För två veckor sedan åkte Nicole Hall akut in till Södersjukhuset i Stockholm, och i torsdags gick hon ut med det tunga beskedet.
Djurgårdens forwardstalang har drabbats av diabetes, typ 1, efter en månads tuff kamp och står nu inför en utmanande framtid.
– Jag fick lite panik. Sjukhusmiljö är ju aldrig roligt. Jag fick dropp ganska snabbt när jag kom in så jag förstod att det inte var bra. Jag gjorde en massa tester och sen kom en läkare in och sa att jag fått diabetes. Då brast det. Även om det är en sjukdom man kan leva med så är det aldrig kul att veta att ens liv kommer att behöva anpassas efter det och att jag kommer att behöva göra en rejäl omställning i hur jag lever, säger Nicole Hall när hockeysverige.se når henne.
Den 19-åriga stockholmaren berättar om en tuff månad då hon tappat enorm mycket muskler och varit tvungen att bearbeta det faktum att hennes liv aldrig kommer se likadant ut igen.
– Nu har jag haft det bekräftat i två veckor. Månaden innan drack jag och kissade jättemycket. Jag började undra vad som hände. Att kissa så mycket är inte normalt. Jag tror rekordet var sex gånger på en natt, säger hon och fortsätter:
– Idag mår jag mycket bättre än vad jag gjorde månaden innan jag fick beskedet. Nu börjar jag ju få bukt på det hela och stoppade faktiskt precis in sensorn som kommer att mäta mitt blodsocker, för första gången idag (fredag). Sen har jag har lärt mig lite mer hur jag ska tänka med att ta insulin, jag tar sprutor varje gång jag ska äta och sen varje kväll vid samma tid. Men både fysiskt och psykiskt mår jag mycket bättre nu. Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur upptäckte du att något inte stämde?
– Det var ju lite svårt för vi hade inte så mycket träningar. Det var ju precis under uppehållet mellan isträningen och fysen. Så det var svårt att känna att jag inte orkade, men när jag väl tränade så var jag väl lite tröttare. Jag kände mig lite sliten. Sen var jag iväg med olympisk offensiv på Bosön för en testvecka. Då märkte jag att jag hade försämrat mig ganska mycket från gången innan. Jag hade tappat väldigt mycket i bänk och de testerna. Alla testresultat var sämre.
– Man tappar inte så mycket som jag hade gjort. Jag har haft en ganska brutal viktnedgång från augusti till nu. Det var nio kilo. Man tappar inte så mycket på den tiden om man tränar och äter som vanligt.
– Sista månaden hade jag också gått ner i vikt. Det var väl där jag började känna att något var fel. Efter den här träningsveckan så var det som att min kropp sa ifrån. Jag fick massa stressutslag på min kropp och tog kontakt med vårdcentralen. Jag åkte in för att ta blodprover på en torsdag och på fredagen ringer de och säger att jag måste åka in akut till sjukhuset för att mitt blodsocker var alldeles för högt.
.jpg)
Vad kände du där och då?
– Jag och min pappa (Ulf Hall) hade diskuterat att det kunde vara diabetes. Det var ju de symptomen. Så när de ringde och sa att mitt blodsocker var för högt förstod jag ganska snabbt att det nog var diabetes
“I början kände jag att det var omöjligt - jag var jätterädd"
Men även om den SDHL-erfarne, tidigare U18-landslagskaptenen idag mår bättre var det under den gångna månaderna flera tuffa hinder som fick henne att börja tvivla på om hon skulle spela hockey på samma nivå igen. Inte minst under de fyra dygn som hon tvingades spendera på Södersjukhuset.
– Oj, det var mycket tankar under dom fyra dygnen. Dels för att, som sagt, sjukhusmiljö aldrig är rolig. Det gjorde allt värre, att bara ligga där på ett rum. Jag orkade inte göra någonting. Sen var jag fastkopplad i droppet det första dygnet. Jag var ju rädd såklart. Jag var jätterädd. Jag visste och vet ju inte riktigt vad allt innebär. Speciellt när jag hade så pass dåliga värden. Allt om framtiden, hockeyn, vad skulle hände med den? Allt snurrade verkligen. Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur gick tankarna kring hockeyn?
– Där och då var det mer att jag undrade om jag skulle kunna kunna spela på samma nivå igen. Jag har tappat alla mina muskler, all min kondition och uthållighet. Vad kommer hända nu? Jag vill ju ta nästa steg i min utveckling. Så det var många sådana tankar. Jag kände ”det är ingen idé”.
– Sen vet jag ju att det finns många elitidrottare. dels i SHL, NHL och en i laget har diabetes, så jag vet att det är möjligt, det är fullt möjligt. Jag måste bara komma tillbaka och låta det ta den tid det tar.
– Det är jättemånga som har skrivit att det här kommer att gynna min idrott, för nu kommer jag behöva tänka mer på vad jag äter och hur jag ska lägga upp det. Det tog ett tag innan jag kände att det inte var så farligt som man tror, men i början kände jag att det var omöjligt.
Nicole menar att en stor del bakom att hon nu bestämt sig för att inte ge upp är vetskapen om att det finns andra professionella hockeyspelare som genomgått samma sak. Inte minst i det egna laget där kanadensiska Brette Pettet nu spelar trots sin diabetes.
– Jag har fått jättemycket peppningar och sms-samtal, jättemycket verkligen. När det sjönk in till slut att det är det här jag kommer att leva med så kände jag att det finns så mycket hjälpmedel som kommer att kunna hjälpa mig att ta mig dit jag vill oavsett om jag har diabetes eller inte. Brette i laget och även Linus Johansson i Färjestad har det, så varför ska det vara omöjligt för mig då? Det får bara ta den tid det tar och jag får acceptera det. Det kanske inte går den raka vägen utan det kommer att vara upp och ner, men det är okej.
Vad har Djurgården sagt?
– De har funnits där och stöttat mig. Nu är jag tillbaka efter en ledig vecka. Jag kände att jag sakta men säkert kunde börja komma in i det igen. De(Djurgården) har funnits där som stöd. Johan Schillgard (Djurgårdens sportchef) kom till sjukhuset andra dagen och snackade lite, vilket jag var jättetacksam över. Flera i laget gjorde samma sak. Jag har bara fått jättebra stöttning.
Inte gett upp drömmen om Damkronorna: "Kommer inte stoppa mig"
Efter säsongen 2021/22 då Nicole Hall gjorde stor succé i Stockholmslaget med 17 poäng på 36 grundseriematcher - och spelade U18-VM, blev det gångna året inte riktigt som hon ville. Vid grundseriens slut hade hon elva poäng på 30 matcher och sju färre mål bakom sig.
Men om det var diabetesen som smög på är hon inte helt säker på.
– Jag kände lite under säsongen att jag inte riktigt kom upp i den fart jag ville. Jag har varit lite frustrerad av att det inte riktigt gått som jag vill, men jag kan inte riktigt svara på att det var på grund av diabetesen, att det var där den började komma, eller om det bara var en sån säsong. Det är lite svårt att svara på, men det var den senaste månaden jag verkligen kände att det var något som inte stämde med min kropp.
Känner du dig orolig inför den kommande säsongen?
– Det är klart att det finns en liten oro. Allt är nytt. Jag har inte spelat hockey med diabetes, men jag tror inte att det kommer att vara några problem. Jag ska iväg nästa vecka med olympisk offensiv igen och testa där. Jag är inte jätteorolig. Jag tror att det kommer att gå ganska bra. Det gäller bara att hålla koll på mitt blodsocker och äta ordentligt.
Totalt har den unga forwarden nu gjort fyra SDHL-säsonger, 142 matcher och 55 poäng i ligan. Kort sagt är hon i ett viktigt skede av karriären där hon ska gå från en lovande junior till en ännu mer etablerad spelare i ligan. Något som nu kan försvåras.
Ändå är Nicole delvis glad över att diabetes-beskedet kom just i detta skede.
– Både ja och nej. Jag känner hellre att det får komma nu än senare. Nu vet jag det redan nu och kan bara blicka framåt härifrån och fortsätta bygga på mig själv. Då är jag med mig det i min framtid. Å andra sidan är jag väldigt glad att det händer nu och att det inte hände när jag var yngre. Det hade blivit ganska jobbigt för mina föräldrar. Nu kan jag lära mig allt själv. Även om jag bollar väldigt mycket med mina föräldrar så klarar jag mig själv redan nu, två veckor in. Det hade jag inte gjort om jag var yngre. På andra sidan allt är jag väldigt glad att om det ändå skulle hända att det hände nu.
Vad har du för förhoppningar inför nästa säsong nu, hockeymässigt?
– Hockeymässigt känner jag att jag vill ta nästa kliv i min utveckling. Nu ser jag bara positivt när jag vet lite mer vad det här innebär. Det kommer vara en tuff resa. Det kommer vara dagar som är bra. Det kommer vara dagar som är jättedåliga, men någonstans kommer jag lära mig att leva med det.
– Innan diabetes så ville jag ju ta nästa kliv. Ett mål är att vara med på en camp med damkronorna och hela den biten. Sen även att ta Djurgården så långt som möjligt. Oavsett vad det innebär med diabetes så kommer det inte stoppa mig, avslutar Nicole Hall.
Läs mer om typ 1-diabetes här. Desktop ad in article Mobile ad in article
