Man har talat om honom som en av de bästa målvakterna genom alla tider, om inte den bästa. Från Québec, men dubbel Stanley Cup-mästare med Montréal Canadiens. Senare även dubbel mästare tillsammans med Peter Forsberg i Colorado Avalanche.
I dagens Old School Hockey här på hockeysverige.se får ni träffa Patrick Roy i ett samtal kring hans smått fantastiska karriär.
Roy har vunnit Vezina Trophy som NHL:s bästa målvakt tre gånger, tagit emot Conn Smythe Trophy (som Stanley Cup-slutspelets mest värdefulla spelare) tre gånger och tagits ut till NHL:s All Star Team inte mindre än fyra gånger. Lägg därtill att han förärades med att bli invald i Hall of Fame 2006. Under säsongen 2002/03 blev han den första målvakten att passera 1 000 NHL-matcher.
– Det är ju självklart kul att få priser som uppskattning att man gjort något bra. Att dessutom bli invald i NHL:s Hall of Fame är stort, riktigt stort.
Du har ju alltid varit ett ansikte utåt för Montréal Canadiens. Men var Canadiens ditt favoritlag då du växte upp hemma i Québec?
– Nej, nej. Jag bodde ju och växte upp i Québec så givetvis var Québec Nordiques mitt favoritlag som barn.
Var hockey ett givet val?
– När jag var liten ville faktiskt mamma att jag skulle satsa på simning i första hand. Nu blev det inte så. Då jag blev lite äldre valde jag i stället att satsa på hockeyn. Men jag höll på med flera sporter då jag var ung och vid sidan av hockeyn så var det nog i första hand baseboll som jag försökte mig på lite grann.
Patrick Roy.Foto: Icon Sportswire
Patrick Roy har en två år yngre bror vid namn Stéphane som spelade tolv matcher i NHL för Minnesota North Stars säsongen 1987/88. Stéphane representerade även Kanada i junior-VM tillsammans med bland andra Brendan Shanahan och Theoren Fleury 1987.
– Det var jämt hockey efter skolan och Stéphane var också med även om han var yngre än jag, minns Patrick Roy och fortsätter:
– Efter att jag hade spelat juniorhockey i en liga här hemma i Québec blev jag draftad av Granby Bisons i QMJHL. Vi hade ett ganska bra lag och under mitt tredje år i klubben kom min bror också dit från Chicoutimi Sagueneens.
BLEV SAINT PATRICK MED HELA MONTRÉAL
Säsongen 1984/85 kallades Patrick Roy upp från Granby Bisons till Montréal Canadiens. Efter att ha suttit på bänken ett par matcher får han ersätta Doug Soetaert vid ställningen 4-4 i den tredje perioden av en match mot Winnipeg Jets. Patrick Roy håller nollan i sin NHL-debut och Canadiens vinner med 6-4.
– Jag blev mycket förvånad när Montréal Canadiens coach då, Jacques Lemaire, kallade upp mig redan under den säsongen. Montréal hade Steve Penney och Doug Soetaert som målvakter. Men Steve blev skadad och då fick jag chansen. När han kom tillbaka fick jag fortsätta säsongen i Sherbrooke Canadiens, ett farmarlag till Montréal.
Redan under Patrick Roys första säsong i NHL, 1985/86, vinner hans Montréal Stanley Cup efter att ha besegrat Håkan Loobs Calgary Flames med 4-1 i matcher i finalen. Roy själv, som bara var 20 år då, blev stor hjälte och fick Conn Smythe Trophy som ett bevis på att han var hela slutspelets mest värdefulla spelare. Det var redan nu han fick smeknamnet ”Saint Patrick” av fansen i Montréal.
– Det fanns ingen hemlighet bakom laget när vi vann 1986. Jag fick chansen och tog den. Mitt spel var givetvis en del i att vi vann, men i första hand vann vi Stanley Cup det året tack vare att vi verkligen jobbade som ett lag.
Patrick Roy har sin tröja hissad hos Montreal Canadiens.Foto: Icon Sportswire
Hur viktig var Mats Näslund för Montréal?
– Mats roll var givetvis viktig och han är en bra vän till mig, men alla spelare hade viktiga uppgifter i laget och jag säger det igen, det här var verkligen en lagseger.
Patrick Roy vinner som sagt var inte bara Stanley Cup utan han utses till slutspelets mest värdefulla spelare och kommer med i NHL:s All-Rookie Team. Succén som 20-åringen från Québec hade ställt till med fanns nu på allas läppar.
– Den första att bli överraskad över mina snabba framgångar var nog jag själv. Det fanns ju inga tankar hos mig i början av säsongen att det skulle gå så här bra direkt. Men jag tror att anledningen till att jag lyckades i NHL redan som 20-åring var att jag jobbade hårt varje träning och var fokuserad och beslutsam på att jag skulle vinna varje match som jag spelade.
Hur var det att dela målvaktsjobbet inledningsvis med Steven Penny och Doug Soetaert?
– Både Steve och Doug var ju väldigt bra målvakter och riktigt tuffa konkurrenter. Jag fick verkligen kämpa för att ta en plats i Montréal och jag uppskattade verkligen att jobba med dem.
”VAR INGEN SOM TRODDE PÅ OSS”
Säsongen 1988/89 var han ånyo uppe i final mot Calgary Flames. Men den här gången fick Håkan Loobs mannar revansch. I Stanley Cup-finalen 1993 vann han målvaktsmatchen mot Kelly Hrudey i Los Angeles Kings. Roy utsågs ytterligare en gång till slutspelets mest värdefulla spelare och kunde titulera sig Stanley Cup-mästare för andra gången.
– Varför vi inte lyckades slå Calgary 1989 har jag faktiskt inget bra svar på. Montréal var ett konkurrenskraftigt lag år efter år och det är alltid svårt att säga att vi hade ett bättre lag det ena eller andra året.
– När vi vann Stanley cup 1986 var det ingen som trodde på oss innan säsongen och så var det till stor del även 1993. Men vi visade att man genom hårt arbete kunde förvåna många så kallade experter.
Ni vann den avgörande finalen mot Los Angeles Kings med 4-1. Hur var känslan då Kirk Muller satte den förlösande 2-1-pucken bakom Kelly Hrudey i den femte finalen?
– Stephan Lebeau gjorde 3-1 strax efter och då slutsignalen gick kände man vilket stort ögonblick det här var.
Tänkte eller spelade du på något speciellt sätt då du ställdes öga mot öga med Wayne Gretzky i Los Angeles Kings?
– Nej, faktiskt inte. Wayne är en av de allra största spelarna genom alla tider och det var en stor utmaning varje gång du mötte honom. En fantastisk hockeyspelare helt enkelt.
Patrick Roy kom till Colorado 1996.Foto: Pius Koller/IMAGO
”SVÅRT ATT JÄMFÖRA COLORADO MED MONTRÉAL”
Patrick Roy stannade i Montréal Canadiens fram till och med 1996 och gjorde totalt elva hela säsonger i klubben innan han flyttade innan han flyttade till Denver i USA för spel i Colorado Avalanche. Det var efter att ha förlorat mot Detroit Red Wings med hela 12-1 hemma i The Forum i december 1995 som Roy klev fram till Montréals president Ronald Corey bakom båset och bad om att få bli såld.
– Det var helt enkelt dags för mig att gå vidare och testa på att spela någon annanstans. Jag fick chansen att flytta till Colorado Avalanche som redan hade ett väldigt bra lag. Deras målvakt Jocelyn Thibault flyttade till Canadiens i stället. Det var en riktigt stor upplevelse att få spela i Colorado och under mina år i klubben trivdes jag väldigt bra, säger Patrick Roy, som vann Stanley Cup med Avalanche redan under sin första säsong i Denver.
Hur var det att spela med Colorado Avalanche mot din tidigare ”familj” i Montréal Canadiens?
– Den första matchen var lite speciell och ganska nervös. Efter det var matcherna mot Montréal som vilka andra matcher som helst.
Nu kom dina nya lagkamrater bland annat att heta Joe Sakic, Peter Forsberg, Valeri Kamensky och så vidare. Var det stor skillnad att spela i Colorado jämfört med Montréal?
– Joe, Peter och Valeri var också riktigt bra spelare. Men att jämföra Colorado med Montréal är svårt. Det är en helt annan atmosfär. Montréal är ju hockey, att spela i Colorado och att vara lagkamrat med killarna som du nämner var något som jag verkligen tyckte om och, som sagt var, jag trivdes bra i klubben.
– Fansen i Colorado var minst lika bra som fansen i Montréal. Men om hockeyn är den största sporten i Kanada så var baseboll, basket och amerikansk fotboll minst lika stora sporter som hockey i Denver.
SPELADE FÖR BOURQUE
Säsongen 2000/01 tog Patrick Roy sin andra Stanley Cup med Colorado Avalanche efter att ha vunnit över New Jersey Devils, med Roys tidigare lagkamrat Larry Robinson i båset, med 4-3 i matcher. Givetvis utses Roy till slutspelets mest värdefulla spelare igen.
– Vi hade ett riktigt bra lag det året. Bland annat hade Ray Bourque kommit till oss och han hade aldrig vunnit någon stor titel. Raymond är en väldigt bra människa och stor spelare så vi ville verkligen göra allt för att han skulle få avsluta sin karriär med att vinna Stanley Cup. Just det här var faktiskt ett viktigt mål som vi gemensamt fokuserade på.
Patrick Roy har rekordet för flest Conn Smythe-vinster – tre stycken.Foto: Bildbyrån
Var det samma känsla att vinna din fjärde Stanley Cup som det var att vinna dina tre tidigare?
– Ja, absolut! Det var ingen skillnad.
Vad minns du annars bäst från åren i Colorado Avalanche?
– Det är så mycket. Men givetvis var höjdpunkten att få vinna min tredje och fjärde Stanley Cup-titel. Att vinna igen var stort och något som jag alltid kommer att minnas som något riktigt stort.
”HADE VARIT NÖJD MED ETT BRONS”
Efter säsongen 2002/03 valde den då 36-årige Patrick Roy att lägga upp målvaktsskridskorna på hyllan hemma i Québec. En karriär i NHL som inleddes redan 1984 var alltså över 19 år senare.
– Det var dags för mig att dra mig tillbaka. Jag hade inte längre kvar beslutsamheten i mitt spel och då blir det inte bra ute på isen. Så jag tog beslutet efter den säsongen att nu fick det vara över.
Hade du någon speciell filosofi du jobbade utefter som målvakt?
– Alltid arbeta hårt. Ha som mål att komma så långt som möjligt och tro på att du har möjligheten och kapaciteten att ta dig dit du vill som hockeyspelare. Var beslutsam, koncentrerad och ha tillförsikt.
OS 1998 blev ingen rolig historia för Patrick Roy och hans Kanada.Foto: Norbert Schmidt/IMAGO
Hur minns du de olympiska spelen i Nagano 1998?
– OS var ju en fantastisk upplevelse. Men jag skulle gärna velat ha en guldmedalj med mig hem från den turneringen. Jag hade till och med varit nöjd med en bronsmedalj.
Tjeckien vann guldet före Ryssland och Finland. Kanada slutade fyra och på frågan om varför Kanada inte lyckades ta medalj blir svaret kort.
– Jag har inte något svar på det, avslutar Patrick Roy.
