Under mitten av 2000-talet var Pär Styf, som då spelade för Timrå, och nosade på spel i Tre Kronor. Efter spelarkarriären slog han sig in på tränarkarriären. Den inleddes i Kovland och fortsatte sedan i MoDo. Hela tiden har han hållit sig i norra delarna av Sverige, men efter att fått lämna MoDo under förra säsongen har han börjat upptäcka andra delar av vårt vackra land och till nästa säsong kommer han vara assisterande tränare till Joakim Fagervall i Malmö.
– Ödet har styrt. Så har det alltid varit för mig. Allt från det att jag själv var hockeyspelare till att jag blev tränare har det alltid stämt överens med livet i övrigt och utmaningarna funnits lokalt uppe i Västernorrland, säger Pär Styf till hockeysverige.se och fortsätter:
– Nu fanns nästa utmaning och roliga uppgift nere i Malmö, vilket känns jättebra.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Pär Styf har träffat på Joakim Fagervall under deras tid som tränare, men närmare bekanta än så var dom inte innan han skrev på för Malmö.
– Vi har varit i olika lag. Framförallt då Jocke var i Björklöven. Det är bara där jag har träffat och pratat med honom. Hockeyvärlden är inte så stor och man tycker ändå att man känner varandra.
Joakim Fagervall. Foto: Niclas Jönsson/Bildbyrån
Du har spelat mot Malmö många gånger, vad personifierade mötena vid den tiden?
– Hög fart och intensitet. Det var roliga matcher eftersom det oftast var mycket kamp och känslor. När jag spelade mot Malmö, men även om man tittar ännu längre tillbaka, fanns det oerhört mycket skicklighet där, men framförallt var det ändå inställningen och farten som personifierade laget.
– Att spela mot Malmö i den gamla arenan var speciellt med utformningen av stadion och allting. Det blev ett väldigt tryck där.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Styf ser även fram emot att få bo i Malmö, en stad som han upplever som en stor kontrast till Örnsköldsvik där han idag bor.
– Det ska bli jätteroligt. Nu har jag varit nere två gånger och bekantat mig med staden. Jag tycker att det är en jättehärlig stad och miljö runtomkring. Det är väldigt olikt mot hur det är här uppe, hemma i ”Ö-vik”.
– Även det är en utmaning, att få se och lära mig hur det funkar där nere men även då låta bekanta komma ner till Malmö och hälsa på. Visa upp för dom hur det ser ut och är där nere.
Blir det någon sväng över till Köpenhamn och strosa på Ströget?
– (Skratt) Absolut. Det är också en sak som är skillnad. Kommunikationen där är lite annorlunda än förutsättningarna vi har här uppe. Vad jag förstår är det bara 15-20 minuter med tåg till Köpenhamn så en sväng över dit tror jag definitivt att det kommer bli.
Desktop ad in article Mobile ad in article
”AMBITIONEN VAR ALDRIG ATT VARA HUVUDTRÄNARE”
Säsongen 2020/21 var speciell för Pär Styf. Dels har det spelats inför tomma läktare dels hade MoDo en tuff säsong både tabellmässigt och på ledarsidan. Ville Nieminen inledde som headcoach. Han fick lämna i november. Pär Styf, som innan var assisterande, tog över, men fick i februari lämna över tränaruppdraget till Magnus Sundquist.
– För det första reflekterar man efter varje säsong över vad man gjort, hur det har fungerat, vad man gjort som har varit bra och dåligt. Likadant har det varit i år, men det ha varit ännu mer speciellt eftersom jag lidit så otroligt mycket med laget. Jag kände också en känsla av maktlöshet då jag inte kunde vara med och bidra och hjälpa till längre.
– Det jag har lärt mig mer specifikt som jag inte upplevt tidigare säsonger är att agera på det stora hela, hur viktigt det är med ett upplägg. Att man har ett klart upplägg vad man vill göra och hur man vill göra det som lag.
Var det svårt att gå från assisterande till headcoach mitt i säsongen och försöka styra upp någonting?
– Nej, så var det inte. Ambitionen var aldrig att jag skulle vara huvudtränare. Jag skulle bara vara det tills vidare, till att dom hittade en ny huvudtränare. Det var helt självklart för mig att kliva in och hjälpa, MoDo, laget och grabbarna. Jag skulle hjälpa till att vända på det hela.
– Det gick bra och vi fick resultaten med oss från början. På något vis blev det att allt sedan bara rullade på. Tyvärr hanterade vi corona-uppehållet, breaket vi fick och tiden efteråt, helt fel. Vi var lite blåögda. Efter det uppehållet märkte jag att det saknades en plan för hur vi skulle gå vidare därifrån.
Desktop ad in article Mobile ad in article
När du säger ”blåögd”, kan du specificera lite mer vad du menar?
– Vi hade uppehåll och så fort vi fick tillbaka spelare, att dom var så att säga fri från karantän, körde vi igång match. Vi hade inga träningar före utan kastade oss rakt in. Det tog mer på spelarna än vad vi trodde att det skulle göra.
– Tyvärr fick vi då en nedåtgående trend och dom som haft coronan hade ingen ork alls. Vi hade inte varit på is tillsammans på över en vecka, men vi skulle spela matcher direkt. Det för att spelschemat skulle stämma. Det var tyvärr den blåögdhet vi hade i stället för att köpa oss lite mer tid.
Pär Styf hade det tufft som MoDos huvudtränare.Foto: Jonathan Näckstrand/Bildbyrån
Blev det en stor besvikelse då du inte fick fortsätta resan med laget hela säsongen?
– Jag är van eftersom jag varit med i hockeyn under så många, många år. Absolut, visst var jag besviken. Mest besviken var jag över att inte få vara med och hjälpa till. Maktlösheten gentemot grabbarna, förändra och göra det mesta möjliga.
– Samtidigt vet jag om hur det fungerar och jag hade börjat läsa signalerna strax innan. Det kom inte som en blixt från klar himmel för mig. Jag såg det komma, men lite synd känner jag att det var att jag inte fick vara med och bidra hela vägen.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Du har en stor hockeykompetens, men hur bekväm är du med att just vara headcoach?
– Jag har ingen ambition att vara huvudtränare. Som jag sa tidigare så gjorde jag det enkom för att hjälpa MoDo. Det var bästa lösningen fram till det att vi skulle hitta en ny huvudtränare, vilket var anledningen. Det var också så vi pratade hela vägen.
– Rent hockeymässigt, ja, där känner jag mig redo. Att bedriva hockeyträningar och allt det där är det ingen större skillnad. Det är ändå en helt annan roll som huvudtränare och ett helt annat agerande som tillkommer. Inte då bara mot laget utan man ska vara mer massmedial och finnas tillgänglig för sponsorer och styrelse. Det är inget som jag strävar efter.
SÖNERNA PÅ UPPGÅNG I MODO
Under senaste säsongen plockade MoDo upp Hugo Styf i laget, alltså Pär Styfs 18-åriga son.
– För min del var det som vanligt. Jag tycker i så fall att jag var mer hårt mot honom. När jag sa något kunde jag tänka ”det där ska han förstå, mitt språk ska han förstå”. Skulle en annan spelare komma och fråga ”hur menar du?” då vidare utvecklar man det med andra ord.
– Det är likadant som hemma, att man tycker att ens barn ska förstå vad man säger. Samtidigt är vi helt olika personer även om det är samma blod. Förutom det hade jag inga problem med det. Jag tycker att han var precis som vilken som helst i laget.
– Det viktigaste är att se till laget och klubbens bästa oavsett vad som rör sig runtomkring.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Hugo Styf. Foto: Ronnie Rönnkvist
Vad ser du som pappa för potential i Hugos som hockeyspelare?
– Om han tar dom rätta kliven, verkligen följer sin roll, det han kan bidra med på isen och vågar göra det fullt ut så är han absolut en allsvensk back. Jag tror även att han kan vara uppe och nosa på en SHL-plats också.
Tror du vi får se mellansonen, Helmer, uppe i MoDos A-trupp snart?
– Tyvärr har hans senaste två säsonger varit en väldigt konstig tid för honom. Dels då genom att juniorserierna blev som dom blev förra säsongen. Säsongen innan det hade han en väldigt besvärlig fotledsskada som höll honom borta en tid.
– Klarar han av att hålla över en längre tid, alltså inte får några skador som tvingar honom till någon onödig frånvaro, ska han definitivt kunna vara med och kriga lite högre upp i hierarkin i Sverige.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Och Harry född 2007?
– Han har hela tiden haft den otacksamma uppgiften att alltid behövt vara med så han är verkligen uppväxt med hockey. Han har en helt annan ”approach” och inställning till hockeyn än vad dom andra har.
– Jag skulle säga att han är den mesta krigare av dom alla tre och kanske mest lik mig. Minst talang, men ett jätte, jättestort hjärta och en segerinställning.
När tror du vi får se MoDo möta Malmö i SHL igen?
– Det skulle vara fantastiskt roligt om dom lyckas med den bedriften 2022/23. Precis som MoDo är inne på och jag också tycker så gör dom helt rätt, med ”Hinken” (Henrik Gradin) och (Mattias) Karlin i spetsen, att ta det lugnt och se till att man bygger rätt så det inte blir svajigt. Kommer det då det är svajigt en vindpust så ramlar allt ner igen.
– Bygg stabilt så man hela tiden ser att man tar steg för steg varje säsong. Rent möjlighets och kunskapsmässigt ska MoDo om två år vara redo att möta SHL-lagen, men skulle dom lyckas redan nästa säsong vore det jätteroligt för både fansen och alla runtomkring i klubben som jobbar för det.
Desktop ad in article Mobile ad in article
