Kim Martin Hasson är en av Sveriges bästa hockeyspelare genom alla tider. På sin meritlista har hon bland annat ett OS-silver och ett brons. Det var just under hennes första OS-turnering, 2002, som hon fick sitt stora internationella genombrott. Då endast 15 år gammal.
Mia Larsson var också med under OS 2002 och minns tillbaka på 15-åriga löftet från Södermalms intåg i OS.
– Hon kom in som en yngling, 15 bast, och hängde med oss andra. Hon hade lätt till skratt och var då, precis som hon är idag, väldigt enkel som människa och lätt att tycka om. Att det blev som det blev och att hon skulle bli en av hjältarna var det ingen som såg från början.
– Hela den här resan vi gjorde från det att vi kanske inte skulle få åka gjorde att vi vann den här bronsmatchen. Dagen innan bronsmatchen förlorade killarna mot Vitryssland och åkte ur turneringen. Då var det några som satt på läktaren som sa: ”Ni måste försvara vår heder, vinn den där medaljen”. På grund av att killarna förlorade och vi vann blev uppmärksamheten väldigt stor hemma i Sverige.
Ylva Martinsen:
– Hur jag minns den resan? Att vi var en grupp som knöts samman samtidigt som vi hade en fruktansvärt bra målvakt i just
Kim Martin. Även då var det ganska turbulent. Vi hade haft
Peter (Elander), men av någon anledning fick inte han åka med. I stället blev det
Daniel Morger och ”Lillen” som ledde laget.
– Innan vi åkte hade vi spelat fem matcher mot Finland. Vi förlorade fyra och vann en så vi blev lite ifrågasatt om vi verkligen skulle få åka. Det här var säsongen då SOK (Sveriges olympiska kommitté) tänkte att vi faktiskt inte skulle få åka. Det här tror jag gjorde att många av oss tänkte
”Nu jävlar ska vi visa dom”, och det gjorde vi.
Vid OS 2002 fick alltså Kim Martin Hasson sitt internationella genombrott då hon är med om att spela hem ett brons till Sverige efter en numera klassisk match om tredjepris mot Finland. Det var den då största framgången någonsin inom svensk damhockey.
– I den åldern var jag nog ganska kylig och, som jag sa tidigare, förstod nog inte hur stort ett OS var. Jag kände samma sak som på VM, att det bara var att gå ut och lira.
– ”Lillen” (Christian Yngve) tog in mig på rummet innan bronsmatchen. Han frågade
”Vad händer om du misslyckas, hur kommer det påverka dig?” Jag skulle gå iväg och tänka lite innan jag svarade. När jag kom tillbaka sa jag
”Vad händer om jag lyckas?”
– Då förstod han att jag vågade och var tillräckligt mogen för att spela den matchen.
