Daniel Widing har hunnit bli 38 år och är en av 52 spelare som spelat över 600 matcher i Sveriges högstaliga. Han har med andra ord hunnit spela med en hel del stora stjärnor. Men när han ombeds ta ut sin drömfemma från karriären är det inte nödvändigtvis de tyngsta namnen som tar plats.
– Jag vill plocka ut de spelare som verkligen gjort intryck hos mig och betytt mycket för mig i min karriär, säger den profilstarke forwarden.
Han tränar nu för att eventuellt kunna spela en säsong till, men när han summerar sin hittills långa karriär sticker ett minne ut. Det är såklart SM-guldet med Brynäs.
– Det året var fantastiskt. Individuellt gjorde jag inte min bästa säsong, men vi var ett så bra ihopsatt lag. Micke Sundlöv hade satt ihop oss extremt bra, och vi hade några unga killar som verkligen exploderade. Varje morgon hade de blivit lite bättre. Dessutom spelade vi lite äldre också en jättebra hockey. Ska man vinna ett SM-guld lär man ju spela lite över sin nivå.
Daniel Widing vrålar ut guldglädjen.Foto: Bildbyrån
Daniel Widing anade att det kunde bli ett guldfirande i Gävle våren 2012 långt i förväg.
– Jag började känna det redan året innan faktiskt, haha. Jag kom hem till Sverige från Schweiz och gick till Djurgården. När vi mötte Brynäs tänkte jag att de spelade en fantastisk och sjukt rolig ishockey. De hade ju Jakob Silfverberg, Calle Järnkrok, Mattias Ekholm med flera. Då kände jag att de hade något stort på gång.
– Jag trivdes jättebra i Djurgården egentligen, men valde av olika anledningar att lämna. Jag fick ett långtidskontrakt av Sundlöv, samtidigt som jag kände känslan att det verkligen började hända något i Brynäs.
Att karriärens höjdpunkt för Daniel Widing kom i födelsestaden Gävle återspeglas också i hans drömfemma - där det råder Brynäsdominans.
MÅLVAKT
"Jacob Markström kom in och var helt magisk. Vi hade en otroligt tung säsong och var nere i Kvalserien, och där kom han in bara spikade igen. Jag tror att han inte stod de första matcherna i Kvalserien, men sen gick vi med honom resten av serien och hjälpte till att rädda kvar oss.
Trots att han bara var 18 år spred han ett lugn. Han fattade nog inte innebörden av situationen vi var i. Brynäs är det Gävle förknippas mest med och det hade varit en katastrof om Brynäs trillat ur Elitserien. Den där sista bortaresan när vi åkte till Västerås, med vinna- eller försvinna-läge...den var inte så jäkla kul kan jag säga. Men han tänkte nog inget på det. Jag kände ingen oro att ha honom bakom mig.
Han och Anders Lindbäck, när de kom in i A-laget, tävlade så otroligt mycket om varenda puck och gjorde oss bättre".
Jacob Markström nollade ärkefienden Leksand i en klassisk Kvalseriematch.Foto: Bildbyrån
BACKAR
"Herregud, vilket überproffs, han är nog den proffsigaste jag någonsin spelat med, både hur han förde sig på och utanför isen. Han gick verkligen all-in på allt han gjorde.
Jag minns framför allt en gång när jag blev hembjuden på middag hos honom och vi skulle äta kyckling och ris. Jag satt där och tänkte att 'såsen kommer väl snart'. Men nej. Sås var ingenting han höll på med, haha. Det säger en del om hur noggrann han var och förmodligen är fortfarande. Med allting. Han slarvar inte med något".
"Det här är en kille jag inte spelat med så mycket - men som satte ett jäkla avtryck. Vi spelade ihop i Sweden Hockey Games, då jag fick spela med hela HV-ligan. Det var Johan Davidsson, Martin Thörnberg och Åkerman i samma femma.
Han sa till mig att jag skulle ställa mig i slottet, lite till vänster om målet, ha klubban i isen, kolla på mig och ha klubban rakt upp. Jag har aldrig blivit så tydligt utplacerad i någon position någon annan gång. Sen kommer han in från högersidan, kollar ned mot mål, backar in, tar ett vinkelskott och jag som högerfattad styr in den. Det var helt sjukt.
Han hade en jättefin karriär trots att han var lite av en late-bloomer".
Två av SHL:s mest spelskickliga backar på 2000-talet.Bildbyrån
FORWARDS
"Han kom hem till Brynäs från NHL. Jag minns att jag, när jag fick mitt genombrott och gjorde 23 mål, var lite orolig för hur jag skulle kunna följa upp det året efter. Men då fick jag spela med Dackell och Stephen Dixon och det gick väldigt bra.
'Dacke' kunde ju komma in från vänsterkanten och mer eller mindre lura bort målvakten och få öppen kasse – och ändå slå en passning. Så det gällde att alltid vara beredd. Men det säger en del om hur han var.
När det behövdes kunde han höja rösten, men han var mer den typen av ledare som ledde med exempel på och utanför isen. Han hade ju så mycket respekt med sig, bara genom sitt sätt att föra sig. Vissa liksom bara har det. Alla visste ju att han hade med sig all rutin han hade samlat på sig i NHL.
Det var kul att han fick vara med 2012. Tyvärr gjorde han ju illa sig, men han fick vara med i båset. Det var otroligt mäktigt när han och Silfverberg fick ta emot bucklan tillsammans."
"Vi är inte riktigt uppväxta tillsammans, men nästan. Vi hängde ihop väldigt mycket på hockeygymnasiet i Leksand. Vi var ett gäng 82:or som spenderade mycket tid tillsammans.
Han hade en grym touch och var väldigt stark. Han var inte världens snabbaste, men hade på något sätt en bra fart ändå. Han var väldigt kylig med pucken och körde sina passfinter, frös backarna, och la fina mackor. Han var väldigt rolig att spela med och det var kul att vi fick vinna guld ihop i Brynäs. Även Lasse Jonsson och Jörgen Sundqvist var ju med från 82-gänget i Leksand och vann guld 2012. Det var väldigt häftigt att vi fick vinna tillsammans.
Jonas var ju iväg till Nordamerika och spelade i AHL ett år (spelade tre NHL-matcher med Chicago) och om han hade gjort ett år till där borta tror jag han hade tagit en tröja i NHL. Det är väl lätt att säga så i efterhand, men det tror jag han hade gjort."
"Här har vi en liten outsider. Vi spelade ihop under mitt första riktigt bra år, som jag pratade om tidigare. Han letade efter mig hela tiden. Vi hade Janne Hauhtonen som center och ibland kände man: 'Fan, passa Janne lite också'. Men vi var så offensiva, så Janne städade väl upp bakom oss (skratt).
Vi hade väldigt högt i tak också. Vi kunde skälla på varandra ganska rejält när det gick tyngre och samtidigt verkligen peppa igång varandra. Det var ett jäkligt roligt år, och ett skönt gäng överlag. 'Boorken' (Leif Boork) var coach och vi var många som var unga och verkligen ville framåt."
Klar Brynäsprägel på Daniel Widings drömkedja.Bildbyrån
COACH
"Jag hade honom bara i åtta veckor, så det kanske är konstigt att ha med honom. Men jag väljer ändå 'Bulan'. Bara på de åtta veckorna vi hade ihop gjorde han ett grymt starkt intryck hos mig. Det stod mellan honom och 'Robban' Ohlsson i Djurgården.
Han har gjort Luleå till det svåraste laget att möta och han tog trots allt Brynäs ända till final också.
Är du en ung spelare kanske du ibland inte riktigt förstår vad du ska göra eller varför du ska göra det, under 'Bulan'. Men för mig mig, som var äldre, var det nyttigt att få en sådan coach och verkligen kunna tänka utanför boxen. Och samtidigt är det ju så att när du har pucken får du göra vad du vill. Det är när motståndarna har den som det är extremt viktigt att följa det sätt vi ska spela på. Det passar inte alla att spela den typen av hockey som han gör, men i det läget av karriären jag är nu passar det extremt bra. Och jag är säker på att om alla vet vad de ska göra - då kommer alla bli några procent bättre.
Han är väldigt kunnig - och är lite old school samtidigt som han anammat det nya ledarskapet också".
Åtta veckor räckte för att "Bulan" skulle bli Widings drömcoach.Bildbyrån
