"Det vi kallar för moderna backar i dag var han redan då"

växte upp i Hofors. Det var också där han inledde sin hockeykarriär. Efter spel i först Falun och sedan Färjestad kom han säsongen 1995/96 åka över till USA. Totalt spelade 377 NHL-matcher mellan 1995 och 2004. Men det började inte så kul. Första säsongen i New York Islanders dåvarande farmarlag Worcester IceCats i AHL kommer han sent att glömma. – Vi hade en stenhård tränare som heter Jim Roberts. Svenskar och européer var inte högst på hans lista. Han tyckte helt enkelt inte om mig. – Vi skulle träna i en annan ishall eftersom det varit konsert i den stora hallen. Då skulle vi byta om i vårt vanliga omklädningsrum och sedan ta skridskorna och handskarna i en väska och sedan åka och träna på det andra stället. – När vi kom upp till arenan hade jag självklart glömt skridskorna. Jag sitter där i omklädningsrummet samtidigt som alla andra går ut på isen. Materialaren sa ”Jag sticker ut till bilen och åker för att hämta dina skridskor. Det tar bara tio minuter”. När jag sitter där kommer tränaren inspringande i omklädningsrummet. ”Vad gör du?” ”Jag väntar på skridskorna” ”Sätt på dig skorna. Du springer med i stället”. – Jag fick sätta på mig full utrustning, hjälm och gympadojor. Jag fick springa på isen och göra alla övningar. Samtidigt åkte han bredvid mig och skrek att jag sprang för långsamt. Killarna höll på att dö av skratt. – Materialaren kom med skridskorna efter 20 minuter. Han satte upp mina skridskor på sargkanten, men tränare åkte förbi och slog ner dem och sa ”He's fucking running today”. Jag sprang hela träningen med gympadojorna. Jag tror att jag aldrig varit så trött efter en träning som efter den. Efter det har jag aldrig glömt skridskorna igen. – var med och han brukar säga att det är roligaste och galnaste han har sett. Andreas Johanssons drömfemma ser ut som följer: MÅLVAKT ”När Tommy vann OS-guldet 1994 var inte jag med. När vi blev proffs i Islanders hamnade vi tillsammans i farmarligan. Jag kom dit i januari. Då låg laget, Utah Grizzlies, nästan sist. Sedan började vi vinna och vinna. Vi tog oss in i slutspel och Tommy stod på huvudet hela vägen. Visst man kan säga att det bara var farmarligan, men för mig spelar det ingen roll. Det var 10-15 000 på läktaren, men Tommy spikade igen och vi gick och vann mästerskapet. Jag har aldrig sett en målvakt vara så mycket matchvinnare genom ett helt slutspel. Efter det blev han en stormålvakt. Framför allt var han i Edmonton så mycket bättre än vad många kommer ihåg”. Tommy Salo i New York Islanders 1996. Foto: Bildbyrån BACKAR ”Det vi kallar för moderna backar i dag var han redan då. Han var totalt dominant med pucken. Han bara svävade fram på isen med sin skridskoåkning. Erik Karlsson, Oliver Ekman Larsson, Brent Burns och alla de där som kommer fram nu, han var, som sagt var, sådan redan då. Dessutom var han en fantastisk kille som också tränade stenhårt. Det var ingen slump att han var sådär. Han gjorde 102 poäng en säsong som back. En magisk människa.” ”Phil Housley var den andra amerikanen som nådde 1 000 poäng i NHL. Då var han ändå back. Jag spelade med honom en kort sejour, från november och resten av säsongen, i Calgary. Alla backar vara stora på den tiden, men han var liten, hittade lösningarna. Han dansade omkring på blålinjen och gjorde små fina grejer. Han kom till rinken avslappnad, dominerade och var helt magiskt bra.” Brian Leetch. Foto: Bildbyrån FORWARDS ”Mario… hade han hållit sig frisk hade han kanske kunnat utmana (Wayne) Gretzky. Den här killen var så dominant. Att se honom på träningarna... han hade verkligen allt. Dessutom var han stor, stark och smög fram på isen. Det kanske inte såg så ut, men det var som ett skepp som kom. Händerna, skottet, passningarna och kunde göra mål från överallt. När jag satt på träningarna och tittade på hur han gjorde tänkte jag ”hur är det möjligt” ”När jag spelade med honom var han i slutet av sin karriär. Då väger jag in vilken ledare han var och vad han lärde mig och alla andra. Hur man skötte sig. Allt från att göra rent efter sig i omklädningsrummet till att visa respekt för materialare, de som ska spola isen eller vad det än må vara. Dessutom var han stentuff. Jag hade förmånen att spela i kedja med honom varje match i Rangers. Han är en så jäkla schysst kille också. Man kallar honom för kaptenernas kapten och det förstår jag efter min tid i Rangers.” ”Han skulle jag kunna prata om 'forever-. Han hade en egen stil och det gick inte att ta pucken av honom. Han var stark och hade en otrolig närvaro. Jagr var också en humörspelare och lite jobbig att gå runt för många som inte kunde ta honom. På isen, när han var påslagen var han kanske den mest dominanta av dem allihop och det gick inte att ta honom. Backarna i NHL hängde på hans rygg, men det gick inte att komma åt honom. Talangen ser man alltid, men jag fick också se hur hårt han tränade, hur han hade specifika egna lösningar. Övningar han trodde på och hade kört sedan han kört fys med sin pappa hemma i Tjeckien. Än i dag kör han lika hårt som 48-åring i Kladno.” Jaromir Jágr. Foto: Bildbyrån COACH ”Jag har haft många bra coacher, men många dåliga också. Jag hade Barry två säsonger i Nashville. Han var rätt tuff, tydlig och rak, men han hade hjärtat också. Jag gillar det här när man kan vara både och. Dessutom var han en rolig människa att vara runt. Vi har haft lite kontakt efter min tid där. Jag skulle över till honom i Washington för att vara med honom under några veckor. Det var precis innan jag tog över Modo så då blev det aldrig av. Jag har en stor respekt för Barry som människa och coach.” Barry Trotz med Stanley Cup 2018. Foto: Bildbyrån Så här ser Andreas Johansson B-lag ut: Målvakt: Backar: Forwards

"Det vi kallar för moderna backar i dag var han redan då"

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

Bröderna Lidström lägger av: "Hade hoppats komma längre"

Nicklas Lidström får nyckelroll på förbundet

Klart: Vänder hem till Sverige

Efter trejden – Toronto väntas släppa svensken

Brynäs: Så kan de värva - så kan de ställa upp