När Rögle i påskas säkrade sitt första SM-guld på 29 år var det en viss Max Kroon som spelade en avgörande roll.
Slutsiffrorna blev hela 6–2 i finalmatchen mot Leksand, men det var inte förrän Tyringebacken satte dit 4–2 i numerärt underläge som Röglespelarna kunde pusta ut.
– Det är obeskrivligt. Det är fruktansvärt roligt. Jag kom in rätt så sent i laget, men att få göra den här resan det är fruktansvärt roligt. Jag kan inte beskriva det alls faktiskt, sade Kroon då till hockeysverige.se.
När hockeysverige.se nu når 20-åringen har det hela nästan landat. Backen som lånades in till Rögle sent under säsongen försöker samla tankarna efter vad som blev ett perfekt avslut på juniorkarriären - och dessutom en upprättelse efter några tuffa år.
– Det är overkligt, roligt. Det känns skönt att ha avslutat juniorkarriären på ett sådant sätt. Det kan inte bli mycket bättre än med ett guld.
För just Max Kroon blev guldet något extra speciellt. Genom Hässleholms HK och Tyringe SoSS har han fått ta den lite längre vägen till framgången. En väg som framförallt påverkats av en tuff tid i Malmös juniorled.
– Guldet betyder jättemycket. Jag var ju nere i Malmö första junioråren, men trivdes inte så bra där. Jag mådde faktiskt inte så jättebra heller, utan att vara medveten om det. Då hade man inte så mycket självförtroende. Desktop ad in article Mobile ad in article
Blev det ett kvitto på något sätt, att du bevisade dig på den nivån?
– Ja precis, verkligen. Jag hittade tillbaka lite till mig själv i Tyringe och fick visa vad jag egentligen går för, och sen även göra det i Rögle. Jag kände inte att jag kunde göra det i Malmö.
Kroon är ett tydligt exempel på en spelare som inte kommit till en passande miljö och därmed inte utvecklats på bästa möjliga sätt. Men nu ser han ut att ha kommit till rätta.
Totalt blev det fem poäng på 35 matcher i Hockeyettan under den gångna säsongen och i en ranking i november av ligans största expert, Mikael Mjörnberg, sades Kroon vara ligans tionde största talang.
Säsongen innebar ett lyft som till slut även gav honom chansen på ett lån i Rögle.
– Det blev ett år i Halmstad där jag försökte varva ner och hitta tillbaka lite till mig själv. Sen kom jag hem till Tyringe, jag fick turen att skriva på ett division ett-kontrakt. Det var också för att hitta tillbaka mer till mig själv och till rötterna, starta om i princip, berättar Kroon och fortsätter om beskedet han fick mot slutet av säsongen:
– Jag var faktiskt och jobbade lite med laget och så kom Kim Runermark fram till mig och sa att Rögle hade ringt och sagt att de var intresserade. Det kändes skönt när man har haft det tufft några år. Det känns som en ganska skön belöning.
Blev du överraskad?
– Ja det blev jag faktiskt. Jag kände ”vad gör jag nu”, men det var självklart att jag ville komma och lira. Huvudsaken för mig var att köra på i Tyringe och göra så mycket jag kunde för att hjälpa till laget att etablera sig i Hockeyettan. Sen hade jag tur att säsongen slutade tidigt så att jag kunde komma in direkt i Rögle och komma in i det tempot och deras spelidé. Det var riktigt roligt.
Totalt blev det sju matcher i J20 Nationell-serien innan Kroon och Rögle klev in i slutspelet. Där säkrade man platsen till JSM-spelet i Nyköping. Kroon fick där jubla med en guldmedalj om halsen och slutade SM-helgen med två poäng. En av dessa kom i semifinalen mot Djurgården och en genom målet i finalen mot Leksand. Desktop ad in article Mobile ad in article
Nobbades: “Inte mått bra - ingen trevlig miljö”
Men att det skulle bli så juniorkarriären skulle ta slut var under en tid inget Kroon trodde själv.
– Tiden i Malmö var tuff. Det var skillnad på människor, lite annat snack med varandra jämfört med i lilla Tyringe. Det var väl inget jag gillade direkt, det var ganska hårt. Det var viljan som tog mig igenom det, att fortsätta kriga på. Jag har mål som jag vill uppnå, så där och då kände jag att jag ville kriga på och spela hockey. Jag tänkte inte så mycket på det andra utanför, att det påverkar en också. Ung, oerfaren och den biten. Jag förstod inte förrän efter jag fick beskedet om att jag inte kunde spela kvar.
– Trots att jag hade tre år på kontraktet fick jag bara två. Jag har inte mått bra, det har jag inte gjort. Det var redan i nian när jag pendlade ner till Malmö som klasskamrater sa ”mår du bra?”. Jag fattade inte vad de snackade om, självklart mår jag bra. Jag förstod inte vad de syftade på. I efterhand förstår jag det. Det var tufft.
Till slut fick Kroon, som så många andra beskedet att han inte fick fortsätta i Malmö. Ett tufft besked i stunden, men i slutändan något som gav lättnad, menar Kroon nu.
– Det kom rätt så sent så jag var chockad. Jag hade ju tre år på kontraktet och jag tyckte inte att jag var så mycket sämre än alla andra. Jag förstod inte vad de syftade på, men jag kunde inte göra så mycket. Det var bara att bege mig. Sen tyckte jag att det kändes ganska skönt att lämna den miljön. Det var ingen trevlig miljö. Jag kände mig inte så trygg och välkommen.
Har du alltid trott att det ska gå vägen för dig?
– Jo det har jag trott, och tror fortfarande. Jag kommer inte ge upp bara för att jag inte får plats i ett lag, jag krigar på. Viljan har alltid varit stark och drömmarna stora.
Vad är drömmarna?
– Det är såklart att kunna spela hockey på heltid och kunna försörja sig på det, att spela på en hög nivå, Allsvenskan eller SHL. Alla hockeyspelare har ju drömmen om NHL, men just att kunna spela på så hög nivå som möjligt, det är målet.
I samma veva som tiden i Malmö spelade även Max TV-pucken, men inte för Skåne. Turneringen ses ofta som ett måste om man ska ta sig långt. För Kroon blev det ett nej från det egna distriktslaget, men även då fick han en typ av revansch.
– Jag kände redan där i TV-pucken att jag inte klickade så bra med människorna. Det var ganska hårt och tufft. Först tyckte jag att det var rätt orättvist att jag inte fick komma med och spela med Skåne, men sen blev det en plats i SIF-laget och jag såg det som en revansch. Jag trivdes jättebra med de tränarna och spelarna där. Därefter blev det en sådan där russincamp till landslagsuttagningarna, det kändes som en belöning det med.
Tror du att du har en fördel av att gå den här vägen?
– Ja det tror jag faktiskt att jag har. Det är många som ger upp redan vid U16-ålder när de inte hamnar i något elitlag. Jag tror att man blir starkare mentalt om man har tagit sig förbi motgångar. Man blir mer erfaren på något sätt.
Joel Persson en stor idol: “Någon jag verkligen ser upp till”
Nu har Max skrivit på ett nytt kontrakt med Tyringe och ska göra sin första riktiga säsong som seniorspelare.
– Steget till Tyringe betydde supermycket. Jag är jättetacksam för att jag fick platsen och att de vågade chansa. De visste inte så mycket vem jag var, utöver att jag hade lirat där tidigare och varit på lite olika ställen därefter. Det betydde jättemycket att kunna flytta hem och hamna på en plats där jag har varit och känner mig trygg på.
– Jag kände att ett år till var bra, det är ju nästan hemma. Jag har spenderat en stor del av ungdomsåren där och verkligen bott i den ishallen. Så det känns bra. Desktop ad in article Mobile ad in article
Men som Max är inne på är drömmarna mycket större än att spela i Tyringe. Han menar att det under gångna säsongen blev en morot att se hur Edvin Hammarlund klev upp från Hockeyettan och rakt in i Djurgården. En resa han gärna gör själv.
Men främst är det en annan spelare som han ser upp till och hoppas följa.
– Man kan ju kolla på Joel Persson som ett exempel, det är någon jag verkligen ser upp till. Han har gått från division två, och division ett till SHL och även varit en sväng över havet.
Ja, idag är de flesta bekanta med Joel Perssons resa. Från moderklubben Osby IK klev han in Tyringe i division två och var med när laget gick upp i ettan. Via Kristianstad gick han sedan direkt från hockeyettan in i SHL och har nu tre SM-guld med Växjö.
– Det visar att det inte är omöjligt. Jag ser upp till honom. Jag satt på läktaren och kollade när han var i Tyringe. Även Simon Ericsson (tidigare Tyringe-kapten) har jag som en förebild.
Under uppväxten har det främst varit Tyringe som gällt för Max Kroon, men under senare år har han följt Rögle mer noggrant.
– Det är mer på senare år jag har följt Rögle. Det har väl också blivit ett mål att spela där.
Kanske är det där vi får se backen framöver?
– Det hade varit otroligt roligt att dra på sig tröjan igen. Det hade varit en dröm. Jag trivs extremt bra i den tröjan och den miljön. Klubben är verkligen professionell och har hjärta, vilket många klubbar intre riktigt har.
Målet: Allsvenskan inom två år
Var hoppas du att du är när nästa säsong tar slut?
– Det är väl att försöka bli en ledande back i Tyringe och kunna göra så mycket som möjligt för klubben. Sen vill jag ta mina egna steg i karriären också, ta nästa steg, kanske till Allsvenskan. Så långt har jag inte riktigt tänkt.
Om hur lång tid är du redo att kliva upp i HockeyAllsvenskan? Har du någon målbild?
– Det är alltid svårt att säga, men i alla fall om två år. Ett år hade varit perfekt, men man vill inte bara komma dit och vara, utan man vill prestera också. Jag får se hur långt tid det kommer ta, målet hade varit om ett år, men jag sätter gränsen på två år så får jag kriga på och se vad som händer. Desktop ad in article Mobile ad in article
Med tanke på den resa Max har gjort berättar han att just den mentala biten är något han kommer att lägga extra stor vikt på när han väljer klubb framöver.
Hur mycket vikt kommer du lägga på det mentala när du går vidare i din karriär?
– Det är viktigare än man tror, att trivas. Det är mer än bara en fysisk sport, man måste vara klar i hjärnan hela tiden, uppfatta situationer snabbt och ta rätt beslut. En väldigt stor del av det mentala kommer jag fortsätta jobba på ännu mer och utveckla. Jag kommer lägga mycket vikt på det, avslutar Max Kroon.
TV: Hur mycket ska bröderna Abbott kritiseras?
