STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
Många lyfte på ögonbrynen då Oscar Alsenfelt inte fick spela kvar i Malmö kommande säsong. Detta trots att han under många år varit en av ligans absoluta toppmålvakter. Sedan kom nästan ögonbrynshöjare då SDHL lät meddela att 35-årige målvakten nu skulle bli sportchef efter Gizela Ahlgren Bloom i deras organisation. Samtidigt kändes direkt som ett jobb som skulle kunna passa Alsenfelt som handen i handsken.
– När jag fick den slutgiltiga frågan hade rekryteringsprocessen hållit på ett tag. Då var jag förberedd på vad jag skulle svara, berättar Oscar Alsenfelt då hockeysverige.se träffar honom på SDHL:s upptaktsträff.
“Tanken var att jag skulle vara hemma”
Alsenfelt fortsätter:
– Däremot då jag först blev kontaktad och rekommenderad att söka var det många tankar kring om det skulle passa mig, hur det skulle fungera mot Malmö Redhawks som jag på sätt och vis fortfarande är anställd av… Även det här med familjesituationen, att jag varit spelare i hela mitt liv och den identiteten. Hur det skulle fungera praktiskt?
– Allt gick ändå rätt fort eftersom jag varit förberedd länge på att göra den här övergången på ett eller annat sätt. När det kom till just SDHL och utvecklingsprocessen som vi står inför och värdena gick rätt så mycket i symbios med så som jag tänkt, pluggat och jobbat senaste åren utanför hockeyn.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Du är trebarnspappa, vad sa din fru Therese och familjen när det här blev aktuellt?
– Utgångspunkten var att Therese skulle få lite mer plats för det hon vill jobba med eftersom jag ändå hade kontrakt med Malmö och gick hemma. Tanken var att jag skulle vara hemma med vår yngsta och det var Therese tur nu. Hon har ändå hängt med mig överallt.
– När det här kom ville jag verkligen tydligt förankra det med henne. Hon var ännu mer övertygad än vad jag själv var till en början, att det här var vad jag pratat om, kulturen, hur jag ser på jämställdhet, hur vi måste jobba för hela rörelsen och så vidare. Att det här gick i linje med det och på sätt och vis var det hon som tog beslutet.
Tränat ett pass på fyra månader
Oscar Alsenfelt är van att springa runt i träningsoverall och köra flera träningspass om dagen, men nu sitter han mitt emot mycket snyggt upprisslad i kostym.
– Jag har bara burit kostym från buss till omklädningsrum så idag ska jag ha den hela dagen och njuta av att jag inte är spelare, säger nyblivne sportchefen med ett leende.
– På fyra månader har jag tränat ett pass. Jag tror inte det gått tre dagar mellan träningarna under 15 år, men nu har jag gett mig själv tillåtelse att inte träna eftersom jag gjort det under hela mitt liv och är ganska trött på det.
– Samtidigt börjar det kittla lite nu efter fyra månader, att få lite rutin på träning, men framför allt träna på ett sätt som inte innebär att man ska spy. Är du ute och joggar, har en kilometer kvar och känner att du inte ligger på maxpuls behöver du inte kuta och sedan må skitdåligt. Det går att träna för att det är behagligt, vilket är något jag ser fram emot. Att inte träna för prestation.
Desktop ad in article Mobile ad in article
“Har inte sett så många damhockeymatcher”
Hur mycket har du följt damhockeyn under åren?
– Ungefär lika mycket som herrhockeyn. När man spelar själv följer man generellt inte hockeyn eftersom man spelar hela tiden.
– När man inte har match men familj går det inte att sitta och titta på hockey. Jag har inte sett många damhockeymatcher, men följt lite internationellt och utvecklingen av ligan senaste åren. Jag har studerat, pluggat och tyckt det varit intressant ur ett jämställdhets- och utvecklingsperspektiv. Däremot har jag sett för lite matcher än vad jag nu önskar att jag gjort.
Nu ska du inte vara på isen som spelare eller ledare utan jobba med frågor kring SDHL, vilka hörnstenar ser du behövs att få in i verksamheten för att kunna bygga vidare uppåt och framåt?
– Första analysen är att det finns mycket att göra. Jag tycker att vi ska skilja lite på långsiktigt och kortsiktigt.
– Långsiktigt är målet att öka förutsättningarna rent ekonomiskt för ligan och då framför allt spelarnas förutsättningar. Mycket handlar det om att få fler tjejer att börja spela hockey och skapa plattformar hela vägen upp så man inte som ung behöver spela i ett SDHL-lag.
– Att det i stället finns plattformar för tjejer och tjejlag att ta sig upp, ha flickverksamhet på flera ställen, hockeygymnasium, skridskoskola och allt sådant.
– Nästa steg är att behålla tjejerna längre i ligan. Låt oss säga att snittet nu är 23 år då tjejerna slutar. Kan vi öka det, egentligen skulle jag vilja att det var tio år, några år till en början. Kortsiktigt med rätt dialog och förutsättningar skulle vi då öka antalet spelare, konkurrenskraften, få flera tjejer att spela och vara aktiva. Genom det skulle vi bli mer konkurrenskraftiga internationellt.
– Jag tycker såklart att vi måste ställa lite krav på klubbarna, att dom är med på den här utvecklingen. Ofta går inte deras långsiktiga beslut ihop med det kortsiktiga. Föreningarna med förutsättningarna dom har nu måste man förstå att dom är rätt små i många frågor. Man måste ha med sig det samtidigt som man trycker på den långsiktiga utvecklingen.
– Det är en balans och det behövs hittas en balans där vi trycker det lite mer mot det långsiktiga så vi får en högre tillväxt. Framför allt tycker jag att vi ska utveckla spelarnas förutsättningar.
Desktop ad in article Mobile ad in article
“Spelarna i SHL skiter i ligan”
Fanns det tjejhockey då du spelade för Pantern i Kirsebergshallen i Malmö?
– Nej, men det fanns tjejer som spelade. På tal om Pantern och Kirseberg är det nu en halvsatsning på tjejer där. Dom försöker skapa bättre möjligheter för tjejer redan från skridskoskolan. Jag har även min dotter där.
– Jag hoppas det är lite sådana frön som gror ute i hockeysverige. Det behövs för hela rörelsen. Det är ett nästan ett helt outforskat segment. Då tänker jag inte bara på mjuka värden som jämställdhet och alla dom grejerna för det är en självklarhet. Men över tid är det något som hela rörelsen, herrhockeyn och svensk hockey kommer att behöva för att kunna fortsätta utvecklas, få in mer folk och ruljangs. För att bli mer konkurrenskraftiga internationellt behövs den utvecklingen. Också att fler elitklubbar visar vägen som exempelvis Luleå och Brynäs gjort.
Nu är du visserligen knappt varm i kostymen ännu, men känner du att klubbarna är med dig och det finns frön som gror runt om i landet?
– Ja, det tycker jag. Under den här månaden då jag satt mig in i det här har jag pratat och träffat mycket folk. Sammanlagda bilden är att väldigt många vill damhockeyns bästa. Det är som ett litet lag och skiljer sig från sidan jag kommer ifrån.
– Spelarna i SHL skiter i ligan. Missförstå mig rätt. Klart dom inte skiter i den men utvecklingen av ligan är inte deras tankar. Ligans tankar kanske inte är att man hela tiden måste förbättra spelarnas förutsättningar. Klubbar mot facket är på SHL-nivå på olika sidor om bordet.
– Även om jag jobbar för klubbarna här (SDHL) måste jag jobba jättemycket med facket för ska vi som rörelse växa måste vi öka förutsättningarna för tjejerna.
– Det är en annan typ av sammansättning, att man måste jobba mer tillsammans. Sedan är det, som jag sa i början, att förutsättningarna ekonomiskt sätter stopp för att snabba på utvecklingen. Där måste vi pressa varandra, hitta vägar och få in mer pengar.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Över 100 importer: “Måste ha kvalité”
Hur har du så här långt upplevt att media följer SDHL?
– Som jag förstått det har det varit en jätteutveckling. Nu satsas det rätt mycket både från C More och SVT. Klart vi skulle vilja ha mer pengar och allt det där, men det är ändå ett fokus nu på att den här produkten ska bli väldigt bra. Det är också många som brinner för det.
– Media har en jätteviktig roll i den här utvecklingen. Inte bara TV och produktion som ska vara så proffsiga som möjlig och få in intäkter genom det. Utan också hur det skrivs och pratas om det, men också hur vi förmedlar och utbildar folket. Det, som jag sa, behövs för hela rörelsen. Där skulle man vilja ha ännu mera hjälp.
– Jag skulle vilja ha lite mer av ett djupare perspektiv i mycket av det jag läst, men nu ska jag vara ödmjuk och säga att jag inte suttit och läst allting så jag kan inte säga exakt. Klart att media är en del av strategin vi måste ha hjälp av för att vi ska uppnå tillväxt i ekonomin snabbt.
Vi har idag över 100 importer i SDHL, hur ser du på det faktumet?
– Att det är förståeligt. Det är bara titta historiskt hur länge ligan har funnits och även damhockey. Tittar vi utåt i världen vilka alternativ det finns som ligor. Vi vill vara den bästa ligan i världen och då vill vi ha bästa spelarna.
– Sedan satte man in den ”hemmafostrade-regeln” just för att bromsa. Det var mycket tryck från svensk hockey, olympisk offensiv och dom här grejerna, eftersom det inte kan fortsätta på samma sätt. Men vi kan inte bara sätta till en regel för den återväxten har vi inte.
– Vi måste ha kvalité på ligan. Produkten måste vara kvalitativ och bra, men just ”hemmafostrade-regeln” var ett sätt att få klubbarna att börja tänka och bromsa den utvecklingen. Vi kan inte göra mer än att få en högre återväxt, men importerna… Man ska inte nervärdera deras värde i produkten. Importerna är väldigt viktiga för att vi ska få en kvalitativ liga och för att svenska spelare ska få möta dom bästa. SDHL är trots allt den bästa ligan som finns nu.
– Man har analyserat och identifierat detta och kommit med en idé hur det här ska utveckla sig eftersom det är en långsiktig fråga. Just nu tycker jag vi ska vara tacksamma över att det kommer hit spelare som är väldigt bra, men vi ska jobba långsiktigt för att få fler svenska spelare.
Utvecklades du själv genom att just få möta och spela med importer under din karriär?
– Ja, det är klart. Bara att kolla på alla ligor runt om i världen. Väldigt få har enbart inhemska spelare. Man vill ha bästa spelarna till sin liga både för det kommersiella och sportsliga.
– Klart att jag spelat med några helt fantastiska importer som gjort mig bättre, avslutar Oscar Alsenfelt. Desktop ad in article Mobile ad in article
