GÖTEBORG (Hockeysverige.se)
Nyligen avslutade Otto Stenberg sin andra säsong i Frölunda-tröjan. En säsong där han bland annat fick vara med om att vinna U18-VM guld, en turnering som höll en mycket hög kvalité och följdes från TV-sofforna i Sverige av många hockeyinbitna. En Junior-VM resa som höll på att avslutas i en hotellhiss.
– Vi skulle åka ner för att käka kvällsmat. Jag tror att det här var tredje kvällen. Det stod att man fick var max sex personer i hissen, vilket vi var. Sedan stannade hissen mitt emellan två plan. Det var jäkligt trångt där inne, skrattar Otto Stenberg och fortsätter:
– Vi stod där i 45 minuter och vi ringde något telefonnummer som stod i hissen. Han som svarade kunde inte engelska utan bara tyska. Vi var inte jättebra på tyska, men vi stod där och försökte översätta lite. Till slut ringde vi lagledaren så han fixade det där och det kom dit fyra brandbilar. Vi satt fast mellan ettan och tvåan. Brandmännen ryckte upp dörren så vi fick hoppa ner.
– Det var ganska lugnt, men samtidigt tänkte jag om vi skulle fastna där eftersom vi inte visste hur lång tid det skulle ta. Vi kom i alla fall varandra närmare där inne i hissen.
Var det där grunden till guldet lades?
– (Skratt) Ja, kanske.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur ser du tillbaka på själva guldresan?
– Från att förlora mot Lettland till att vinna… Det är svårt att sammanfatta turneringen, men jag tycker att vi växte hela tiden och blev bättre och bättre. Samtidigt var vi en tajt grupp. Alla pratade med alla och jag tror alla kände sig trygga i gruppen.
– Vi hade såklart många riktigt bra hockeyspelare. Det som krävs är att man har en bra grupp och bra spelare, vilket jag tyckte att vi hade. Dessutom hade vi en bra målvakt i Hugo (Hävelid). Det har ändå tagit tid att smälta allt det här och att vi vann, men jag tycker att vi fick ihop det bra.
.jpg)
”Helt fantastiskt – riktigt mäktigt”
Finalen mot USA blev ett drama som vanns av Sverige trots en massiv press av amerikanarna i näst intill hela tredje perioden.
– Första fyra minuterna av matchen var vi väldigt tillbakapressade. Vi kom knappt ur zonen i början. USA tog ledningen. När vi sedan gjorde 1-1 och 2-1 fick vi energi och kände ”Det här går ju”.
– 2-2, 3-2 och 4-2. Då kände jag verkligen att det här var något vi skulle klara av att stänga ner. Det gjorde vi till slut genom ett hårt jobb och bra försvarsspel. Sedan var, som sagt var, Hugo i målet riktigt bra.
Frölundaforwarden svarade för två mål på sex matcher under Junior-VM.
– Jag tycker det gick för mig som för laget, bättre och bättre hela tiden. Jag kände att jag kom in i det mer och mer. På så vis är jag nöjd med turneringen.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Kan du klä ord på känslan då du får medaljen kring halsen?
– Nej, det är svårt att beskriva, säger Otto Stenberg som såklart spricker upp i ett stort leende innan han fortsätter:
– Det var helt fantastiskt… Riktigt mäktigt.
Gjorde A-lagsdebut som 14-åring
Du är från Stenungssund och har två bröder ytterligare, Ivar och Knut, hur tajta har ni varit som hockeybröder?
– Vi är tajta, har lekt, spelat, bråkat och haft roligt. Det är kul att vi alla tre spelar hockey.
– Efter skolan kunde det ligga avslagna klubbor på gården och det var alltid någon av oss som gnällde hos mamma. Så kan det fortfarande vara, skrattar Otto Stenberg som även gärna kastar sig ut för pisterna.
– Vi har alltid åkt skidor på loven då vi haft tillfällen. Pappa (David) gillar skidor och vi har ett hus i Trysil. Nu har det varit svårare eftersom vi har matcher hela tiden.
Otto Stenberg var bara 14 år då han debuterade i Stenungssunds A-lag.
– Det var roligt. Alla var väldigt snälla och tog hand om mig bra. Även tränarna hjälpte mig väldigt mycket och sa vad jag skulle tänka på, att kanske inte vara den som går in först i ett sarghörn utan ta den lugnt och spela smart.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Fick du många tuffa smällar under din tid i A-laget?
– Det var faktiskt inte så farligt utan jag klarade mig ganska bra.
”Hade varit kul att åka över till Kanada”
I Stenungssund spelade även tjecken Václav Zídek och kanadensarna Tryg Strand, Hunter Stewart och Derek Thorogood, spelare som Otto Stenberg uppskattade att spela med.
– Det var så speciellt såklart och jag var inte jättevass på engelska då. Jag skulle säga att det var dom i laget som pratade mest med mig. Jag får fortfarande något PM av dom på Instagram. Absolut var det killar jag såg upp till, bra spelare.
Tjatar dom på dig att åka över till Kanada för att spela hockey?
– (Skratt) Nej…
Finns den drömmen hos dig?
– Ja, absolut. Det hade varit kul. Vi får se hur det blir, men det finns inget sådant bestämt ännu.
Vem var annars förbilden under uppväxten hemma i Stenungssund?
– Det var många jag kollade på. Tillexempel Henrik Zetterberg. Han var en bra spelare. Jag kollade även mycket på (Peter) Forsberg. Det här var då jag var riktigt liten.
– På senare år har det blivit (Auston) Matthews och dom här yngre killarna i NHL som jag kollar på.
Desktop ad in article Mobile ad in article
.jpg)
”Har alltid hållit på Frölunda”
Inför säsongen 2020/21 tog Otto Stenberg steget över till Frölundas U16 och J18.
– Frölunda hörde av sig och då var det inte så mycket att tveka på. Jag visste att det var hit jag ville. Det är nära hem och jag hade hört mycket om klubben tidigare, att det alltid varit bra.
– Det fanns några andra alternativ, men jag har alltid hållit på Frölunda så det blev ganska självklart.
När var du i Scandinavium eller Frölundaborg första gången?
– Då var jag liten, men jag kommer ihåg att jag kollade på Tomi Kallio, Niklas Andersson och dom spelarna då, så det var länge sedan.
Hur låter din sammanfattning av din tid i Frölunda så här långt?
– Första säsongen blev det bara fem matcher tack vare coronan så det var mycket träningar och fys. Jag tror det var viktig för mig att kunna fokusera ännu mer på fysen även om det var tråkigt då vi inte spelade några matcher.
– Den här säsongen har det framför allt varit väldigt roligt att fått spela matcher och jag tycker det har gått bra.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Du blev kallad till landslagsspel…
– Klart att jag hopades på det och självklart ville jag spela i landslaget. När jag sedan blev uttagen var det såklart jätteroligt.
Hur minns du dagen då du blev kallad?
– Jag fick höra av en kompis, Kalle Carlsson i Örebro, som fått brevet tidigare hemma i hans brevlåda. Han skickade till mig och det så jag fick veta det. Sedan skickade jag vidare till mamma, pappa, mormor, farmor…, avslutar Otto Stenberg med ett leende på läpparna samtidigt som Frölundas damlag kör en tuff löpträning bakom oss i Frölundaborg.
