.
”I och med att jag gått ut och berättat lite om min resa, hur jag har mått med frustration, ilska och ledsamhet, vill jag försöka lämna det bakom mig och komma till en plats där jag kan se tillbaka på min karriär med en stor tacksamhet. Att jag fick göra det jag älskade…”
Desktop ad in article Mobile ad in article
Mamma Inger har med andra ord tillbringat många timmar på Visättra IP i Flemingsberg.
– (Skratt) Ja, herregud. Hon var en galen hockeymamma som bakade till alla turneringar och stod med alla andra föräldrar på läktaren. Då jag blivit äldre har jag kommit till insikt att hon gjorde ett heroiskt jobb som sagt.
Kan du se mamma som en förebild idag?
– Ja, verkligen. En av mina största drömmar i livet är att skaffa familj och bli pappa. Då har jag en väldigt bra förebild i mamma. Hon ska ha all kredd och en eloge. Utan henne hade jag inte fått uppleva allt jag fått gjort.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur mår du idag?
– Just idag är jag väldigt blödig. Mycket känslor. Igår var det en väldigt jobbigt på ett sätt, men ändå ganska skönt att jag tagit det steget och vänt blad. Det var många tårar. Alla vet om att det är ”finito” nu. Folk behöver inte fråga hur det går eller se mig som att jag ska spela hockey igen.
– Igår var det väldigt fint, alla ord, alla som hörde av sig. Det var helt fantastiskt, säger Patrik Cehlin med ett leende som visar på mycket tacksamhet och värme till att som hört av sig till honom.
Du har haft en väldigt fin karriär, vad ser du som höjdpunkten i karriären?
– Jag växte upp som djurgårdare och sprungit runt på Hovet. Tyvärr är sista minnet med Djurgården då vi tyvärr åkte ur, men jag väljer att se tillbaka på min tid i Djurgården som fantastisk. Speciellt första säsongen då vi gick till final. Att få sitta i samma omklädningsrum med alla killar jag såg upp till när jag var liten var helt fantastiskt.
– I Ängelholm och Rögle, det var där jag egentligen kände att jag fick alla bitar att fall på plats och som gjorde att jag gjorde ett lyft i min karriär.
– Självklart också att få spela ett VM och alla landskamper. Dom resorna har varit helt fantastiska. Det är dom höga topparna, men alla människor jag träffat och banden vi byggt är något jag tar med mig resten av liten.
– I och med att jag gått ut och berättat lite om min resa, hur jag har mått med frustration, ilska och ledsamhet, vill jag försöka lämna det bakom mig och komma till en plats där jag kan se tillbaka på min karriär med en stor tacksamhet. Att jag fick göra det jag älskade…, Patrick Cehlin tystnar, får blanka ögon och kämpar för att få fram ord när han tänker tillbaka på karriären och alla vänner han lärt känna under sin hockeyresa.
Är vänskapen och alla banden du knutit under åren viktigare än själva idrotten?
– Absolut. Kärleken till sporten är en sak, men allt det här med vänskapsbanden, resor, omklädningsrummet och gemenskapen har varit helt fantastisk.
– När man är i det tar man det för givet. Då det tas ifrån dig inser man hur få förunnat det är och fantastiskt det har varit att fått uppleva det. Det är den platsen i livet jag vill komma till, där jag kan se tillbaka på den tiden med stor tacksamhet och kärlek till allt gick fick göra och uppleva och sedan kunna hitta min nästa passion i livet och ge det lika mycket engagemang och driv.
Kan du se dig själv jobba med hockey i framtiden?
– Ja, jag vill gärna ha en fot inne i hockeybubblan, hockeyvärlden. Hur sedan det skulle se ut vet jag inte idag. Jag kan absolut tänka mig att syssla med hockey på något sätt. Om det sedan är att jag kliver in i agentvärlden eller får möjligheten att vara scout någonstans, jag är öppen för det mesta.
Kommer du hänga på Hovet i höst då Djurgården spelar?
– Det kommer jag absolut göra. Jag tror det kommer vara helt fantastiskt att se folk på läktaren igen efter allt som varit. Dessutom ligger Hovet mig varmt om hjärtat, avslutar Patrick Cehlin med ett leende.
Desktop ad in article Mobile ad in article
