"Han spelade varannat byte - trots att han knappt kunde gå"

Som spelare var han en backpjäs som förmodligen hamnade i kategorin: "Älskad av sina egna - hatad av motståndarna". Nu har Sanny Lindström blivit en av svensk hockeys stora profiler inom media i stället. Idag får han äran att plocka ut sin drömfemma av spelare han spelat med genom karriären - och den tränare som betytt mest för honom. Det blev spel i både AHL och den schweiziska högstaligan NLA - men är en spelare som sannerligen främst är förknippad för sina bedrifter i Elitserien/SHL. Han gjorde 437 matcher i ligan för Timrå och Färjestad, plus ytterligare 73 i slutspelet, och fick spela VM både 2005 och 2010. En bronsmedalj 2010 blev Sanny Lindströms främsta framgång med Tre Kronor. Karriärens absoluta peak nåddes 2011 då Lindström vann SM-guld med Färjestad, och det genomsyrar även Sannys val av spelare i Drömfemman, då hälften av laget var en del av just den guldupplagan. Vinstmaskinen Färjestads senaste SM-guld, otroligt nog. Och jodå, Sanny Lindström tog såklart också ut ett "bubblar-lag" som redovisas efter den faktiska drömfemman. Desktop ad in article Mobile ad in article MIN DRÖMFEMMA - SANNY LINDSTRÖM Målvakt: , Färjestad "Han kom ju från Rögle och var ganska oprövad, inför säsongen 2010/2011. Men oj, vad han växte under säsongen tillsammans med . Du får alltid en speciell relation till de du vunnit ett guld tillsammans med, och så var det verkligen med Nihlstorp. Match fyra i finalserien i Skellefteå var bland det sjukaste jag sett. Vi var helt utspelade men vann den matchen i sudden - och det var den största anledningen till att vi vann guldet det året. Han var grym året efter också, innan han fick en klubba i ögat i semifinalserien mot Brynäs. De var bättre än vi var och skulle bara vinna det året - men det underlättade ju inte direkt för oss att han blev skadad. Nihlstorp är den typen av målvakt som kliver fram när det verkligen betydde något. Han vann Calder Cup borta i Nordamerika också - och det är ruggigt svårt. En riktig vinnare." Cristopher Nilstorp blev stor guldhjälte. Bildbyrån Vänsterback : , Timrå "Han betydde enormt mycket i Timrå, och var en ruggigt viktig pjäs för gruppen. Han låg bakom alla framgångar som man ändå får säga att vi hade. Vi var ett lag som alltid slog ur underläge men ändå lyckades ta oss till semifinal några gånger. I de lagen var Kalle jätteviktig. Han spelade varannat byte tots att han knappt kunde gå. Han tvingades ta sprutor i båda ljumskarna för att ens kunna spela. Jag minns framför allt hur han i kvartsfinalen mot Linköping (2004) totalt dominerade matcherna fast han spelade så skadad som han gjorde. Han var en enorm karaktär. Timrå har haft stora framgångar med att värva finska spelare, och jag vill säga att det är mycket tack vare Kalle. Han var navet och kittet som gjorde att laget alltid satt ihop" Desktop ad in article Mobile ad in article Högerback: , Färjestad "Så uppoffrande, så ärlig, så hård. Han gav allt i varje match. Han var inte den bästa spelaren på något sätt, men han gav alltid allt. Han stod upp för sig själv och sina lagkompisar till vilket pris som helst. När vi vann guldet 2011 spelade vi ihop som ett backpar och vi hade som uppgift att spela mot motståndarnas bästa kedjor hela tiden. Vi skulle sätta oss i respekt hos dem - och om jag får säga det själv hade vi jävligt kul ihop. Det som är kul med "Frögga" är att han är ett år yngre än jag, så vi har egentligen alltid konkurrerat om samma plats i landslaget och i Färjestad konkurrerade vi ofta om samma istid. Men av någon anledning har vi alltid gillat varandra ändå. Vi har alltid respekterat varandra. Det har aldrig uppstått någon situation där vi missunnat varandra något eller kastat skit på varandra. Det har alltid funnits en ömsesidig respekt. Han är en härlig människa". Jonas Frögren och Sanny Lindström var både konkurrenter och kollegor. Bildbyrån Center: , Timrå "Henrik Zetterberg är såklart den mest självklara spelaren i det här laget. Det behövs knappast någon mer kommentar. Han var ju bäst. På allt han gjorde. Och framför allt: Han var bäst och ändå så otroligt ödmjukt. Vilken superkille! Vi spelade ihop under lockoutsäsongen 2004/2005 och han hade en enorm status i Timrå. Vid det här laget hade han ju inte slagit igenom i NHL än, som han sen skulle göra och utses till MVP i slutspelet och sådana saker. Men i Timrå ville alla ha en bit av Henrik Zetterberg-kakan. Oavsett om det var hemma eller borta ville alla ha autografer eller bara prata med honom - och han tog sig tid med alla. Ibland kunde jag själv känna att jag inte hade tid och så såg man att han alltid tog sig tid, och då kände man att "Fan, om han tar sig tiden - då kan vi andra också göra det". Det var så imponerande att se. Att se ödmjukheten hos en så stor spelare med den statusen han hade redan då. Han vann poängligan i Elitserien den säsongen också". Desktop ad in article Mobile ad in article Vänsterforward : , Timrå/Rapperswil "Vi spelade ihop i både Timrå och Rapperswil och framför allt de första säsongerna var han ju otroligt bra. Han spelade mycket, var sällan skadad och gjorde mycket poäng. När han var som bäst var han en absolut toppspelare i Elitserien. Han är lite bortglömd i Sverige och det tror jag beror på att han hade en ganska kort SHL-karriär. Han var ganska medioker i början och sen fick han ju ett supergenombrott i Timrå och gjorde 43 poäng (2002/2003), och sen åkte han ju över till Nordamerika och testade där ett par år senare. När han var klar där var han i Schweiz Han var ofta med i Tre Kronor i turneringarna under säsongen, men slog sig aldrig in i någon VM-trupp, tyvärr. Men oj, vad han var bra. Han var explosiv, snabb i vändningarna, svår att komma åt och hade en ständig rörelse på fötterna. Det var svårt att få fatt i honom. Och det han gjorde under så många år i Schweiz, i ett ganska dåligt lag, var sjukt imponerande. Han hade varit i Rapperswil en säsong när jag kom dit och det betydde jättemycket för mig att ha honom där. Det var jätteviktigt, en enorm trygghet. Vi hade barn i samma ålder och sådana saker och han hade varit där ett år redan och visste om hur allting fungerade. Det var bara för mig att ta rygg på honom". Desktop ad in article Mobile ad in article Högerforward: , Färjestad "Ja, han får ofta kritik för att han inte jobbar tillräckligt hårt - och ja, det kan vara befogat. Men jag minns det slutspelet han gjorde när vi vann guld 2011. Så hårt som han jobbade då, det var häftigt att se. Han delade ut smällar, han tog smällar och var enorm. Dick hade också en skön prestigelöshet som många kanske inte tror. Han sket i om han gjorde poäng eller inte, han satte laget främst och var enormt bra den säsongen. Han skiter nog inte i vad folk tycker om honom, han bryr sig nog om vad andra tycker och tänker och är nog mån om att folk ska gilla honom som spelare. Han bryr sig nog mer än vad man tror. Men han är också en varm person som är väldigt omtyckt. Det finns nog inte många som kan säga något negativt om honom. Att ha en personlighet som Dick i ett lag är otroligt viktigt, för att balansera upp för hur de flesta andra är. Men när det väl är match är han extremt påkopplad. Det är ingen spillevink som är oseriös när det kommer till matcherna. Alla har försökt förändra honom i alla år, för att han kanske kan visa upp något taskigt kroppsspråk eller för att han lägger fokus på fel saker och det är kanske något jag också sagt i den roll jag har nu - men han triggas som spelare av att vara sådan. Han är på tårna. Han är en jätteduktig spelare, en härlig profil och jag uppskattar de 1,5 säsongerna vi spelade ihop i Färjestad". Henrik Zetterberg och Niklas Nordgren - två av Sannys favoriter. Bildbyrån Tränare: Han gav mig chansen när ingen annan gjorde det. Jag hade honom under fem säsonger i Timrå och tog stora kliv som spelare under hans ledning. Jag har honom att tacka för enormt mycket. Han har en taktisk kunskap som jag tror att få andra i svensk hockey någonsin har haft. Han är jätteduktig på att se spelet, på att se strukturer och kunna förändra saker. Han var en stor anledning till Timrås framgångar. Första året i Timrå satt jag på bänken mycket, men en fick jag ett stort förtroende av Kenta. Han var viktig för laget både på och utanför isen med sitt personlighet. Han skrek inte, utan byggde förtroendet till oss spelare via sitt lugn. Han behövde inte skälla på oss för att vi skulle förstå om vi hade gjort en dålig match - men däremot kunde han vara väldigt besviken. Han hade en väldigt bra balans i sitt ledarskap. Jag har haft tränare genom åren som varit riktiga "Skrik-Pellar" och då slutade man lyssna till slut. När "Lill-Kenta" pratade - då lyssnade man". Bubblarfemman Mv: Backar: , Kedja: , , Tränare: Desktop ad in article Mobile ad in article

"Han spelade varannat byte - trots att han knappt kunde gå"

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

Nära sista spetsen: "Vi har inget dåligt kapital"

NHL:s svenska All Star-lag - 1990 till 1999

Klar för AIK: "Jag kommer hit för att vinna"

Färjestad gör klart med OS-forward

HA-profilen klar för tredjeligan