När Tommy Salo flyttade hem: "Fick skit på alla arenor"

Publicerad 17 januari 2023 16:00 | Senast redigerad 18 januari 2023 18:03

Ronnie Rönnkvist

Följ HockeySverige på

Google news

Tommy Salo hade sin storhetstid som målvakt under säsongerna i NHL. Främst då under åren i Edmonton. Han återvände till Sverige efter sin tid i NHL, men inte till Västerås som han lämnat tio år tidigare utan till MoDo. I boken ”Mitt liv bakom masken” berättar han om den tiden - där han blev hårt åtgången av publiken och kallades “tjockis” av Per Ledin.

"Efter säsongen 2003/04 lämnade jag Colorado och NHL. När jag var där borta hade man pratat om att det skulle bli en lockout. Jag hade varit tio år i Nordamerika och kände att det var dags att flytta hem. Att MoDo frågade om jag ville spela där är fel att säga. ”Foppa” sa att jag skulle spela där. Bengt Hedin var ordförande i MoDo då, alltså Pierre Hedins pappa. Allt gick snabbt. Vi hittade direkt en lösning, men redan då var Frölunda ute efter mig. Jag sa direkt till Frölunda att det inte var aktuellt. Samtidigt förstod jag inte varför jag skulle dit. Frölunda hade Henke Lundqvist och han var redan då en duktig målvakt. Menade Frölunda att jag skulle sitta på bänken bakom honom? Det kändes inte rätt för mig där jag var i min karriär.

Vi i MoDo hade ett så pass bra lag att vi skulle klarat av att spela om SM-guldet. Både många bra gamla spelare som hade kommit tillbaka, men också många unga intressanta. Alexander Steen var där, Jocke Lindström. Sedinarna, ”Foppa”, Markus Näslund, Per Svartvadet, Andreas Salomonsson, Hasse Jonsson, Tobias Enström, Mattias Timander, Mattias Weinhandl, Pierre Hedin, Fredrik Warg med flera. Alltså nästan ett helt landslag. Jag tror vi hade kunnat göra bra ifrån oss i ett VM om alla spelare hade varit i sin ”prime”. ”Foppa” blev skadad och spelade bara en match i slutspelet. Givetvis påverkade det här lagets prestation. Han var trots allt en världsspelare. "Foppa” hade även tagit dit en kompis, Dan Hinote, som han spelat med i Colorado. Han och Zdeno Chára, som då spelade i Färjestad, slogs med varandra i slutspelet. Chara slängde runt med Hinonte, men han kämpade på med att få bort slovaken ur spelet, vilket han också fick. Danne och Henke Sedin har alltid varit bra och var så den här säsongen också. Jämna, stabila och gjorde sina saker hela tiden. Det fanns inget att skylla på. Vi hade ett fantastiskt lag som borde gått till final. Samtidigt var andra lagen också bra eftersom det var lock out och ligan var full av NHL-spelare. I Frölunda som vann guldet den säsongen spelade bland andra Daniel Alfredsson, Per-Johan Axelsson och Samuel Påhlsson, alltså tre av Sveriges bästa spelare vid den här tiden. Desktop ad in article Mobile ad in article

“Kallade mig tjockis"

I och med att vi hade spelare som Peter Forsberg och Markus Näslund i laget var det alltid fullt på bortamatcherna. Luleå hade Per Ledin i laget. Han tjafsade som vanligt med allt och alla. Han var bland annat på Peter en del. När det var paus tog jag pucken och sköt den på hans rygg. Då var den vevan i gång, men jag tycker att vi höll det på ett bra sätt. När det blir lite tjafs är det roligare att spela. På isen var det alltid lite småfult mellan mig och Ledin åt båda hållen. Jag vet att jag gjorde saker på honom och Ledin vet vad han gjorde mot mig. När jag spelade i Frölunda drog jag till honom med klubban på vaden framför Färjestads klack. Jag antar att det gjorde ganska ont. Domaren såg inget och Ledin blev vansinnig eftersom jag inte fick något för det. När vi sedan spelade i Frölundaborg hade jag pucken nere i sarghörnan. Han kom i full fart och jag såg att han skulle köra över mig. Vi låg under med 2-3 och att han körde över mig var det bästa som kunde hända eftersom vi då fick powerplay. Han var inte svårretad. Det var från Färjestadsmatchen i Karlstad det här TV-klippet där han i korridoren in till omklädningsrummet kallar mig tjockis kommer. ”Råttet var mågat”.

Ledin var som en duracell-kanin som bara körde på och jobbig att möta för mig. En bra hockeyspelare. Tyvärr har jag aldrig träffat honom personligen efter karriären, men det hade varit kul. Han är säkert en trevlig person.

Nästan varje lag, både i elitserien och NHL, hade sådana spelare. Andreas Jämtin var en annan, men den som var jobbigast att ha framför mig alldeles för många gånger var Tomas Holmström då han spelade i Detroit. Först skulle jag försöka följa pucken när alla skickliga detroit-killar passade fram och tillbaka. Samtidigt hade Detroit ofta inne Sergei Fedorov, Brendan Shanahan och Nicklas Lidström som alla hade väldigt bra skott. Dessutom Steve Yzerman som var bra med pucken. Då blev det jobbigt att följa pucken. Dessutom stod alltså Holmström där framför. Någon gång drog jag klubban mellan benen på honom, ”Salo, gör du det där en gång till vet du att det händer inget bra då”. Tomas är en riktigt go-bit och vi spelade i landslaget tillsammans många gånger. Desktop ad in article Mobile ad in article

“Tanken var inte att jag skulle få en massa skit överallt”

Första tiden i Örnsköldsvik bodde jag med ”Foppa” och ”Salle”. Sedan blev min lägenhet klar så jag kunde flytta in där. Den låg ungefär där nya hallen ligger idag. Förutom att vi åkte ut mot Färjestad i slutspelet tycker jag att det var en bra och kul tid där. Kent Forsberg var min coach även här. Jag vet inte om han och Anders Melinder en dag hade varit tjuriga på varandra eller vad det kan ha varit. Kent och Anders stod och tjafsade innan en träning och sedan drog Kent bara hem. Jag vet inte vad som hände där. Dom båda kompletterade annars varandra på ett väldigt bra sätt. Två riktiga hockeymänniskor som jag har en stor respekt för.

Hockeymässigt var det för min egen del en okej säsong. Det tråkiga var att jag fick skit på alla arenor vi spelade i. Det kändes lite trist eftersom jag trots allt alltid ställt upp för Tre Kronor. Det var mycket skit om Vitryssland-matchen 2002 och sådana saker som kom upp. Det var en så låg nivå på det där. Jag var såklart att van att få skit, men när jag åkte hem för att avsluta min karriär var inte tanken att jag skulle åka runt och få en massa skit överallt. Jag kom hem för att få avsluta på ett bra sätt så jag tappade sugen lite. Där och då kände jag att det här kunde vara min sista säsong, vilket jag också bestämde att det så skulle bli då vi åkte ut mot Färjestad".

Boken kan du beställa här. Desktop ad in article Mobile ad in article