Flickvännen drabbades av cancer – då sparkades han av sin klubb

Samtidigt som flickvännen Gabriella Hellander kämpade mot lymfkörtelcancer ställdes Nicklas Heinerö inför ett omöjligt val. När han valde att finnas vid hennes sida svarade den danska klubben Herlev Eagles med att sparka honom.
– Rätt som det var fick jag ett samtal från klubben. Då säger dom i stort sett att om inte jag var där torsdag klockan nio hade dom rätten att sparka mig, berättar han för hockeysverige.se.

ÅRSTA HAVSBAD (HOCKEYSVERIGE.SE)

Ibland kommer livet emellan.

Så har det varit för tidigare SHL-spelaren Nicklas Heinerö och hans flickvän Gabriella.

När Heinerö spelade för danska Herlev Eagles säsongen 2024/25 drabbades Gabriella av en aggressiv form av lymfkörtelcancer.

Det här är deras historia om den tuffa tiden – och om hur Nicklas Heinerö, mitt i sin flickväns cancerkamp, inte fick det stöd eller förståelse från sin klubb när han hade behövt det som mest.

– Jag hade spelat i Sverige under många år, men innan Danmark blev det kort sejour till Slovakien och sedan vidare till Mora. Jag kände att jag sedan ville testa på något nytt och då blev det Danmark, berättar Nicklas Heinerö när hockeysverige.se träffar honom och Gabriella Hellander på deras landställe vid Årsta Havsbad.

Han inledde sin andra säsong i Herlev med tio mål och totalt 16 poäng på lika många matcher.

– Från början trivdes jag jättebra. Första säsongen började jag väldigt bra, men jag skadade mig tyvärr olyckligt. Det känns som det varit så för mig senaste åren. Jag drog en muskel i ljumsken och var borta resten av säsongen, men jag förlängde med Herlev och började bra år två, men sedan kom Gabriellas cancer…

Fick chockbeskedet mitt under säsongen

Gabriella och sonen Vincent bodde kvar i Stockholm andra säsongen eftersom hon hade fått ett bra jobb där.

– Vi var och hälsade på Nicklas i Danmark, men han var också hemma till och från. Det som hände var att jag fick en röntgentid då han hade landslagsuppehåll efter att jag inte mått speciellt bra. Det här var på en torsdag. På fredagen ringde läkaren och sa att dom måste träffa mig på en snabb tid och undrade om jag kunde komma in dit på tisdag.
– Jag ringde Nicklas samtidigt som jag var helt förstörd. ”Läkarna har ringt och måste träffa mig på tisdag”.  Jag tyckte att det var lite dumt att dom ringde på en fredag eftersom vi då hade hela helgen att vara oroliga.

Nicklas:
– Jag skulle egentligen då flugit tillbaka under fredagen, men när läkaren ringde… Vi fick inte direkt någon bra magkänsla när läkaren ringde. Vi förstod att det var något allvarligt och jag blev såklart kvar i Stockholm.

Till saken hör att sonen Vincent vid tidpunkten är tre år gammal, Nicklas mitt i en hockeysäsong och Gabriella har ett bra jobb i Stockholm när de får beskedet.

– Jag har haft ett jättestöttande jobb, berättar Gabriella med ett leende och fortsätter:
– Jag ringde och berättade läget. Dom visste om att jag sökt vård eftersom jag inte hade mått bra. ”Läkarna har ringt mig, det här kommer hända och jag måste dit på tisdag”.

Nicklas:
– Det var väldigt jobbigt i början när vi inte visste så mycket och väntade på många svar. Jag fick ringa till klubben och förklara läget, att jag måste stanna kvar hemma ett tag innan vi vet mer. Från början var klubben ”fine” med det.

Gabriella:
– På måndagskvällen gick jag in på 1177. Då hade jag redan på dagen sett att det var skickat ett meddelande till en cancerenhet. Jag förstod såklart hur det var samtidigt som alla sa ”ta det lugnt” När jag senare på kvällen läste på 1177 igen hade läkarna svarat på varför man fått remissen. En stor tumör i mediastinit, alltså bröstkorgen. Vilken typ av cancer det var kunde dom inte säga där och då.
– Vi träffade läkaren under tisdagen och då fick jag beskedet att dom hittat tumör, men också att dom inte visste mer än så vilken typ av cancer det var. Vi var så chockade och när vi fick frågan om vi ville träffa en kurator svarade vi ja för allt var så nytt och vi visste inte vad vi skulle göra.

”Rätt som det var fick jag ett samtal från klubben”

Gabriella och Nicklas visste att dom skulle få besked två veckor senare vilken typ av cancer det var.
– Då hörde Nicklas av sig till klubben och berättade hur allt låg till.

Nicklas:
– Vi har inte velat prata om det här tidigare och nu är det min sida av det.
– Som jag sa, i början var det lugnt och de kändes stöttande. Det gick en vecka eller två samtidigt som vi väntade på fler svar. Vi visste att det var en stor tumör, men inte om den var elakartad. Rätt som det var fick jag ett samtal från klubben. Då säger de i stort sett att om inte jag var där torsdag klockan nio hade dom rätten att sparka mig. Jag blev chockad och det var inte riktigt den stöttningen jag hade väntat mig. Först det här med Gabriellas cancer och sedan hockey

Gabriella:
– Vi hade sagt att till klubben att vi skulle få svar 27 november, vilket dom var ”fine” med. Sedan ringer klubben och säger det här dagen efter vi fått beskedet ”Är du inte här klockan nio sparkar vi dig”.

Vilken motivering fick du?
– Det kändes som klubben gjorde en tvärvändning. Kanske att resultaten började gå lite sämre. Jag förstår att det är en business samtidigt som jag tror att jag hade den sista importplatsen och klubben förstod att jag förmodligen inte skulle komma tillbaka på ett tag och ville snabbt plocka in en ny.

Gabriella Hellander om ilskan: ”Nära att kontakta klubben”

Gabriella:
– Klart man förstår det eftersom dom visste att Nicklas skulle vara kvar hemma. Vi försökte se allt positivt, att det kanske inte var elakartat och hoppades allt skulle komma att bli bra så ge oss dom här två veckorna.

Nicklas:
– Från att de strax innan pratade förlängning till det här… Jag blev så otroligt jävla sur och besviken. Samtidigt ville jag ha all fokus på Gabriella och ville putta undan allt med hockeyn.
– Jag tycker att vi kom överens om en dålig deal. Det satte mig i skiten eftersom jag var skriven i Danmark och kunde inte heller ta ut någon ersättning i Sverige. Det skulle dröja fram till mars innan jag fick i gång någon typ av ersättning. Visst klarade vi oss, men det var väldigt jobbigt.

Gabriella:
– Bara hur klubben betedde sig kontra hur mitt jobb var. Jag hade världens bästa chef och kollegor. Alla var stöttande.

Hur var det för dig mitt i din cancerbehandling att då Nicklas fick lämna sitt jobb/klubb?
– Jag var så arg och nära att själv kontakta klubben. Jag hade aldrig gjort något sådant innan, men nu pratade jag till och med själv med Nicklas agent eftersom jag tyckte det var en fruktansvärd behandling av honom. Det jag vill är att ingen som går igenom något sådant här ska behöva vara med om något liknande. Hur iskall hur man kan vara?
– Nicklas fick höra att han måste vara nere och städa hur lägenheten 1 december. Det var inte någon som mötte honom i arenan fast träningen var slut en halvtimme senare. Man hade bytt lås på dörren och när han kom till hallen var det ingen som önskade honom lycka till.

”Tappat respekten helt”

Nicklas:
– Klubben kunde ha skött det snyggare. Någon kunde ha tagit emot mig och önskat oss lycka till.

Gabriella:
– Spelarna har varit så snälla och bra…

Nicklas:
– Det är ledningen i klubben jag har tappat respekten för helt. De skickade något meddelande där de hoppades allt skulle gå bra, men vi har inte hört något mer än så. Anders, lagledaren i klubben, är jättesnäll så honom har vi inget ont att säga om.

Nicklas, kunde du släppa det här med hockeyn och fokusera på Gabriella och Vincent?
– Ja, jag puttade hockey åt sidan och hade bara fokus på henne och Vincent. Sedan har jag såklart legat och tänkt på det jättemycket under kvällarna eftersom jag är väldigt sur på hur klubben skötte det här. Jag gillar inte att synas och höras, men med det som hänt kunde jag inte hålla mig efter att jag nu landat i allt som hänt.

Gabriella, hur mår du idag?
– Idag mår jag bra. Det innebär att jag inte har någon cancer i kroppen, men det räknas inte officiellt cancerfri ännu.

Gabriella Hellander om dödsångesten

Hade du dödsångest?

– Ja, det hade jag. Jag visste inte hur det skulle sluta, säger Gabriella som tystnar en stund och samlar kraft innan hon fortsätter:
– Sedan har vi en jättebra sjukvård i Sverige, vilket känns tryggt. Alla har varit jättepeppande, men ja, dödsångesten fanns där. Tyvärr får inte alla det här positiva beskedet jag fick.
– Sedan var det Vincent… Herregud, den kvällen jag fick beskedet, det enda jag låg och grät för var att jag inte skulle få se Vincent växa upp ta studenten. ”Hur kommer det bli för honom?”. Det var mer de tankarna, vilket var jobbigast, fortsätter Gabriella med blanka ögon som visar på hur jobbigt det är att ens prata om det samtidigt som hon tittar på sin pojkvän som även är väldigt berörd av tanken.

– Nu försöker vi bara leva livet och ta vara på det. Nicklas har inte så många år till pension så jag försöker bara njuta, leva här och nu för vi kommer inte kunna göra det här så länge till. Jag tror också vi båda har fått ett helt annat perspektiv på livet. Jag är så glad och positiv till att jag får leva vidare, se Vincent växa upp, vara med Nicklas och familjen samtidigt som jag är otroligt tacksam för alla vänner som stöttat mig i det här. 

Efter att ha fått lämna Herlev valde Nicklas Heinerö spela vidare i danska ligan, men nu för Håkan Åhlund i Rungstedt.

– Till min gamla coach, Håkan Åhlund. Vi hade en bra tid tillsammans i Oskarshamn och under den korta tid han var i AIK. Jag känner Håkan bra och han mig. Klubben hörde av sig i samma veva som det här utan att dom visste om vad som hänt. Samtidigt kändes Rungstedt som en bra klubb.

Nicklas Heinerö om mötet med Herlev

Blev det bra?
– Inte helt som jag kanske önskat. Både jag och klubben gick både upp och ner. Vi hade det jättetufft under halva säsongen. Ett tag hade vi tolv gubbar borta så många gick på knäna lite. För mig har det varit ryckiga säsonger och jag har inte spelat så mycket senaste tre. Jag är inte helt nöjd med min prestation och visst kan det som hänt också påverkat det till en viss del. Vissa ljusglimtar, men jag känner att jag har mer att ge och jag vill lira några år till. Vi får se vad det blir härnäst.

Hur var borta matcherna mot Herlev?
– Lite extra tändvätska. Det är dessutom derby så det har varit roliga matcher. Nu var de väldigt bra den här säsongen, tyvärr. De gör också mycket bra i den klubben, vilket jag får ge dem, säger Nicklas Heinerö med glimten i ögat.

Framtiden inom hockeyn, är det Danmark igen eller hur går tankarna?
– Vi är ganska öppna och tänker Sverige, Norge eller Danmark. Alltså något som ligger ganska nära Sverige. Sedan får vi se om det dyker upp något kul. Planen är att fortsätta och jag tränar hårt för någonting i alla fall, avslutar Nicklas Heinerö.

Source: Nicklas Heinerö @ Elite Prospects