Niclas Andersén om meriterna och valet att avsluta karriären

Desktop ad in article Mobile ad in article

Niclas Andersén är något av en legend inom Brynäskretsar. Backen som alltid kämpade för sitt lag och tog hem ett SM-guld med Gävleklubben, har även ett VM-brons och ett antal juniormedaljer på meritlistan. Det är en karriär som sträcker sig över 16 år på elitnivå med spel i SHL, KHL och AHL.

– Det är väldigt mycket att se tillbaka på. Att få vara med och vinna SM-guld, spela VM och ta brons är minnen som alltid kommer finnas kvar. Sen är det så himla mycket som man tar med sig utöver det.  Att ha bott i olika länder, upplevt olika kulturer och träffat människor. Jag ser tillbaka på det med stolthet och glädje. Så klart sticker vissa saker ut, men jag skulle inte säga att det bara är meriterna som har präglat min upplevelse. 

Han menar att ingen liga är roligare än de andra, utan reflekterar snarare över skillnaderna mellan dem.   

– De skiljer sig något enormt, men jag tycker alla ligor har sin egen charm. Sen har spelet förändrats väldigt mycket sen jag började på elitnivå. Förut var det mer fysiskt och då kunde spelare som inte var lika bra på att åka skridskor leva mer på att vara stora. Även i NHL ser man stora skillnader i hur exempelvis fajter-marknaden tynar bort mer och mer. Desktop ad in article Mobile ad in article

“Ville så klart spela i NHL”

Att få avsluta karriären på egen hand, och inte tvingas sluta på grund av skador är något som Andersén tror kommer kännas bra när han ser tillbaka på det senare i livet.

– Ett sånt här beslut växer inte fram på en dag. Framförallt eftersom jag har all möjlighet att fortsätta. Rent fysiskt hade jag nog kunnat spela några säsonger till, så det grundar sig snarare i att jag inte har de sista tio procenten motivation som behövs. Sen får man ta med livspusslet i beräkningen. Numera finns det hur många jobb som helst att välja på, eftersom det finns så många ligor i världen, men det är en fråga om hur praktiskt det är när man har familj. Man måste vara beredd att flytta också.

– Med det sagt är det många som avslutar sina karriärer på grund av skador, trots att de vill fortsätta några år till. Att ha lämnat på mina egna villkor tror jag kommer vara skönt i efterhand. 

Är det något du känner att du skulle vilja ha gjort annorlunda?

– Jag har under hela karriären tänkt att jag skulle gjort si och så när det gäller specifika situationer i matcher, men jag har lärt mig att det går inte att påverka i efterhand. Det för en inte framåt. Sen är det klart att jag hade velat ta mig till NHL och spelat där en massa år, men jag ser inte tillbaka på det som att jag ångrar någonting. Jag gjorde allt jag kunde, sen tog jag mig inte dit. Hade jag varit tillräckligt bra så hade nog jag spelat där. Sen får man vara lycklig över att ens ha fått spela hockey. Det finns folk som aldrig får chansen, och de som skadar sig när de är unga och går miste om en hel karriär. 

“Vill gärna ha kvar en fot inom hockeyn”

När Andersén berättar om att åka ut på isen med laget inför en fullsatt arena är det tydligt att det är något han kommer sakna.

– Det är en speciell känsla som är svår att förklara. Sen finns det delar som inte är lika roliga, men så är det inom alla av jobb. Att känna saknad är inte heller nödvändigtvis negativt.

Trots att karriären på isen är över, stänger han inte dörren helt för att fortsätta i någon mån inom hockeyn.

– Nu har jag precis startat en civilkarriär, och jag tycker det är skönt att få se en annan del av livet. Hockeyn kan bli väldigt mycket som en bubbla, så det ska bli skönt att få prata om något annat än gårdagens NHL-matcher på fikarasterna, säger han med ett skratt. 

– Jag har också sagt att jag gärna vill ha kvar en fot inom hockeyn också, men jag vet inte riktigt vad det blir än. Jag känner att jag har mycket jag kan bidra med efter alla år. Men då är det är inte en tränarroll som lockar, utan snarare utveckling av unga spelare och att få stötta dem mentalt. Jag känner att hockeyn är i stort behov av utvecklingen på den fronten. Pressen som sätts på ungdomar idag, hela vägen från ungdomshockey upp till elitnivå, är otrolig och den är nog svår att komma ifrån. Det skulle vara skönt att få ge tillbaka, men då kanske snarare som en bisyssla till ett annat jobb. 

Andersén menar att han alltid kommer vara öppen för att hjälpa till inom Brynäs, men understryker också att det finns många föreningar utan samma ekonomiska möjligheter där han gärna skulle hjälpa till. Desktop ad in article Mobile ad in article

“Kände inte glädjen”

Efter 16 år av elithockey är det en tid som står ut i negativ bemärkelse; play out-spel med Brynäs 2021.

– Alla perioder har väl sina utmaningar, men ska jag välja en var det nog i fjol med Brynäs. Det var riktigt tufft. På ett sätt var det nog skönt att den kom sent i karriären, i och med att den var så psykiskt dränerande. Jag kände inte att glädjen för att spela hockey fanns där, utan då spelade jag bara för att rädda föreningen kvar i SHL. 

När Andersén ser tillbaka på sitt eget spel är det defensiven som han tror har varit hans signum. Även om han ser tillbaka på säsongen 2014 med glädje, då han stod för 22 poäng.

– Det är defensiven jag har prioriterat. Jag vill alltid att klubbar ska veta att de kan lita på att jag gör allt för laget defensivt, vare sig det gäller att täcka skott eller något annat. 

– Sen har jag känt att jag har kunnat bidra offensivt i perioder. När jag kom tillbaka till Brynäs 2014, efter en vända i KHL, hade jag utvecklat mitt offensiva spel och fick jag spela mer powerplay. Det var kul att få komma över tio poäng en säsong, säger han skrattandes. Desktop ad in article Mobile ad in article

TV: Markus Näslund: "Var lite anti-MoDo"